1 Korintierbrevet 5-8
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Sexuell lössläppthet i församlingen
5 Det påstås att det förekommer sexuell omoral bland er, till och med sådan som inte ens förekommer bland hedningarna: en man bor ihop med sin fars hustru. 2 Och ändå är ni så stöddiga! Ni borde ha blivit bestörta och uteslutit en sådan ur er gemenskap.
3 Själv har jag redan bestämt vilket straff den skyldige måste få, trots att jag inte är där hos er rent fysiskt, men det är jag i anden, 4 i vår Herre Jesus namn, när ni samlas, och jag är med er i anden, och Herren Jesus kraft är med oss. 5 Den mannen ska överlämnas åt Satan, så att hans kropp går under, men för att hans ande ska kunna bli räddad på Herrens dag.
6 Ni har verkligen inget att skryta över. Förstår ni inte att lite surdeg får hela degen att jäsa? 7 Gör er av med all gammal surdeg, så att ni på nytt blir en ren deg, för ni är osyrade. Kristus, vårt påsklamm, har ju slaktats.[a] 8 Låt oss därför fira högtid, befriade från all gammal surdeg, från all ondskans och elakhetens jäsning, med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9 I mitt tidigare brev[b] skrev jag till er att ni ska hålla er borta från människor som lever i sexuell omoral. 10 Men jag menade naturligtvis inte alla människor här i världen som lever i sexuell omoral, eller alla som är själviska, lurar andra på pengar eller tillber avgudar. Nej, då måste ni ju lämna världen för gott. 11 Vad jag menade i mitt brev var att ni inte ska umgås med någon som kallar sig troende men börjar leva i sexuell omoral, själviskhet, avgudadyrkan, förtal, fylleri, eller lurar andra på pengar. Sådana människor ska ni inte ens äta tillsammans med.
12 De utomstående är det väl inte min sak att döma? Däremot är det ju er uppgift att döma dem som tillhör er församling. 13 De utomstående döms av Gud. Men uteslut den som är ond bland er.[c]
Dra inte en annan troende inför rätta
6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? 2 Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. 4 Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på![d] 5 Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? 6 Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!
7 Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!
9 Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, 10 inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. 11 Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.
Tänk på att Guds Ande bor i er kropp
12 ”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt.[e] ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. 13 ”Maten är till för magen och magen för maten”.[f] Men Gud ska göra slut på både mat och mage. Däremot är kroppen inte till för sexuell omoral. Den är till för Herren, och Herren för kroppen.[g] 14 Så som Gud genom sin kraft uppväckte Herren från de döda, ska han uppväcka också oss. 15 Vet ni inte att era kroppar är Kristus lemmar? Ska jag då ta lemmar av Kristus och förena dem med en prostituerad?[h] Aldrig! 16 Ni vet väl att den som förenar sig med en prostituerad blir en kropp med henne? Det sägs ju: ”De två blir ett kött.”[i] 17 Men den som förenas med Herren blir en ande med honom.
18 Håll er därför borta från all sexuell omoral. All annan synd som en människa begår sker utanför kroppen, men den som ägnar sig åt sexuell omoral syndar mot sin egen kropp. 19 Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den heliga Anden, som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva. 20 Ni har köpts fria, och priset är betalt. Ära därför Gud med er kropp.
Frågor om äktenskapet
7 Jag ska nu svara på det ni skrev: ”Det är bäst för en man att inte röra vid en kvinna.”[j] 2 Nej, på grund av kroppsliga begär, bör varje man leva med sin egen hustru och varje kvinna med sin egen man.[k] 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig till, och likadant hustrun sin man. 4 En kvinnas kropp tillhör inte henne själv utan hennes man, och på samma sätt tillhör en mans kropp inte honom själv utan hans hustru. 5 Håll er inte ifrån varandra utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att ni båda vill koncentrera er på att be. Sedan ska ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta sista säger jag som en tillåtelse, inte som en befallning. 7 Helst skulle jag önska att alla levde som jag. Men var och en har sin nådegåva från Gud, den ena har denna, den andra en annan.
