2 Korintierbrevet 5-9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vi ska få nya kroppar
5 Vi vet att när vårt jordiska tält rivs ner, har Gud berett en byggnad åt oss i himlen, en evig boning, som inte är gjord av människohänder. 2 Så länge vi är kvar i denna jordiska gestalt, suckar vi och längtar efter att få klä på oss vår himmelska boning. 3 För när vi väl har klätt på oss den, är vi inte längre nakna. 4 Medan vi lever här i detta tält, suckar vi och har det svårt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det dödliga blir uppslukat av livet. 5 Det är ju Gud som har skapat oss för just detta och som en garanti har han gett oss Anden.
6 Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi, så länge vi är kvar i vår jordiska kropp, är åtskilda från Herren. 7 Vi lever i tro, utan att se. 8 Vi är vid gott mod och ser fram emot att lämna kroppen och få bo hos Herren. 9 Därför strävar vi efter att behaga Herren, vare sig vi är hemma eller borta. 10 Vi ska ju alla stå inför Kristus domstol en dag och belönas eller straffas för det vi har gjort här i det fysiska livet, gott eller ont.
Gud erbjuder alla försoning
11 Vi vet alltså vad fruktan för Herren är och försöker vinna människor. För Gud är det uppenbart vad vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.
12 Vi försöker inte rekommendera oss själva för er igen, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 Är vi från våra sinnen, så är det för Guds skull. Är vi förnuftiga, så är det för er skull. 14 Kärleken från Kristus driver oss. Vi är ju övertygade om att en har dött för alla, och då har alla dött. 15 Han har dött för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva, utan för honom som har dött och uppstått för dem.
16 Därför bedömer vi inte längre på ett vanligt mänskligt sätt. Om vi en gång har betraktat Kristus på det viset gör vi det inte mer. 17 Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse. Det gamla är borta, och något nytt har börjat. 18 Allt detta kommer från Gud, som försonade oss med sig själv genom Kristus och gav oss försoningens tjänst. 19 Gud försonade världen med sig själv genom Kristus. Han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han gav oss detta budskap om försoning. 20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar till människorna genom oss. Som Kristus språkrör vädjar vi: ”Låt försona er med Gud.” 21 Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.
6 Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. 2 Gud säger ju:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.”[a]
Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.
Paulus prövningar
3 Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. 4 Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, 5 under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, 6 i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, 7 det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, 8 i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. 9 Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, 10 sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.
11 Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. 12 Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. 13 Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.
Varning för att kompromissa med synden
14 Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? 15 Kan Kristus och Beliar[b] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? 16 Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:
”Jag ska bo och vandra ibland dem.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.”[c]
17 Därför säger Herren:
”Lämna dem och skilj er från dem.
Rör inte det som är orent!
Då ska jag ta emot er[d]
18 och vara er far,
och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren, den Allsmäktige.”[e]
7 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.
Paulus gläder sig över församlingens ånger
2 Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. 3 Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. 4 Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.
5 När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. 6 Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, 7 och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.
8 Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. 9 Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. 10 Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. 11 Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. 13 Detta har verkligen tröstat oss.
Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.
Insamlingen till de troende i Jerusalem
8 Nu vill jag berätta för er, syskon, vilken nåd Gud har gett till församlingarna i Makedonien. 2 Trots att de har gått igenom många svåra prövningar och lever i yttersta fattigdom, har de varit mycket glada över att kunna ge till andra. 3 Jag kan intyga att de har gett allt de hade råd med, och mer därtill. Helt frivilligt 4 kom de till mig och bad mycket enträget om att få vara med och hjälpa de heliga. 5 Men de gav inte bara vad vi hade väntat oss. Nej, de gav först och främst sig själva åt Herren, men även åt oss, efter Guds vilja.
6 Därför bad vi Titus fortsätta med det han påbörjat, så att kärleksgåvan skulle kunna slutföras bland er. 7 Ni har ju fått allting i överflöd: tro, tal, kunskap, hängivenhet och kärlek till oss[f]. Se nu till att ni även ger uttryck för dessa nådegåvor. 8 Men det är ingen befallning jag ger er. Jag vill bara pröva äktheten i er kärlek genom att jämföra den med andras iver. 9 Ni känner ju vår Herre Jesus Kristus nåd. Han som var rik blev fattig för er skull, så att ni genom hans fattigdom kan bli rika.
