1 Kungaboken 3-4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Salomo ingick en allians med farao, kungen i Egypten, och gifte sig med hans dotter. Han tog henne med sig till Davids stad, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, Herrens hus och muren runt Jerusalem.
2 Folket offrade på höjderna eftersom något tempel åt Herrens namn ännu inte var byggt.
Salomo ber om vishet
(2 Krön 1:3-12)
3 Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de stadgar han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där. 4 Den främsta offerplatsen fanns i Givon och dit gick kungen och bar fram 1 000 brännoffer på altaret där.
5 I Givon uppenbarade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”
6 Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han var trogen mot dig och rättfärdig och uppriktig i sitt hjärta. Du har fortsatt att visa samma stora nåd genom att ge honom en son som nu sitter på hans tron. 7 Herre min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla. 8 Du har satt mig, din tjänare, över ditt utvalda folk, en nation så stor att man inte kan räkna dem. 9 Ge mig, din tjänare, nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt! För vem kan styra ditt folk som är så stort?”
10 Herren var mycket nöjd med och glad över att Salomo bad om detta. 11 Gud svarade honom: ”Därför att du bad om detta och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång, utan bad om förmåga att urskilja vad som är rätt, 12 ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få. 13 Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar, 14 och om du vandrar på mina vägar och lyder mina lagar som din far David gjorde, så ska jag låta dig få leva länge.”
15 Sedan vaknade Salomo och förstod att det varit en dröm.
Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Herrens förbundsark. Där bar han fram brännoffer och gemenskapsoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.
Salomo visar prov på sin vishet
16 Två prostituerade kvinnor kom till kungen och trädde fram inför honom.
17 ”Hör, min herre, vi bor båda i samma hus”, började en av dem. ”Jag fick ett barn och hon var också där i huset. 18 Tredje dagen efter att mitt barn fötts fick den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma och det var inga andra i huset. 19 Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det. 20 Då gick hon upp mitt i natten när jag, din tjänarinna, sov, tog min son som låg bredvid mig till sig och lade det döda barnet i mina armar. 21 På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när jag såg närmare på det på morgonen, såg jag att det inte var det barn jag fött.”
22 Den andra kvinnan sa: ”Det var visst hennes egen son och barnet som lever är mitt!” Men den första stod på sig: ”Nej, det döda barnet är ditt och det som lever är mitt!” På det sättet grälade de alltså inför kungen.
23 Då sa kungen: ”Den ena säger att det levande barnet är hennes och att det döda barnet tillhör den andra. Den andra säger att det levande barnet är hennes och det döda den andras. 24 Ge mig nu ett svärd!” Man hämtade ett svärd till kungen. 25 ”Hugg det levande barnet i två delar och låt de båda kvinnorna få var sin del”, sa kungen.
26 Barnets mor som fylldes av kärlek till sin son, utropade då: ”Nej, min herre! Ge henne barnet i stället! Döda det inte!” ”Nej, varken du eller jag ska ha honom”, sa den andra kvinnan. ”Dela honom mitt itu!”
27 Då befallde kungen: ”Ge den levande pojken till den första kvinnan! Hon är hans mor.”
28 Över hela Israel fick man höra talas om den dom kung Salomo avkunnade och alla visade honom vördnad, för de insåg vilken vishet Gud hade gett honom.
Salomos närmaste män
4 Kung Salomo härskade över hela Israel. 2 Dessa var hans närmaste män:
Asarja, Sadoks son, var präst.
3 Elichoref och Achia, Shishas söner var kungens sekreterare.
Joshafat, Achiluds son, var kansler.
4 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare för hären.
Sadok och Evjatar var präster.
5 Asarja, Natans son, var överfogde.
Savud, Natans son, en präst, var kungens personlige rådgivare.
6 Achishar hade hand om palatsets affärer.
Adoniram, Avdas son, hade ansvaret för tvångsarbetena.
7 Det fanns också tolv fogdar vid Salomos hov som var sin månad under året fick sörja för kungens och hovets underhåll.
8 Namnen på dessa var:
Hurs son[a] över Efraims bergsbygd.
9 Dekers son över Makas, Shaalvim, Bet Shemesh, Elon och Bet Hanan.
10 Heseds son över Arubbot som också innefattade Soko och hela Heferlandet.
11 Avinadavs son över hela Dors högland; han fick Salomos dotter Tafat till hustru.
12 Baana, Achiluds son, över Taanak och Megiddo, hela den del av Bet-Shean som ligger vid sidan av Saretan, nedanför Jisreel och hela trakten från Bet-Shean ända till Avel Mechola och bortom Jokmeam.
