1 Krönikeboken 13-16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David för arken till Jerusalem
Ussa vidrör arken och dör
(2 Sam 6:1-11)
13 Sedan David hade rådgjort med alla befälhavarna, med sina officerare med befäl över tusen och hundra, 2 talade han till hela Israel som hade samlats:
”Om det är er önskan och Herrens, vår Guds vilja, så låt oss meddela våra bröder i hela Israels land, även präster och leviter i deras städer och omgivningar, och inbjuda dem att ansluta sig till oss. 3 Och låt oss hämta tillbaka Guds ark hit till oss, för vi har försummat den under Sauls tid.”
4 Alla de närvarande samtyckte till att göra så, eftersom de ansåg att detta var rätt. 5 David samlade alltså hela Israel, ända från Shichor i Egypten upp till Levo-Hamat, för att föra Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David och hela Israel begav sig till Baala, dvs. Kirjat-Jearim i Juda, för att föra tillbaka Herren Guds ark, han som tronar mellan keruberna och efter vilken arken hade fått sitt namn. 7 De placerade Guds ark på en nygjord vagn, och Ussa och Achjo körde vagnen. 8 David och hela Israel gladde sig av hela sin kraft inför Gud med sång och med musik av lyror, harpor, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9 När de kom fram till Kidons tröskplats, snavade oxarna och Ussa räckte ut sin hand för att stödja arken. 10 Då blev Herren vred på Ussa och slog ner honom, därför att han hade rört vid arken. Ussa dog där inför Gud. 11 Men David blev upprörd över att Herren så brutit ner Ussa och kallade platsen Peres Ussa[a], och så heter den fortfarande.
12 David greps nu av fruktan för Gud. Han frågade: ”Hur ska jag kunna föra Guds ark till mig?”
13 Han förde den inte till sig i Davids stad, utan ställde in den hos gatiten Oved-Edom. 14 Guds ark blev kvar i Oved-Edoms hus i tre månader, och Herren välsignade Oved-Edom och hans familj och allt han hade.
David i Jerusalem
(2 Sam 5:11-16; 1 Krön 3:5-8)
14 Kung Hiram i Tyros skickade budbärare till David med stockar av cederträ och murare och snickare för att bygga Davids palats. 2 Nu förstod David att Herren hade befäst hans kungadöme och upphöjt det för hans folk Israels skull.
3 David tog sig fler hustrur i Jerusalem och blev far till fler söner och döttrar. 4 De söner som föddes i Jerusalem hette Shammua[b], Shovav, Natan, Salomo, 5 Jivchar, Elishua, Elpelet, 6 Nogah, Nefeg, Jafia, 7 Elishama, Beeljada och Elifelet.
David besegrar filistéerna
(2 Sam 5:17-25)
8 Filistéerna fick höra att David var smord till kung över hela Israel, och de gav sig ut efter honom. Men David fick höra om det och drog ut mot dem. 9 Filistéerna for fram och plundrade i Refaimdalen. 10 Då frågade David Gud: ”Ska jag dra ut mot filistéerna? Kommer du att överlämna dem åt mig?” Herren svarade: ”Ja, gå! Jag ska överlämna dem åt dig!”
11 Då gick David till anfall vid Baal-Perasim och slog filistéerna där. David sa: ”Gud har brutit ner mina fiender genom min hand, liksom vatten som bryter fram.” Det är därför platsen kallas Baal-Perasim[c].
12 Filistéerna hade övergett sina gudar på platsen, och David gav order om att de skulle brännas upp.
13 Men filistéerna återkom och plundrade dalen igen, 14 och David frågade Gud även denna gång.
”Du ska inte gå efter dem, utan ta en omväg runt bakaträden”, svarade Gud, ”och anfall dem sedan från det hållet. 15 Gå till attack när du hör ljudet som av en här på marsch i trädtopparna. Då har Gud gått före dig för att slå filistéernas armé.” 16 David gjorde som Gud hade befallt honom, och han slog filistéernas armé och förföljde den från Givon ända till Geser.
