Add parallel Print Page Options

En ny tid för Jerusalem och Juda

På nytt kom härskarornas Herres ord:

Så säger härskarornas Herre: ”Min lidelse för Sion är stor, jag ivrar för henne i stark vrede.”

Så säger Herren: ”Jag återvänder till Sion, och jag vill bo mitt i Jerusalem. Jerusalem ska kallas Den trogna staden, och Herrens berg Det heliga berget.”

Så säger härskarornas Herre: ”Än en gång ska gamla män och kvinnor sitta vid Jerusalems gator, var och en med käpp i handen, för så gamla är de. Stadens gator ska fyllas av pojkar och flickor som leker där.”

Så säger härskarornas Herre: ”Även om det låter alltför otroligt för dem som är kvar av folket i denna tid, så är det väl inte otroligt för mig?” säger härskarornas Herre.

Så säger härskarornas Herre: ”Jag ska rädda mitt folk från länderna i öster och väster. Jag ska föra dem tillbaka och låta dem bo i Jerusalem. De ska vara mitt folk, och jag ska vara deras Gud i trohet och rättfärdighet.”

Så säger härskarornas Herre: ”Handla med kraft, ni som i denna tid hör vad de profeter talat som var där när grunden till Herrens hus blev lagd, templet som skulle byggas upp. 10 Före den tiden fick varken människor eller djur någon lön, och ingen kunde komma eller gå tryggt för sina ovänner. Jag lät människorna drabba samman, alla mot varandra. 11 Men mot dem som är kvar av mitt folk är jag inte längre som jag var i det förgångna, säger härskarornas Herre.

12 Säden växer väl,[a] vinstocken ger sin frukt, jorden sin skörd och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av folket ärva allt detta. 13 Liksom ni har varit en förbannelse bland folken, Juda och Israel, så ska jag rädda er, och ni får bli till välsignelse. Var inte rädda! Handla med kraft!”

14 Så säger härskarornas Herre: ”Liksom jag planerade det onda över er, säger härskarornas Herre, och inte visade någon barmhärtighet när era förfäder provocerade min vrede, 15 så har jag nu gjort en plan för att göra gott mot Jerusalem och judéerna. Var inte rädda! 16 Så här ska ni göra: Tala sanning med varandra. Döm rättvist och fredligt i era portar. 17 Lägg inga onda planer mot varandra, och svär inte falska eder. Jag hatar allt sådant, säger Herren.”

18 Härskarornas Herres ord kom till mig:

19 Så säger härskarornas Herre: ”Fastan i den fjärde, femte, sjunde och tionde månaden[b] ska för Juda bli till glädje och jubel, till lyckliga högtider. Ni ska älska sanning och frid.”

20 Så säger härskarornas Herre: ”Folk ska komma, invånare från många städer. 21 Invånarna i en stad ska gå till en annan och säga: ’Låt oss gå och vädja till Herrens välvilja, uppsöka härskarornas Herre. Jag ska också gå dit.’ 22 Många folk och mäktiga nationer ska komma och söka härskarornas Herre i Jerusalem och vädja till Herrens välvilja.”

23 Så säger härskarornas Herre: ”På den tiden ska tio män från alla språk och folk ta tag i en judes mantelflik och säga: ’Låt oss få följa med er, för vi har hört att Gud är med er.’ ”

GUDS RIKES FRAMTID

(9:1—14:21)

Messias ankomst och förkastande

(9:1—11:17)

Israels fiender ska dömas

En profetia:

Herrens ord är i landet Hadrak.
    Det kommer också över Damaskus,
för allas ögon – Israels alla stammars och alla andra människors –
    är riktade mot Herren.[c]
Liksaså kommer det över grannlandet Hamat
    och Tyros och Sidon med deras visdom.
Tyros har byggt åt sig en fästning
    och samlat silver som stoft
    och guld som smuts från gatan.
Herren ska plundra staden,
    vräka dess välde i havet,
    och den ska förtäras av eld.
Ashkelon ska se detta och frukta.
    Gaza ska bäva av ångest, liksom Ekron,
    för dess hopp går om intet.
Gaza mister sin kung,
    och Ashkelon blir obebott.
I Ashdod ska ett oäkta folk bosätta sig,
    och jag ska göra slut på filistéernas stolthet.
Jag ska rycka blodmaten ur deras mun,
    och vidrigheten från deras tänder.
De som blir kvar ska tillhöra vår Gud
    och vara som en stam i Juda,
    och Ekron ska vara som jevuséerna.
Jag ska beskydda mitt hus
    för arméer som kommer och går.
Aldrig mer ska någon förtryckare komma dit,
    för jag vakar över dem.

