Psaltaren 88-92

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herre, min räddnings Gud,
    jag ropar inför dig dag och natt.
³ Låt min bön komma till dig,
    lyssna till mitt rop!

⁴ Jag är bedrövad i djupet av min själ,
    och jag närmar mig dödsriket.
⁵ Jag räknas till dem som ska begravas,
    jag är en man utan kraft.
⁶ Jag har lagts^[b] bland de döda,
    likt de stupade som ligger i graven,
de som är bortglömda och som inte mer får någon hjälp av dig.

⁷ Du har lagt mig i gropen,
    i det djupaste mörker.
⁸ Din vrede vilar tung över mig.
    Våg efter våg väller över mig. Séla
⁹ Du har drivit mina vänner ifrån mig
    och fyllt dem med avsky för mig.
    Jag är fångad och finner ingen utväg.
¹⁰ Jag kan inte längre se på grund av all gråt.

Varje dag ropar jag till dig, Herre,
    jag sträcker ut mina händer mot dig.
¹¹ Gör du under för de döda?
    Reser sig deras andar^[c] för att prisa dig? Séla
¹² Talar man i graven om din nåd,
    i avgrunden om din trofasthet?
¹³ Är dina under kända i mörkret,
    din rättfärdighet i glömskans land?

¹⁴ Jag ropar till dig, Herre,
    och på morgonen stiger min bön till dig.
¹⁵ Varför förkastar du mig, Herre?
    Varför döljer du ditt ansikte för mig?

¹⁶ Ända från min ungdom har jag varit plågad och nära döden.
    Jag lider av all förtvivlan som du sänder över mig och orkar inte mer.
¹⁷ Din vrede har svept över mig,
    jag går under av all skräck.
¹⁸ Den omger mig likt vatten hela dagen,
    den sluter sig kring mig från alla sidor.
¹⁹ Du har tagit ifrån mig mina älskade och vänner,
    den som nu känner mig är mörkret.

² I evighet vill jag sjunga om Herrens nåd,
    för alla kommande generationer vill jag göra din trofasthet känd.
³ För jag sa: Din nåd består för evigt
    och din trofasthet är befäst i himlen.
⁴ ”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,
    svurit till min tjänare David:
⁵ ’Jag ska låta din ätt bestå för evigt
    och befästa din tron från generation till generation.’ ” Séla

⁶ Himlen prisar dina under, Herre,
    de heligas församling din trofasthet.
⁷ För vem i skyn kan jämföra sig med Herren?
    Vem bland Guds söner är lik Herren?
⁸ Gud är fruktad i de heligas råd,
    stor och fruktad mer än alla omkring honom.
⁹ Herre, härskarornas Gud, vem är som du?
    Du är mäktig, Herre,
och din trofasthet omger dig.

¹⁰ Du råder över det brusande havet.
    När vågorna stiger stillar du dem.
¹¹ Du krossade Rahav och slog ihjäl honom.
    Du skingrade dina fiender med din kraft.
¹² Din är himlen och din är jorden,
    du har grundlagt världen med allt som finns där.
¹³ Du skapade norr och söder.
    Tabor och Hermon jublar över ditt namn.
¹⁴ Din arm är full av kraft.
    Din hand är stark, och du lyfter den med makt.

¹⁵ Rättfärdighet och rättvisa är grunden för din tron,
    nåd och trofasthet går framför dig.
¹⁶ Lyckliga är de människor som förstår att jubla inför dig,
    Herre, de vandrar i ljuset av din närhet.
¹⁷ De gläder sig dag för dag över ditt namn,
    de lyfts upp av din rättfärdighet.
¹⁸ Du är deras ära och styrka,
    och genom din välvilja lyfter du vårt horn.
¹⁹ För vår sköld tillhör Herren,
    och vår kung tillhör Israels Helige.

²⁰ I en syn talade du en gång
    till dina fromma och sa:
”Jag har gett en krigare styrka,
    jag har upphöjt en ung man bland folket.
²¹ Jag har funnit min tjänare David.
    Med min heliga olja har jag smort honom.
²² Min hand ska stödja honom,
    ja, min arm ska styrka honom.
²³ Ingen fiende ska tvinga honom till tribut,
    ingen gudlös ska förtrycka honom.
²⁴ Jag ska krossa hans motståndare framför honom
    och slå ner dem som hatar honom.
²⁵ Min trofasthet och nåd ska vara med honom,
    och i mitt namn ska hans horn lyftas.
²⁶ Jag ska lägga havet under hans hand,
    floderna i hans makt.
²⁷ Han ska ropa till mig:
    ’Du är min Gud, min far och min räddnings klippa.’
²⁸ Jag ska göra honom till en förstfödd,
    till den högste bland kungarna på jorden.
²⁹ Jag ska visa honom nåd i evighet,
    och mitt förbund med honom ska stå fast.
³⁰ Jag ska låta hans ätt bestå för alltid
    och hans tron så länge himlen består.

