1 Petrusbrevet 3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Råd till gifta par
3 Ni gifta kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte tror på budskapet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrurs liv, 2 när de ser hur gudfruktigt och rent ni lever. 3 Sträva inte efter att dra uppmärksamheten till ert yttre genom konstfulla frisyrer, guldsmycken och vackra kläder. 4 Nej, låt det i stället vara ert hjärta som gäller, den dolda människan, med sin oförgängliga skönhet och ett mjukt och behagligt sätt. Det är dyrbart i Guds ögon. 5 Den skönheten fanns förr hos de heliga kvinnorna som hoppades på Gud. De underordnade sig sina män, 6 så som Sara lydde Abraham och kallade honom herre. Ni är hennes döttrar om ni gör det som är gott, utan att vara rädda för någonting.
7 Ni gifta män, lev förståndigt tillsammans med era hustrur, som med ett svagare kärl, och visa dem respekt. Också kvinnan har ju del av livets nådegåva. Då finns det inga hinder för era böner.
Råd till alla troende
8 Till sist ett ord till er alla: Försök att leva i harmoni med varandra, visa medkänsla, syskonkärlek, medlidande och ödmjukhet. 9 Se till att ingen hämnas på någon, och att ingen hånar tillbaka om han blir hånad. Nej, välsigna i stället, eftersom ni själva är kallade till att ärva välsignelse.
10 ”Den som älskar livet och vill se goda tider
ska hålla sin tunga från det onda
och sina läppar från lögnaktigt tal.
11 Han ska vända sig bort från det onda
och göra det goda.
Han ska söka och sträva efter frid.
12 Herrens ögon följer de rättfärdiga,
och hans öron hör deras bön.
Men Herren är emot dem som gör det onda.”[a]
Var beredda att lida
13 Ingen kommer väl att göra er illa om ni strävar efter att göra det goda? 14 Men om ni får lida för rättfärdighetens skull är ni lyckliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus ska ni hålla helig i era hjärtan. Och om någon frågar om ert hopp, ska ni alltid vara beredda att redogöra för det, 16 men gör det ödmjukt och med respekt och rent samvete. Då får de som talar illa om ert goda levnadssätt skämmas för sitt förtal. 17 Det är nämligen bättre att lida för goda gärningar, om det är Guds vilja, än att lida för att ha gjort något ont.
18 Kristus själv led ju för synderna, en gång för alla. En rättfärdig dog för de orättfärdiga, för att föra oss till Gud. Hans kropp blev dödad, men i Anden blev han levande igen,[b] 19 i vilken han också hade kunnat gå och predika för andarna i fångenskap.[c] 20 De hade en gång varit olydiga, när Gud under Noas tid tålmodigt väntade på dem, medan arken byggdes. I den blev bara åtta personer räddade genom vatten.
21 Detta är en bild av dopet, som nu blir till räddning för er – inte på det sättet att kroppen tvättas ren från smuts, men att man med gott samvete får vända sig till Gud, på grund av Jesus Kristus uppståndelse. 22 Han har stigit upp till himlen och sitter nu på Guds högra sida, sedan änglar och makter och krafter har lagts under honom.[d]
Footnotes
- 3:12 Se Ps 34:13-17.
- 3:18 Eller: hans ande blev levande igen, 19 så att han kunde…
- 3:19 Dessa andar i fångenskap är någonting mycket omdiskuterat och svårtolkat. En vanlig tolkning är att det skulle syfta på någon sorts förkunnelse i dödsriket, för dem som dött på Noas tid (se följande vers), eller möjligen en förkunnelse för någon sorts änglalika andevarelser, men något sådant är inte känt i Bibeln i övrigt, tvärtom, budskapet ska förkunnas i detta liv, och det är i detta liv människor förutsätts ta ställning till det, medan det inte står något om änglar/andevarelser som objekt för någon förkunnelse över huvud taget. Mer troligt tycks vara att det är levande människor på Noas tid som åsyftas och att Kristus Ande också på den tiden var verksam i förkunnelsen genom Noa till hans samtida. Men grundtexten är mycket svårförståelig här.
- 3:22 Jfr Ps 110:1.
1 Petrusbrevet 3
Svenska 1917
3 Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra män, för att också de män, som till äventyrs icke hörsamma ordet; må genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,
2 när de skåda den rena vandel som I fören i fruktan.
3 Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt.
4 Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud.
5 På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.
6 Så var Sara lydig mot Abraham och kallade honom »herre»; och hennes barn haven I blivit, om I gören vad gott är, och icke låten eder förskräckas av något.
7 Sammalunda skolen I ock, I män, på förståndigt sätt leva tillsammans med edra hustrur, då ju hustrun är det svagare kärlet; och eftersom de äro edra medarvingar till livets nåd, skolen I bevisa dem all ära, på det att edra böner icke må bliva förhindrade.
8 Varen slutligen alla endräktiga, medlidsamma, kärleksfulla mot bröderna, barmhärtiga, ödmjuka.
9 Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
10 Ty »den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek;
11 han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter
12 Ty Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda».
13 Och vem är den som kan göra eder något ont, om I nitälsken för det som är gott?
14 Skullen I än få lida för rättfärdighets skull, så ären I dock saliga. »Hysen ingen fruktan för dem, och låten eder icke förskräckas;
15 nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.» Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp som är i eder, dock med saktmod och i fruktan
16 och med ett gott samvete, så att de som smäda eder goda vandel i Kristus komma på skam, i fråga om det som de förtala eder för.
17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om så skulle vara Guds vilja, än att lida för onda.
18 Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.
19 I anden gick han gick han ock åstad och predikade för de andar som höllos i fängelse,
20 för sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få -- allenast åtta personer -- blevo frälsta genom vatten.
21 Efter denna förebild bliven nu och I frälsta genom vatten -- nämligen genom ett dop som icke betyder att man avtvår kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppståndelse,
22 hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter på Guds högra sida, sedan änglar och väldige och makter i andevärlden hava blivit honom underlagda.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.