2 Kungaboken 12-13
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Joash regerar i Juda
(2 Krön 24:1-3)
12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joash kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sivja och var från Beer Sheva. 2 Joash gjorde under hela sitt liv det som var rätt i Herrens ögon, så länge prästen Jojada vägledde honom. 3 Men offerhöjderna blev kvar, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.
Templet restaureras
(2 Krön 24:4-14)
4 Joash sa till prästerna: ”Ta alla pengar som bärs fram till Herrens hus, vare sig det är heliga gåvor, skatten från folkräkningen, från alla personliga löften eller frivilliga gåvor[a] till Herrens hus.” 5 Alla dessa offergåvor ska prästerna ta emot och använda till att rusta upp det som behövs i templet.
6 Men tjugotre år efter Joash tillträde som regent, hade prästerna ännu inte gjort några reparationer. 7 Joash kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. ”Varför har ni inte gjort några reparationer i templet?” frågade han dem. ”Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov[b], utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet!”
8 Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet. 9 Prästen Jojada tog då en kista, borrade ett hål i locket på den och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och prästerna som var tröskelvakter stoppade i den folkets alla gåvor som fördes till Herrens hus. 10 När man såg att det var mycket silver i kistan räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna som kommit till Herrens hus och lade dem i säckar. 11 När summan bestämts, gavs pengarna till uppsyningsmännen vid Herrens hus, som sedan betalade snickare, byggnadsarbetare, 12 murare och stenhuggare, och de bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens hus. 13 Silver som kommit till Herrens hus användes aldrig för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål till Herrens hus. 14 Det gavs till arbetarna som rustade upp Herrens hus. 15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa för de pengar de betalade ut till arbetarna, för de var betrodda. 16 Men det som gavs som skuld- och syndoffer fördes inte in i Herrens hus, utan det fick prästerna behålla för eget bruk.
17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem. 18 Kung Joash av Juda tog då alla heliga föremål som hans förfäder, kungarna av Juda, Joshafat, Joram och Achasja, hade helgat, samt allt det som han själv hade helgat och allt guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset. Han skickade allt detta till araméerkungen Hasael, som då drog sig tillbaka från Jerusalem.
19 Joashs historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i en byggnad i Millo, som ligger på vägen ner till Silla[c]. 21 Det var Josakar, Shimats son, och Josavad, Shomers son, som mördade honom. Han dog och begravdes bland sina förfäder i Davids stad, och hans son Amasja blev kung efter honom.
Joachas regerar i Israel
13 I Joashs, Achasjas sons, tjugotredje regeringsår över Juda blev Jehus son Joachas kung över Israel i Samaria och regerade sedan i sjutton år. 2 Men Joachas gjorde det som var ont i Herrens ögon och begick Jerobeams, Nevats sons, synder, som han hade förlett Israel till att begå och vände sig inte bort från dem. 3 Herren greps därför av vrede mot Israel, och han överlämnade dem åt kung Hasael i Aram och dennes son Ben-Hadad. 4 Men Joachas vädjade till Herren, och Herren hörde honom när han såg hur kungen i Aram förtryckte Israel. 5 Herren sände en räddare, och Israel lyckades ta sig ur araméernas grepp och fick sedan leva i sina hem som förut. 6 Men de vände sig inte bort från de synder som Jerobeams ätt hade förlett Israel till att begå utan fortsatte med dem. Också asherapålen fick stå kvar i Samaria.
7 Slutligen reducerades Joachas armé till 50 ryttare, 10 vagnar och 10 000 fotsoldater. Kungen i Aram hade lyckats utplåna de övriga styrkorna och gjort dem lika damm på en tröskplats.
8 Joachas historia i övrigt, allt han gjorde, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
Joash regerar i Israel
9 Joachas dog och gick till vila hos sina förfäder. Han begravdes i Samaria, och hans son Joash blev kung efter honom. 10 Under Juda kung Joashs trettiosjunde regeringsår blev Joash, Joachas son, kung i Israel och regerade i Samaria i sexton år. 11 Men han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vände sig inte bort från Jerobeams, Nevats sons, synder, som han förlett Israel till att begå. Han fortsatte på samma sätt.