13 Gevers son över Ramot i Gilead, vilket innefattade Jairs byar, den Jair som var son till Manasse i Gilead och dessutom området Argov i Bashan med sextio stora städer med murar och kopparportar.
14 Achinadav, Iddos son, över Machanajim.
15 Achimaas, han som hade gift sig med Basemat, en annan av Salomos döttrar, över Naftali.
16 Baana, Hushajs son, över Asher och Alot.
17 Joshafat, Paruachs son, över Isaskar.
18 Shimi, Elas son, över Benjamin.
19 Gever, Uris son, över Gilead med de områden som hade tillhört Sichon, amoréernas kung, och Og, kungen i Bashan. Det fanns bara en fogde i det landet.
Salomos välde
20 Juda och Israel var talrika som havets sand och folket åt och drack och var nöjda. 21 Kung Salomo regerade över alla rikena från floden Eufrat ända till filistéernas land och ner till Egyptens gräns. De betalade skatt till Salomo och de fortsatte att tjäna honom så länge han levde.
22 För försörjningen i palatset behövdes dagligen 9 000 liter[b] fint mjöl och dubbelt så mycket vanligt mjöl, 23 10 gödda oxar, 20 valloxar och 100 får och getter, förutom hjort, gasell, dovhjort och gödfågel.
24 Salomos välde sträckte sig över alla riken väster om floden Eufrat, från Tifsach till Gaza, och landet hade fred på alla sidor.
25 Under hela Salomos livstid levde Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd.
26 Salomo ägde 4 000[c] stallar för vagnshästar och 12 000 hästar.
27 Varje månad sörjde fogdarna för underhållet åt kung Salomo och alla som kom till hans bord så att ingenting fattades 28 och de ansvarade också för att hästarna fick korn och halm var kungen än befann sig.
Salomo blir berömd för sin vishet
29 Gud gav Salomo stor vishet och mycket förstånd, omätligt som havets sand. 30 Han var visare än de visaste i Östern och hans visdom var större än hela Egyptens. 31 Han var visare än någon annan människa, visare än esrachiten Etan och visare än någon av Machols söner Heman, Kalkol och Darda. Ryktet om honom spred sig till folken runt omkring. 32 Han diktade 3 000 ordspråk och komponerade 1 005 sånger. 33 Han kunde förklara växternas liv, alltifrån Libanons cedrar till den lilla isopen som tränger fram i murarnas springor. Han undervisade om allt slags djur- och fågelliv, om kräldjur och fiskar. 34 Från alla länder kom människor för att lyssna till Salomos vishet, sända av alla kungar som hört om hans vishet.
Footnotes
- 4:8 ff. son (ben på hebreiska) kan också lämnas oöversatt och är då en del av namnet Ben Hur, Ben Deker osv.
- 4:22 kor på hebreiska. 1 kor motsvarade 10 efa och 1 efa mellan 20 och 40 liter (har varierat genom tiderna). Här är beräkningen gjord utifrån genomsnittet 30 liter: 30 kor=300 efa=9 000 liter. 1 efa beräknas ofta motsvara 36 liter.
- 4:26 Enligt vissa Septuaginta-handskrifter; se även 2 Krön 9:25. Enligt den masoretiska texten 40 000.
1 Kungaboken 3-4
Svenska 1917
3 Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad, och där fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus färdigt, så ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
2 Emellertid offrade folket på höjderna, eftersom ännu vid denna tid intet hus hade blivit byggt åt HERRENS namn.
3 Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer på höjderna och tände offereld där.
4 Och konungen begav sig till Gibeon för att offra där, ty detta var den förnämsta offerhöjden; tusen brännoffer offrade Salomo på altaret där.
5 I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN för Salomo i en dröm om natten; Gud sade: »Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.»
6 Salomo svarade: »Du har gjort stor nåd med din tjänare, min fader David, eftersom han vandrade inför dig i trohet, rättfärdighet och rättsinnighet mot dig. Och du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son till efterträdare på hans tron, såsom ju nu har skett.
7 Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjänare till konung efter min fader David; men jag är en helt ung man, som icke rätt förstår att vara ledare och anförare.