17 Davids ryktbarhet spred sig till alla länder, och Herren lät alla folk bäva för honom.
Leviterna för arken till Jerusalem
15 David byggde flera hus åt sig i Davids stad, och han gjorde också i ordning en plats åt Guds ark och reste ett tält för den. 2 Sedan sa David: ”Inga andra än leviter får bära Guds ark, för Herren har utvalt dem till att bära Herrens ark och göra tjänst inför honom för alltid.”
3 Sedan samlade David hela Israel i Jerusalem för att föra upp Herrens ark till den plats han hade gjort i ordning för den. 4 Han kallade samman Arons ättlingar och leviter:
5 från Kehats släkt,
med Uriel som ledare och hans släktingar, 120
6 från Meraris släkt,
med Asaja som ledare och hans släktingar, 220
7 från Gershoms släkt,
med Joel som ledare och hans släktingar, 130
8 från Elisafans släkt,
med Shemaja som ledare och hans släktingar, 200
9 från Hebrons släkt,
med Eliel som ledare och hans släktingar, 80
10 från Ussiels släkt,
med Amminadav som ledare och hans släktingar, 112.
11 David kallade också till sig prästerna Sadok och Evjatar, och leviterna Uriel, Asaja, Joel, Shemaja, Eliel och Amminadav.
12 ”Ni är överhuvuden för leviternas familjer”, sa han till dem. ”Rena er nu tillsammans med alla era bröder, så att ni kan föra Herrens, Israels Guds, ark, till den plats som jag har gjort i ordning. 13 Eftersom ni inte var med oss förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi hade inte rådfrågat honom som vi borde.”
14 Prästerna och leviterna renade sig då för att föra upp Herrens, Israels Guds ark. 15 Sedan bar leviterna Guds ark på sina axlar med bärstänger, precis som Mose hade befallt i enlighet med Herrens ord.
16 David gav också leviternas ledare order att utse sångare och sjunga lovsång till musik av lyra, harpa och cymbal. 17 Leviterna valde Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av deras bröder Etan, Kushajas son, från Meraris släkt.
18 Vidare deras bröder i andra ordningen:
Sakarja, Ben[d], Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Benaja, Maaseja, Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom och Jeiel, dörrvaktarna. 19 Heman, Asaf och Etan utsågs att spela på kopparcymbalerna. 20 Sakarja, Jaasiel, Shemiramot, Jechiel, Unni, Eliav, Maaseja och Benaja spelade lyra till alamót[e]. 21 Mattitja, Eliflehu, Mikneja, Oved-Edom, Jeiel och Asasja spelade harpa och ledde sången till sheminit[f]. 22 Kenanja, leviternas sångledare, ledde sången[g]. Det var han skicklig i.
23 Berekja och Elkana var dörrvaktare vid arken. 24 Prästerna Shevanja, Joshafat, Netanel, Amasaj, Sakarja, Benaja och Elieser blåste trumpet framför Guds ark. Oved-Edom och Jechia var dörrvaktare för arken.
25 Sedan begav sig David och de äldste i Israel tillsammans med de högre officerarna till Oved-Edoms hus för att föra upp Herrens förbundsark under jubel. 26 Eftersom Gud hjälpte leviterna, som bar Herrens förbundsark, offrade de sju tjurar och sju baggar. 27 David och leviterna, som bar arken, sångarna och Kenanja, som ledde sången, var alla klädda i mantlar av fint linne. David bar även en linne-efod. 28 Hela Israel förde upp Herrens förbundsark under jubelrop, hornmusik, klang av trumpeter och horn, cymbaler och lyror och harpor.
29 Men när Herrens förbundsark kom fram till Davids stad, såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret. Hon såg kung David hoppa och dansa av glädje, och hon föraktade honom.
David prisar Herren
16 Guds ark fördes in i tältet som David hade rest, och de bar fram brännoffer och gemenskapsoffer till Gud.
2 När David avslutat brännoffren, välsignade han folket i Herrens namn, 3 och sedan gav han var och en av israeliterna, både män och kvinnor, en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter att tjänstgöra framför Herrens ark; de skulle åkalla, prisa och lova Herren, Israels Gud.