En kung ska komma

Ropa ut din glädje, dotter Sion!
    Jubla högt, dotter Jerusalem!
Se, din kung kommer till dig.
    Han är rättfärdig och segerrik[d].
    Han kommer i ödmjukhet, ridande på en åsna,
    ja, på ett åsneföl.
10 Jag ska ta bort alla stridsvagnar från Efraim
    och föra bort alla hästar från Jerusalem.
Krigsbågarna ska förstöras,
    och han ska förkunna fred för folken.
Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
    från floden till jordens ände.

Folkets upprättelse

11 På grund av blodsförbundet med dig
    ska jag släppa dina fångar fria
    ur den vattenlösa brunnen.
12 Kom tillbaka till fästet,
    ni fångar som har ett hopp!
Jag meddelar i dag
    att jag ska ge er dubbelt igen.
13 Jag ska spänna Juda som min båge
    och lägga Efraim där som min pil.
Jag ska resa upp dina söner, Sion,
    mot dina söner, Grekland[e],
    och göra dig till en krigares svärd.

Herren ska visa sig

14 Herren ska visa sig över dem,
    och hans pil ska fara fram som en blixt.
Herren, Herren, ska stöta i horn
    och dra fram med sydstormarna.
15 Härskarornas Herre ska beskydda dem.
    De ska förgöra och segra med slungstenar.
De ska dricka och ryta som berusade av vin.
    De ska fyllas som en offerskål,
    som altarhörnen.[f]
16 Herren, deras Gud, ska rädda dem den dagen
    och vårda sig om dem som en hjord, hans folk.
    De ska stråla i hans land som juveler i en krona.
17 Hur gott, hur skönt är det inte!
    Brödsäd får de unga männen att blomstra,
    vin de unga kvinnorna.

Herrens omsorg om sitt folk

10 Be Herren om regn vid tiden för vårregnet.
    Herren har gjort stormmolnen,
han ger regnskurar
    och låter ge marken gröda åt alla.
Men husgudarna talar svek,
    spåmännen ser lögnaktiga syner,
berättar falska drömmar
    och ger tom tröst.
Därför vandrar folket omkring, förtryckta,
    för de har ingen herde.

”Min vrede brinner mot herdarna,
    och ledarna[g] ska jag straffa.
Härskarornas Herre tar sig an
    sin hjord, Juda folk,
    och gör den till en stolt stridshäst åt sig.
Från Juda ska hörnstenen komma,
    därifrån ska tältpluggen komma,
    därifrån bågen till striden,
    och därifrån ska alla härskare komma.
De ska bli som hjältar
    som i striden trampar i smutsen på gatan.
De ska strida, för Herren är med dem,
    och ryttarna med sina hästar ska komma på skam.

Jag ska ge styrka åt Juda folk,
    och Josefs folk ska jag rädda.
Jag ska låta dem återvända,
    eftersom jag förbarmar mig över dem.
Det ska bli som om jag
    aldrig hade förkastat dem,
för jag, Herren, deras Gud,
    ska bönhöra dem.
Efraims folk ska bli som hjältar.
    De ska glädja sig som av vin.
Deras barn ska se det och vara glada.
    De ska jubla i Herren.
Jag ska vissla på dem
    och samla dem,
för jag har friköpt dem.
    De ska bli lika talrika som i gångna tider.
Fastän jag skingrar dem bland folken
    ska de ändå komma ihåg mig i fjärran länder.
De och deras barn ska få
    leva och återvända.
10 Jag ska föra dem tillbaka från Egypten
    och samla dem från Assyrien.
Jag ska föra dem till Gilead och Libanon,
    och där ska inte finnas utrymme nog för dem.
11 De[h] ska gå genom nödens hav,
    och havets vågor ska hållas tillbaka.
    Alla Nilens djup ska torka ut,
Assyriens stolthet ska brytas ner
    och Egypten förlora sin spira.
12 Jag ska göra dem starka i Herren,
    och i hans namn ska de vandra,[i]
        säger Herren.”

11 Öppna dina portar, Libanon.
    Eld ska förtära dina cedrar.
Klaga, cypress, för cedern har fallit,
    och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
    för den täta skogen har huggits ner.
Hör herdarnas klagan,
    när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
    när Jordandalens prakt är skövlad.

De två herdarna

Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[j] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[k] åt mig.

13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

17 Ve en sådan värdelös herde
    som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
    Må hans arm helt förtvina
    och hans högra öga helt förblindas!”

