Psaltaren 42-46

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
    så längtar jag efter dig, min Gud.
³ Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram inför Gud?
⁴ Mina tårar är min mat dag och natt,
    när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
⁵ Mina minnen kommer,
    och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
    ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

⁶ Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

⁷ Ändå är jag nedstämd, min Gud,
    och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
    på Misars berg.
⁸ Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
    Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

⁹ Herren sänder om dagen sin nåd,
    och om natten är hans lovsång hos mig,
    en bön till den levande Guden.

¹⁰ Jag säger till Gud, min klippa:
    ”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
    förtryckt av fienden?”
¹¹ Det är som om mina ben krossas
    när mina fiender hånar mig,
    när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

¹² Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

⁵ Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud.

² Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
    om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
³ Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
    Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
⁴ De tog inte landet med sitt eget svärd,
    och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
    för du älskade dem.

⁵ Du är min kung och min Gud,
    som ger en befallning om räddning för Jakob.
⁶ Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
    och i ditt namn trampa ner våra fiender.
⁷ Jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte rädda mig.
⁸ Men du räddar oss från våra fiender,
    du låter våra motståndare komma på skam.
⁹ Vi är alltid stolta över Gud,
    vi prisar ditt namn för evigt. Séla

¹⁰ Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
    och du drar inte ut med våra härar.
¹¹ Du tvingade oss att vända för fienden,
    och våra motståndare tog byte.
¹² Du tillät att vi åts upp som slaktfår
    och skingrades bland folken.
¹³ Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

¹⁴ Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
¹⁵ Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
¹⁶ Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
¹⁷ när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

¹⁸ Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
¹⁹ Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
²⁰ Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,^[d]
    höljt oss i ett djupt mörker.

²¹ Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
²² skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
²³ Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

²⁴ Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
²⁵ Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

²⁶ Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
²⁷ Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.

² Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
    jag reciterar en sång till kungen.
    Min tunga är som en skicklig skrivares penna.

³ Du är den skönaste av människor.
    Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.

⁴ Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
    i ditt majestät och din prakt.
⁵ Dra ut i triumf i din prakt,
    för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
    Låt din starka hand lära ut stora gärningar!^[g]
6 Dina pilar är vassa,
    de träffar kungens fiender i hjärtat.
    Folken faller ner inför dina fötter.
⁷ Gud, din tron består i tid och evighet.
    Din kungaspira är rättens spira.
⁸ Du älskar rättfärdighet
    och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
    smort dig^[h] med glädjens olja,
    mer än dina medbröder.
⁹ Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
    I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
¹⁰ Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
    på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.

¹¹ Hör nu, min dotter, lyssna!
    Glöm ditt folk och din släkt.
¹² Kungen gläder sig åt din skönhet.
    Visa respekt för honom, för han är din herre.
¹³ Dottern av Tyros^[i] kommer till dig med gåvor,
    de rika i folket vädjar till din välvilja^[j].
¹⁴ Kungens dotter står där i sin härlighet,
    klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
¹⁵ I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
    med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
¹⁶ Under glädje och jubel förs de fram
    i procession in i kungapalatset.

¹⁷ Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
    och du ska göra dem till härskare över hela jorden.

¹⁸ Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
    Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.

² Gud är vår tillflykt och starkhet,
    en beprövad hjälp i vår nöd.
³ Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka
    och bergen störta ner i havsdjupen,
⁴ även om dess vatten skulle brusa och skumma
    och bergen skaka vid havets uppror. Séla

⁵ Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
    till den Högstes heliga boning.
⁶ Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
    Gud hjälper den när morgonen gryr.
⁷ Folken väsnas och riken faller.
    Han höjer sin röst, och jorden förgås.

⁸ Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

⁹ Kom och se Herrens gärningar,
    ödeläggelser som han gör på jorden.
¹⁰ Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.
¹¹ ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
    upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

¹² Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla