Add parallel Print Page Options

Han:

Så vacker du är, min älskade,
    så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
    Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
    Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
    alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
    Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
    Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
Din hals är som Davids torn,
    med rader av stenar,[a]
där tusen sköldar hänger,
    och krigarnas alla koger.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
    som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
    Tills vinden vaknar[b] och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
    Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.

Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
    från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
    och från leopardernas berg.
Du har tagit mitt hjärta,
    min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
    med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10     Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
    din parfym doftar mer än någon krydda.
11 Dina läppar, min brud, dryper av honung,
    honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12     Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13     I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
    henna och nardus,
14 nardus och saffran, kalmus och kanel,
    alla slags doftande träd,
myrra och aloe
    och alla slags finaste kryddor.
15 Du är trädgårdens källa,
    en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.

Hon:

16 Vakna upp, nordanvind!
    Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
    och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
    och njuta av dess härliga frukter.

Han:

Jag kommer till min trädgård,
    min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
    och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.

Vännerna:

Ät, vänner, och drick!
    Berusa er av kärlek!

Hon:

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
    Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
    min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
    för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
    ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
    Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
    Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
    från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
    Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
    Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
    men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
    men han svarade inte.
Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
    De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
    så tala om för honom[c]
att jag är sjuk av kärlek.

Vännerna:

Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    eftersom du besvärjer oss så?

Hon:

10 Min älskade är strålande och röd[d],
    den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[e].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[f]
13 Hans kinder är som kryddsängar
    med doftande örter.[g]
Hans läppar är liljor
    och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
    besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
    med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
    på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
    ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
    allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
    ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.

Footnotes

  1. 4:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 4:6 Se not till 2:17.
  3. 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
  4. 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
  5. 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
  6. 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
  7. 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.