Add parallel Print Page Options

Kvinnan och draken

12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.

Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[a], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[b].

Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[c] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.

10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga:
    ”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud,
och makten hans Smorde.
    Anklagaren, han som dag och natt
anklagade våra trossyskon inför vår Gud,
    har nu kastats ner.
11 Men de besegrade honom genom Lammets blod
    och genom sina vittnesbörds ord
och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.
12     Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare.
Men ve över jorden och havet,
    för djävulen har kommit ner till er
och hans vrede är stor,
    eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”

13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. 14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[d].

15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, 16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. 17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. 18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.

Odjuret från havet

13 Jag såg nu ett odjur stiga upp ur havet. Det hade tio horn och sju huvuden och på sina horn tio kronor och på sina huvuden hädiska namn. Odjuret jag såg var som en leopard, men hade en björns fötter och ett lejons gap.[e] Och draken gav det sin kraft och sin tron och stor makt.

Ett av odjurets huvuden såg ut att vara svårt skadat, men det dödliga såret hade läkts. Hela världen greps av beundran för odjuret och följde det. De tillbad draken för att han hade gett odjuret en sådan makt, och de tillbad odjuret och sa: ”Vem är som odjuret? Vem kan strida mot det?”

Sedan fick det en mun som skröt och hånade, och det fick makt att hålla på i fyrtiotvå månader[f]. Det öppnade sitt gap för att häda Gud, hans boning och alla som bor i himlen. Det tilläts också att strida mot de heliga och besegra dem, och det fick makt över alla stammar och länder och språk och folk. Alla jordens invånare ska tillbe odjuret, alla som inte har sina namn skrivna i livets bok[g] som tillhör Lammet som var slaktat sedan världens skapelse.

Den som har öron ska höra.

10 Den som måste bort i fångenskap,
    han går i fångenskap,
och den som måste dödas med svärd
    ska dödas med svärd.

Här krävs det uthållighet och tro av de heliga.

Odjuret från jorden

11 Sedan såg jag ett annat odjur, som kom upp ur jorden. Det hade två horn som liknade ett lamms horn, och det talade som en drake. 12 Det utövar det första odjurets makt inför det. Det får jordens invånare att tillbe det första odjuret som hade det dödliga sår som läkts. 13 Det utför stora tecken, det kan till och med få eld att falla ner på jorden från himlen medan människorna ser på. 14 Genom alla dessa tecken som det gör på det första odjurets uppdrag bedrar det jordens invånare. Det säger till dem att göra en bild åt odjuret som hade fått ett svärdshugg men blivit levande igen. 15 Det får också makt att ge livsande åt odjurets bild, så att bilden till och med kan tala och ge order om att den som inte tillber bilden ska dödas.

16 Det får alla – både små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta ett märke på högra handen eller på pannan, 17 så att ingen kan köpa eller sälja något om man inte har odjurets märke, dess namn eller dess namns tal.

18 Här krävs vishet. Den som har förstånd kan räkna ut odjurets tal, för det är en människas tal, och talet är 666[h].

Lammet och de 144 000

14 Sedan såg jag Lammet stå på Sions berg[i], och tillsammans med Lammet de 144 000[j], som hade Lammets namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Jag fick höra en röst från himlen, som lät som dånet av stora vattenmassor och som mullret av åska, eller som en hel orkester av harpor.

De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra levande varelserna och de tjugofyra himmelska ledarna. Ingen kunde lära sig den sången, utom de 144 000 som hade blivit friköpta från jorden. Det är de som inte har orenat sig med kvinnor utan är rena som jungfrur.[k] De följer Lammet vart det än går, för de har blivit friköpta från jordens alla människor som en första skörd åt Gud och Lammet. Man har aldrig funnit någon lögn i deras mun, de är fläckfria.

