2 Kungaboken 18:9-19:37
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Assyrien anfaller Samaria
(2 Kung 17:5-7)
9 Det var under Hiskias fjärde och kung Hoseas, Elas sons, sjunde regeringsår i Israel som kung Salmanassar i Assyrien anföll Samaria och belägrade det. 10 Tre år senare, under Hiskias sjätte regeringsår och kung Hoseas nionde, intog de staden. Då föll Samaria, 11 och den assyriske kungen deporterade Israel till Assyrien där de fick bosätta sig i staden Halach och utmed floden Havor i Gosan och i Mediens städer. 12 Detta hände därför att de inte hade lyssnat till Herren, sin Gud, och brutit förbundet med honom och allt som Herrens tjänare Mose hade befallt. De varken lyssnade eller lydde.
13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen av Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem. 14 Kung Hiskia av Juda sände då ett meddelande till den assyriske kungen i Lakish: ”Jag har handlat fel. Jag ska betala vad du begär, om du bara drar tillbaka dina trupper.”
Kungen i Assyrien krävde 10 ton silver och 1 ton guld.[a] 15 Hiskia gav då allt silver som fanns i Herrens hus och kungapalatsets skattkammare. 16 Han bröt loss det guld som man hade klätt dörrarna och dörrposterna i Herrens tempel med. Han gav allt detta till kungen av Assyrien.
Assyrien hotar Juda
(2 Krön 32:1-19; Jes 36:1-22)
17 Men kungen i Assyrien skickade överbefälhavaren, sin förste minister, och en befälhavare tillsammans med en väldig armé från Lakish mot kung Hiskia i Jerusalem. De gick till Jerusalem och stannade vid Övre dammens utlopp, på vägen till Valkarfältet. 18 De kallade på kungen, och Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Shevna och kanslern Joach, Asafs son.
19 Då sa den assyriske befälhavaren till dem: ”Säg nu till Hiskia:
Så säger den store kungen, kungen av Assyrien: ’Vad är det som gör dig så säker? 20 Du pratar ju bara tomma ord om att du har styrka och makt att föra krig! Vem stöder du dig på när du sätter dig upp mot mig? 21 Du stöder dig på Egypten, denna avbrutna vasstav, som genomborrar den hand som lutar sig mot den. Sådan är farao, kungen av Egypten, mot alla som stöder sig på honom. 22 Men ni kanske säger till mig: ”Vi förlitar oss på Herren, vår Gud.” Var det inte hans offerhöjder och altaren som Hiskia förstörde när han befallde Juda och Jerusalem att bara tillbe vid detta altare i Jerusalem?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, kungen av Assyrien: Jag ger dig tvåtusen hästar om du kan skaffa ryttare till dem. 24 Hur skulle du kunna slå tillbaka den minsta av min herres ståthållare? Och så stöder du dig på vagnar och hästar från Egypten! 25 Skulle jag utan Herrens vilja ha dragit upp till denna plats för att ödelägga den? Det var Herren som sa till mig: Dra upp mot detta land och ödelägg det!’ ”
26 Eljakim, Hilkias son, Shevna och Joach svarade den assyriske befälhavaren: ”Tala arameiska till oss, dina tjänare, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket på muren att höra det.”
27 Men befälhavaren svarade: ”Skulle det vara till dig och din herre som min herre har skickat mig för att säga detta? Är det inte till dem som sitter på muren, dem som kommer att få äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?”
28 Sedan stod befälhavaren upp och ropade högt på hebreiska: ”Hör här vad den store kungen, kungen av Assyrien säger! 29 Så säger kungen: ’Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte rädda er undan min makt. 30 Låt inte Hiskia övertala er att lita på Herren, när han säger: ”Herren kommer att rädda oss, och denna stad kommer inte att överlämnas åt kungen av Assyrien.” ’
31 Hör inte på Hiskia, för så säger kungen av Assyrien: ’Gör upp fredligt med mig och kom ut till mig, så får var och en av er äta av sin vingård och sitt fikonträd och dricka vatten ur sin egen brunn, 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land som är likt ert eget, ett land som ger säd och vin, ett land där det finns mat och vingårdar, olivolja och honung. Ni ska få leva och inte dö.’