8 Och din tjänare är här bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det icke kan räknas eller täljas för sin myckenhets skull.
9 Så giv nu din tjänare ett hörsamt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem förmår väl eljest att vara domare för detta ditt stora folk?»
10 Detta, att Salomo bad om sådant, täcktes Herren.
11 Och Gud sade till honom: »Eftersom du har bett om sådant och icke bett om ett långt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att få förstånd till att akta på vad rätt är,
12 se, därför vill jag göra såsom du önskar; se, jag giver dig ett så vist och förståndigt hjärta, att din like icke har funnits före dig, och att din like ej heller skall uppstå efter dig.
13 Därtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i all din tid ingen konung skall vara din like.
14 Och om du vandrar på mina vägar, så att du håller mina stadgar och bud, såsom din fader David gjorde, då skall jag låta dig länge leva.»
15 Därefter vaknade Salomo och fann att det var en dröm. Och när han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och offrade brännoffer och frambar tackoffer; och därefter gjorde han ett gästabud för alla sina tjänare.
16 Vid den tiden kommo två skökor till konungen och trädde fram inför honom.
17 Och den ena kvinnan sade: »Hör mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag födde barn där i huset hos henne.
18 Sedan, på tredje dagen efter det jag hade fött mitt barn, födde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att någon främmande var hos oss i huset; allenast vi båda voro i huset.
19 Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjäl honom.
20 Då stod hon upp om natten och tog min son från min sida, under det att din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin döde son lade hon i min famn.
21 När jag då om morgonen reste mig upp för att giva min son di, fick jag se att han var död. Men när jag såg nogare på honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade fött.»
22 Då sade den andra kvinnan: »Det är icke så. Min son är den som lever, och din son är den som är död.» Men den första svarade: »Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.» Så tvistade de inför konungen.
23 Då sade konungen: »Den ena säger: 'Denne, den som lever, är min son, och din son är den som är död.' Och den andra säger: 'Det är icke så. Din son är den som är död, och min son är den som lever.'»
24 Därefter sade konungen: »Tagen hit ett svärd.» Och när man hade burit svärdet fram till konungen,
25 sade konungen: »Huggen det levande barnet i två delar, och given den ena hälften åt den ena och den andra hälften åt den andra.»
26 Men då sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hjärta upprördes av kärlek till sonen -- hon sade: »Hör mig, herre; given henne det levande barnet; döden det icke.» Men den andra sade: »Må det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.»
27 Då tog konungen till orda och sade: »Given henne det levande barnet; döden det icke. Hon är dess moder.»
28 När nu hela Israel fick höra talas om den dom som konungen hade fällt, häpnade de över konungen, ty de sågo att Guds vishet var i honom till att skipa rätt.
4 Konung Salomo var nu konung över hela Israel.
2 Och dessa voro hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst;
3 Elihoref och Ahia, Sisas söner, voro sekreterare; Josafat, Ahiluds son, var kansler;
4 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare; Sadok och Ebjatar voro präster;
5 Asarja, Natans son, var överfogde; Sabud, Natans son, en präst, var konungens vän;
6 Ahisar var överhovmästare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten över de allmänna arbetena.
7 Och Salomo hade satt över hela Israel tolv fogdar, som skulle sörja för vad konungen och hans hus behövde; var och en hade årligen sin månad, då han skulle sörja för dessa behov.
8 Och följande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
9 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
10 Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
11 Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat till hustru --;
12 Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Sean, som ligger på sidan om Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Sean ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
13 Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar, som ligga i Gilead; han hade ock landsträckan Argob, som ligger i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar;
14 Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
15 Ahimaas i Naftali; också han hade tagit en dotter av Salomo, Basemat, till hustru;
16 Baana, Husais son, i Aser och Alot;
17 Josafat, Paruas son, i Isaskar;
18 Simei, Elas son, i Benjamin;
19 Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhört Sihon, amoréernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast en enda fogde fanns i det landet.
20 Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad.
21 Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filistéernas land och ända ned till Egyptens gräns; de förde skänker till Salomo och voro honom underdåniga, så länge han levde.
22 Och vad Salomo för var dag behövde av livsmedel var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl,
23 tio gödda oxar, tjugu valloxar och hundra far, förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
24 Ty han rådde över hela landet på andra sidan floden, ifrån Tifsa ända till Gasa, över alla konungar på andra sidan floden; och han hade fred på alla sidor, runt omkring,
25 Så att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt vinträd och sitt fikonträd, ifrån Dan ända till Beer-Seba, så länge Salomo levde.