De tre änglarna

Efter det fick jag se en annan ängel, som flög mitt över himlen. Han hade ett evigt evangelium[l] att förkunna för dem som bor på jorden, för alla länder och stammar och språk och folk. Han sa med hög röst: ”Frukta Gud och ge honom äran, för stunden har kommit då han ska döma. Tillbe honom som skapade himlen och jorden och havet och vattenkällorna.”

En andra ängel följde efter honom och sa: ”Det stora Babylon har fallit, det har fallit, det som drog med sig alla folk i drickandet av sin otukts vredesvin.”[m]

Sedan följde en tredje ängel som sa med hög röst: ”Den som tillber odjuret[n] och dess bild och tar dess märke på pannan eller på handen 10 måste också dricka av Guds vredes vin, som outspätt har hällts upp i Guds vredes bägare. Och han ska plågas med eld och svavel inför de heliga änglarna och Lammet.[o] 11 Röken från deras plågor ska stiga upp i all evighet, och de ska inte få någon lindring vare sig dag eller natt, alla dessa som tillber odjuret och dess bild och tar emot märket med dess namn[p]. 12 Här behövs uthållighet hos de heliga, hos dem som håller fast vid Guds bud och tron på Jesus.”

13 Jag hörde en röst från himlen som sa: ”Skriv: lyckliga är de döda som från och med nu dör i Herren.” ”Ja”, säger Anden, ”de ska få vila från sitt arbete, för deras gärningar följer dem.”

Skördetid på jorden

14 Sedan fick jag se ett vitt moln, och på det satt någon som liknade en Människoson[q]. Han hade en krans av guld på sitt huvud och en vass lie i sin hand.

15 En ängel kom nu ut från templet och ropade med hög röst till honom som satt på molnet: ”Det är dags att skörda! Låt din lie svepa över jorden, för skörden är mogen.” 16 Han som satt på molnet svepte då med sin lie över jorden, och skörden på jorden samlades in. 17 Ännu en ängel kom ut från templet i himlen, och han hade också en vass lie.

18 Sedan kom en ängel ut från altaret, och han hade makt över elden. Han ropade med hög röst till ängeln som hade den vassa lien: ”Ta din lie och skär av druvklasarna från jordens vinstock, för vindruvorna är mogna.” 19 Då svepte ängeln med sin lie över jorden och skar av druvklasarna och kastade druvorna i Guds vredes stora vinpress. 20 Druvorna trampades sedan i vinpressen utanför staden.[r] Blod flöt därifrån så att den skulle nå upp till betslet på en häst, bort mot en 1 600 stadier[s] lång sträcka.

Den nya sången i himlen

15 Jag såg ett annat stort och förunderligt tecken i himlen: sju änglar med de sju sista plågorna. I och med dem kommer nämligen Guds vrede att vara slut.

Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade segrat över odjuret[t] och dess bild och talet för dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer, och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[u]

”Stora och förunderliga är dina gärningar,
    Herre Gud, Allsmäktig.
Du är rättfärdig och sann
    i allt vad du gör,
du folkens kung.[v]
    Vem skulle inte frukta dig, Herre,
och prisa ditt namn?
    Du ensam är helig.
Alla folk ska komma och tillbe dig,
    för din rättfärdighet har blivit uppenbar.”

Sju änglar med sju plågor

Sedan såg jag hur templet i himlen, förbundstecknets tält[w], öppnades. Och från templet kom de sju änglar som hade med sig de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet. En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld, fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet. Templet fylldes då av rök från Guds härlighet och kraft, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.

16 Jag hörde nu en stark röst från templet säga till de sju änglarna: ”Gå och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.”

Då gick den första ängeln bort och tömde sin skål över jorden, och onda och plågsamma bölder slog upp på de människor som bar odjurets[x] märke och tillbad dess bild.

Den andra ängeln tömde sin skål över havet. Vattnet blev då som blodet från en död människa, och allt som levde i havet dog.

Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och även de förvandlades till blod. Sedan hörde jag vattnens ängel säga:

”Rättfärdig är du som är och som var, du Helige
    som har fällt denna dom.
De har utgjutit de heligas och profeternas blod.
    Därför har du gett dem blod att dricka,
som de har förtjänat.”

