Psaltaren 48-50

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herren är stor och högt prisad
    i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
³ Det reser sig vackert och högt,
    hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
    den store kungens stad.
⁴ Gud är i dess palats,
    som en tillflykt har han visat sig.

⁵ Kungar slöt sig samman,
    tillsammans tågade de fram.
⁶ De såg och förvånades,
    de förskräcktes och tog till flykten.
⁷ De greps av skräck
    som en barnaföderskas ångest.
⁸ Du krossade dem
    som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.

⁹ Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
    i vår Guds stad.
    Gud upprättar den för evigt. Séla

¹⁰ Vi begrundar din nåd, Gud,
    här i ditt tempel.
¹¹ Liksom ditt namn, Gud,
    når ditt lov till jordens ändar.
    Din högra hand är full av rättfärdighet.
¹² Sions berg gläder sig,
    Juda städer jublar över dina domslut.

¹³ Gå runt Sion, vandra omkring det,
    räkna alla dess torn!
¹⁴ Lägg märke till dess murar,
    betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.

¹⁵ Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
    Han ska leda oss så länge vi lever.

² Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
³ hög och låg,
    rik och fattig.
⁴ Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
⁵ Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

⁶ Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
⁷ De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
⁸ Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
⁹ Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
¹⁰ för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
¹¹ Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
¹² Graven^[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

¹³ Men människan i all sin rikedom består inte^[b],
    hon är som djuren som förgås.

¹⁴ Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
¹⁵ Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.^[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
¹⁷ Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
¹⁸ för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
¹⁹ Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
²⁰ går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

²¹ Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.^[d]

⁷ ”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
⁸ Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
⁹ Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
¹⁰ för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
¹¹ Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
¹² Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
¹³ Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

¹⁴ Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
¹⁵ Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
¹⁷ du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
¹⁸ När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
¹⁹ Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
²⁰ Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
²¹ Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

²² Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
²³ Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”