Sakarja 5-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Den flygande bokrullen

5 Jag lyfte blicken igen och fick då se en flygande bokrulle.

² Han frågade: ”Vad ser du?”

Jag svarade: ”Jag ser en flygande bokrulle, tio meter lång och fem meter bred.”

³ Då sa han till mig: ”Det är förbannelsen som går ut över hela landet. Enligt vad som sägs på ena sidan ska var och en som stjäl utrotas, och var och en som svär ska utrotas enligt vad som sägs på andra sidan.^{[a] 4} ’Jag har låtit förbannelsen gå ut, säger härskarornas Herre. Den ska komma in i tjuvens hus och in i huset hos den som svär falskt vid mitt namn. Den ska förbli i hans hus och förgöra det med trävirke och stenar.’ ”

Kvinnan i sädesmåttet

⁵ Ängeln som talade med mig gick nu fram och sa till mig: ”Lyft blicken och se vad som kommer!”

⁶ Jag frågade: ”Vad är det?”

Han svarade: ”Det är ett sädesmått,” och fortsatte: ”Detta är deras skuld som finns i landet.”^[b]

⁷ Ett lock av bly lyftes av, och därinne i sädesmåttet satt en kvinna. ⁸ ”Det här är ondskan”, sa han, och knuffade ner henne i sädesmåttet igen och lade på blylocket.

⁹ Sedan lyfte jag blicken och såg två kvinnor komma, med vind i sina vingar – de hade vingar som liknade hägerns. De lyfte upp sädesmåttet mellan jord och himmel.

¹⁰ Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vart ska de ta vägen med sädesmåttet?”

¹¹ Han svarade mig: ”Till Shinar^[c], för att bygga ett hus åt henne, och när det är färdigt, ska hon ställas där på sin plats.”

De fyra vagnarna

6 När jag sedan lyfte blicken fick jag se fyra vagnar komma fram mellan två berg, berg av koppar. ² Den första vagnen drogs av röda hästar, den andra av svarta, ³ den tredje av vita hästar och den fjärde av spräckliga hästar. De var starka. ⁴ Jag frågade ängeln som talade med mig: ”Vad är dessa för något, herre?”

⁵ Ängeln svarade mig: ”Dessa är himlens fyra vindar^[d] som drar ut och som stått inför hela jordens Herre. ⁶ Vagnen med de svarta hästarna drar mot landet i norr, de vita hästarna följer efter, och de spräckliga drar mot landet i söder.”^[e]

⁷ De starka hästarna gick ut, ivriga att få ge sig ut över jorden. Han sa: ”Gå ut över jorden!” Då gav de sig ut över jorden.

⁸ Därefter kallade han på mig och sa: ”Se, de som drar mot landet i norr låter min Ande finna ro där.^[f]”

Översteprästen Josuas kröning

⁹ Herrens ord kom till mig: ¹⁰ ”Ta emot gåvorna av de deporterade, Heldaj, Tobia och Jedaja. Gå samma dag till Josias, Sefanjas sons, hus, dit de har kommit från Babylonien. ¹¹ Ta silvret och guldet, gör en krona och sätt den på översteprästen Josuas, Josadaks sons, huvud.

¹² Säg till honom: Så säger härskarornas Herre: ’Här är en man, vars namn är Skottet^[g]. Där han är ska det spira, och han ska bygga Herrens tempel. ¹³ Han ska bygga Herrens tempel, kläs i majestät och sätta sig för att regera på sin tron. Han ska vara en präst på sin tron, och det ska vara harmoni mellan de två.’ ¹⁴ Kronan ska vara kvar i Herrens tempel till minne av Heldaj, Tobia, Jedaja och Hen^[h], Sefanjas son. ¹⁵ Man ska komma fjärran ifrån för att bygga Herrens tempel, och ni ska inse att det är härskarornas Herre som har sänt mig till er. Detta ska ske om ni noga lyder Herren, er Gud.”

Uppmaning till rättfärdighet

7 I kung Dareios fjärde regeringsår, på den fjärde dagen i nionde månaden, kislev,^[i] kom Herrens ord till Sakarja. ² Från Betel sändes Sareser, Regem Melek och deras män för att vädja till Herren ³ och rådgöra med prästerna i härskarornas Herres hus och profeterna: ”Ska jag gråta och fasta i den femte månaden^[j] som jag har gjort i många år?”

⁴ Då kom härskarornas Herres ord till mig: ⁵ ”Fråga allt folket i landet och prästerna: ’När ni under sjuttio år har gråtit och fastat i den femte och den sjunde^[k] månaden, har det varit för mig ni har fastat? ⁶ Och när ni har ätit och druckit, har ni inte gjort det för er egen skull? ⁷ Är det inte dessa ord Herren predikade genom profeterna i gångna tider, när Jerusalem levde i ro och välfärd med sina omgivande städer, och när Negev och Låglandet var befolkade?’ ”

⁸ Herrens ord kom till Sakarja: ⁹ ”Så säger härskarornas Herre: ’Döm rätta domar och visa varandra nåd och barmhärtighet. ¹⁰ Förtryck inte änkan eller den faderlösa, utlänningen eller den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.’

¹¹ Men de vägrade att lyda, vände sig upproriskt bort och stängde till sina öron för att slippa höra. ¹² De gjorde sina hjärtan hårda som flinta, så att de inte hörde den lag och de ord som härskarornas Herre genom sin Ande hade sänt genom profeterna. Därför kom en stor vrede från härskarornas Herre.

¹³ ’När han ropade på dem ville de inte höra. När de nu ropar till mig vill jag inte lyssna, säger härskarornas Herre. ¹⁴ Jag skingrar dem med en stormvind och sprider ut dem bland folk som de inte känner. Så blev landet öde efter dem, och ingen for ens därigenom. Så har de gjort det ljuvliga landet till en ödemark.’ ”

En ny tid för Jerusalem och Juda

8 På nytt kom härskarornas Herres ord:

² Så säger härskarornas Herre: ”Min lidelse för Sion är stor, jag ivrar för henne i stark vrede.”

³ Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”

⁴ Så säger härskarornas Herre: ”Än en gång ska gamla män och kvinnor sitta vid Jerusalems gator, var och en med käpp i handen, för så gamla är de. ⁵ Stadens gator ska fyllas av pojkar och flickor som leker där.”

⁶ Så säger härskarornas Herre: ”Även om det låter alltför otroligt för dem som är kvar av folket i denna tid, så är det väl inte otroligt för mig?” säger härskarornas Herre.

⁷ Så säger härskarornas Herre: ”Jag ska rädda mitt folk från länderna i öster och väster. ⁸ Jag ska föra dem tillbaka och låta dem bo i Jerusalem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.”

⁹ Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. ¹⁰ Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. ¹¹ Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.

¹² Säden växer väl,^[l] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. ¹³ Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”

¹⁴ Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, ¹⁵ så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! ¹⁶ Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. ¹⁷ Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”

¹⁸ Härskarornas Herres ord kom till mig:

¹⁹ Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden^[m] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”

²⁰ Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. ²¹ Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ ²² Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”

²³ Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”