Psaltaren 39-41

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
³ Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,^[b]
    ökade ångesten bara inom mig.
⁴ Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

⁵ ”Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
⁶ Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

⁷ Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

⁸ Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
⁹ Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar!^[c]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
¹¹ Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
¹² När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

¹³ Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
¹⁴ Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”

² Uthålligt väntade jag på Herren,
    tills han böjde sig ner till mig och hörde mitt rop.
³ Han drog upp mig ur fördärvets grop,
    upp ur träsket och dyn,
han satte mina fötter på en klippa
    och ställde mig på fast mark.
⁴ Han gav mig en ny sång i min mun,
    en lovsång till vår Gud,
Många ska se det och frukta
    och sätta sin lit till Herren.

⁵ Lycklig är den som förtröstar på Herren
    och som inte vänder sig till de stolta,
    till dem som viker av till falska gudar.
⁶ Herre, min Gud,
    du har gjort många under och planer för oss.
    Ingen är som du.
Om jag ville tala och berätta om dem,
    är de så många att jag inte kan räkna dem.

⁷ Offer och gåvor önskade du inte.
    – Du har gett mig öron^[d] som hör.–
Brännoffer och syndoffer
    frågade du inte efter.
⁸ Då sa jag: ”Se, här är jag.
    I bokrullen står det skrivet om mig.
⁹ Jag vill göra din vilja, min Gud,
    för din lag är i mitt hjärta.”

¹⁰ Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
    jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
¹¹ Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
    jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

¹² Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
    låt din nåd och sanning bevara mig.
¹³ Olyckor utan tal omger mig,
    mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
    och hela mitt livsmod sviktar.
¹⁴ Herre, jag ber, befria mig!
    Skynda dig och kom till min hjälp!

¹⁵ Låt skam och vanära komma över alla dem
    som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
¹⁶ Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
    häpna och skämmas.
¹⁷ Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

¹⁸ Jag är betryckt och fattig,
    men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
    min Gud, dröj inte!

² Lycklig är den som tar hand om den svage.
    Herren befriar honom på olyckans dag.
³ Herren skyddar honom och håller honom vid liv.
    I landet prisas hans lycka,
    och han utlämnas inte till sina fiender.
⁴ Herren vårdar honom på sjukbädden när han ligger sjuk,
    du låter honom återhämta sig från sjukdomen.

⁵ Jag sa: ”Herre, var nådig mot mig
    och gör mig frisk igen,
    för jag har syndat mot dig!”
⁶ Mina fiender säger elakt om mig:
    ”När ska han dö och hans namn utplånas?”
⁷ När någon kommer och besöker mig
    talar han falskt och samlar på ondska,
    för att sedan gå och sprida ut det.

⁸ Alla mina ovänner viskar tillsammans
    och tänker ut ont mot mig.
⁹ ”Han har drabbats av en förfärlig sjukdom
    och kommer aldrig mer upp ur sängen där han ligger!”
¹⁰ Till och med min vän som jag litade på och som åt mitt bröd
    har lyft sin häl mot mig^[e].

¹¹ Herre, var mig nådig, hjälp mig upp!
    Låt mig ge dem vad de förtjänar!
¹² Då vet jag att du älskar mig,
    om min fiende inte får triumfera över mig.
¹³ Du upprätthåller min integritet
    och låter mig vara i din närhet för evigt.

¹⁴ Välsignad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet.
Amen, amen!