10 Jag föreslår därför att ni för ert eget bästa, ni som i fjol tog initiativet och ville göra något, 11 nu lika ivrigt slutför arbetet utifrån vad ni har råd med. 12 Om någon bara är villig att ge, är han välkommen med vad han har och förutsätts inte ge något han inte har.
13 Det är ju inte meningen att de andra ska leva i överflöd, medan ni får det svårt. Nej, det handlar om att fördela tillgångarna rättvist. 14 Just nu är det ni som lever i överflöd och kan hjälpa andra. En annan gång är det tvärtom. På det sättet blir det rättvis fördelning, 15 som det står skrivet: ”Den som samlade mycket hade inte för mycket, och den som samlade litet hade inte för lite.”[g]
Titus och hans reskamrater
16 Vi tackar Gud för att han har väckt samma engagemang för er i Titus hjärta. 17 Han tog inte bara emot vår uppmuntran, utan han var så ivrig att han självmant gav sig iväg till er. 18 Vi lät också en annan troende man resa med honom, en som är uppskattad av alla församlingar här för sitt arbete för evangeliet. 19 Samme man har också blivit utvald av församlingarna här att resa med oss när gåvan ska överlämnas. Det gör vi för att ära Herren själv och för att visa vår iver att hjälpa till. 20 Så undviker vi all kritik för vårt sätt att handskas med denna stora gåva. 21 Vi strävar nämligen efter att göra det som är rätt inför Gud men också inför människor.
22 Samtidigt skickade vi också en tredje person till er, en man som på många sätt har visat oss hur hängiven han är. Och han var nu ännu ivrigare, eftersom han har ett så stort förtroende för er.
23 Vad Titus beträffar så är han min vän och medarbetare för er. De andra två är utsända från församlingarna här, och de ärar Kristus.
Ge rikligt och av kärlek
24 Omsätt nu er kärlek i praktisk handling för dessa inför församlingarna, så att de ser hur rätt vi hade när vi skröt över er.
9 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia[h] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. 3 Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. 4 Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. 5 Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.
6 Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.[i] 7 Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. 8 Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. 9 Det står skrivet:
”Han strör ut och ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt.”[j]
10 Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. 11 Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.
12 Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. 13 När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. 14 De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!
Footnotes
- 6:2 Se Jes 49:8.
- 6:15 Beliar är ett hebreiskt namn på djävulen.
- 6:16 Se 3 Mos 26:12 och Hes 37:27.
- 6:17 Se Jes 52:11 och Hes 20:34.
- 6:18 Se 2 Sam 7:14.
- 8:7 Alternativ översättning: och har fått så mycket kärlek från oss.
- 8:15 Se 2 Mos 16:18.
- 9:2 Korinth låg i Achaia, en romersk provins i nuvarande Grekland.
- 9:6 rikligt. Ordagrant: till välsignelse.
- 9:9 Se Ps 112:9.
2 Korinthierbrevet 5-9
Svenska 1917
5 Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen.
2 Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda;
3 ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.
4 Ja, vi som ännu leva här i kroppshyddan, vi sucka och äro betungade, eftersom vi skulle vilja undgå att avkläda oss och i stället få överkläda oss, så att det som är dödligt bleve uppslukat av livet.
5 Och den som har berett oss till just detta, det är Gud, som till en underpant har givit oss Anden.
6 Så äro vi då alltid vid gott mod. Vi veta väl att vi äro borta ifrån Herren, så länge vi äro hemma i kroppen;
7 ty vi vandra här i tro och icke i åskådning.
8 Men vi äro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrån kroppen och komma hem till Herren.
9 Därför söka vi ock vår ära i att vara honom till behag, vare sig vi äro hemma eller borta.
10 Ty vi måste alla, sådana vi äro, träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen sitt jordelivs gärningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.
11 Då vi alltså veta vad det är att frukta Herren, söka vi att »vinna människor», men för Gud är det uppenbart hurudana vi äro; och jag hoppas att det också är uppenbart för edra samveten.
12 Vi vilja nu ingalunda åter anbefalla oss själva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att berömma eder i fråga om oss, så att I haven något att svara dem som berömma sig av utvärtes ting och icke av vad som är i hjärtat.
13 Ty om vi hava varit »från våra sinnen», så har det varit i Guds tjänst; om vi åter äro vid lugn besinning, så är det eder till godo.
14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.
15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem.
16 Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet. Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.
17 Alltså, om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget; se, något nytt har kommit!
18 Men alltsammans kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och givit åt oss försoningens ämbete.
19 Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
20 Å Kristi vägnar äro vi alltså sändebud; det är Gud som förmanar genom oss. Vi bedja å Kristi vägnar: Låten försona eder med Gud.
21 Den som icke visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud.
6 Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt.
2 Han säger ju: »Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.» Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.
3 Härvid vilja vi icke i något stycke vara till någon anstöt, på det att vårt ämbete icke må bliva smädat.
4 Fastmer vilja vi i allting bevisa oss såsom Guds tjänare, i mycken ståndaktighet, under bedrövelse och nöd och ångest,
5 under hugg och slag, under fångenskap och upprorslarm, under mödor, vakor och svält,
6 i renhet, i kunskap, i tålamod och godhet, i helig ande, i oskrymtad kärlek,
7 med sanning i vårt tal, med kraft från Gud, med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i vänstra,
8 under ära och smälek, under ont rykte och gott rykte, såsom villolärare, då vi dock äro sannfärdiga,
9 såsom okända, fastän vi äro väl kända, såsom döende, men se, vi leva, såsom tuktade, men likväl icke till döds,
10 såsom bedrövade, men dock alltid glada, såsom fattiga, medan vi dock göra många rika, såsom utblottade på allt, men likväl ägande allt.
11 Vi hava nu upplåtit vår mun och talat öppet till eder, I korintier. Vårt hjärta har vidgat sig för eder.
12 Ja, det rum I haven i vårt inre är icke litet, men i edra hjärtan är allenast litet rum.
13 Given oss då lika för lika -- om jag nu får tala såsom till barn -- ja, vidgen också I edra hjärtan.
14 Gån icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka par. Vad har väl rättfärdighet att skaffa med orättfärdighet, eller vilken gemenskap har ljus med mörker?
15 Huru förlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har den som tror med den som icke tror?
16 Eller huru låter ett Guds tempel förena sig med avgudar? Vi äro ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: »Jag skall bo i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.»
17 Alltså: »Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, säger Herren; kommen icke vid det orent är. Då skall jag taga emot eder
18 och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige.» 7:1. elektroniska utgåvan.
7 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan. Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet Paulus gläder sig över de vittnesbörd om korintiernas tillgivenhet och lydnad som han har mottagit genom Titus.
2 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --
3 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.
4 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.
5 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;
6 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,
7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.
8 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --
9 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.
10 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.
11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --
12 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.
13 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.
14 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.
15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.
16 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.
8 Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar.
2 Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor.
3 Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna.
4 Mycket enträget bådo de oss om den ynnesten att få vara med om understödet åt de heliga.
5 Och de gåvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig själva gåvo de, först och främst åt Herren, och så åt oss, genom Guds vilja.
6 Så kunde vi uppmana Titus att han skulle fortsätta såsom han hade begynt och föra jämväl detta kärleksverk bland eder till fullbordan.
7 Ja, då I nu utmärken eder i alla stycken: i tro, i tal, i kunskap, i allsköns nit, i kärlek, den kärlek som av eder har blivit oss bevisad, så mån I se till, att I också utmärken eder i detta kärleksverk.
8 Detta säger jag dock icke såsom en befallning, utan därför att jag, genom att framhålla andras nit, vill pröva om också eder kärlek är äkta.
9 I kännen ju vår Herres, Jesu Kristi, nåd, huru han, som var rik, likväl blev fattig för eder skull, på det att I genom hans fattigdom skullen bliva rika.
10 Det är allenast ett råd som jag härmed giver. Ty detta kan vara nyttigt för eder. I voren ju före de andra -- redan under förra året -- icke allenast när det gällde att sätta saken i verket, utan till och med när det gällde att besluta sig för den.
11 Fullborden nu ock edert verk, så att I, som voren så villiga att besluta det, jämväl, i mån av edra tillgångar, fören det till fullbordan.
12 Ty om den goda viljan är för handen, så bliver den välbehaglig med de tillgångar den har och bedömes ej efter vad den icke har.
13 Ty meningen är icke att andra skola hava lättnad och I själva lida nöd. Nej, en utjämning skall ske,
14 så att edert överflöd denna gång kommer deras brist till hjälp, för att en annan gång deras överflöd skall komma eder brist till hjälp. Så skall en utjämning ske,
15 efter skriftens ord: »Den som hade samlat mycket hade intet till överlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.»
16 Gud vare tack, som också i Titus' hjärta ingiver samma nit för eder.
17 Ty han mottog villigt vår uppmaning; ja, han var så nitisk, att han nu självmant far åstad till eder.
18 Med honom sända vi ock här en broder som i alla våra församlingar prisas för sitt nit om evangelium;
19 dessutom har han ock av församlingarna blivit utvald att vara vår följeslagare, när vi skola begiva oss åstad med den kärleksgåva som nu genom vår försorg kommer till stånd, Herren till ära och såsom ett vittnesbörd om vår goda vilja.
20 Därmed vilja vi förebygga att man talar illa om oss, i vad som rör det rikliga sammanskott som nu genom vår försorg kommer till stånd.
21 Ty vi vinnlägga oss om vad som är gott icke allenast inför Herren, utan ock inför människor.
22 Jämte dessa sända vi en annan av våra bröder, vilkens nit vi ofta och i många stycken hava funnit hålla provet, och som nu på grund av sin stora tillit till eder är ännu mycket mer nitisk.
23 Om jag nu har anbefallt Titus, så mån I besinna att han är min medbroder och min medarbetare till edert bästa; och om jag har skrivit om andra våra bröder, så mån I besinna att de äro församlingssändebud och Kristi ära.
24 Given alltså inför församlingarna bevis på eder kärlek, och därmed också på sanningen av det som vi inför dem hava sagt till eder berömmelse.
9 Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder;
2 jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra.
3 Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Ty, såsom jag förut har sagt, jag vill att I skolen vara redo.
4 Eljest, om några macedonier komma med mig och finna eder oberedda, kunna vi -- för att icke säga I -- till äventyrs komma på skam med vår tillförsikt i denna sak.
5 Jag har därför funnit det vara nödvändigt att uppmana bröderna att i förväg begiva sig till eder och förbereda den rikliga »välsignelsegåva» som I redan haven utlovat. De skola laga att denna är tillreds såsom en riklig gåva, och icke såsom en gåva i njugghet.
6 Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse.
7 Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ty »Gud älskar en glad givare».
8 Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunnen giva till allt gott verk,
9 efter skriftens ord: »Han utströr, han giver åt de fattiga, hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.»
10 Och han som giver såningsmannen »säd till att så och bröd till att äta», han skall ock giva eder utsädet och låta det föröka sig och skall bereda växt åt eder rättfärdighets frukt.
11 I skolen bliva så rika på allt, att I av gott hjärta kunnen giva allahanda gåvor, vilka, när de överlämnas genom oss, skola framkalla tacksägelse till Gud.
12 Ty det understöd, som kommer till stånd genom denna eder tjänst, skall icke allenast avhjälpa de heligas brist, utan verka ännu långt mer genom att framkalla många tacksägelser till Gud.
13 De skola nämligen, därför att I visen eder så väl hålla provet i fråga om detta understöd, komma att prisa Gud för att I med så lydaktigt sinne bekännen eder till Kristi evangelium och av så gott hjärta visen dem och alla andra edert deltagande.
14 De skola ock själva bedja för eder och längta efter eder, för den Guds nåds skull, som i så översvinnligen rikt mått beskäres eder.
15 Ja, Gud vare tack för hans outsägligt rika gåva!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.