8 Till ogifta[l] och änkor vill jag säga att det är bättre att förbli som jag. 9 Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
10 Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, som kommer från Herren: Hustrun får inte skilja sig från sin man, 11 men om hon nu ändå gör det ska hon förbli ogift eller försona sig med sin man, och mannen får inte skilja sig från sin hustru.[m]
12 Här vill jag göra ett tillägg till de övriga, jag, inte Herren: Om en troende man har en hustru som inte delar hans tro men ändå vill leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 13 Och om en troende kvinna har en man som inte delar hennes tro men ändå vill leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 14 Den man som inte tror är helgad genom sin hustru, och den kvinna som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle ju era barn vara orena och inte heliga som de är nu.
15 Om den som inte tror däremot vill skilja sig, så låt den personen få göra det. Då är den troende mannen eller kvinnan inte bunden. Gud har ju kallat er att leva i frid, 16 för hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man, eller du, man, att du kan rädda din hustru?[n]
Behåll den ställning ni hade innan ni började tro
17 Var och en bör fortsätta att leva i den ställning han hade fått av Herren när Gud kallade honom. Det är den uppmaning jag ger i alla församlingar. 18 Den som var omskuren när han blev kallad, ska inte försöka ändra på det. Den som var oomskuren behöver inte heller låta omskära sig. 19 Det spelar ingen roll om en man är omskuren eller ej. Det viktiga är att hålla Guds bud.
20 Var och en ska alltså förbli i den situation han befann sig i när han blev kallad. 21 Var du slav när du blev kallad, så oroa dig inte över det, men om du kan bli fri, så gör det.[o] 22 Den som var slav när Herren kallade honom är Herrens frigivne. Och den som var fri när han blev kallad är Kristus slav. 23 Ni är köpta, och priset är betalt. Bli inte slavar under människor. 24 Syskon, förbli var och en inför Gud i den situation som ni befann er i när ni blev kallade.
Råd till den som är ogift
25 När det gäller dem som aldrig varit gifta[p], har jag ingen särskild befallning från Herren. Men som trovärdig på grund av Herrens barmhärtighet kan jag ge er ett råd. 26 Jag anser alltså att det är bäst att förbli vad man är, med tanke på den svåra tid vi lever i. 27 Är du gift ska du inte skilja dig. Är du inte gift, ska du inte försöka hitta någon att gifta dig med. 28 Om du ändå gifter dig så är det ingen synd, och om en ogift kvinna gifter sig är det inte heller någon synd. Men de som gifter sig kommer att drabbas av många svårigheter här i livet, som jag önskar att ni slapp gå igenom.
29 Vad jag vill säga, syskon, är att det inte är lång tid kvar. Därför måste de som har en hustru leva som om de ingen hade, 30 de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gjorde det, de som köper något som om de inte fick äga det, 31 och de som håller på med världsliga saker som om de inte kunde utnyttja dem. Den nuvarande världen går ju mot sitt slut.
32 Jag vill bespara er extra bekymmer. En ogift ägnar sig åt det som tillhör Herren, hur han ska kunna behaga Herren. 33 Men en gift ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur han ska behaga sin hustru. 34 Han blir splittrad. På samma sätt ägnar sig en ogift kvinna eller flicka åt det som tillhör Herren, för att vara helig till både kropp och själ. Men en gift kvinna ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur hon ska behaga sin man.
35 Jag säger detta för ert eget bästa, inte för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla er till Herren.
36 Om någon tror att han handlar orätt mot den vuxna flicka han är trolovad[q] med och vill gifta sig, då bör han gifta sig. Han syndar inte, utan de kan gifta sig. 37 Men den som i sitt hjärta är övertygad och inte känner något tvång, utan har sin vilja under kontroll och i sitt hjärta har bestämt sig för att inte gifta sig, han handlar rätt. 38 Den som gifter sig handlar alltså rätt, men den som inte gifter sig handlar ännu bättre.
