Psaltaren 102

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herre, hör min bön!
    Låt mitt rop om hjälp nå dig!
³ Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
    Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.

⁴ För mina dagar försvinner som rök,
    och det brinner i mitt inre som en glöd.
⁵ Mitt innersta är förtorkat,
    vissnat som gräs.
    Jag glömmer att äta min mat,
⁶ och min suckan har gjort
    att jag magrat till bara skinn och ben.
⁷ Jag är som en pelikan^[a] långt ute i vildmarken,
    som en uggla bland ruiner.
⁸ Jag ligger vaken,
    jag är som en ensam fågel på taket.
⁹ Mina fiender hånar mig dag efter dag
    och använder mig i svordomar.
¹⁰ Jag äter aska som bröd
    och blandar min dryck med tårar,
¹¹ för din vredes och förbittrings skull.
    Du har gripit mig och stött bort mig.
¹² Mitt liv är som kvällsskuggan,
    jag vissnar som gräset.

¹³ Men du, Herre, regerar i evighet,
    och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
¹⁴ Du ska gripa in
    och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
    nu har den tiden kommit.
¹⁵ Dina tjänare älskar dess stenar,
    de lider av att se det ligga i grus.
¹⁶ Folken ska frukta Herrens namn
    och kungarna på jorden din härlighet,
¹⁷ när Herren bygger upp Sion på nytt
    och visar sig i sin härlighet.
¹⁸ Han ska lyssna till de nödlidandes böner
    och inte förakta vad de ber om.

¹⁹ Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
    för att folk som han kommer att skapa^[b] ska prisa Herren.
²⁰ För han blickar ner från sin heliga höjd,
    Herren ser ner till jorden.
²¹ Han hör den fångnes klagan
    och befriar de dödsdömda.
²² Herrens namn ska förkunnas i Sion
    och hans lov i Jerusalem,
²³ när folk och riken samlas
    för att tjäna honom.

²⁴ Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
    Han har förkortat min levnadstid.
²⁵ Jag säger:
    ”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
    du som själv lever från generation till generation!
²⁶ För länge sedan lade du jordens grund,
    och himlarna är dina händers verk.
²⁷ De ska försvinna, men du består.
    De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
        och de försvinner.
²⁸ Men du är densamme,
    och dina år ska aldrig ta slut.
²⁹ Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
    och deras efterkommande bestå inför dig.”