Och jag hörde altaret säga:

”Ja, Herre Gud, Allsmäktig,
    dina domar är sanna och rättfärdiga.”

Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och den fick tillåtelse att bränna människorna med eld. När de brändes av den våldsamma hettan förbannade de Gud som hade makt över sådana plågor, men ingen omvände sig och gav honom äran.

10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över odjurets tron, och då täcktes hans rike av mörker. Människorna bet sönder sina tungor av smärta 11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina handlingar.

12 Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat, och den torkade ut, så att vägen öppnades för kungarna från östern. 13 Jag såg tre orena andar som liknade paddor komma fram ur drakens mun, ur odjurets mun och ur den falska profetens[y] mun. 14 Dessa är demoniska andar som kan utföra tecken, och de gick ut till världens alla kungar för att samla dem till strid på Guds, den Allsmäktiges, stora dag.

15 ”Se, jag kommer som en tjuv! Lycklig är den som håller sig vaken och har sina kläder färdiga, så att han inte behöver gå naken och skämmas.”[z]

16 Och de samlade dem på en plats som på hebreiska kallas Harmagedon[aa].

17 Till slut tömde den sjunde ängeln sin skål över luften. Då hördes en stark röst från tronen i templet, och den sa: ”Det är gjort!” 18 Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev en stor jordbävning som var så kraftig att ingen människa någonsin sett något liknande på jorden, så väldig var den. 19 Den stora staden delades i tre delar, och folkens städer störtade samman. Gud glömde inte det stora Babylon, utan gav det bägaren med sin glödande vredes vin. 20 Alla öar försvann, och bergen fanns inte mer. 21 Det föll också enorma hagel på omkring fyrtio kilo från himlen ner på människorna. Och människorna hädade Gud för haglet, eftersom det var en så fruktansvärd plåga.

Den prostituerade kvinnan

17 En av de sju änglarna som hade de sju skålarna kom nu fram och talade till mig. Han sa: ”Kom, så ska jag visa dig domen som ska drabba den stora prostituerade kvinnan som sitter vid många vatten. Kungarna på jorden har legat med henne, och jordens invånare har berusat sig av vinet från hennes sexuella lössläppthet.[ab]

Sedan förde ängeln mig i anden ut i öknen. Där fick jag se en kvinna som satt på ett lysande rött odjur[ac] som var täckt av hädiska namn, och det hade sju huvuden och tio horn. Kvinnan bar kläder av purpur och lysande rött[ad] tyg, och hon var smyckad med guld, ädelstenar och pärlor. I sin hand höll hon en guldbägare som var fylld av vidrigheter och smutsen från hennes sexuella lössläppthet. På hennes panna stod det skrivet ett namn, en hemlighet:

Det stora Babylon

Modern till all prostituerade

Och alla skamligheter på jorden.

Jag såg också att kvinnan var berusad av blodet från de heliga och från Jesus vittnen.

Jag såg på henne med stor förvåning. ”Varför är du så förvånad?” frågade ängeln. ”Jag ska tala om för dig hemligheten med kvinnan och odjuret som hon rider på, det som har sju huvuden och tio horn. Odjuret som du såg har varit och är inte längre, men det ska komma upp ur avgrunden och sedan gå under. De av jordens invånare vilkas namn inte sedan världens skapelse står skrivna i livets bok[ae] ska bli mycket förvånade när de ser att odjuret, som har varit och inte längre är, kommer igen.

Här krävs både vishet och förstånd. De sju huvudena är sju berg som kvinnan sitter på, men de är samtidigt sju kungar. 10 Fem har redan fallit, en finns nu, och en har inte kommit än men ska komma och bara stanna en kort tid. 11 Odjuret som har varit och inte längre är, det är den åttonde men ändå en av de sju, och han ska gå under.

12 De tio hornen som du såg är tio kungar som ännu inte har börjat regera. De ska under en timme få regera tillsammans med odjuret. 13 De har en och samma målsättning och ger sin makt och myndighet åt odjuret. 14 De ska sedan strida mot Lammet. Men Lammet ska, tillsammans med sina kallade, utvalda och trogna, besegra dem, för han är herrarnas Herre och kungarnas Kung.”

15 Sedan sa han till mig: ”Vattnen som du såg, där den prostituerade bor, är länder och människomassor och folk och språk. 16 Odjuret och de tio hornen som du såg ska hata den prostituerade och göra henne barskrapad och naken, äta hennes kött och bränna upp henne i eld. 17 Detta har Gud ingett dem i hjärtat, så att de fullföljer hans plan med en och samma målsättning och överlåter sitt rike åt odjuret, ända tills Guds ord har gått i uppfyllelse. 18 Kvinnan som du såg är den stora staden, den som regerar över kungarna på jorden.”

Babylons fall

18 Efter detta såg jag en annan ängel komma ner från himlen. Han hade stor makt, och jorden lystes upp av hans härlighet. Han ropade med stark röst:

”Det stora Babylon har fallit, det har fallit!
    Det har blivit en plats där onda andar bor,
ett tillhåll för alla orena andar,
    en plats där alla orena och avskyvärda fåglar samlas.
För alla folk har druckit av vredesvinet
    från hennes sexuella lössläppthet.
Kungarna på jorden har legat med henne,
    och affärsmännen på jorden
har blivit rika på hennes makt och omåttliga lyx.”

Sedan hörde jag en annan röst från himlen säga:

”Gå bort från henne, mitt folk,
    så att ni inte gör er delaktiga i hennes synder
och drabbas av samma plågor som hon.
    För hennes synder har staplats på varandra
och når ända upp till himlen,
    och Gud har inte glömt bort det onda hon har gjort.
Behandla henne som hon har behandlat er,
    ge henne dubbelt igen för allt hon har gjort.
Blanda dubbelt åt henne i hennes egen blandning.
    Hon omgav sig med lyx och överflöd,
så låt henne nu få smaka på lika mycket plåga och sorg.
    Hon säger i sitt hjärta:
’Jag sitter här som drottning.
    Jag är inte änka och kommer aldrig att få uppleva sorg.’
På en enda dag ska därför plågorna drabba henne,
    död, sorg och hunger, och hon ska brännas upp i eld,
för Herren Gud som dömer henne är mäktig.

Kungarna på jorden, som deltog i hennes sexuella lössläppthet och lyx, ska gråta och jämra sig över henne när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester. 10 De kommer att stå på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska ropa:

’Ve, ve du stora stad Babylon, du starka stad!
    På en enda timme har domen kommit över dig.’

11 Jordens affärsmän ska sörja och gråta över henne, för det finns ingen kvar som kan köpa deras skeppslaster, 12 laster av guld och silver, ädelstenar och pärlor, tyger av linne, purpur och siden, lysande röda tyger, alla sorters välluktande trä, varor av elfenben och dyrbara träslag, koppar, järn och marmor, 13 kryddor, parfymer, salvor och rökelse, vin, olja, fint mjöl och vete, boskap och får, hästar och vagnar, slavar och människoliv.

14 Den frukt du längtade efter har du gått miste om. All lyx och prakt är borta, och ingen kommer att finna dem någonsin mer. 15 Affärsmännen som bedrev handel med dessa varor och blev rika genom henne ska stå där på avstånd av rädsla för hennes plåga, och de ska gråta och jämra sig:

16 ’Ve, ve, denna stora stad,
    som bar kläder av finaste linne
och mörkröda och lysande röda tyger,
    och som var smyckad med guld,
ädelstenar och pärlor!
17     På en enda timme försvann all din rikedom.’