39 En gift kvinna är bunden till sin man så länge han lever. Men om hennes man dör, kan hon gifta om sig med vem hon vill, bara det är med en troende. 40 Fast enligt min åsikt är det lyckligare för henne att förbli som hon är. Och jag tror att också jag har Guds Ande.
Offer till avgudar
8 När det sedan gäller kött som har offrats till avgudar, vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskap ger högfärd, medan kärleken bygger upp. 2 Den som anser sig veta något, vet ändå inte vad han borde veta. 3 Men den som älskar Gud är känd av honom.
4 När det gäller frågan om man får äta kött som har offrats till avgudar, så vet vi att en avgud inte är något i världen, och att det bara finns en enda Gud.[r] 5 Även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ett stort antal av dessa gudar och herrar – 6 så finns det för oss bara en Gud, Fadern, som är upphovet till allting och i vilken vi lever, och bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting och vi själva är till.
7 Men alla har inte denna kunskap. Några är fortfarande så vana vid avgudar att de äter kött som om det hade offrats till avgudar och orenar så sina egna svaga samveten. 8 Maten för oss inte närmare Gud. Vi blir inte sämre om vi låter bli att äta, och inte heller bättre om vi äter. 9 Men se till att den frihet ni anser er ha inte får en osäker troende att vackla. 10 Om någon med osäkert samvete ser dig, som har kunskapen, äta kött i ett avgudatempel,[s] kan han ju bli styrkt så att han äter offerkött. 11 Genom din kunskap går då en svag troende förlorad, din egen bror eller syster som Kristus har dött för! 12 När ni på det sättet syndar mot era trossyskon och lurar dem att gå emot sina egna osäkra samveten, syndar ni mot Kristus själv. 13 Alltså: Om min mat får min bror eller syster att falla, så avstår jag hellre för evigt från att äta kött, för att inte orsaka någons fall.
Footnotes
- 5:7 Förebilden till Jesus som påsklamm var att under påskveckan slaktade varje judisk familj ett lamm, och man åt bara bröd som bakats utan jäst. De slängde all gammal surdeg, som en symbol för att Gud hade förlåtit deras synder. Jfr 2 Mos 12:1-27.
- 5:9 Paulus syftade på ett brev som inte finns bevarat.
- 5:13 Jfr 5 Mos 17:7.
- 6:4 Eller: låter ni då sådana döma som församlingen ser ner på?
- 6:12 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte.
- 6:13 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte.
- 6:13 Paulus gick emot den gnostiska läran, som påstod att den andliga och den materiella verkligheten var skilda åt, och att man därför kunde leva omoraliskt utan att det påverkade det andliga livet.
- 6:15 Tempelprostitution var allmänt accepterad och praktiserad i den dåvarande grekiska kulturen. Korinth hade ett stort avgudatempel.
- 6:16 Se 1 Mos 2:24.
- 7:1 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte. Det fanns asketer i Korinth som menade att man skulle avhålla sig från sexuellt umgänge även inom äktenskapet.
- 7:2 Ordagrant: Men på grund av den sexuella frisläpptheten borde varje man ha sin egen hustru och varje hustru/kvinna ha sin egen make.
- 7:8 Det kan också vara änklingar som avses.
- 7:11 Jfr Matt 5:32.
- 7:16 Annan tolkning: Vem vet, kvinna, om du inte kan rädda din man, eller du, man, om du inte kan rädda din hustru?
- 7:21 Alternativ tolkning: …även om du kan bli fri, så förbli vad du är.
- 7:25 Ordagrant: oskulder, av båda könen.
- 7:36 Den judiska förlovningen var mer bindande än en nutida förlovning, och kunde bara brytas genom en skilsmässa, men något sexuellt samliv fick inte förekomma. Församlingarna hade tagit över denna form av förlovning. Versen kan också tolkas som att det är fadern till flickan som är osäker på huruvida han ska låta sin dotter gifta sig eller inte.
- 8:4 Paulus verkar dels citera, dels kommentera vissa korinthiers uttryck om avgudar.
