Add parallel Print Page Options

121 Jag har gjort vad som är rättfärdigt och rättvist,
    utlämna mig inte till mina förtryckare.
122 Låt det gå väl för din tjänare, så som du lovat,
    och låt inte de oförskämda förtrycka mig.
123 Jag längtar så innerligt efter din räddning,
    den som du utlovat till mig.
124 Behandla din tjänare utifrån din kärlek,
    och lär mig dina bud.
125 Jag är din tjänare.
    Ge mig förstånd, så att jag lär känna dina befallningar.
126 Herre, det är dags för dig att gripa in,
    för din lag har brutits.
127 Därför älskar jag dina bud
    mer än guld, renaste guld.
128 Därför betraktar jag alla dina stadgar som rätta,
    all slags falskhet avskyr jag.

129 Dina förordningar är underbara
    och därför håller jag dem.
130 När dina ord öppnar sig ger de ljus,
    de ger förstånd åt de okunniga.
131 Jag öppnar min mun och flämtar
    i min starka längtan efter dina bud.
132 Vänd dig till mig och var mig nådig,
    så som du är mot dem som älskar ditt namn.
133 Led mina steg så som du lovat,
    låt inget ont få makt över mig.
134 Befria mig från människors förtryck,
    så att jag kan följa dina bud.
135 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare,
    och lär mig dina bud.
136 Tårarna strömmar från mina ögon
    för att man inte håller din lag.

137 Herre, du är rättfärdig
    och allt vad du beslutar är rätt.
138 Du har gett dina befallningar i rättfärdighet
    och stor trofasthet.
139 Min lidelse förtär mig,
    när jag ser hur mina fiender struntar i dina ord.
140 Dina ord är fullständigt rena,
    därför älskar din tjänare dem.
141 Själv är jag obetydlig och föraktad,
    men jag glömmer inte dina föreskrifter.
142 Din rättfärdighet är evig
    och din lag sann.
143 Nöd och ångest har kommit över mig,
    men jag gläder mig över dina stadgar.
144 Dina förordningar är rättfärdiga för evigt.
    Ge mig förstånd, så att jag får leva.

Read full chapter