Psaltaren 8-10

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Din härlighet når högre än alla himlar!
³     Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
    för att tysta ovännen och hämnaren.^[b]

⁴ När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
⁵ vad är då en människa, att du tänker på henne,
    en människoson^[c], att du lägger märke till honom?
⁶ Du gjorde honom lite lägre än Gud^[d]
    och krönte honom med härlighet och ära.

⁷ Du satte honom att härska över allt du har skapat,
    du lade allt under hans fötter,
⁸ får, oxar, vilda djur,
⁹     himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.

¹⁰ Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

² Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
    och berätta om alla dina under.
³ Jag vill vara glad och jubla i dig.
    Jag vill lovsjunga ditt namn,
    du den Högste.

⁴ Mina fiender drar sig tillbaka,
    vacklar och förgås inför dig.
⁵ Du har försvarat min rätt och min sak,
    du har satt dig på tronen
    som en rättfärdig domare.
⁶ Du har tillrättavisat folken
    och gjort slut på de ogudaktiga
    och utplånat deras namn för all framtid.
⁷ Fienden är borta, utplånad för evigt.
    Du ödelade städerna,
    man ska inte ens komma ihåg dem.

⁸ Men Herren regerar för all framtid.
    Han har ställt fram sin tron för att döma.
⁹ Han dömer världen i rättfärdighet,
    han härskar över folken med rättvisa.
¹⁰ Herren är en tillflykt för de förtryckta,
    en borg i nödens tid.
¹¹ De som känner dig vid ditt namn,
    förtröstar på dig, Herre,
    för du överger inte dem som söker dig.

¹² Lovsjung Herren,
    honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
¹³     Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.

¹⁴ Herre, var nådig mot mig,
    se hur jag får lida för dem som hatar mig,
    du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
¹⁵ så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions^[g] portar
    och glädjas över din räddning.
¹⁶ Folken faller själva i den grop de grävt,
    och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
¹⁷ Herren gör sig känd,
    han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
    Higgajón^[h]. Sélah
¹⁸ De gudlösa ska återvända till dödsriket,
    alla folk som har glömt Gud.
¹⁹ Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

²⁰ Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
    Låt folken bli dömda inför dig!
²¹ Låt skräcken komma över dem, Herre!
    Låt folken veta att de är bara människor! Séla

² I övermod jagar den gudlöse den svage.
    Låt dem fångas i sina egna intriger!
³ Den gudlöse skryter med sina egna begär,
    välsignar den girige och föraktar Herren.
⁴ Den gudlöse sätter näsan i vädret.
    ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.^[i]
5 Ändå lyckas han i allt vad han gör,
    han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
    han fnyser åt sina fiender.
⁶ Han tänker för sig själv:
    ”Inget kan rubba mig.
    Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

⁷ Deras mun är full av förbannelse och lögn,
    under hans tunga finns ofärd och olycka.
⁸ Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
⁹     Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
¹⁰ De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.^[j]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

¹² Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
¹³ Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
¹⁴ Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.^[k]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

¹⁶ Herren är kung, alltid och för evigt.
    De främmande folken försvinner från hans land.
¹⁷ Herre, du hör de förtrycktas längtan,
    du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
¹⁸ Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
    så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.^[l]