Hör inte på Hiskia, för han lurar er när han säger att Herren ska befria er! 33 Har någonsin något annat lands gudar befriat sitt land ur den assyriske kungens makt? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Och var är Sefarvajims, Henas och Avvas gudar? Har de kunnat rädda Samaria ur min hand? 35 Vilken av andra länders gudar har kunnat rädda sitt land från min makt? Skulle Herren då kunna rädda Jerusalem ur min makt?”
36 Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för kungen hade gett dem order om att inte svara honom. 37 Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, kungens sekreteraren Shevna, och kanslern Joach, Asafs son, kom till Hiskia med sönderrivna kläder och talade om för honom vad befälhavaren hade sagt.
Jesaja förutsäger att Juda ska räddas
(Jes 37:1-8)
19 När kung Hiskia fick höra detta, rev han också sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg. Sedan gick han till Herrens hus. 2 Han sände Eljakim, chefen för palatset, kungens sekreterare Shevna och de äldste bland prästerna, alla klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 De sa till honom: ”Så säger Hiskia: ’Det här är en nödens, bestraffningens och skammens dag! Barnen ska födas, men det finns ingen kraft att föda. 4 Men kanske Herren, din Gud, hör allt den assyriske befälhavaren säger, han som hans herre, den assyriske kungen, har sänt för att håna den levande Guden. Herren, din Gud, ska nog straffa honom för dessa ord som han hört. Be därför för den rest som finns kvar!’ ”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja, 6 svarade han dem: ”Säg till er herre: ’Så säger Herren: ”Var inte rädd för vad du har hört, hädelser av den assyriske kungens tjänare. 7 Se, jag ska inge honom att lyssna till ett rykte, så att han återvänder till sitt eget land, och där ska jag låta honom bli dödad med svärd.” ’ ”
8 Den assyriske befälhavaren vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Livna; han hade nämligen hört att denne hade lämnat Lakish.
Sanherib hotar Jerusalem
(Jes 37:9-20)
9 Sanherib nåddes av ett meddelande att Tirhaka, kungen av Kush, gått till anfall mot honom. Återigen skickade den assyriske kungen iväg sändebud med ett meddelande till kung Hiskia: 10 ”Så här ska ni säga till Hiskia, kungen av Juda: ’Låt inte din Gud, som du förtröstar på, lura dig till att tro att Jerusalem inte ska falla i den assyriske kungens händer.’ 11 Du har ju hört vad de assyriska kungarna har gjort med alla länder, hur totalt de förintat dem. Skulle du då bli räddad? 12 Blev de folk som mina förfäder förgjorde, Gosan, Harran, Resef och Edens folk i Telassar, räddade av sina gudar? 13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungarna av Sefarvajim, Hena och Iva?”
Hiskia ber Herren om hjälp
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han till Herrens hus och bredde ut det inför Herren 15 och bad inför Herren: ”Herre, Israels Gud, du tronar över keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden! Du har gjort himmel och jord. 16 Hör, Herre, lyssna! Öppna dina ögon, Herre, och se! Hör hur Sanherib hädar den levande Guden i sitt brev som han har skickat.
17 Det är sant, Herre, att kungarna i Assyrien har ödelagt dessa folk och deras länder 18 och kastat deras gudar i elden. Men de var ju inga gudar utan människohänders verk av trä och sten. Därför kunde de förgöra dem. 19 Herre, vår Gud, rädda oss nu ur hans makt, så att alla riken på jorden förstår att endast du är Gud!”
Herren lovar beskydda Jerusalem
(Jes 37:21-35)
20 Jesaja, Amos son, skickade då detta budskap till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag har hört din bön som du har bett angående Sanherib, Assyriens kung. 21 Och det här är vad Herren har talat mot honom:
Jungfrun, dottern Sion, föraktar och hånar dig,
dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig.
22 Vem har du hånat och smädat?
Mot vem har du höjt rösten
och kastat högmodiga blickar?
Mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud har du
hädat Herren.
Du sa:
”Med mina många vagnar
har jag bestigit bergens höjder
och Libanons utkanter,
huggit ner dess högsta cedrar och dess bästa cypresser.
Jag har tagit mig till dess mest avlägsna delar och finaste skogar.
24 Jag grävde brunnar i främmande land
och drack deras vatten,
med mina fötter torkade jag ut alla floder i Egypten.”