5 Asaf blev ledare, Sakarja den andre, och sedan Jeiel[h], Shemiramot, Jechiel, Mattitja, Eliav, Benaja, Oved-Edom och Jeiel. De spelade lyra och harpa, Asaf slog på cymbalerna 6 och prästerna Benaja och Jachasiel blåste ständigt på sina trumpeter framför Guds förbundsark.
David lovprisar Herren
(Ps 105:1-15; 96:1-13; 106:1; 106:47-48)
7 Den dagen uppdrog David för första gången Asaf och hans bröder att lovsjunga Herren:
8 ”Prisa Herren, åkalla honom!
Gör hans verk kända för alla folk!
9 Sjung och spela till hans ära,
berätta om alla hans under!
10 Lovprisa hans heliga namn,
låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
11 Vänd er till Herren och hans kraft,
sök honom ständigt!
12 Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
hans under och den dom som han uttalat,
13 ni som är ättlingar till hans tjänare Israel,
till Jakob[i], hans utvalde.
14 Han är Herren, vår Gud.
Över hela jorden sträcker sig hans domar.
15 Han minns för evigt sitt förbund[j],
sina befallningar för tusen generationer,
16 det förbund som han slöt med Abraham,
och sin ed till Isak.
17 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
till Israel som ett evigt förbund.
18 Han sa: ’Jag ska ge dig Kanaans land
till arv och egendom.’
19 Fastän de[k] var få till antalet,
en liten skara främlingar,
20 och vandrade från folk till folk,
från rike till rike,
21 lät han ingen förtrycka dem,
och han straffade kungar för deras skull.
22 ’Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!’
23 Sjung till Herrens ära, hela jorden!
Ropa ut hans räddning varje dag!
24 Förkunna hans härlighet bland folken,
berätta för alla människor om hans under!
25 För Herren är stor och högt prisad,
värd att frukta, mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlen.
27 Majestät och prakt omger honom,
kraft och glädje finns i hans boning.
28 Ge Herren ära, alla folkslag,
erkänn hans majestät och kraft!
29 Ge Herrens höga namn ära,
kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud![l]
30 Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.
31 Låt himlen vara glad och jorden jubla!
Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32 Låt havet brusa och allt som finns i det!
Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33 Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Prisa Herren, för han är god.
Hans nåd varar i evighet.
35 Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och tacka och lova dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!”
Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.
37 David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, 38 liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.
39 Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, 40 för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. 41 Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. 42 Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.
43 Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.
Footnotes
- 13:11 Peres är en anspelning på det hebreiska verbet för bryta ner, bröt ner Ussa. Jfr 2 Sam 6:8.
- 14:4 Shima i 3:5.
- 14:11 En anspelning på det hebreiska ordet för genombrott, Gud bryter fram.
- 15:18 Ben betyder son och brukar översättas. Här är dock dess ev. samhörighet med föregående namn oklar.
- 15:20 Betyder till unga kvinnor. Kanske en musikalisk term eller benämning på en känd sång. Samma uttryck förekommer i överskrifter till Ps 46.
- 15:21 Även här, som i föregående vers, finns en, troligen musikalisk term, sheminit, vars betydelse är okänd.
- 15:22 Eller: Kenanja, ledare for leviterna som skulle bära arken, ledde flyttningen.
- 16:5 Enligt 15:18 Jaasiel.
- 16:13 Jakob, Israel, se 1 Mos 32:28. Upprepningen är en ofta förekommande poetisk form, parallellism.
- 16:15 Enligt den masoretiska texten: Kom för alltid ihåg hans förbund. Jfr även Ps 105:8.
- 16:19 Enligt Septuaginta; se även Ps 105:12. Enligt den masoretiska texten ni.
- 16:29 I helig skrud kan syfta på Herrens härlighet, eller på den dräkt prästerna använde.