12 Joashs historia i övrigt, vad han gjorde, och hans krig mot Amasja i Juda, finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
13 Joash dog och gick till vila hos sina förfäder. Jerobeam efterträdde honom. Han begravdes i Samaria bland Israels kungar.
Elishas sista profetia och en uppståndelse
14 När Elisha låg sjuk i den sjukdom som sedan blev hans död, besökte Israels kung Joash honom och grät över honom: ”Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!” sa han.
15 ”Skaffa fram en båge och några pilar”, bad Elisha då honom. Han gjorde så. 16 Elisha sa till Israels kung: ”Ta bågen i din hand!” När han tog den, lade Elisha sina händer på kungens. 17 ”Öppna nu det östra fönstret!” sa Elisha, och Joash gjorde som han sa. ”Skjut nu!” befallde han och medan han sköt, tillade Elisha: ”Detta är Herrens räddningspil mot Aram. Du ska nämligen slå araméerna vid Afek och utplåna dem.” 18 Sedan sa han: ”Ta nu pilarna”, och när han tog dem, sa han till Israels kung: ”Slå dem mot golvet!”
Kungen slog dem mot golvet tre gånger. 19 Gudsmannen blev arg på honom och utbrast: ”Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då skulle du ha slagit Aram fullständigt. Nu kommer du bara att slå dem tre gånger.” 20 Efter denna händelse dog Elisha och begravdes.
På den tiden brukade rövarband från Moab tränga in i landet varje vår. 21 En gång när några män höll på att begrava en man, fick de syn på ett rövarband. Då slängde de den döda kroppen i Elishas grav och gick därifrån. Så snart kroppen kom i beröring med Elishas ben, fick den döde mannen liv igen och reste sig upp.
Uppfyllelse av Elishas profetia
22 Kung Hasael av Aram hade förtryckt Israel under hela kung Joachas regering. 23 Men Herren var barmhärtig mot dem och hade medlidande med dem för det förbunds skull som han slutit med Abraham, Isak och Jakob. Han ville inte utplåna dem eller driva bort dem ur sin åsyn.
24 Men så dog kung Hasael av Aram, och hans son Ben-Hadad blev kung efter honom. 25 Och Joash, Joachas son, återerövrade de städer som hans far Joachas hade förlorat till Ben-Hadad i ett krig. Tre gånger slog Joash Ben-Hadad och tog så tillbaka de israelitiska städerna.
2 Kungaboken 12-13
Svenska 1917
12 I Jehus sjunde regeringsår blev Joas konung, och han regerade fyrtio år i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, från Beer-Seba.
2 Och Joas gjorde vad rätt var HERRENS ögon, så länge han levde, prästen Jojada hade varit hans lärare.
3 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambära offer och tända offereld på höjderna.
4 Och Joas sade till prästerna: »Alla penningar vilka såsom heliga gåvor inflyta till HERRENS hus, gångbara penningar, sådana som utgöra lösen för personer, efter det värde som för var och en bestämmes, och alla penningar som någon av sitt hjärta manas att bära till HERRENS hus,
5 dem skola prästerna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola därmed sätta i stånd vad som är förfallet på HERRENS hus, överallt där något förfallet finnes.»
6 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsår hade prästerna ännu icke satt i stånd vad som var förfallet på huset.
7 Då kallade konung Joas till sig prästen Jojada och de övriga prästerna och sade till dem: »Varför sätten I icke i stånd vad som är förfallet på huset? Nu fån I icke längre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lämna dem ifrån eder till det som är förfallet på huset.»
8 Och prästerna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sätta i stånd vad som var förfallet på huset.
9 Då tog prästen Jojada en kista och borrade ett hål på locket och ställde den bredvid altaret, på högra sidan, när man går in i HERRENS hus. Och prästerna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
10 Men så snart de då märkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jämte översteprästen, och de knöto in och räknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
11 Därefter överlämnades de uppvägda penningarna åt de män som förrättade arbete såsom tillsyningsmän vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem åt de timmermän och byggningsmän som arbetade på HERRENS hus,
12 och åt murarna och stenhuggarna, så ock till inköp av trävirke och huggen sten för att sätta i stånd vad som var förfallet på HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sätta huset i stånd.
