Add parallel Print Page Options

Förtröstan på Gud i farans stund

56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[a]

Gud, var nådig mot mig!
    Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
Mina fiender förföljer mig dagen lång,
    många strider mot mig i högmod.

Men när jag är rädd,
    förtröstar jag på dig.
På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
    Vad kan dödliga göra mig?

De försöker alltid förvränga vad jag säger.
    Alla deras planer går ut på att skada mig.
De gör en konspiration och lägger sig på lur,
    de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
Skulle de slippa undan med sin orätt?
    Slå ner folken i din vrede, Gud!

Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
    Samla alla mina tårar i din säck,
    du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
    Därför vet jag att Gud är på min sida.

11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
    Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?

13 Gud, jag har gett dig löften,
    och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
    Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[b] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
    För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
    tills faran är över.

Jag vill ropa till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.[c]
Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
    Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.

Jag befinner mig bland lejonen,
    jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
    och vilkas tungor är skarpa svärd.

Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

De lägger ut nät för mina fötter,
    och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
    men de faller själva ner i den. Séla

Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
    mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela.
Vakna upp, min ära[d]!
    Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
    ända upp till himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.

12 Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

Footnotes

  1. 56:1 Den stilla, avlägsna duvan kan antas ha varit en känd sång, medan betydelsen av miktam är okänd; bl.a. har försoningspsalm föreslagits.
  2. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  3. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  4. 57:9 Ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.