1 Krönikeboken 13-16
Svenska 1917
13 Och David rådförde sig med över- och underhövitsmännen, med alla furstarna.
2 Sedan sade David till Israels hela församling: »Om I så finnen för gott, och om detta är från HERREN, vår Gud, så låt oss sända bud åt alla håll till våra övriga bröder i alla Israels landsändar, och därjämte till prästerna och leviterna i de städer kring vilka de hava sina utmarker, att de må församla sig till oss;
3 och låt oss flytta vår Guds ark till oss, ty i Sauls tid frågade vi icke efter den.»
4 Och hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty förslaget behagade hela folket.
5 Så församlade då David hela Israel, från Sihor i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim.
6 Och David drog med hela Israel upp till Baala, det är Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, HERRENS, ark, hans som tronar på keruberna, och efter vilken den hade fått sitt namn.
7 Och de satte Guds ark på en ny vagn och förde den bort ifrån Abinadabs hus; och Ussa och Ajo körde vagnen.
8 Och David och hela Israel fröjdade sig inför Gud av all makt, med sånger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Men när de kommo till Kidonslogen, räckte Ussa ut sin hand för att fatta I arken, ty oxarna snavade.
10 Då upptändes HERRENS vrede mot Ussa, och därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, slog han honom, så att han föll ned död där inför Gud.
11 Men det gick David hårt till sinnes att HERREN så hade brutit ned Ussa; och han kallade det stället Peres-Ussa, såsom det heter ännu i dag.
12 Och David betogs av sådan fruktan för Gud på den dagen, att han sade: »Huru skulle jag töras låta föra Guds ark till mig?»
13 Därför lät David icke flytta in arken till sig i Davids stad, utan lät sätta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
14 Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, där den stod i sitt eget hus, i tre månader; men HERREN välsignade Obed-Edoms hus och allt vad som hörde honom till.
14 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.
2 Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.
3 Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.
4 Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
5 Jibhar, Elisua, Elpelet,
6 Noga, Nefeg, Jafia,
7 Elisama, Beeljada och Elifelet.
8 Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
9 Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,
10 frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»
11 Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.
12 De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
14 När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
15 Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»
16 David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
15 Och han uppförde åt sig hus i Davids stad; sedan beredde han en plats åt Guds ark och slog upp ett tält åt den.
2 Därvid befallde David: »Inga andra än leviterna må bära Guds ark; ty dem har HERREN utvalt till att bära Guds ark och till att göra tjänst inför honom för evärdlig tid.»
3 Och David församlade hela Israel till Jerusalem för att hämta HERRENS ark upp till den plats som han hade berett åt den.
4 Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
5 av Kehats barn: Uriel, deras överste, och hans bröder, ett hundra tjugu;
6 av Meraris barn: Asaja, deras överste, och hans bröder, två hundra tjugu;
7 av Gersoms barn: Joel, deras överste, och hans bröder, ett hundra trettio;
8 av Elisafans barn: Semaja, deras överste, och hans bröder, två hundra;
9 av Hebrons barn: Eliel, deras överste, och hans bröder, åttio;
10 av Ussiels barn: Amminadab, deras överste, och hans bröder, ett hundra tolv.
11 Och David kallade till sig prästerna Sadok och Ebjatar jämte leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
12 Och han sade till dem: »I ären huvudmän för leviternas familjer. Helgen eder tillika med edra bröder, och hämten så HERRENS, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett åt den.
13 Ty därför att I förra gången icke voren tillstädes var det som HERREN, vår Gud, bröt ned en av oss, till straff för att vi icke sökte honom så, som tillbörligt var.»
14 Då helgade prästerna och leviterna sig till att hämta upp HERRENS, Israels Guds, ark.
15 Och såsom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu Levi barn Guds ark med stänger, som vilade på deras axlar.
16 Och David sade till de översta bland leviterna att de skulle förordna sina bröder sångarna till tjänstgöring med musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle låta ljuda, under det att de höjde glädjesången.
17 Leviterna förordnade då Heman, Joels son, och av hans bröder Asaf, Berekjas son, och av dessas bröder, Meraris barn, Etan, Kusajas son,
18 och jämte dem deras bröder av andra ordningen Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel, dörrvaktarna.