25 Har du inte hört
att jag bestämde detta för länge sedan,
planerade det i en fjärran tid?
Nu har jag låtit det inträffa,
och du fick ödelägga befästa städer.
26 Deras invånare blev maktlösa,
förskräckta och skamsna.
De var som plantor på åkern,
den spirande grönskan,
som gräs på taken,
som förbränns innan det växer upp.
27 Men jag vet om du står eller sitter,
går ut eller kommer in
och hur du rasar mot mig.
28 Därför att du rasar mot mig
och ditt högmod har nått mina öron,
ska jag sätta en krok i din näsa
och ett betsel i din mun
och leda dig tillbaka samma väg som du kom.’
29 Detta ska vara tecknet för dig, Hiskia:
I år ska ni få äta självvuxen säd
och nästa år det som växer därifrån.
Men det tredje året ska ni så och skörda,
plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Än en gång ska den räddade rest som är kvar av Juda
slå rot och bära frukt.
31 För en rest ska komma från Jerusalem,
de räddade från Sions berg.
Härskarornas Herres lidelse ska göra detta.
32 Därför säger Herren om kungen av Assyrien:
’Han ska inte komma in i denna stad,
inte skjuta någon pil dit in,
inte gå fram i skydd av någon sköld eller bygga någon vall mot den.
33 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom,
och han ska inte komma in i denna stad, säger Herren.
34 Jag ska försvara och rädda denna stad
för min och min tjänare Davids skull.’ ”
Jerusalem räddas och Sanherib får sitt straff
(2 Krön 32:21; Jes 37:36-38)
35 Den natten gick Herrens ängel ut och dödade 185 000 man i assyriernas läger, och på morgonen låg det döda kroppar överallt.
36 Då bröt Sanherib, kungen av Assyrien, upp, vände tillbaka och stannade i Nineve. 37 En gång när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, dödade hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd. De flydde sedan till Ararat, och hans son Assarhaddon blev kung efter honom.
Footnotes
- 18:14 På hebreiska: 300 talenter silver och 30 talenter guld
2 Kungaboken 18:9-19:37
Svenska 1917
9 I konung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsår, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belägrade det.
10 Och de intogo det efter tre år, i Hiskias sjätte regeringsår; under detta år, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsår, blev Samaria intaget.
11 Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och till Mediens städer --
12 detta därför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund, allt vad HERRENS tjänare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.
13 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befästa städer i Juda och intog dem.
14 Då sände Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lät säga: »Jag har försyndat mig; vänd om och lämna mig i fred. Vad du lägger på mig vill jag bära.» Då ålade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.
15 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.
16 Vid detta tillfälle lösbröt ock Hiskia från dörrarna till HERRENS tempel och från dörrposterna den beläggning som Hiskia, Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta åt konungen i Assyrien.
17 Men konungen i Assyrien sände från Lakis åstad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor här mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo då upp och kommo till Jerusalem; och när de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet.
18 Och de begärde att få tala med konungen. Då gingo överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Och Rab-Sake sade till dem: »Sägen till Hiskia: Så säger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad är det för en förtröstan som du nu har hängivit dig åt?
20 Du menar väl att allenast munväder behövs för att veta råd och hava makt att föra krig. På vem förtröstar du då, eftersom du har satt dig upp mot mig?
21 Du förtröstar val nu på den bräckta rörstaven Egypten, men se, när någon stöder sig på den, går den in i hans hand och genomborrar den. Ty sådan är Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta på honom.
22 Eller sägen I kanhända till mig: 'Vi förtrösta på HERREN, vår Gud'? Var det då icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, när han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
23 Men ingå nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig två tusen hästar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
24 Huru skulle du då kunna slå tillbaka en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan till Egypten, i hopp om att så få vagnar och ryttare!
25 Menar du då att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta ställe för att fördärva det? Nej, det är HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördärva det.»
26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstå det språket, och tala icke med oss på judiska inför folket som står på muren.»
27 Men Rab-Sake svarade dem: »Är det då till din herre och till dig som min herre har sänt mig att tala dessa ord? Är det icke fastmer till de män som sitta på muren, och som jämte eder skola nödgas äta sin egen träck och dricka sitt eget vatten?»
