Add parallel Print Page Options

Första boken

(1—41)

Den rättfärdiges lyckliga liv i kontrast till den gudlöses

Lycklig är den som inte följer de ogudaktigas råd,
    inte vandrar på syndares väg
        eller sitter bland hädare.
Han gläder sig i stället över Herrens lag
    och reciterar den dag och natt.
Han är som ett träd
    som växer vid flodstranden,
som bär sin frukt i rätt tid
    och vars löv aldrig vissnar.
    Han lyckas med allt han gör.

Men så är det inte med de gudlösa.
    De skingras som agnar för vinden.
Därför kan de gudlösa inte bestå på domens dag,
    ej heller syndarna bland de rättfärdiga.

För Herren vakar över de rättfärdigas väg,
    men de gudlösas väg tar slut.

Sions kung[a]

Varför gör folken uppror?
    Varför smider de meningslösa planer?
Jordens kungar reser sig,
    makthavarna samlas
mot Herren
    och mot hans smorde[b].
”Låt oss slita sönder deras band,
    kasta av oss deras bojor!”

Han som bor i himlen ler,
    Herren hånskrattar åt dem.
Sedan tillrättavisar han dem i sin vrede,
    i sin vredes glöd förskräcker han dem:
”Jag har installerat min kung
    på Sion, mitt heliga berg.”

Jag vill förkunna Herrens beslut;

han sa till mig:
    ”Du är min son. Idag har jag blivit din far[c].
Begär av mig, och jag ska ge dig alla folk som arv
    och hela jorden som egendom.
Du ska krossa dem med järnspira,
    slå sönder dem som lerkrukor.”

10 Ni kungar, var nu förståndiga,
    låt er varnas, ni härskare på jorden!
11 Tjäna Herren med fruktan,
    och gläd er i bävan![d]
12 Kyss sonen,
    så att hans vrede inte uppväcks
och ni förgås på er väg!
    Hans vrede kan snart upptändas.
Lyckliga är de som tar sin tillflykt till honom!

Footnotes

  1. 2:0 En psalm skriven inför en israelitisk kungs tronbestigning, men också med syftning på Kristus, den evige kungen (citerad flera gånger i NT), traditionellt betraktad som messiansk psalm. Författare: David (se Apg 4:25-26)
  2. 2:2 På hebreiska mashiach, varav vårt Messias. Tillämpad på tronbestigningen av Israels kung skriver vi benämningen naturligtvis med litet s (ingen skillnad i hebreiskan). Denna vers används i Apg 4:26, liksom många andra verser i Gamla testamentet citeras i Nya Testamentet, och anknyts till Jesus som det slutgiltiga svaret på versernas fullkomnande.
  3. 2:7 Ordagrant: jag har fött dig Dessa ord användes i Mellanöstern förr i tiden då en kung började sin uppgift, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.
  4. 2:11 Tanken kan också vara: …hylla honom även om ni bävar; grundtexten är svårförståelig.