Psaltaren 57-61

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
    För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
    tills faran är över.

³ Jag vill ropa till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.^[b]
4 Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
    Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.

⁵ Jag befinner mig bland lejonen,
    jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
    och vilkas tungor är skarpa svärd.

⁶ Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

⁷ De lägger ut nät för mina fötter,
    och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
    men de faller själva ner i den. Séla

⁸ Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
    mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela.
⁹ Vakna upp, min ära^[c]!
    Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

¹⁰ Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
¹¹ Din nåd är stor,
    ända upp till himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.

¹² Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

² Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare^[d]?
    Dömer ni rätt, ni människobarn?
³ Nej, innerst inne smider ni onda planer,
    och med era händer förbereder ni våld i landet.

⁴ De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
    sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
⁵ De har gift som är som ormgift.
    De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
⁶ som inte lyssnar till ormtjusaren,
    hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.

⁷ Krossa tänderna i deras mun, Gud,
    bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
⁸ Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
    och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.^[e]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
    och som ett dödfött barn,
    låt dem aldrig få se solen.

¹⁰ Innan era grytor känner hettan av törnen,
    gröna eller torra,
    ska de onda svepas bort.
¹¹ Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
    Han ska vada i de gudlösas blod.
¹² Då ska man säga:
    ”Den rättfärdige får sin lön,
    och det finns en Gud som dömer på jorden.”

² Min Gud, rädda mig från mina fiender,
    skydda mig för mina motståndare.
³ Befria mig från dem som gör orätt,
    rädda mig från dessa blodtörstiga män.

⁴ Se hur de ligger och lurar på mig!
    Våldsamma män gör en konspiration mot mig
    utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.
⁵ Jag har inte gjort något fel,
    och ändå är de redo att attackera mig.
    Vakna! Kom till mig och se!
⁶ Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,
    vakna och straffa folken!
Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla

⁷ På kvällen återkommer de,
    ylar som hundar och stryker omkring i staden.
⁸ Se vad de spyr ut ur sin mun,
    med läppar som svärd,
    för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
⁹ Men du skrattar åt dem, Herre,
    du hånler åt alla folk.

¹⁰ Gud, du är min^[f] styrka!
    Jag håller mig till dig, för du är min borg.
¹¹ Min Gud går i sin nåd före mig,
    Gud låter mig se mina fienders fall.
¹² Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.
    Använd din makt och låt dem irra omkring
    och gå under, Herre, vår sköld.
¹³ För syndens skull som är i deras mun,
    för orden på deras läppar,
låt dem fångas i sitt högmod,
    för den förbannelse och lögn de talar.
¹⁴ Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!
    Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla

¹⁵ På kvällen återkommer de,
    ylar som hundar och stryker omkring i staden.
¹⁶ De driver omkring och letar efter mat
    och gnyr om de inte mättas.
¹⁷ Men jag vill sjunga om din makt
    och jubla var morgon över din nåd,
för du har varit min borg,
    en tillflykt i min nöd.
¹⁸ Gud, du är min styrka.
    Till dig sjunger jag min lovsång.
Gud är min borg, min nåds Gud.

³ Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss.
    Du har varit vred, men upprätta oss igen!
⁴ Du har skakat landet och fått det att rämna.
    Hela nu dess sprickor, för det bävar.
⁵ Du har låtit ditt folk erfara hårda ting,
    du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.
⁶ Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér
    att fly till undan pilbågen. Séla

⁷ Befria dina älskade,
    rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
⁸ Gud har talat i sin helgedom:
    ”Jag ska triumfera,
    dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
⁹ Gilead är mitt och Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
    mot Edom ska jag kasta min sko,
    och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”^[i]

¹¹ Vem kan leda mig till den befästa staden?
    Vem kan leda mig till Edom?
¹² Har inte du, Gud, förkastat oss
    och inte längre velat gå ut med våra härar?
¹³ Hjälp oss nu mot fienden,
    för människor kan inte rädda.
¹⁴ Med Gud på vår sida ska vi vinna,
    för han kommer att trampa ner våra fiender.

² Gud, lyssna till mitt rop!
    Hör min bön!

³ Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
    Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
⁴ Du är min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.

⁵ Jag vill för alltid bo i ditt tält
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
⁶ Du har hört mina löften, Gud,
    och du har gett mig deras arv som fruktar dig.

⁷ Ge kungen ett långt liv,
    många år från generation till generation.
⁸ Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
    Låt din nåd och trofasthet bevara honom.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
    Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.