Add parallel Print Page Options

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Footnotes

  1. 16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker.
  2. 16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.