³¹ Om hans barn överger min lag
    och inte följer mina bud,
³² om de bryter mot mina förordningar
    och inte lyder mina befallningar,
³³ kommer jag att straffa deras synd med ris
    och deras missgärning med slag.
³⁴ Men jag ska inte ta bort min nåd från honom
    eller svika i min trofasthet.
³⁵ Jag ska inte bryta mitt förbund
    eller ändra på något av det jag har sagt,
³⁶ för jag har svurit i min helighet
    – och jag ska inte ljuga för David – 
³⁷ att hans ätt ska få bestå för evigt
    och hans tron inför mig som solen,
³⁸ för evigt som månen,
    det trofasta vittnet i skyn.” Séla

³⁹ Men du har förkastat, stött bort
    och varit vred på din smorde.
⁴⁰ Du har upphävt förbundet med din tjänare,
    du har vanärat hans krona i smutsen.
⁴¹ Du har brutit ner alla hans murar
    och raserat hans fästen.
⁴² Alla som kommer förbi på vägen plundrar honom,
    och hans grannar hånar honom.
⁴³ Du har styrkt hans motståndare
    och låtit hans fiender glädja sig.
⁴⁴ Du har gjort hans svärd obrukbart
    och vägrat hjälpa honom i striden.
⁴⁵ Du har gjort slut på hans härlighet
    och vält omkull hans tron.
⁴⁶ Du har förkortat hans ungdomstid
    och klätt honom i skam. Séla

⁴⁷ Herre, hur länge ska du hålla dig gömd,
    hur länge kommer din vrede att brinna som eld?
⁴⁸ Tänk på hur flyktig min livstid är,
    hur förgängliga du har skapat alla människobarn.
⁴⁹ Kan en människa leva och slippa se döden?
    Vem kan rädda sig undan dödsrikets makt? Séla
⁵⁰ Herre, var finns nu din nåd från förr,
    den som du i trofasthet lovade David med ed?
⁵¹ Herre, tänk på din tjänares vanära,
    vad jag måste utstå från andra folk!
⁵² Dina fiender hånar mig, Herre,
    de hånar din smorde överallt där han går fram.

⁵³ Välsignad är Herren i evighet!
Amen, amen!

³ Du låter människan bli jord igen
    och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
⁴ Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
    som en enda timme i natten.
⁵ Du sveper bort dem,
    de är som en sömn om morgonen,
    de försvinner som gräset,
⁶ som växer upp på morgonen
    men vissnar och torkar ut innan kvällen.

⁷ Genom din vrede förgås vi,
    vi förskräcks av din vredes glöd.
⁸ Du lägger fram våra synder inför dig,
    våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
⁹ Våra dagar försvinner under din vrede,
    vi slutar våra år med en suck.
¹⁰ Vi blir sjuttio år,
    kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende^[e] år är möda och besvär.
    Snart har de försvunnit, och vi är borta.
¹¹ Vem känner din vredes styrka,
    vem fruktar att drabbas av din förbittring?^[f]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
    så att vi får visa hjärtan.

¹³ Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
    Förbarma dig över dina tjänare!
¹⁴ Mätta oss med din nåd var morgon,
    så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
¹⁵ Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
    lika många år som vi har sett det onda.
¹⁶ Låt dina tjänare få se dina gärningar
    och deras barn din härlighet.

¹⁷ Herre, vår Gud, visa oss din godhet
    och ge oss framgång i allt vad vi gör.

³ Han räddar dig från jägarens snara
    och från dödlig pest.
⁴ Med sina vingar täcker han dig,
    under dem finner du tillflykt.
    Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
⁵ Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
    eller för pilen som flyger på dagen,
⁶ inte pesten som går fram i mörkret
    eller plågan som härjar mitt på dagen.
⁷ Även om tusen faller vid din sida,
    tiotusen till höger om dig,
    drabbas inte du.
⁸ Med egna ögon ska du få se på
    hur de gudlösa straffas.
⁹ För du har gjort Herren till din tillflykt,
    den Högste till ditt beskydd.
¹⁰ Inget ont ska hända dig
    och ingen olycka komma nära ditt tält.
¹¹ Han ger sina änglar befallning
    om att skydda dig var du än går.
¹² Med sina händer ska de bära dig,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten.
¹³ Över unga lejon och kobror går du fram,
    du trampar på vilddjur och ormar.

¹⁴ ”Eftersom han älskar mig,
    ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
    eftersom han känner mitt namn.
¹⁵ När han ropar på mig,
    ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
    rädda honom och ge honom ära.
¹⁶ Jag ska mätta honom med ett långt liv
    och låta honom se den räddning jag ger.”

² Det är gott att prisa Herren,
    att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
³ att varje morgon förkunna din nåd
    och varje natt din trofasthet,
⁴ till tiosträngat instrument,
    till toner av harpa.

⁵ Du gör mig glad, Herre, med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
⁶ Hur stora är inte dina verk, Herre!
    Hur djupa är inte dina tankar!
⁷ Den oförnuftige förstår det inte,
    dåren kan inte fatta,
⁸ att fastän de gudlösa blomstrar som gräs
    och alla de som gör orätt frodas,
så väntar dem bara evigt fördärv.

⁹ Men du, Herre, är upphöjd i evighet.

¹⁰ Dina fiender, Herre, dina fiender ska gå under,
    och alla som gjort orätt ska skingras.
¹¹ Men mig har du gjort stark som en behornad vildoxe;
    du har smort mig med nypressad olja.
¹² Jag får se hur mina fiender lider nederlag
    och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.

¹³ De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
    de växer som cederträden på Libanon.
¹⁴ De är planterade i Herrens hus,
    de grönskar i vår Guds förgårdar.
¹⁵ Ännu i hög ålder bär de frukt
    och är friska och gröna.
¹⁶ De vittnar om att Herren är rättvis,
    min klippa, där ingen orätt finns.