Add parallel Print Page Options

Förtröstan på Herren, bön om hjälp

27 Av David.

Herren är mitt ljus och min frälsning.
    Vem behöver jag vara rädd för?
Herren är mitt livs fästning.
    Vem behöver jag bäva för?

När onda människor kommer emot mig
    för att slita mig i stycken,
mina motståndare och fiender,
    ska de själva snubbla och falla.
Även om en armé skulle omringa mig,
    behöver jag inte känna någon fruktan.
Om ett krig skulle bryta ut mot mig,
    är jag trygg.

Det enda jag ber Herren om,
    det jag längtar efter,
    är att få bo i hans tempel i hela mitt liv,
    se Herrens ljuvlighet
    och söka honom i hans tempel.
Han håller mig skyddad i sin hydda på olyckans dag,
    han gömmer mig i sitt tält,
    han för mig upp på en klippa.

Jag kan lyfta mitt huvud
    inför mina fiender som omringar mig.
Med glädjerop vill jag ge mitt offer i hans tält,
    och jag vill sjunga till Herrens ära.

Hör när jag ropar, Herre,
    var nådig mot mig och svara mig!
I mitt innersta manar ditt ord: ”Sök Herren!”
    Dig, Herre, vill jag söka.[a]
Dölj inte ditt ansikte för mig,
    visa inte bort din tjänare i vrede!
Du, som varit min hjälp,
    förkasta mig inte, överge mig inte,
    min frälsnings Gud.
10 Även om min far och mor skulle överge mig,
    tar Herren hand om mig.
11 Visa mig din väg, Herre,
    led mig på en rak stig
    för mina förtryckares skull.
12 Överlämna mig inte åt mina fienders illvilja,
    för falska vittnen reser sig mot mig,
    och de andas våld.

13 Men jag är övertygad om
    att jag ska få möta Herrens godhet i de levandes land.
14 Vänta på Herren, var stark och modig.
    Vänta på Herren!

Footnotes

  1. 27:8 Grundtextens innebörd är osäker.