1 Krönikeboken 13-14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David för arken till Jerusalem
Ussa vidrör arken och dör
(2 Sam 6:1-11)
13 Sedan David hade rådgjort med alla befälhavarna, med sina officerare med befäl över tusen och hundra, 2 talade han till hela Israel som hade samlats:
”Om det är er önskan och Herrens, vår Guds vilja, så låt oss meddela våra bröder i hela Israels land, även präster och leviter i deras städer och omgivningar, och inbjuda dem att ansluta sig till oss. 3 Och låt oss hämta tillbaka Guds ark hit till oss, för vi har försummat den under Sauls tid.”
4 Alla de närvarande samtyckte till att göra så, eftersom de ansåg att detta var rätt. 5 David samlade alltså hela Israel, ända från Shichor i Egypten upp till Levo-Hamat, för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David och hela Israel begav sig till Baala, dvs. Kirjat-Jearim i Juda, för att föra tillbaka Herren Guds ark, han som tronar mellan keruberna och efter vilken arken hade fått sitt namn. 7 De placerade Guds ark på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8 David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft inför Gud med sång och med musik av lyror, harpor, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9 När de kom fram till Kidons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut sin hand för att stödja arken. 10 Då blev Herren vred på Ussa och slog ner honom, därför att han hade rört vid arken. Ussa dog där inför Gud. 11 Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa[a], och så heter den fortfarande.
12 David greps nu av fruktan för Gud. Han frågade: ”Hur ska jag kunna föra Guds ark till mig?”
13 Han förde den inte till sig i Davids stad, utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. 14 Guds ark blev kvar i Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hans familj och allt han hade.
David i Jerusalem
(2 Sam 5:11-16; 1 Krön 3:5-8)
14 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats. 2 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
3 David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar. 4 De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua[b], Shovav, Natan, Salomo, 5 Jivchar, Elishua, Elpelet, 6 Nogah, Nefeg, Jafia, 7 Elishama, Beeljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(2 Sam 5:17-25)
8 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem. 9 Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen. 10 Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
11 Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[c].
12 Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.
13 Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen, 14 och David frågade Gud även denna gång.
”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet. 15 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.” 16 David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.
17 Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och Herren lät alla folk bäva för honom.
1 Krönikeboken 13-14
Svenska 1917
13 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.
2 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;
3 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»
4 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.
5 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.
7 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.
10 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.
11 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
12 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
13 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
14 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.
14 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.
2 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.
3 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.
4 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
5 Jibhar, Elisua, Elpelet,
6 Noga, Nefeg, Jafia,
7 Elisama, Beeljada och Elifelet.
8 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
9 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,
10 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»
11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.
12 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
14 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
15 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»
16 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.