Messias ankomst och mottagande

(12:1—14:21)

Jerusalems fiender förgörs

12 En profetia: Herrens ord om Israel. Herren, som har spänt ut himlen, lagt jordens grund och format människans livsande, säger: ”Jag ska göra Jerusalem till en berusande bägare för alla grannfolk. Också Juda ska belägras, liksom Jerusalem. På den tiden ska jag göra Jerusalem till en tung sten för alla folk. Var och en som lyfter den ska göra sig illa. Alla folk på jorden ska samla sig mot den. På den dagen, säger Herren, ska jag slå varje häst med panik och deras ryttare med vanvett. Men mina ögon ska vaka över Juda folk, medan jag slår alla folkens hästar med blindhet. Då ska ledarna i Juda tänka: ’Jerusalems invånare har sin styrka i härskarornas Herre, sin Gud.’

På den dagen ska jag göra ledarna i Juda till ett brinnande fyrfat bland ved, en brinnande fackla bland sädeskärvar. De ska förtära alla folk i alla riktningar runt omkring, men Jerusalems befolkning ska förbli i Jerusalem.

Herren ska först rädda boningarna i Juda, så att inte Davids ätt och Jerusalems invånare äras mer än Juda. På den dagen ska Herren beskydda Jerusalems invånare. Den svagaste bland dem ska på den dagen bli lik David, och Davids ätt ska vara som Gud, som en Herrens ängel framför dem. På den dagen tänker jag förgöra alla folk som kommer mot Jerusalem.

Klagan över Den genomborrade

10 Över Davids ätt och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta en nådens och bönens ande[l]. De ska se upp till mig som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta bittert som man gråter över den förstfödde. 11 Den dagen ska sorgen i Jerusalem bli lika stor som sorgen över Hadad-Rimmon på Megiddoslätten. 12 Landet ska sörja, släkt för släkt: Davids släkt för sig och dess kvinnor för sig, Natans släkt för sig och dess kvinnor för sig, 13 Levis släkt för sig och dess kvinnor för sig, Shimis släkt för sig och dess kvinnor för sig, 14 alla de övriga släkterna var för sig och deras kvinnor för sig.

Den renande källan

13 ”Den dagen ska en källa öppnas för Davids ätt och för Jerusalems invånare, för att rena dem från synd och orenhet.

Den dagen, säger härskarornas Herre, ska jag utplåna allt vad avgudar heter ur landet, så att man inte mer kommer ihåg dem. Även profeterna och orenhetens ande ska jag driva ut ur landet. Om någon fortfarande profeterar, ska hans far och mor, som fött honom, säga till honom: ’Du får inte leva, för du talar lögner i Herrens namn.’ Och hans far och mor, som fött honom, ska sticka ner honom när han profeterar.

Den dagen ska varje profet skämmas för sina profetiska syner och inte längre klä sig i håriga profetkläder för att bedra[m]. Han ska säga: ’Jag är ingen profet. Jag är bonde och har levt av jordbruk sedan ungdomen.’[n] Om då någon frågar honom: ’Vad är det för sår du har på kroppen[o]?’ svarar han: ’Dem har jag fått hemma hos mina vänner.’

Herden slås, fåren skringras

Upp, svärd, mot min herde,
    mot den man som stod mig nära,
    säger härskarornas Herre.
Slå herden, så att fåren skingras![p]
    Jag lyfter min hand mot de små.
I hela landet, säger Herren,
    ska två tredjedelar utplånas,
    men en tredjedel ska bli kvar där.
Den tredjedelen ska jag föra genom eld,
    rena den som silver renas,
    pröva den som guld prövas.
De ska ropa till mig,
    och jag ska svara dem.
Jag ska säga: ’Det här är mitt folk,’
    och de ska säga: ’Herren är min Gud.’ ”

Herren kommer och regerar

14 Se, Herrens dag kommer! Då ska man plundra dig och fördela[q] bytet.

Jag ska samla alla folk till strid mot Jerusalem. Staden ska intas, husen plundras, kvinnorna våldtas och halva staden föras bort i fångenskap, men resten av folket ska inte fördrivas.

Då ska Herren dra ut och strida mot dessa folk, så som han stred på slagets dag. Hans fötter ska den dagen stå på Olivberget, som ligger mitt emot Jerusalem, i öster. Olivberget ska dela sig mitt itu från öster till väster, till en mycket stor dal. Halva berget ska falla åt norr och halva berget åt söder. Ni ska fly genom dalen mellan mina berg, för dalen mellan bergen ska sträcka sig ända fram till Asal. Ni ska fly som ni flydde för jordbävningen på judakungen Ussias tid.[r] Då ska Herren, min Gud, komma och alla heliga med honom.