- 8:10 Man kunde bli inbjuden av sina vänner till en vanlig måltid i templet. Men köttet var alltså offrat till avgudar innan.
1 Korinthierbrevet 5-8
Svenska 1917
5 Det förljudes såväl att överhuvud otukt bedrives bland eder, som ock att sådan otukt förekommer, som man icke ens finner bland hedningarna, nämligen att en son har sin faders hustru.
2 Och ändå ären I uppblåsta och haven icke fastmer blivit uppfyllda av sådan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den som har gjort detta.
3 Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:
4 i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft,
5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.
6 Det är icke väl beställt med eder berömmelse. Veten I icke att litet surdeg syrar hela degen?
7 Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
8 Låtom oss därför hålla högtid, icke med gammal surdeg, icke med elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.
9 Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava något umgänge med otuktiga människor --
10 detta icke sagt i allmänhet, om alla denna världens otuktiga människor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare; annars måsten I ju rymma ur världen.
11 Nej, då jag skrev så till eder, menade jag, att om någon som kallades broder vore en otuktig människa eller en girig eller en avgudadyrkare eller en smädare eller en drinkare eller en roffare, så skullen I icke hava något umgänge med en sådan eller äta tillsammans med honom.
12 Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma;
13 dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»
6 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.
9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.
11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;
14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.
15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
7 Vad nu angår det I haven skrivit om, så svarar jag detta: En man gör visserligen väl i att icke komma vid någon kvinna;
2 men för att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru, och var kvinna sin egen man.
3 Mannen give sin hustru vad han är henne pliktig, sammalunda ock hustrun sin man.
4 Hustrun råder icke själv över sin kropp, utan mannen; sammalunda råder ej heller mannen över sin kropp, utan hustrun.
5 Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.
6 Detta säger jag likväl såsom en tillstädjelse, icke såsom en befallning.
7 Jag skulle dock vilja att alla människor vore såsom jag. Men var och en har fått sin särskilda nådegåva från Gud, den ene så, den andre så.
8 Till de ogifta åter och till änkorna säger jag att de göra väl, om de förbliva i samma ställning som jag.
9 Men kunna de icke leva återhållsamt, så må de gifta sig; ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.
10 Men dem som äro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man
11 (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.
12 Till de andra åter säger jag själv, icke Herren: Om någon som hör till bröderna har en hustru som icke är troende, och denna är villig att leva tillsammans med honom, så må han icke förskjuta henne.
13 Likaså, om en hustru har en man som icke är troende, och denne är villig att leva tillsammans med henne, så må hon icke förskjuta mannen.
14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. --
15 Om däremot den icke troende vill skiljas, så må han få skiljas. En broder eller syster är i sådana fall intet tvång underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
16 Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frälsa din man? Eller du man, huru vet du om du skall frälsa din hustru?
17 Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar.
18 Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig.
19 Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.
20 Var och en förblive i den kallelse vari han var, när han blev kallad.
21 Har du blivit kallad såsom träl, så låt detta icke gå dig till sinnes; dock, om du kan bliva fri, så begagna dig hellre därav.
22 Ty den träl som har blivit kallad till att vara i Herren, han är en Herrens frigivne; sammalunda är ock den frie, som har blivit kallad, en Kristi livegne.
23 I ären köpta, och betalningen är given; bliven icke människors trälar.
24 Ja, mina bröder, var och en förblive inför Gud i den ställning vari han har blivit kallad.
25 Vad vidare angår dem som äro jungfrur, så har jag icke att åberopa någon befallning av Herren, utan giver allenast ett råd, såsom en som genom Herrens barmhärtighet har blivit förtroende värd.
26 Jag menar alltså, med tanke på den nöd som står för dörren, att den människa gör väl, som förbliver såsom hon är.
27 Är du bunden vid hustru, så sök icke att bliva lös. Är du utan hustru, så sök icke att få hustru.
28 Om du likväl skulle gifta dig, så syndar du icke därmed; ej heller syndar en jungfru, om hon gifter sig. Dock komma de som så göra att draga över sig lekamliga vedermödor; och jag skulle gärna vilja skona eder.
