Add parallel Print Page Options

Bön om beskydd för hot och förtal

140 För körledaren. En psalm av David.

Herre, rädda mig från onda människor.
    Skydda mig från dessa våldsamma män,
som lägger onda planer
    och dagligen är ute efter strid.
De vässar sina tungor som ormar,
    och deras ord är som huggormsgift. Séla

Bevara mig, Herre, för de gudlösas handlingar,
    skydda mig från våldsmän som försöker få mig på fall.
De högmodiga sätter ut snaror för mig,
    de breder ut nät vid vägkanten
och lägger ut fällor för mig. Séla

Jag säger till Herren: ”Du är min Gud.”
    Lyssna, Herre, till mina böner!
Herre, Herre, min starke räddare,
    som skyddar mitt huvud på stridens dag,
låt inte de ondas önskningar uppfyllas, Herre!
    Låt inte deras planer lyckas, så att de blir högfärdiga! Séla

10 Låt dem som omringar mig själva drabbas
    av den ofärd som de har talat om!
11 Låt brinnande kol falla över dem
    och kasta ner dem i eld,
    i djupa hålor som de inte kan ta sig upp ur!
12 En baktalare ska inte bestå i landet,
    och en våldsman ska följas av olyckor och slås ner.

13 Jag vet att Herren tar sig an de hjälplösa
    och skaffar de fattiga rätt.
14 De rättfärdiga ska prisa dig
    och de uppriktiga bo i din närhet.

Bön om hjälp mot fiender

141 En psalm av David.

Herre, jag ropar till dig,
    skynda dig till mig,
    lyssna på mig när jag ropar!
Låt min bön bäras fram som rökelse inför dig
    och mina lyfta händer som ett kvällsoffer.

Herre, sätt en vakt för min mun,
    en dörrvakt för mina läppar.
Låt mig inte lockas till onda ord,
    eller till att ta del i gudlösa gärningar
i sällskap med dem som gör orätt.
    Låt mig inte äta av deras läckerheter.

Låt den rättfärdige slå mig
    och nådigt tukta mig,
det är som olja på mitt huvud.
    Låt inte mitt huvud avvisa det.
Jag riktar mina böner mot dem som gör det onda.[a]

Deras härskare ska kastas utför klippbranten.
    De ska höra att mina ord är behagliga.
Som man plöjer och bryter upp jorden,
    så strös våra ben vid dödsrikets port.

Herre, min Herre, jag fäster min blick på dig,
    till dig tar jag min tillflykt.
    Överlämna mig inte åt döden!
Skydda mig för de snaror som de lägger ut för mig,
    för fällorna av dem som gör orätt.
10 Låt i stället de onda fastna i sina egna nät,
    medan jag kan tryggt gå förbi.

En förtvivlads bön

142 Maskil. Av David, när han var i grottan. En bön.

Jag ropar med hög röst till Herren,
    jag ropar med hög röst till Herren
    och ber om nåd.
Jag utgjuter min klagan inför honom,
    jag berättar om min nöd för honom.

När jag är färdig att ge upp,
    vet du hur jag har det.
På den väg jag går
    har de lagt ut snaror för mig.
Se, vid min sida finns ingen som bryr sig om mig.
    Jag har ingenstans att fly, och ingen frågar efter mig.

Jag ropar till dig, Herre, jag säger:
    ”Du är min tillflykt,
    min del i de levandes land.”

Lyssna till mitt rop,
    för jag är förtvivlad.
Rädda mig från mina förföljare,
    för de är starkare än jag.
För mig ut ur mitt fängelse,
    så att jag kan prisa ditt namn.
Då kommer de rättfärdiga att samlas kring mig,
    för du har varit god mot mig.

Footnotes

  1. 141:5 Grundtexten i v. 5-7 är mycket svårtolkad och innebörden osäker.