Add parallel Print Page Options

Fjärde boken

(90—106)

Guds evighet, människans förgänglighet

90 En bön av gudsmannen Mose.

Herre, du har varit vår tillflykt
    från generation till generation.
Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
    fanns du, Gud, från evighet till evighet.

Du låter människan bli jord igen
    och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
    som en enda timme i natten.
Du sveper bort dem,
    de är som en sömn om morgonen,
    de försvinner som gräset,
som växer upp på morgonen
    men vissnar och torkar ut innan kvällen.

Genom din vrede förgås vi,
    vi förskräcks av din vredes glöd.
Du lägger fram våra synder inför dig,
    våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
Våra dagar försvinner under din vrede,
    vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
    kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
    Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
    vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
    så att vi får visa hjärtan.

13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
    Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
    så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
    lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
    och deras barn din härlighet.

17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
    och ge oss framgång i allt vad vi gör.

Guds beskydd i farans stund

91 Den som bor i den Högstes skydd
    och vilar i den Väldiges skugga,
han[c] säger: ”Herren är min tillflykt och min borg,
    min Gud, som jag förtröstar på.”

Han räddar dig från jägarens snara
    och från dödlig pest.
Med sina vingar täcker han dig,
    under dem finner du tillflykt.
    Hans trofasthet är en sköld och en skyddsmur.
Du behöver inte vara rädd för nattens fasor
    eller för pilen som flyger på dagen,
inte pesten som går fram i mörkret
    eller plågan som härjar mitt på dagen.
Även om tusen faller vid din sida,
    tiotusen till höger om dig,
    drabbas inte du.
Med egna ögon ska du få se på
    hur de gudlösa straffas.
För du har gjort Herren till din tillflykt,
    den Högste till ditt beskydd.
10 Inget ont ska hända dig
    och ingen olycka komma nära ditt tält.
11 Han ger sina änglar befallning
    om att skydda dig var du än går.
12 Med sina händer ska de bära dig,
    så att du inte stöter din fot mot någon sten.
13 Över unga lejon och kobror går du fram,
    du trampar på vilddjur och ormar.

14 ”Eftersom han älskar mig,
    ska jag rädda honom.
Jag ska skydda honom,
    eftersom han känner mitt namn.
15 När han ropar på mig,
    ska jag svara honom.
Jag ska vara med honom i nöden,
    rädda honom och ge honom ära.
16 Jag ska mätta honom med ett långt liv
    och låta honom se den räddning jag ger.”

Glädje över Herrens gärningar

92 En psalm, en sång för sabbatsdagen.

Det är gott att prisa Herren,
    att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
att varje morgon förkunna din nåd
    och varje natt din trofasthet,
till tiosträngat instrument,
    till toner av harpa.

Du gör mig glad, Herre, med dina gärningar,
    jag jublar över dina händers verk.
Hur stora är inte dina verk, Herre!
    Hur djupa är inte dina tankar!
Den oförnuftige förstår det inte,
    dåren kan inte fatta,
att fastän de gudlösa blomstrar som gräs
    och alla de som gör orätt frodas,
så väntar dem bara evigt fördärv.

Men du, Herre, är upphöjd i evighet.

10 Dina fiender, Herre, dina fiender ska gå under,
    och alla som gjort orätt ska skingras.
11 Men mig har du gjort stark som en behornad vildoxe;
    du har smort mig med nypressad olja.
12 Jag får se hur mina fiender lider nederlag
    och höra hur det går för de onda som reser sig mot mig.

13 De rättfärdiga blomstrar som palmträd,
    de växer som cederträden på Libanon.
14 De är planterade i Herrens hus,
    de grönskar i vår Guds förgårdar.
15 Ännu i hög ålder bär de frukt
    och är friska och gröna.
16 De vittnar om att Herren är rättvis,
    min klippa, där ingen orätt finns.

Footnotes

  1. 90:10 Grundtextens innebörd är osäker. Kan ev. också översättas deras stolthet, eller: Men även våra bästa år…
  2. 90:11 Tanken kan också vara: Din vrede är lika stor som den tillbörliga fruktan för dig.
  3. 91:2 Egentligen jag; här följer översättningen Septuaginta m.fl.