Add parallel Print Page Options

Om nätterna spanade jag efter min älskade på min bädd.
    Jag spanade efter honom,
    men jag kunde inte hitta honom.
”Nu stiger jag upp
    och går omkring i staden,
på gatorna och torgen.
    Jag vill söka efter min älskade.”
Jag sökte honom,
    men jag hittade honom inte.
Vakterna fann mig,
    när de gick omkring i staden.
    ”Har ni sett min älskade någonstans?”
Knappt hade jag gått ifrån dem,
    så fann jag min älskade.
Jag höll honom fast
    och släppte honom inte,
förrän jag hade fört honom till min mors hus,
    till hennes kammare som fött mig.
Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
    vid gasellerna och hindarna på fälten:
oroa inte kärleken, väck den inte
    förrän den själv vill.

Vem är det som kommer från öknen
    som en rökpelare
och doftar av myrra
    och rökelse och av kryddhandlarens alla dofter?
Se, det är Salomos bärstol,
    omgiven av sextio krigare,
utvalda bland Israels män.
    Alla bär de svärd,
alla är skickliga i strid,
    var och en har sitt svärd vid sidan
som skydd för nattens fasor.
    Kung Salomo har låtit tillverka en bärstol åt sig
av trä från Libanon.
10     Dess stolpar är av silver,
dess ryggstöd av guld,
    dess säte är klätt med purpurrött tyg,
och invändigt är den smyckad i kärlek
    av Jerusalems döttrar.[a]
11 Gå ut och se, Sions döttrar,
    på kung Salomo
och kronan som hans mor har krönt honom med
    på hans bröllopsdag,
hans glädjedag!

Footnotes

  1. 3:10 Betydelsen av det hebreiska ordet som här översätts ryggstöd är osäker, likaså sista satsen i versen. Det är möjligt att Jerusalems döttrar hör ihop med nästa vers.