Den dagen ska det inte finnas något ljus, himlaljusen ska förmörkas.[s] Det blir en unik dag, utan växling mellan dag och natt. När det blir kväll är det fortfarande ljust. Herren vet allt om hur den dagen ska bli.

Den dagen ska friskt vatten rinna fram från Jerusalem, hälften mot östra havet, hälften mot västra havet, både sommar och vinter ska det bli så.

Herren ska vara kung över hela jorden. På den dagen ska Herren vara en och hans namn det enda.

10 Hela landet från Geva till Rimmon, söder om Jerusalem, ska förvandlas till en slätt. Men staden ska resa sig och bli kvar på sin höjd, från Benjaminporten till den plats där den förra porten stod, till Hörnporten, och från Hananeltornet till de kungliga vinpressarna. 11 De ska få bo där, och det ska aldrig mer vigas åt förintelse. Jerusalem ska vara tryggt.

12 Detta är den plåga Herren ska slå alla de folk med som stred mot Jerusalem: Deras kött ska ruttna bort medan de ännu står på sina fötter, deras ögon ska ruttna i sina hålor och deras tungor i deras mun. 13 Herren ska den dagen skapa stor panik bland dem, så att man vänder sig mot varandra och slåss inbördes. 14 Juda ska också strida i Jerusalem. Alla grannfolkens rikedomar ska samlas, stora mängder av guld och silver och kläder. 15 En liknande plåga ska drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur i dessa läger.

16 Men alla överlevande från alla de folk som anföll Jerusalem ska dra dit upp, år efter år, för att tillbe kungen, härskarornas Herre, och för att fira lövhyddefesten. 17 Men om någon av jordens släkter inte drar upp till Jerusalem för att tillbe kungen, härskarornas Herre, ska de inte få något regn. 18 Om egypterna inte drar dit upp och deltar, ska de inte heller få regn. Det är den plåga Herren låter drabba de folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.[t] 19 Detta är straffet för Egypten och straffet för andra folk som inte drar upp för att fira lövhyddefesten.

20 Den dagen ska det stå på hästarnas bjällror: ”Helgad åt Herren”, och kokkärlen i härskarornas Herres hus ska vara som offerskålarna framför altaret. 21 Varje kokkärl i Jerusalem och Juda ska vara helgat åt härskarornas Herre, och alla som kommer för att offra ska ta ett av kärlen och använda för tillredning. Den dagen ska det inte längre finnas någon kanané[u] i härskarornas Herres hus.

Footnotes

  1. 8:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 8:19 Fjärde… månaden, se 2 Kung 25:3f., liksom den femte år 586 f.Kr, och sjunde (se not till 7:3 och 7:5) år 581 (?) f.Kr. I fråga om tionde månaden åsyftas året 588 f.Kr., se 2 Kung 25:1.
  3. 9:1 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara (som t.ex. i Septuaginta) att Herrens ögon är riktade mot människorna och Israels alla stammar. Ett ytterligare alternativ är att människors (mer exakt människans ) ögon ska tolkas som Arams ögonsten, som tillhör Herren; de hebreiska orden för människan, adam, och Aram, är mycket lika och kan därför ha förväxlats.
  4. 9:9 Enligt Septuaginta, Vulgata, m.fl: han räddar
  5. 9:13 Grundtexten använder benämningen Javan.
  6. 9:15 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 10:3 Ordagrant: bockarna.
  8. 10:11 Egentligen han, vilket ev. skulle kunna syfta på Herren som drar fram över nödens hav och håller tillbaka dess vågor.
  9. 10:12 Enligt bl.a. Septuaginta: …hans namn ska ge dem ära.
  10. 11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på.
  11. 11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen.
  12. 12:10 Eller: Ande
  13. 13:4 Tanken kan också vara: …för att inte bli avslöjad.
  14. 13:5 Grundtextens innebörd är osäker i den sista satsen.
  15. 13:6 Ordagrant: …mellan dina händer.
  16. 13:7 Jfr Matt 26:31 Jag ska slå herden…
  17. 14:1 Syftar uppenbarligen på Jerusalem, se följande vers.
  18. 14:5 Grundtextens innebörd är osäker. Enligt Septuaginta börjar versen: Dalen mellan mina berg ska spärras…Den ska spärras som vid jordbävningen…
  19. 14:6 Eller: …inte längre finnas någon kyla eller frost.Grundtexten är svårförståelig.
  20. 14:18 Grundtextens innebörd är osäker.
  21. 14:21 Eller köpman.