26 Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshästar och tolv tusen ridhästar.
27 Och de nämnda fogdarna sörjde var sin månad för konung Salomos behov, och för allas som hade tillträde till konung Salomos bord; de läto intet fattas.
28 Och kornet och halmen för hästarna och travarna förde de, var och en i sin ordning, till det ställe där han uppehöll sig.
29 Och Gud gav Salomo vishet och förstånd i mycket rikt mått och så mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden på havets strand,
30 så att Salomos vishet var större än alla österlänningars vishet och all Egyptens vishet.
31 Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Heman och Kalkol och Darda, Mahols söner; och ryktet om honom gick ut bland alla folk runt omkring.
32 Han diktade tre tusen ordspråk, och hans sånger voro ett tusen fem.
33 Han talade om träden, från cedern på Libanon ända till isopen, som växer fram ur väggen. Han talade ock om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna.
34 Och från alla folk kom man för att höra Salomos visdom, från alla konungar på jorden, som hade hört talas om hans visdom.
1 Kungaboken 3-4
Svenska Folkbibeln
Salomo ber om vishet
3 Genom giftermål blev Salomo släkt med farao, kungen i Egypten. Han tog faraos dotter till hustru och förde henne in i Davids stad. Där fick hon bo till dess han hade byggt sitt hus färdigt liksom Herrens hus och muren runt omkring Jerusalem. 2 Men folket offrade på höjderna, eftersom ännu inte något hus hade blivit byggt åt Herrens namn. 3 Salomo älskade Herren och följde sin fader Davids stadgar, utom det att han offrade på höjderna och tände rökelse där.
4 Kungen begav sig till Gibeon för att offra, detta var ju den förnämsta offerhöjden, och Salomo offrade ettusen brännoffer på altaret där. 5 I Gibeon visade sig Herren för Salomo i en dröm om natten. Gud sade: "Bed mig om det du vill att jag skall ge dig." 6 Salomo svarade: "Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag. 7 Du, Herre, min Gud, har nu gjort din tjänare till kung efter min fader David. Men jag är bara en ung man, jag vet varken ut eller in. 8 Din tjänare är här bland ditt folk som du har utvalt, ett folk så stort och talrikt att det inte kan räknas på grund av sin mängd. 9 Ge din tjänare ett lydigt hjärta, så att han kan vara domare för ditt folk och skilja mellan gott och ont. För vem kan annars vara domare för detta ditt stora folk?"
10 Det behagade Herren att Salomo bad om sådant. 11 Gud sade till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte bett om ett långt liv, inte heller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12 se, därför vill jag göra som du önskar och ge dig ett så vist och förståndigt hjärta att någon lik dig inte har funnits före dig och inte heller skall komma efter dig. 13 Dessutom ger jag dig också vad du inte har bett om, nämligen både rikedom och ära, så att i alla dina dagar ingen kung skall vara din like. 14 Om du går på mina vägar och håller fast vid mina stadgar och bud, så som din fader David gjorde, då skall jag ge dig ett långt liv."
15 Då vaknade Salomo, och se, det var en dröm. När han kom till Jerusalem, trädde han fram inför Herrens förbundsark och bar fram brännoffer och gemenskapsoffer. Sedan ordnade han en fest för alla sina tjänare.
Salomos vishet som domare
16 Vid den tiden kom det två skökor till kungen och trädde fram inför honom. 17 Den ena kvinnan sade: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18 Tredje dagen efter det att jag hade fött mitt barn födde den här kvinnan också ett barn. Vi var tillsammans, och ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. 19 En natt dog den här kvinnans son, för hon hade legat på honom. 20 Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21 Jag steg upp på morgonen för att amma min son, och se, då var han död. Men när jag på morgonen såg närmare efter, se, då var det inte min son, som jag hade fött."
22 Då sade den andra kvinnan: "Så är det inte. Det är min son som lever, och det är din son som är död." Men den första kvinnan svarade: "Det är inte så. Din son är död, och min son lever." Så grälade de inför kungen.
