Add parallel Print Page Options

Guds ära och makt

68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.

Gud reser sig och hans fiender skingras,
    de som hatar honom flyr från honom.
Liksom rök förs bort av vinden
    blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
    utplånas de onda inför Gud.
Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
    de fröjdar sig och jublar av glädje.

Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
    Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
    Gläd er inför honom!
En far för de faderlösa,
    en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
en Gud som ger de ensamma ett hem
    och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
    och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
    inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
    för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
    i din godhet tog du dig an de fattiga.

12 Herren har gett sina befallningar,
    stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
    och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
    Duvans vingar är täckta med silver,
    dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
    föll det snö på Salmon.

16 Ett Guds berg är Bashan,
    ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
    där Gud har valt att bo,
    där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
    Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
    du fick gåvor bland människorna,
    ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]

20 Välsignad är Herren!
    Dag efter dag bär han vår börda.
    Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
    Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
    det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
    jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
    och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
    min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
    och framför musikanterna går flickor
    som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
    Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
    som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
    Sebulons furstar, Naftalis furstar.

29 Visa din makt, Gud!
    Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
    kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
    tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
    skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
    Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]

33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
    Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
    och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
    Hans majestät är över Israel,
    hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
    Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.

Lovad vare Gud!

Den lidandes bön

69 För körledaren, enligt Shoshannim[h]. Av David.

Rädda mig, Gud,
    för vattnet står mig upp till halsen!
Djupare och djupare sjunker jag i dyn,
    jag saknar fotfäste.
Jag har kommit ut på djupt vatten,
    floden sveper över mig.
Jag har ropat mig trött,
    min strupe är hes.
Mina ögon är matta
    och ser med väntan på dig, min Gud.
De som har hatat mig utan anledning
    är flera än hårstråna på mitt huvud.
Det är många som vill förgöra mig
    och som utan orsak är mina fiender,
Jag måste ersätta vad jag inte har stulit.

Du känner min dumhet, Gud,
    min skuld är inte gömd för dig.

Låt dem som hoppas på dig inte komma på skam för min skull,
    härskarornas Herre,
låt inte dem som söker dig hamna i vanära för min skull,
    du Israels Gud.
Det är för din skull som jag hånas
    och mitt ansikte täcks av skam.
Jag har blivit främmande för mina egna bröder,
    en främling för min mors söner.
10 Min iver för ditt tempel förtär mig,
    och dina förolämpares förolämpningar har fallit över mig.
11 När jag sörjer och fastar
    hånar man mig.
12 När jag klär mig i sorgkläder
    blir jag en visa för dem.
13 De som sitter i porten sladdrar om mig,
    och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

14 Men jag ber till dig, Herre, vid rätt tid.
    Svara mig, Gud, i din stora nåd,
    i din frälsnings trofasthet.
15 Rädda mig ur detta träsk!
    Låt mig inte sjunka!
Rädda mig från dem som hatar mig
    och från de djupa vattnen.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig
    eller djupet uppsluka mig.
    Låt inte avgrunden sluta sitt gap över mig.

17 Herre, svara mig i din godhet och nåd,
    vänd dig till mig i din stora barmhärtighet.
18 Göm dig inte för mig, din tjänare,
    för jag är i nöd.
    Skynda dig att svara!
19 Kom nära mig och befria mig,
    friköp mig från mina fiender!

20 Du vet hur jag hånas, förolämpas och vanäras.
    Du ser alla mina ovänner.
21 Deras förakt har krossat mitt hjärta,
    och jag är sjuk.
Jag sökte medlidande
    men fann inget,
någon som kunde trösta mig
    men hittade ingen.
22 De blandade gift i min mat
    och gav mig ättika att dricka i min törst.

23 Låt deras bord framför dem bli en snara
    och deras frid[i] en fälla.
24 Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser,
    och deras höfter alltid vackla.
25 Häll ut din vrede över dem!
    Låt dem känna din vredes glöd,
26 och låt deras hem stå öde
    och ingen mer bo i deras tält.
27 De förföljer den som du har slagit
    och pratar om plågan hos den du har sårat.
28 Ställ dem till svars för synd efter synd,
    låt dem inte få del av din rättfärdighet.
29 Utplåna dem från de levandes bok!
    Låt dem inte finnas upptecknade bland de rättfärdiga.

