Uppenbarelseboken 6-11

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Sex av sigillen bryts

6 Medan jag såg på bröt Lammet det första av de sju sigillen. Jag hörde en av de fyra levande varelserna säga med en röst som liknade åskan: ”Kom!” ² Då fick jag se en vit häst. Ryttaren som satt på den hade en pilbåge, och man gav honom en segerkrans. Som en segrare red han sedan ut för att segra.

³ När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag nästa levande varelse säga: ”Kom!” ⁴ Då kom det fram en annan, en eldröd häst. Ryttaren på den hästen fick makt att ta bort freden från jorden så att människorna skulle döda varandra, och han fick ett långt svärd.

⁵ När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje av de fyra levande varelserna säga: ”Kom!” Då fick jag se en svart häst. Ryttaren på den hästen höll en våg i handen, ⁶ och jag hörde något som lät som en röst bland de fyra varelserna säga: ”Ett kilo vete för en denar^[a] och tre kilo korn för samma pris, men skada inte oljan och vinet.”

⁷ När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande varelsen säga: ”Kom!” ⁸ Nu fick jag se en likblek häst. Ryttaren på den hästen hette Döden, och efter honom följde dödsriket^[b]. De fick makt över en fjärdedel av jorden, så att de kunde döda människorna med svärd och svält och sjukdomar och vilda djur.

⁹ När Lammet bröt det femte sigillet, fick jag se under altaret de människoliv som hade dödats för Guds ord och för sitt vittnesbörd. ¹⁰ De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för att de dödade oss?” ¹¹ Då fick var och en av dem vita dräkter, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills det fulla antalet av deras medtjänare, deras troende syskon, också hade blivit dödade.

¹² Sedan såg jag Lammet bryta det sjätte sigillet. Då kom det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev som blod. ¹³ Himlens stjärnor föll till jorden som omogna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar. ¹⁴ Himlen veks undan, som om den rullats ihop som en bokrulle, och alla berg och öar flyttades från sina platser.

¹⁵ Jordens kungar och ledare och höga militärer, de rika och mäktiga, ja, alla människor, både slavar och fria, gömde sig i grottor och bland klippor i bergen, ¹⁶ och de sa till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. ¹⁷ För nu har dagen kommit för deras stora vrede, och vem kan då överleva?”

Guds folk ska räddas

7 Sedan fick jag se fyra änglar stå vid jordens fyra hörn, och de hindrade de fyra vindarna från att blåsa över jorden, över havet eller mot något träd. ² Jag fick också se en annan ängel komma upp från öster, och han hade med sig den levande Gudens sigill. Han ropade högt till de fyra änglarna, som hade fått makt att skada jorden och havet: ³ ”Skada inte jorden, havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med ett sigill på pannan.”

⁴ Jag fick höra hur många som hade blivit märkta med sigill. Det var 144 000,^[c] och de kom från alla Israels stammar:

Den stora skaran hyllar Gud och Lammet

⁹ Sedan fick jag se en stor skara människor som ingen kunde räkna. De var från alla folk och stammar och länder och språk, och de stod inför tronen och Lammet, klädda i vita dräkter och med palmkvistar i sina händer. ¹⁰ De ropade högt:

¹¹ Alla änglarna stod runt tronen och runt de himmelska ledarna och de fyra levande varelserna, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud ¹² och sa:

¹³ Sedan frågade en av de äldste mig: ”Dessa som är klädda i vita dräkter, vilka är de, och varifrån kommer de?”

¹⁴ ”Min herre”, svarade jag, ”du är den som vet det.”

Då sa han till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina dräkter rena och gjort dem vita i Lammets blod.^{[e] 15} Det är därför

Det sjunde sigillet bryts. De sju trumpeterna

8 När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i ungefär en halvtimme. ² Sedan fick jag se de sju änglarna som står inför Gud, och de fick var sin trumpet.