23 Kungen sade: "Den ena säger: Min son är den som lever, och din son är den som är död. Den andra säger: Det är inte så. Det är din son som är död och min som lever." 24 Då sade kungen: "Ge mig ett svärd." När man hade burit fram svärdet till kungen, 25 sade han: "Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra." 26 Den kvinna som var mor till det barn som levde, sade då till kungen, ty hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det bara inte!" Men den andra sade: "Det skall varken vara mitt eller ditt. Hugg itu det!" 27 Då tog kungen till orda och sade: "Ge henne det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor."
28 När hela Israel fick höra talas om den dom som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, ty de såg att Guds vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Salomos ämbetsmän
4 Kung Salomo var nu kung över hela Israel. 2 Dessa var hans förnämsta män: Asarja, Sadoks son, var präst. 3 Sisas söner Elihoref och Ahia var sekreterare. Josafat, Ahiluds son, var kansler. 4 Benaja, Jojadas son, var överbefälhavare. Sadok och Ebjatar var präster. 5 Asarja, Natans son, var överfogde. Sabud, Natans son, en präst, var kungens vän. 6 Ahisar var överhovmästare. Adoniram, Abdas son, hade uppsikt över de allmänna arbetena.
7 Salomo hade tolv styresmän över hela Israel, och de skulle sörja för vad kungen och hans hus behövde. Var och en hade en månad om året då han skulle sörja för dessa behov. 8 Detta var deras namn: Ben-Hur var fogde i Efraims bergsbygd, 9 Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon och Bet-Hanan, 10 Ben-Hesed i Arubbot, med Soko och hela Heferlandet. 11 Ben-Abinadab var fogde i hela Nafat-Dor. Han fick Salomos dotter Tafat till hustru. 12 Baana, Ahiluds son, var fogde i Taanak och Megiddo och i hela den del av Bet-Shan som ligger nära Saretan, nedanför Jisreel, från Bet-Shan ända till Abel-Mehola och bortom Jokmeam. 13 Ben-Geber var fogde i Ramot i Gilead. Han hade Manasses son Jairs byar i Gilead och landsträckan Argob i Basan, sextio stora städer med murar och kopparbommar, 14 Ahinadab, Iddos son, var fogde i Mahanajim 15 och Ahimaas i Naftali. Också han hade tagit en dotter till Salomo, Basemat, till hustru. 16 Baana, Husajs son, var fogde i Aser och Alot, 17 Josafat, Paruas son, i Isaskar, 18 Simei, Elas son, i Benjamin. 19 Geber, Uris son, hade Gileads land, det land som hade tillhört Sichon, amoreernas kung, och Og, kungen i Basan. Det var bara en fogde i det landet.
Salomos makt och visdom
20 Juda och Israel var talrika som sanden vid havet. De åt och drack och var glada. 21 Salomo regerade över alla riken från floden[a] till filisteernas land och ända ner till Egyptens gräns. De förde gåvor till Salomo och tjänade honom så länge han levde.
22 De livsmedel Salomo för varje dag behövde var: trettio korer fint mjöl och sextio korer vanligt mjöl, 23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.
24 Han rådde över hela landet på denna sidan floden, från Tifsa ända till Gaza, över alla kungar på denna sidan floden. Han hade fred på alla sidor runt omkring, 25 så att Juda och Israel bodde i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd, från Dan ända till Beer-Sheba, så länge Salomo levde.
26 Salomo hade 40 000 spann vagnshästar och 12 000 ridhästar. 27 Och fogdarna sörjde var sin månad för kung Salomos behov och för alla dem, som kom till kung Salomos bord. De lät ingenting fattas. 28 Säden och halmen för hästarna och travarna förde de i turordning till den plats där han uppehöll sig.
29 Gud gav Salomo visdom och förstånd i mycket rikt mått och så mycken kunskap att den kunde liknas vid sanden på havets strand. 30 Salomos visdom var större än alla österlänningars visdom och alla egyptiers visdom. 31 Han var visare än alla andra människor, visare än esraiten Etan och Mahols söner Heman, Kalkol och Darda. Hans namn var känt bland alla hednafolk runt omkring. 32 Han författade 3 000 ordspråk och 1 005 sånger. 33 Han talade om träden, från cedern på Libanon till isopen som växer fram ur väggen. Han talade om fyrfotadjuren, om fåglarna, om kräldjuren och om fiskarna. 34 Man kom från alla folk för att höra Salomos visdom, från alla kungar på jorden som hade hört talas om hans visdom.
Footnotes
- 1 Kungaboken 4:21 floden Dvs Eufrat.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln