2 Krönikeboken 13-16
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Avia besegrar Jerobeam
(1 Kung 15:1-7)
13 Under kung Jerobeams artonde regeringsår blev Avia kung över Juda. 2 Han regerade i Jerusalem i tre år. Hans mor hette Mikaja och var dotter till Uriel från Giva.[a]
Det var krig mellan Avia och Jerobeam. 3 Avia gick in i striden med en här av tappra krigare, 400 000 utvalda män, medan Jerobeam ställde upp mot honom med 800 000 utvalda män, tappra krigare. 4 Avia steg upp på Semarajimberget i Efraims bergsbygd och sa: ”Hör på mig, Jerobeam och alla israeliter!
5 Vet ni inte att Herren, Israels Gud, har gett David kungamakten över Israel för evigt, åt honom och hans ättlingar, genom ett saltförbund[b]? 6 Jerobeam, Nevats son, en tjänare till Davids son Salomo, gjorde uppror mot sin herre. 7 Löst folk förenade sig med honom, onda män, och utmanade Salomos son Rehabeam, när han var ung och oerfaren och inte kunde stå emot dem.
8 Och nu tror ni att ni ska kunna stå emot Herrens kungarike som tillhör Davids söner. Ni är en stor armé och har med er guldkalvarna som Jerobeam har gjort till era gudar. 9 Har ni inte fördrivit alla Herrens präster, Arons söner, och leviter och skaffat egna präster i stället, som folk i andra länder gör? Vem som helst som kommer med en ungtjur och sju baggar får bli invigd till präst åt dessa som inte är några gudar!
10 Men vi har Herren till vår Gud, och vi har inte övergett honom. Vi har präster som tjänar Herren, Arons söner, och leviter som assisterar dem. 11 De bär fram brännoffer till Herren varje morgon och kväll, bränner välluktande rökelse, och de placerar skådebröden på bordet av rent guld. De tänder lamporna i det gyllene lampstället varje kväll. Vi är noga med att följa de föreskrifter som Herren, vår Gud, har gett oss, men ni har övergett honom. 12 Se, Gud är med oss! Han är vår ledare. Hans präster blåser i sina trumpeter till strid mot er. Ni Israels män, strid inte mot Herren, era fäders Gud, för ni kommer inte att lyckas!”
13 Jerobeam hade låtit en styrka omringa dem och lägga sig i bakhåll för att anfalla dem bakifrån. Han hade Juda framför sig och bakhållet bakom dem. 14 När judéerna vände sig om och såg att de anfölls både bakifrån och framifrån, ropade de till Herren, prästerna blåste i sina trumpeter 15 och judéerna gav upp ett härskri. När de skrek, lät Gud Jerobeam och hela Israel bli slagna av Avia och Juda. 16 Israeliterna flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand. 17 Avia och hans trupper orsakade dem stora förluster, och 500 000 av Israels soldater stupade.
18 Israeliterna blev vid detta tillfälle kuvade, och judéerna var starka eftersom de litade på Herren, sina fäders Gud. 19 Avia förföljde Jerobeam och intog från honom städerna Betel, Jeshana och Efron med deras kringliggande orter. 20 Jerobeam lyckades inte under Avias livstid få tillbaka sin makt, och slutligen slog Herren honom så att han dog.
21 Avia blev allt mäktigare. Han tog sig 14 hustrur och fick 22 söner och 16 döttrar.
22 Avias historia i övrigt, allt han gjorde och talade, finns nedtecknat i profeten Iddos tilläggsskrift.
Asa regerar i Juda
(14:2—16:14)
(1 Kung 15:8-12)
14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. 2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. 4 Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. 5 Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. 6 Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.
7 Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.
8 Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. 9 Kushiten Serach tågade ut mot dem med en [c] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas[d] dal nära Maresha.
11 Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”[e]
12 Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13 Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. 14 De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.
15 De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
(1 Kung 15:13-16)
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, 2 och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. 3 Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. 4 Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. 5 På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. 6 Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. 7 Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”
8 När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.
9 Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. 11 Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. 12 Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. 13 Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. 14 De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.
16 Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. 17 Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. 18 Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. 19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
Asa glömmer Herren
(1 Kung 15:17-22)
16 Men i det trettiosjätte året av kung Asas regering drog kung Basha av Israel ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. 2 Asa tog då silver och guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till araméerkungen Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap: 3 ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”
4 Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. De intog Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäderna i Naftali. 5 När Basha hörde detta, avslutade han bygget i Rama och upphörde med sitt arbete där. 6 Då tog kung Asa med sig alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde han för att bygga upp Geva och Mispa.
7 Vid den tiden kom siaren Hanani till kung Asa av Juda och sa till honom: ”Eftersom du har förlitat dig på Arams kung i stället för Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att få den arameiske kungens armé i din makt. 8 Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren, överlämnade han dem alla i din hand. 9 Herrens ögon vakar över hela jorden, för att han ska kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Du har handlat dåraktigt, och från och med nu kommer du ständigt att ha krig.”
10 Asa blev så rasande på siaren att han i sitt raseri kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka andra i folket.
11 Asas historia, från början till slut, finns nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar.
12 Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren utan till läkare. 13 Asa dog i det fyrtioförsta året av sin regering och gick till vila hos sina fäder. 14 Han begravdes i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.
Footnotes
- 13:2 Jfr 1 Kung 15:2.
- 13:5 Jfr 3 Mos 2:13 och 4 Mos 18:19 gällande saltförbund.
- 14:9 Ordagrant: tusen tusen.
- 14:10 Kan möjligen också översättas som dalen norr om Maresha.
- 14:11 Citatet är svåröversättligt och grundtextens exakta innebörd osäker.
2 Krönikeboken 13-16
Svenska 1917
13 I konung Jerobeams adertonde regeringsår blev Abia konung över Juda.
2 Han regerade tre år i Jerusalem. Hans moder hette Mikaja, Uriels dotter, från Gibea. Men Abia och Jerobeam lågo i krig med varandra.
3 Och Abia begynte kriget med en här av tappra krigsmän, fyra hundra tusen utvalda män; men Jerobeam ställde upp sig till strid mot honom med åtta hundra tusen utvalda tappra stridsmän.
4 Och Abia steg upp på berget Semaraim i Efraims bergsbygd och sade: »Hören mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.
5 Skullen I icke veta att det är HERREN, Israels Gud, som har givit åt David konungadömet över Israel för evig tid, åt honom själv och hans söner, genom ett saltförbund?
6 Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjänare, uppreste sig och avföll från sin herre.
7 Och till honom församlade sig löst folk, onda män, och de blevo Rehabeam, Salomos son, för starka, eftersom Rehabeam ännu var ung och försagd och därför icke kunde stå dem emot.
8 Och nu menen I eder kunna stå emot HERRENS konungadöme, som tillhör Davids söner, eftersom I ären en stor hop och haven hos eder de guldkalvar som Jerobeam har låtit göra åt eder till gudar.
9 Haven I icke fördrivit HERRENS präster, Arons söner, och leviterna, och själva gjort eder präster, såsom de främmande folken göra? Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vädurar for att taga handfyllning, han får bliva präst åt dessa gudar, som icke äro gudar.
10 Men vi hava HERREN till vår Gud, och vi hava icke övergivit honom. Vi hava präster av Arons söner, som göra tjänst inför HERREN, och leviter, som sköta tempelsysslorna;
11 och de förbränna åt HERREN brännoffer var morgon och var afton och antända välluktande rökelse och lägga upp bröd på det gyllene bordet och tända var afton den gyllene ljusstaken med dess lampor. Ty vi hålla vad HERREN, vår Gud, har bjudit oss hålla, men I haven övergivit honom.
12 Och se, vi hava Gud i spetsen för oss, och vi hava hans präster med larmtrumpeterna för att blåsa till strid mot eder. I Israels barn, striden icke mot HERREN, edra fäders Gud; ty då skall det icke gå eder väl.»
13 Men Jerobeam hade låtit kringgå dem och lagt ett bakhåll för att falla dem i ryggen; så stodo de nu mitt emot Juda män och hade sitt bakhåll bakom dem.
14 När då Juda män vände sig om, fingo de se att de hade fiender både framför sig och bakom sig. Då ropade de till HERREN, och prästerna blåste i trumpeterna.
15 Därefter hovo Juda män upp ett härskri; och när Juda män hovo upp sitt härskri, lät Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna av Abia och Juda.
16 Och Israels barn flydde för Juda, och Gud gav dem i deras hand.
17 Och Abia med sitt folk anställde ett stort nederlag bland dem, så att fem hundra tusen unga män av Israel föllo slagna.
18 Alltså blevo Israels barn på den tiden kuvade; men Juda barn voro starka, ty de stödde sig på HERREN sina fäders Gud.
19 Och Abia förföljde Jerobeam och tog ifrån honom några städer: Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och Efron med underlydande orter.
20 Och Jerobeam förmådde ingenting mer, så länge Abia levde; och han blev hemsökt av HERREN, så att han dog.
21 Men Abia befäste sitt välde; och han tog sig fjorton hustrur och födde tjugutvå söner och sexton döttrar.
22 Vad nu mer är att säga om Abia, om hans företag och om annat som rör honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos »Utläggning».
14 Och Abia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.
2 Och Asa gjorde vad gott och rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon.
3 Han skaffade bort de främmande altarna och offerhöjderna och slog sönder stoderna och högg ned Aserorna.
4 Och han uppmanade Juda att söka HERREN, sina fäders Gud, och hålla lagen och budorden.
5 Ur alla Juda städer skaffade han bort offerhöjderna och solstoderna; och riket hade ro under honom.
6 Och han byggde fasta städer i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa år icke hade något krig; ty HERREN hade givit honom lugn.
7 Han sade nämligen till Juda: »Låt oss bygga dessa städer och förse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi ännu hava landet i vår makt, därför att vi hava sökt HERREN, vår Gud; ty vi hava sökt honom, och han har låtit oss få lugn på alla sidor.» Så byggde de då, och allt gick väl.
8 Och Asa hade en här som var väpnad med stora sköldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man från Juda, vartill kommo två hundra åttio tusen man från Benjamin, som voro väpnade med små sköldar och spände båge. Alla dessa voro tappra stridsmän.
9 Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här av tusen gånger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
10 Och Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.
11 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, förutom dig finnes ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, ty på dig stödja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du är vår Gud; mot dig förmår ju ingen människa något.»
12 Och HERREN lät etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, så att etiopierna flydde.
13 Och Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar; och av etiopierna föllo så många, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans här. Och folket tog byte i stor myckenhet.
14 Och de intogo alla städer runt omkring Gerar, ty en förskräckelse ifrån HERREN hade kommit över dessa; och de plundrade alla städerna, ty i dem fanns mycket att plundra.
15 Till och med boskapsskjulen bröto de ned och förde bort småboskap i myckenhet och kameler, och vände så tillbaka till Jerusalem.
15 Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.
3 En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem, och utan någon lag.
4 Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom, lät han sig finnas av dem.
5 Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in; utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna,
6 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.
7 Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön.»
8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de städer som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det som stod framför HERRENS förhus.
9 Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.
10 Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår,
11 och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade fört med sig.
12 Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,
13 och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.
14 Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljödo.
15 Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes drottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brände upp den i Kidrons dal.
17 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjärta gudhängivet, så länge han levde.
18 Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad han själv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.
19 Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
16 I Asas trettiosjätte regeringsår drog Baesa, Israels konung, upp mot Juda och begynte befästa Rama, för att hindra att någon komme vare sig från eller till Asa, Juda konung.
2 Då tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som bodde i Damaskus, och lät säga:
3 »Ett förbund består ju mellan mig och dig, såsom det var mellan min fader och din fader. Se, här sänder jag dig silver och guld; så bryt då ditt förbund med Baesa, Israels konung, för att han må lämna mig i fred.»
4 Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och sände sina krigshövitsmän mot Israels städer, och de förhärjade Ijon, Dan och Abel-Maim samt alla förrådshus i Naftali städer.
5 När Baesa hörde detta, avstod han från att befästa Rama och lät sina arbeten där upphöra.
6 Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de förde bort ifrån Rama stenar och trävirke som Baesa använde till att befästa det. Därmed befäste han så Geba och Mispa.
7 Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade till honom: »Eftersom du stödde dig på konungen i Aram och icke stödde dig på HERREN, din Gud, därför har den arameiske konungens här sluppit undan din hand.
8 Voro icke etiopierna och libyerna en väldig här, med vagnar och ryttare i stor myckenhet? Men därför att du då stödde dig på HERREN, gav han dem i din hand.
9 TY HERRENS ögon överfara hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hängiva sig åt honom. Härutinnan har du handlat dåraktigt. Därför skall du hädanefter hava ständiga strider.»
10 Men Asa blev förtörnad på siaren och satte honom i stockhuset; så förbittrad var han på honom för vad han hade sagt. Vid samma tid förfor Asa ock våldsamt mot andra av folket.
11 Men vad som är att säga om Asa, om hans första tid såväl som om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
12 Och i sitt trettionionde regeringsår fick Asa en sjukdom i sina fötter, och sjukdomen blev övermåttan svår; men oaktat sin sjukdom sökte han icke HERREN, utan allenast läkares hjälp.
13 Och Asa gick till vila hos sina fäder och dog i sitt fyrtioförsta regeringsår.
14 Och man begrov honom i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad; och man lade honom på en bädd som man hade fyllt med vällukter och kryddor av olika slag, konstmässigt beredda, och anställde till hans ära en mycket stor förbränning.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.