29 Men det säger jag, mina bröder: Tiden är kort; därför må härefter de som hava hustrur vara såsom hade de inga,
30 och de som gråta såsom gräte de icke, och de som glädja sig såsom gladde de sig icke, och de som köpa något såsom finge de icke behålla det,
31 och de som bruka denna världen såsom gjorde de icke något bruk av den. Ty den nuvarande världsordningen går mot sitt slut;
32 och jag skulle gärna vilja att I voren fria ifrån omsorger. Den man som icke är gift ägnar nämligen sin omsorg åt vad som hör Herren till, huru han skall behaga Herren;
33 men den gifte mannen ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru han skall behaga sin hustru,
34 och så är hans hjärta delat. Likaså ägnar den kvinna, som icke längre är gift eller som är jungfru, sin omsorg åt vad som hör Herren till, att hon må vara helig till både kropp och ande; men den gifta kvinnan ägnar sin omsorg åt vad som hör världen till, huru hon skall behaga sin man.
35 Detta säger jag till eder egen nytta, och icke för att lägga något band på eder, utan för att I skolen föra en hövisk vandel och stadigt förbliva vid Herren.
36 Men om någon menar sig handla otillbörligt mot sin ogifta dotter därmed att hon får bliva överårig, då må han göra såsom han vill, om det nu måste så vara; han begår därmed ingen synd. Må hon få gifta sig.
37 Om däremot någon är fast i sitt sinne och icke bindes av något nödtvång, utan kan följa sin egen vilja, och så i sitt sinne är besluten att låta sin ogifta dotter förbliva såsom hon är, då gör denne väl.
38 Alltså: den som gifter bort sin dotter, han gör väl; och den som icke gifter bort henne, han gör ännu bättre.
39 En hustru är bunden så länge hennes man lever; men när hennes man är avsomnad, står det henne fritt att gifta sig med vem hon vill, blott det sker i Herren.
40 Men lyckligare är hon, om hon förbliver såsom hon är. Så är min mening, och jag tror att också jag har Guds Ande. till sinnes; om du än kunde bliva fri, så behåll hellre din ställning.
8 Vad åter angår kött från avgudaoffer, så känna vi nog det talet: »Alla hava vi 'kunskap'.» »Kunskapen» uppblåser, men kärleken uppbygger.
2 Om någon menar sig hava fått någon »kunskap», så har han ännu icke fått kunskap på sådant sätt som han borde hava.
3 Men den som älskar Gud, han är känd av honom.
4 Vad alltså angår ätandet av kött från avgudaoffer, så säger jag detta: Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i världen, och att det icke finnes mer än en enda Gud.
5 Ty om ock några så kallade gudar skulle finnas, vare sig i himmelen eller på jorden -- och det finnes ju många »gudar» och många »herrar» --
6 så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.
7 Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som äro vana att ännu alltjämt tänka på avguden, äta köttet såsom avgudaofferskött. Och eftersom deras samvete är svagt, bliver det härigenom befläckat.
8 Men maten skall icke avgöra vår ställning till Gud. Avhålla vi oss från att äta, så bliva vi icke därigenom sämre; äta vi, så bliva vi icke därigenom bättre.
9 Sen likväl till, att denna eder frihet icke till äventyrs bliver en stötesten för de svaga.
10 Ty om någon får se dig, som har undfått »kunskap», ligga till bords i ett avgudahus, skall då icke hans samvete, om han är svag, därav »bliva uppbyggt» på det sätt att han äter köttet från avgudaoffer?
11 Genom din »kunskap» går ju då den svage förlorad -- han, din broder, som Kristus har lidit döden för.
12 Om I på sådant sätt synden mot bröderna och såren deras svaga samveten, då synden I mot Kristus själv.
13 Därför, om maten kan bliva min broder till fall, så vill jag sannerligen hellre för alltid avstå från att äta kött, på det att jag icke må bliva min broder till fall.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.