³ En annan ängel kom och ställde sig vid altaret med en rökelseskål av guld, och han fick mycket rökelse. Den skulle han offra på altaret av guld framför tronen, tillsammans med de heligas böner. ⁴ Och röken från rökelsen, tillsammans med de heligas böner, steg upp inför Gud från ängelns hand.^[g]

⁵ Ängeln fyllde sedan rökelseskålen med eld från altaret, och kastade ner den på jorden. Det började blixtra och mullra av åska, och det blev jordbävning.

Sex änglar blåser i sina trumpeter

⁶ Sedan gjorde sig de sju änglarna beredda att blåsa i sina sju trumpeter.

⁷ Den första ängeln blåste i sin trumpet, och då kom hagel och eld blandat med blod och föll ner över jorden. En tredjedel av jorden brändes upp, och en tredjedel av alla träd brann upp, och allt grönt gräs brändes upp.

⁸ Sedan blåste den andra ängeln i sin trumpet, och då kastades något som såg ut som ett stort brinnande berg ner i havet. En tredjedel av havet blev till blod, ⁹ och en tredjedel av allt levande i havet dog, och alla fartyg gick under. ¹⁰ Den tredje ängeln blåste nu i sin trumpet, och då kom en stor flammande stjärna från himlen och föll ner på en tredjedel av floderna och vattenkällorna. ¹¹ Stjärnan kallades ”Malört”, och en tredjedel av vattnen förvandlades till malört, och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.

¹² Efter det blåste den fjärde ängeln i sin trumpet, och då skadades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades. Det fanns inget ljus under en tredjedel av dagen, och likadant inget under en tredjedel av natten. ¹³ Sedan såg jag och hörde en örn flyga mitt över himlen och ropa med hög röst: ”Ve, ve, ve över dem som bor på jorden, när de tre sista änglarna nu ska blåsa i sina trumpeter.”

9 Sedan blåste den femte ängeln i sin trumpet, och då såg jag en stjärna som hade fallit från himlen ner på jorden. Stjärnan fick nyckeln till avgrunden, ² och när den öppnade avgrunden vällde det fram rök som från en väldig ugn, och solen och luften förmörkades av röken från avgrunden.

³ Sedan kom det fram gräshoppor ur röken ut över jorden, och de fick en likadan makt som skorpionerna har på jorden. ⁴ Men de blev tillsagda att inte skada gräset på jorden eller några växter eller träd, utan bara de människor som inte var märkta med Guds sigill på sina pannor. ⁵ De fick inte döda dem, men de skulle plåga dem under fem månader, och plågan som de orsakade kändes som skorpionstick. ⁶ På den tiden kommer människor att söka döden, men de ska inte finna den. De ska längta efter att få dö, men döden ska fly ifrån dem.

⁷ Gräshopporna såg ut som hästar, rustade till strid. De hade något som såg ut som kransar av guld på sina huvuden, och deras ansikten liknade människors ansikten. ⁸ Deras hår var som kvinnohår, och deras tänder var som lejontänder. ⁹ De hade bröstsköldar av något som liknade järn, och dånet av deras vingar lät som när en armé med hästar och vagnar rusar iväg till strid. ¹⁰ De hade stjärtar och giftgaddar som skorpioner, och det var i stjärten de hade makten att plåga människorna under fem månader. ¹¹ Deras kung som de har över sig är avgrundens ängel. På hebreiska heter han Abaddon och på grekiska Apollyon^[h].

¹² Det första veropet är över, men det ska komma två till.

¹³ Den sjätte ängeln blåste nu i sin trumpet, och då hörde jag en röst från de fyra hornen på altaret av guld inför Guds tron. ¹⁴ Rösten sa till den sjätte ängeln med trumpeten: ”Släpp lös de fyra änglar som är bundna vid den stora floden Eufrat.” ¹⁵ De fyra änglar som hade hållits beredda för just den stunden, den dagen, den månaden och det året, släpptes lösa för att döda en tredjedel av människorna. ¹⁶ De ledde en armé med 200 miljoner^[i] ryttare; jag fick höra hur många de var.

¹⁷ I min syn såg jag hästarna och ryttarna, och de såg ut så här: Ryttarna bar eldröda och mörkblå och svavelgula bröstsköldar. Hästarnas huvuden liknade lejonhuvuden, och ur deras mun kom det eld och rök och svavel. ¹⁸ En tredjedel av alla människor dödades av dessa tre plågor, av elden, röken, och svavlet som kom från hästarnas munnar. ¹⁹ De hade sin kraft i sina munnar, men också i sina svansar, för deras svansar var som ormar med huvuden, som de kunde vålla skada med.

²⁰ Men de övriga människor som överlevde dessa plågor omvände sig fortfarande inte från sina händers verk. De fortsatte att tillbe onda andar och avgudabilder av guld, silver, koppar, sten och trä, och som varken kan se eller höra eller gå. ²¹ De omvände sig inte från sitt mördande, sin magi och ockultism, sin sexuella lössläppthet och sina stölder.

Ängeln med den lilla bokrullen

10 Sedan såg jag en annan väldig ängel komma ner från himlen, insvept i ett moln och med en regnbåge över sitt huvud. Hans ansikte var som solen och hans ben som pelare av eld, ² och i sin hand höll han en liten bokrulle som var öppnad. Han satte högra foten på havet och den vänstra på jorden ³ och ropade med en röst lika stark som ett lejons rytande. När han hade slutat ropa, talade de sju åskorna. ⁴ Jag skulle just skriva ner vad de sju åskorna talat, när jag hörde en röst från himlen säga: ”Försegla de sju åskornas tal, skriv inte ner det!”

⁵ Ängeln, som jag såg stå på havet och på jorden, lyfte sedan sin högra hand mot himlen ⁶ och svor vid honom som lever i all evighet och som skapade himlen och allt som finns i den, jorden och allt som finns på den, och havet och allt som finns i det. Han sa: ”Tiden är ute. ⁷ När den sjunde ängelns röst hörs och han blåser i sin trumpet, har Guds hemlighet slutförts, enligt det glada budskap han framfört till sina tjänare profeterna.”

⁸ Sedan talade rösten som jag hade hört från himlen till mig igen och sa: ”Gå till ängeln som står på havet och på jorden och ta den öppna bokrullen ur hans hand.” ⁹ Då gick jag bort till ängeln och bad honom att ge mig den lilla bokrullen. Han sa till mig: ”Ja, ta den och ät den. Den ska bli bitter i din mage, men i din mun ska den smaka sött som honung.”^[j]

¹⁰ Då tog jag bokrullen ur hans hand och åt upp den, och den smakade sött som honung i min mun, men när jag hade svalt den var den bitter i min mage.

¹¹ Sedan sa man till mig: ”Än en gång måste du profetera om många länder och folk och språk och kungar.”

Guds två vittnen

11 Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där.^{[k] 2} Men templets yttre gård ska du utelämna och inte mäta, för den har överlämnats till hedningarna. De ska trampa den heliga staden i fyrtiotvå månader^[l]. ³ Under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två vittnen i uppdrag att profetera, klädda i sorgdräkt.”

⁴ Dessa är de två olivträd och de två lampställen som står inför jordens Herre.^{[m] 5} Om någon försöker skada dem, ska eld komma ut från deras munnar och förtära deras fiender. Var och en som vill skada dem ska dödas på det sättet. ⁶ De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de profeterar. Och de har makt att förvandla vattnen till blod och slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vill.

⁷ När de har slutfört sitt uppdrag ska odjuret^[n] som stiger upp från avgrunden attackera och besegra och döda dem. ⁸ Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, och där deras Herre också blev korsfäst. ⁹ Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under tre och en halv dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att de begravs. ¹⁰ Men jordens invånare ska glädja sig över dem. De ska jubla och skicka presenter till varandra, eftersom dessa båda profeter plågat jordens invånare så mycket.

¹¹ Efter tre och en halv dag kom en livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och alla som såg dem blev skräckslagna. ¹² Sedan hörde de en stark röst från himlen säga till dem: ”Kom hit upp!” De for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender. ¹³ I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades i jordbävningen, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.

¹⁴ Det andra veropet är över, men det tredje är snart på väg.

Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet

¹⁵ Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:

¹⁶ De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud ¹⁷ och sa:

¹⁹ Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken^[o]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.