30 Jag är i nöd och ångest,
    Gud, låt din räddning bli min tillflykt.

31 Då ska jag prisa Guds namn med sång,
    ära honom med tacksägelse.
32 Det behagar Herren mer än en tjur
    eller en oxe med horn och klövar.
33 De förtryckta ska se det och glädja sig,
    ni som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör de fattiga
    och föraktar inte sina fångna.

35 Låt himlen och jorden prisa honom,
    haven och allt som rör sig i dem!
36 Gud ska rädda Sion
    och bygga upp Juda städer igen,
    de ska bo där och ta det i besittning.
37 Hans tjänares barn ska ärva det,
    och alla som älskar hans namn ska bo där.

Bön om hjälp

(Ps 40:14-18)

70 För körledaren. Av David, till påminnelse.

Gud, befria mig!
    Herre, skynda dig och kom till min hjälp!

Låt skam och vanära komma över dem
    som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
    vända tillbaka i skam.
Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”

Jag är betryckt och fattig,
    skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
    Herre, dröj inte!

Den åldrandes bön om hjälp

(Ps 30:2-4)

71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
    låt mig aldrig komma på skam.
Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
    Lyssna till mig och rädda mig.
Var en klippa för mig, en tillflykt,
    dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
    du min klippa och min borg.
Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
    ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.

Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
    min förtröstan alltsedan jag var ung.
Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
    du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
    Jag vill alltid prisa dig.
Jag har blivit ett tecken för många,
    men du är min starka tillflykt.
Min mun fylls av din lovprisning,
    din ära dagen lång.

Förkasta mig inte på ålderns höst.
    Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
    de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
    Jaga honom, grip honom!
    Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
    Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
    Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.

14 Jag ska alltid hoppas på dig
    och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
    dagen lång din räddning,
    även om jag inte fattar vidden av den[j].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
    din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
    och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
    din makt för dem som ska komma.

19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
    Gud, du som har gjort stora ting,
    vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
    men du ger mig ändå liv på nytt
    och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
    och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
    för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
    du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
    för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
    för de som ville mig ont
    har förödmjukats och kommit på skam.

Den rättfärdige kungen

72 Av Salomo.

Gud, ge kungen din rättvisa,
    åt kungasonen din rättfärdighet!
Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
    dina betryckta med rättvisa.

Bergen ska lyfta fram frid åt folket
    och höjderna rättfärdighet.
Han ska försvara de betryckta,
    rädda de fattigas barn
    och krossa deras förtryckare.
De ska frukta dig[k] så länge solen och månen består,
    från generation till generation.
Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
    som en regnskur som vattnar jorden.
Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
    och stor fred råda tills månen inte längre finns.

Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
    från floden[l] till jordens ändar.
De som bor i öknen ska böja sig för honom,
    och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
    och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
    och alla folk tjäna honom.

12 Han räddar den fattige som ropar
    och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
    och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
    för deras blod är dyrbart i hans ögon.

15 Må han leva länge och få guld från Saba.
    Må man alltid be för honom
    och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
    så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
    och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[m]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
    leva vidare så länge solen finns till.

Alla folk ska bli välsignade genom honom,
    alla folk kommer att kalla honom välsignad.

18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
    han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
    Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!

20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.

Footnotes

  1. 68:5 Kan också översättas: …rider genom öknarna.
  2. 68:8 Verserna 8-14 innehåller flera svårförståeliga uttryck och översättningen är i flera fall osäker.
  3. 68:11 Kan syfta på både människor och djur.
  4. 68:14 Eller: stilla vid lägerelden?Eller: stilla mellan sadelväskorna?
  5. 68:19 Grundtextens innebörd är osäker
  6. 68:31 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 68:32 Antagligen för att ge gåvor till Gud, som parallell till versens första del. Koppar är dock också en osäker översättning.
  8. 69:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa.
  9. 69:23 Grundtextens innebörd är osäker.
  10. 71:15 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
  11. 72:5 Enligt bl.a. Septuaginta och Vulgata: Han (kungen) ska bestå/må han bestå så länge…
  12. 72:8 Det är floden Eufrat som avses.
  13. 72:16 Innebörden i versens sista del är okänd i grundtexten.