Add parallel Print Page Options

Vännerna:

Vart har din älskade gått,
    du skönaste bland kvinnor?
Vart har din älskade tagit vägen?
    Vi ska hjälpa dig att hitta honom.

Hon:

Min älskade har gått till sin trädgård,
    till sina kryddsängar,
för att där vakta sin fårhjord
    och plocka liljor.
Jag tillhör min älskade
    och han tillhör mig.
Bland liljorna vaktar han sin fårhjord.

Han:

Du är vacker, min älskade, som Tirsa[a],
    ljuvlig som Jerusalem,
    skrämmande som en härskara[b].
Vänd bort din blick ifrån mig,
    för den har överväldigat mig.
Ditt hår är som en hjord av getter
    som rör sig ner från Gileads berg.
Dina tänder är som en flock tackor
    som stiger upp ur badet,
alla är tvillingar,
    ingen av dem är ensam.
Din tinning är som ett kluvet granatäpple
    bakom din slöja.
Det finns sextio drottningar,
    åttio bihustrur
    och fler unga kvinnor än någon kan räkna,
men min duva, min fulländade, är unik,
    sin mors enda,
    dyrbar för den som födde henne.
Flickorna ser henne och prisar henne lycklig,
    hon hyllas av drottningar och bihustrur.

Vännerna:

10 Vem är hon som stiger upp som morgonrodnaden,
    vacker som månen, strålande som solen,
    skrämmande som stjärnornas skara?

Han:

11 Jag gick ner till valnötslunden
    för att se om våren spirade i dalen,
och för att se om vinträden hade skjutit skott,
    om granatträden hade börjat blomma.
12 Innan jag fattade det,
    drogs jag med av min längtan som på en furstlig vagn.[c]

Vännerna:

13 Vänd om, vänd om, du flicka från Shulem!
    Kom tillbaka, så att vi får se dig!

Han:

Varför vill ni se på flickan från Shulem
    där hon dansar bland leden[d]?

Dina fötter är så vackra i sandaler,
    du furstedotter!
Dina höfters rundning är som juveler,
    som konstnärens arbeten.
Din navel är som en rund skål,
    där vin aldrig saknas.
Din midja är som en hög med vete
    omgiven av liljor.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
    som en gasells tvillingpar.
Din hals är som ett elfenbenstorn,
    och dina ögon som Heshbons dammar
vid Bat-Rabbimsporten.
    Din näsa är som Libanonstornet,
varifrån man kan se ut över Damaskus.
    Du bär ditt huvud högt som berget Karmel.
Ditt hår glänser likt purpur
    och kungen är fångad i lockarna[e].
Vad skön och ljuvlig du är, min älskade,
    i din vällust!
Din växt är som en palms,
    och dina bröst är som klasar.
Jag sa: ”Jag vill klättra upp i palmträdet
    och fatta tag om dess grenar.”
Låt dina bröst vara som vindruvsklasar,
    och din andedräkt som doften av äpplen,
din mun som det ädlaste vin.

Hon:

Ja, ett vin som flödar ner i min älskade
    och fuktar de slumrandes läppar[f].
10 Jag tillhör min älskade
    och till mig står hans åtrå.
11 Kom, min älskade, så går vi ut på fälten
    och stannar i byarna över natten.
12 Låt oss tidigt gå ut till vingårdarna
    för att se om vinträden har skjutit skott
och för att se om blommorna har slagit ut
    och om granatträden har börjat blomma.
    Där ska jag ge dig min kärlek.
13 Där sprider kärleksäpplena sin doft,
    och de finaste frukter finns vid vår dörr,
både nya och gamla,
    för jag har sparat dem åt dig, min älskade.

Om du ändå hade varit min bror
    som min mor hade ammat!
Då skulle jag kunna kyssa dig
    om jag mötte dig därute,
och ingen skulle se ner på mig.
    Jag skulle ta dig till min mors hus,
hennes som uppfostrade mig.
    Jag skulle ge dig kryddat vin att dricka,
och saft från mina granatäpplen.
    Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
oroa inte kärleken, väck den inte
    förrän den själv vill.

Vännerna:

Vem är det som kommer från öknen
    lutad mot sin älskade?

Hon:

Under äppelträdet väckte jag dig,
    där din mor blev havande med dig
    hon som gav dig livet födde dig där.
Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta,
    som ett sigill på din arm,
för kärleken är stark som döden,
    och dess svartsjuka lika obeveklig som dödsriket.
Den brinner som eld,
    som en mäktig låga.
Stora vatten kan inte utsläcka kärleken,
    och inte heller kan floderna dränka den.
Även om en man gav alla rikedomar i sitt hus för kärleken,
    skulle han bli ringaktad.

Vännerna:

Vi har en ung syster
    som ännu inte har några bröst.
Vad ska vi göra när någon friar till henne?
    Om hon är en mur
ska vi bygga torn av silver på den,
    och om hon är en dörr,
ska vi stänga till den med cederplankor.

Hon:

10 Jag är en mur och mina bröst är som torn.
    I min älskades ögon är jag en åtråvärd kvinna.
11 Salomo ägde en vingård i Baal Hamon,
    som han lämnade åt väktare.
Var och en fick ge tusen silverstycken för dess frukt.
12     Men över min egen vingård råder jag själv.
De tusen är dina, Salomo,
    och tvåhundra får de som vaktar dess frukt.

Han:

13 Du som bor i trädgårdarna,
    vännerna väntar på att få höra din röst.
Låt mig få höra den!

Hon:

14 Skynda, min älskade,
    och var som en gasell
eller en ung hjort uppe på bergen
    som doftar av örter!

Footnotes

  1. 6:4 Huvudstad i Nordriket kring sekelskiftet 900-800 f.Kr.
  2. 6:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 6:12 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen närmast bara en ord för ord översättning.
  4. 6:13 Eller …som en dans i Mahanajim, om leden tolkas som ett ortnamn.
  5. 7:5 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  6. 7:9 Enligt bl.a. Septuaginta: …fuktar läppar och tänder.