Psaltaren 49-51

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
³ hög och låg,
    rik och fattig.
⁴ Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
⁵ Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

⁶ Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
⁷ De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
⁸ Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
⁹ Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
¹⁰ för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
¹¹ Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
¹² Graven^[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

¹³ Men människan i all sin rikedom består inte^[b],
    hon är som djuren som förgås.

¹⁴ Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
¹⁵ Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.^[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
¹⁷ Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
¹⁸ för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
¹⁹ Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
²⁰ går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.^[d]

⁷ ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
⁸ Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
⁹ Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
¹⁰ för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
¹¹ Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
¹² Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
¹³ Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

¹⁴ Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
¹⁵ Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
¹⁷ du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
¹⁸ När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
¹⁹ Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
²⁰ Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
²¹ Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

²² Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
²³ Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

³ Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
⁴ Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

⁵ Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
⁶ Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
⁷ Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
⁸ Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta^[f].

⁹ Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
¹⁰ Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den^[g] du har krossat få jubla.
¹¹ Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

¹² Skapa^[h] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
¹³ Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
¹⁴ Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

¹⁵ Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
¹⁶ Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
¹⁷ Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
¹⁸ Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
¹⁹ Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

²⁰ Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
²¹ Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.