Add parallel Print Page Options

En bön om nåd, ledning och förlåtelse

25 Av David.

Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp,[a]
    du min Gud, på dig förtröstar jag.
Låt mig inte komma på skam,
    och låt inte mina fiender triumfera över mig.
Ingen som hoppas på dig behöver någonsin skämmas.
    Men de som utan orsak handlar svekfullt ska stå där med sin skam.

Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar!
Led mig i din sanning och undervisa mig,
    du min frälsnings Gud.
    Jag hoppas på dig, alltid.
Herre, tänk på din barmhärtighet
    och nåd som du alltid har visat.
Tänk inte på min ungdoms synder,
    mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
    tänk på mig i din godhet, Herre.

Herren är god och rättsinnig,
    därför visar han syndarna vägen.
Han vägleder de ödmjuka rätt,
    han undervisar de ödmjuka om sin väg.
10 Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
    för dem som håller hans förbund och befallningar.
11 Herre, för ditt namns skull,
    förlåt min synd, för den är stor.

12 Vem det än är som fruktar Herren,
    honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
13 Han får leva ett gott liv,
    och hans barn ska ärva landet.
14 Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
    och de får insyn i hans förbund.
15 Jag ser alltid upp till Herren,
    för han frigör min fot ur nätet.

16 Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
    för jag är ensam och nertyngd.
17 Min ångest blir allt värre.
    Befria mig från min nöd!
18 Se hur jag lider och vilket elände jag har!
    Förlåt mig alla mina synder!
19 Se hur många fiender jag har
    och hur våldsamt de hatar mig!

20 Bevara mitt liv och rädda mig!
    Låt mig inte komma på skam,
    för jag tar min tillflykt till dig.
21 Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
    för mitt hopp står till dig.

22 O, Gud, befria Israel från all dess nöd!

Footnotes

  1. 25:1 Ordagrant: lyfter jag min själ