28 Därefter trädde Rab-Sake närmare och ropade med hög röst på judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.
29 Så säger konungen: Låten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmår icke rädda eder ur min hand
30 Och låten icke Hiskia förleda eder att förtrösta på HERREN, därmed att han säger: 'HERREN skall förvisso rädda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
31 Hören icke på Hiskia. Ty så säger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder åt mig, så skolen I få äta var och en av sitt vinträd och av sitt fikonträd och dricka var och en ur sin brunn,
32 till dess jag kommer och hämtar eder till ett land som är likt edert eget land, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med ädla olivträd och honung; så skolen I få leva och icke dö. Men hören icke på Hiskia; ty han vill förleda eder, när han säger: 'HERREN skall rädda oss.'
33 Har väl någon av de andra folkens gudar någonsin räddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
34 Var äro Hamats och Arpads gudar? Var äro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de räddat Samaria ur min hand?
35 Vilken bland andra länders alla gudar har väl räddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rädda Jerusalem ur min hand?»
36 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade så bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
37 Och överhovmästaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.
19 Då nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina kläder och höljde sig i sorgdräkt och gick in i HERRENS hus.
2 Och överhovmästaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de äldste bland prästerna sände han, höljda i sorgdräkt, till profeten Jesaja, Amos' son.
3 Och de sade till denne: »Så säger Hiskia: En nödens, tuktans och smälekens dag är denna dag, ty fostren hava väl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.
4 Kanhända skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sänt honom till att smäda den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. Så bed nu en bön för den kvarleva som ännu finnes.»
5 När nu konung Hiskias tjänare kommo till Jesaja,
6 sade Jesaja till dem: »Så skolen I säga till eder herre: Så säger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med vilka den assyriske konungens tjänare hava hädat mig.
7 Se, jag skall låta en sådan ande komma in i honom, att han, på grund av ett rykte som han skall få höra, vänder tillbaka till sitt land; och jag skall låta honom falla för svärd i hans eget land.
8 Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belägra Libna; ty han hade hört att han hade brutit upp från Lakis.
9 Men när Sanherib fick höra säga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia och sade:
10 »Så skolen I säga till Hiskia, Juda konung: Låt icke din Gud, som du förtröstar på, bedraga dig, i det att du tänker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'
11 Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra länder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva räddad!
12 Hava väl de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13 Var är Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»
14 När Hiskia hade mottagit brevet av sändebuden och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och där bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.
15 Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud, den som råder över alla riken på jorden; du har gjort himmel och jord.
16 HERRE, böj ditt öra härtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smädat den levande Guden.
17 Det är sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken och deras land.
18 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av människohänder, trä och sten; därför kunde de förgöra dem.
19 Men fräls oss nu, HERRE, vår Gud, ur hans hand, så att alla riken på jorden förnimma att du, HERRE, allena är Gud.»
20 Då sände Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och låt säga: »Så säger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angående Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.
21 Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
22 vem har du smädat och hädat, och mot vem har du upphävt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- Ja, mot Israels Helige.
23 Genom dina sändebud smädade du Herren, när du sade: 'Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, längst upp på Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och väldiga cypresser; jag trängde fram till dess innersta gömslen, dess frodigaste skog;
24 jag grävde brunnar och drack ut främmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.'
25 Har du icke hört att jag för länge sedan beredde detta? Av ålder bestämde jag ju så; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelägga befästa städer till grusade stenhopar.
26 Deras invånare blevo maktlösa, de förfärades och stodo med skam. Det gick dem såsom gräset på marken och gröna örter, såsom det som växer på taken, och säd som förbrännes, förrän strået har vuxit upp.
27 Om du sitter eller går ut eller går in, så vet jag det, och huru du rasar mot mig.
28 Men då du nu så rasar mot mig, och då ditt övermod har nått till mina öron, skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du har kommit på.
29 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta år äta vad som växer upp av spillsäd, och nästa år självvuxen säd; men det tredje året skolen I få så och skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill.
31 Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta.
32 Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den.
33 Samma väg han kom skall han vända tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, säger HERREN.
34 Ty jag skall beskärma och frälsa denna stad för min och min tjänare Davids skull.»
35 Och samma natt gick HERRENS ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man; och när man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga där överallt
36 Då bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tågade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
37 Men när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dräpt med svärd av Adrammelek och Sareser; därefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.