19 Och sångarna, Heman, Asaf och Etan, skulle slå kopparcymbaler.
20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja skulle spela på psaltare, till Alamót.
21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja skulle leda sången med harpor, till Seminit.
22 Kenanja, leviternas anförare, när de buro, skulle undervisa i att bära, ty han var kunnig i sådant.
23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, prästerna, skulle blåsa i trumpeter framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia vara dörrvaktare vid arken.
25 Så gingo då David och de äldste i Israel och överhövitsmännen åstad för att hämta HERRENS förbundsark upp ur Obed-Edoms hus, under jubel.
26 Och då Gud skyddade leviterna som buro HERRENS förbundsark, offrade man sju tjurar och sju vädurar.
27 Därvid var David klädd i en kåpa av fint linne; så voro ock alla leviterna som buro arken, så ock sångarna och Kenanja, som anförde sångarna, när de buro. Och därjämte bar David en linne-efod.
28 Och hela Israel hämtade upp HERRENS förbundsark under jubel och basuners ljud; och man blåste i trumpeter och slog cymbaler och lät psaltare och harpor ljuda.
29 När då HERRENS förbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och då hon såg konung David dansa och göra sig glad, fick hon förakt för honom i sitt hjärta.
16 Sedan de hade fört Guds ark ditin, ställde de den i tältet som David hade slagit upp åt den, och framburo därefter brännoffer och tackoffer inför Guds ansikte.
2 När David hade offrat brännoffret och tackoffret, välsignade han folket i HERRENS namn.
3 Och åt var och en av alla israeliterna, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, ett stycke kött och en druvkaka.
4 Och han förordnade vissa leviter till att göra tjänst inför HERRENS ark, för att de skulle prisa, tacka och lova HERREN, Israels Gud:
5 Asaf såsom anförare, näst efter honom Sakarja, och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle slå cymbaler.
6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle beständigt stå med sina trumpeter framför Guds förbundsark.
7 På den dagen var det som David först fastställde den ordningen att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka HERREN på detta sätt:
8 »Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
9 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
10 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
11 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
12 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
13 I Israels, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
14 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
15 Tänken evinnerligen på hans förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
16 på det förbund han slöt med Abraham och på hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
18 han sade: 'Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.'
19 Då voren I ännu en liten hop, I voren ringa och främlingar därinne.
20 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk ifrån ett rike bort till ett annat.
21 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
22 'Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.'
23 Sjungen till HERRENS ära, alla länder, båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.
24 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.
25 Ty stor är HERREN och högt lovad, och fruktansvärd är han mer än alla gudar.
26 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.
27 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och fröjd i hans boning.
28 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;
29 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker och kommen inför hans ansikte, tillbedjen HERREN i helig skrud.
30 Bäven för hans ansikte, alla länder; se, jordkretsen står fast och vacklar icke.
31 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig, och bland hedningarna säge man: 'HERREN är nu konung!'
32 Havet bruse och allt vad däri är, marken glädje sig och allt som är därpå;
33 ja, då juble skogens träd inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen,
35 och sägen: 'Fräls oss, du vår frälsnings Gud, församla oss och rädda oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.'
36 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet!» Och allt folket sade: »Amen», och lovade HERREN.
37 Och han gav där, inför HERRENS förbundsark, åt Asaf och hans bröder uppdraget att beständigt göra tjänst inför arken, var dag med de för den dagen bestämda sysslorna.
38 Men Obed-Edom och deras bröder voro sextioåtta; och Obed-Edom, Jedituns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 Och prästen Sadok och hans bröder, prästerna, anställde han inför HERRENS tabernakel, på offerhöjden i Gibeon,
40 för att de beständigt skulle offra åt HERREN brännoffer på brännoffersaltaret, morgon och afton, och göra allt vad som var föreskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit åt Israel;
41 och jämte dem Heman och Jedutun och de övriga namngivna utvalda, på det att de skulle tacka HERREN, därför att hans nåd varar evinnerligen.
42 Och hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, så ock andra instrumenter som hörde till gudstjänsten. Och Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.