13 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skålar, trumpeter eller andra föremål av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
14 utan man gav dem åt arbetarna, och dessa satte därför HERRENS hus i stånd.
15 Och man höll icke någon räkenskap med de män åt vilka penningarna överlämnades, för att de skulle giva dem åt arbetarna, utan de fingo handla på heder och tro.
16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prästerna.
17 På den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belägrade Gat och intog det, därefter ställde Hasael sitt tåg upp mot Jerusalem.
18 Då tog Joas, Juda konung, allt vad hans fäder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat åt HERREN, och vad han själv hade helgat åt HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sände det till Hasael, konungen i Aram, och då lämnade denne Jerusalem i fred.
19 Vad nu mer är att säga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
20 Och hans tjänare uppreste sig och sammansvuro sig och dräpte Joas i Millobyggnaden, som sträcker sig ned mot Silla.
21 Det var hans tjänare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fäder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom
13 I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsår blev Joahas, Jehus son, konung över Israel i Samaria och regerade i sjutton år.
2 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde efter de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda; från dem avstod han icke.
3 Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels sons, hand hela denna tid.
4 (Men Joahas bönföll inför HERREN, och HERREN hörde honom, eftersom han såg Israels betryck, då nu konungen i Aram förtryckte dem.
5 Och HERREN gav åt Israel en frälsare, så att de blevo räddade ur araméernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor såsom förut.
6 Dock avstodo de icke från de Jerobeams hus' synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem. Aseran fick också stå kvar i Samaria.)
7 Ty han hade icke låtit Joahas behålla mer folk än femtio ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; så illa förgjorde dem konungen i Aram; han slog dem, så att de blevo såsom stoft, när man tröskar.
8 Vad nu mer är att säga om Joahas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
9 Och Joahas gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joas blev konung efter honom.
10 I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsår blev Joas, Joahas' son, konung över Israel i Samaria och regerade i sexton år.
11 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon; han avstod icke från någon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.
12 Vad nu mer är att säga om Joas, om allt vad han gjorde och om hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
13 Och Joas gick till vila hos sina fäder, och Jerobeam besteg hans tron. Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.
14 Men när Elisa låg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas, Israels konung, ned till honom. Och han satt hos honom gråtande och sade: »Min fader, min fader! Du som för Israel är både vagnar och ryttare!»
15 Då sade Elisa till honom: »Hämta en båge och pilar.» Och han hämtade åt honom en båge och pilar.
16 Då sade han till Israels konung: »Fatta i bågen med din hand.» Och när han hade gjort detta, lade Elisa sina händer på konungens händer.
17 Därefter sade han: »Öppna fönstret mot öster.» Och när han hade öppnat det, sade Elisa: »Skjut.» Och han sköt. Då sade han: »En HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram! Du skall slå araméerna vid Afek, så att de förgöras.»
18 Därefter sade han: »Tag pilarna.» Och när han hade tagit dem, sade han till Israels konung: »Slå på jorden.» Då slog han tre gånger och sedan höll han upp.
19 Då blev gudsmannen vred på honom och sade: »Du skulle slagit fem eller sex gånger, ty då skulle du hava slagit araméerna så, att de hade blivit förgjorda; men nu kommer du att slå araméerna allenast tre gånger.»
20 Så dog då Elisa, och man begrov honom. Men moabitiska strövskaror plägade falla in i landet, vid årets ingång.
21 Så hände sig, att just när några höllo på att begrava en man, fingo de se en strövskara; då kastade de mannen i Elisas grav. När då mannen kom i beröring med Elisas ben, fick han liv igen och reste sig upp på sina fötter.
22 Och Hasael, konungen i Aram, hade förtryckt Israel, så länge Joahas levde.
23 Men HERREN blev dem nådig och förbarmade sig över dem och vände sig till dem, för det förbunds skull som han hade slutit med Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke fördärva dem, och han hade ännu icke kastat dem bort ifrån sitt ansikte.
24 Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev konung efter honom.
25 Då tog Joas, Joahas' son, tillbaka från Ben-Hadad, Hasaels son, de städer som denne i krig hade tagit ifrån hans fader Joahas. Tre gånger slog Joas honom och återtog så Israels städer.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.