Add parallel Print Page Options

Förtröstan på Herren

11 För körledaren. Av David.

Till Herren tar jag min tillflykt.
    Hur kan ni då säga till mig:
    ”Fly som en fågel upp till bergen?”
Se, de gudlösa spänner bågen,
    de lägger sina pilar mot strängen
    för att i mörkret skjuta de rättsinniga.
När grundvalarna bryter samman,
    vad kan den rättfärdige göra?

Herren är i sitt heliga tempel,
    hans tron är i himlen.
Han betraktar människobarn,
    hans ögon granskar dem.
Han prövar de rättfärdiga,
    men den gudlöse och våldsmannen hatar han.
Han ska låta eldkol och svavel regna ner över de gudlösa,
    och en glödande vind ska bli deras lott.

Herren är rättfärdig
    och älskar rättfärdighet.
De rättsinniga ska få se hans ansikte.

Klagan över ondskan

12 För körledaren, enligt sheminit[a]. En psalm av David.

Herre, rädda mig! De fromma är borta,
    de trofasta människorna finns inte kvar.
Alla ljuger för varandra,
    de talar med hala tungor ur delade hjärtan.

Herren göra slut på de hala tungorna,
    tysta deras stora ord.
De säger: ”Vår tunga upphöjer oss,
    våra läppar ger oss makt.
Vem kan stå som herre över oss?”

”De svaga förtrycks, de fattiga klagar,
    och därför vill jag nu gripa in”, säger Herren,
    ”jag vill ge frälsning åt den som blir föraktad[b].”
Herrens ord är rena,
    som silver som renats i smältugnen sju gånger.

Herre, du som bevarar dem,
    beskydda oss alltid för detta släkte!
Överallt där uselheten prisas
    stryker de gudlösa omkring.[c]

Footnotes

  1. 12:1 Se not till 6:1.
  2. 12:6 Eller: den som längtar därefter. Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 12:9 Grundtextens innebörd är osäker.