Alla handelsfartygens kaptener och passagerare och besättningar, ja, alla som lever av att segla på havet, ska stå på avstånd, 18 och när de ser röken stiga upp från hennes förkolnade rester ska de ropa: ’Aldrig har det väl funnits en stad som denna!’ 19 De ska strö jord på huvudet, klaga och ropa:

’Ve, ve denna stora stad,
    som gjorde alla fartyg på haven rika genom sitt överflöd!
På en enda timme har allt ödelagts.’

20 ’Men gläd er över hennes öde,
    du himmel och alla ni heliga och apostlar och profeter,
för Gud har dömt henne för det hon gjorde mot er!’ ”

21 Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och sa:

”Med samma kraft ska Babylon,
    den stora staden, störtas ner i djupet och aldrig finnas mer.
22 Aldrig mer ska ljudet av musik från harpor,
    flöjter och trumpeter höras i dig.
Aldrig mer ska hantverkare av något slag finnas i dig.
    Aldrig mer ska något ljud från en kvarnsten höras i dig.
23 Aldrig mer ska en lampa lysa i dig.
    Aldrig mer ska några glada röster från brud
och brudgum höras i dig.
    Dina köpmän styrde handeln i hela världen,
och du bedrog alla med din ockultism.
24     I den staden rann blodet från profeterna
och från de heliga och alla som slaktats på jorden.”

Footnotes

  1. 12:5 Jfr Ps 2:9.
  2. 12:6 1 260 dagar är detsamma som 3,5 år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Se not till 11:2. Samma symbolik finns i v.14.
  3. 12:9 Djävulen kommer från grekiskans diabolos, Satan är hebreiska. Båda orden betyder anklagare.
  4. 12:14 Se noter till 12:6 och 11:2.
  5. 13:2 Jfr Dan 7:2-7.
  6. 13:5 Se not till 12:6.
  7. 13:8 Se not till 3:5.
  8. 13:18 Detta tal är svårtolkat, men det kan vara en symbol, antingen för en människas namn, eller för trefaldig ondska och ofullkomlighet (talet 6 når inte upp till det fullkomliga talet 7).
  9. 14:1 Sions berg är den plats där Jerusalem ligger. Här handlar det om det himmelska Jerusalem som beskrivs i kap. 21.
  10. 14:1 Se noter till 7:4-8 och 21:16.
  11. 14:4 Denna bild på sexuell renhet syftar antagligen på att de har hållit sig borta från den prostituerade kvinnan, dvs. det avfall som beskrivs i v. 8 och i kap.17.
  12. 14:6 Eller: hade det evigt gällande evangelium.
  13. 14:8 Jfr Jer 25:12-15.
  14. 14:9 Jfr 13:1-10.
  15. 14:10 Eld och svavel, jfr Ps 11:6.
  16. 14:11 Märket med odjurets namn finns beskrivet i 13:16-18.
  17. 14:14 Människoson är en titel på Kristus, hämtad från Dan 7:13-14.
  18. 14:20 En bild på Guds dom hämtad från Jes 63:1-6.
  19. 14:20 1 600 stadier är 30 mil. Men talet kan vara symboliskt, 4×4×100, där 4 står för de fyra väderstrecken. Talet 1 600 skulle då representera hela världen.
  20. 15:2 Jfr 13:1-10.
  21. 15:3 Moses sång, jfr 2 Mos 15:1-18. Lammets sång, jfr 14:3.
  22. 15:3 Många handskrifter har istället: evighetens kung.
  23. 15:5 Innan Israels folk hade byggt ett tempel, använde de ett tält. I det innersta rummet, som kallades ”det allra heligaste”, förvarades en guldkista, arken, med förbundstecknet, dvs. stentavlorna med de tio budorden.
  24. 16:2 Jfr 13:1-10.
  25. 16:13 Jfr 13:11-18.
  26. 16:15 Jfr Matt 24:42-43.
  27. 16:16 Vad Harmagedon betyder är inte känt.
  28. 17:2 Jfr Jer 51:7.
  29. 17:3 Jfr 13:1-10.
  30. 17:4 Färgerna var symboler för makt och lyx.
  31. 17:8 Se not till 3:5.