2 Kungaboken 9-11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jehu blir smord till kung i Israel
9 Under tiden hade profeten Elisha kallat till sig en i profetskaran. ”Fäst upp dina kläder, ta med dig denna oljeflaska och gå till Ramot i Gilead”, sa han till honom. 2 ”När du kommer dit, sök efter Jehu, som är son till Nimshis son Joshafat. Gå till honom, där han är bland de andra, och för in honom i det innersta rummet. 3 Ta sedan flaskan och häll oljan över hans huvud och säg till honom: ’Så säger Herren: ”Jag har smort dig till kung över Israel.” ’ Öppna sedan dörren och spring därifrån för allt vad du kan!”
4 Den unge mannen, profeten, gick till Ramot i Gilead. 5 När han kom dit fick han se arméofficerarna sitta där tillsammans. ”Jag kommer med ett meddelande till dig, general”, sa han. ”Till vem av oss?” frågade Jehu. ”Till dig”, svarade den unge profeten.
6 Jehu gick upp och gick med in i huset. Där hällde profeten oljan över hans huvud och sa: ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. 7 Du ska utrota din herre Achavs familj. Du ska hämnas mina tjänare profeters död och alla andra Herrens tjänares som dödades av Isebel. 8 Hela Achavs familj måste utplånas. Jag ska utrota varje man, slav såväl som fri, av hans släkt i Israel. 9 Jag ska låta det gå med Achavs familj som det gick med Nevats son Jerobeams och Achias son Bashas familjer. 10 Hundarna ska äta upp Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att begrava henne.’ ”
Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.
11 Jehu gick tillbaka till sin herres officerare och en av dem frågade: ”Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara?” ”Ni vet mycket väl vad en sådan där pratar”, svarade Jehu. 12 ”Nej, det där är inte sant. Tala om för oss vad han sa!” sa de.
Då avslöjade han för dem vad den unge mannen hade sagt: ”Så säger Herren: ’Jag smörjer dig till kung över Israel.’ ”
13 De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i horn och ropade: ”Jehu är kung!”
Jehu dödar Joram och Achasja
(2 Krön 22:7-9)
14 Så gjorde alltså Jehu, son till Joshafat och sonson till Nimshi, en sammansvärjning mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot Hasael, den arameiske kungen, 15 men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig från såren som araméerna hade tillfogat honom i striden mot Arams kung Hasael.
Jehu sa: ”Om ni så vill, låt inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt!” 16 Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel där Joram låg. Kung Achasja i Juda hade också kommit dit för att få träffa Joram. 17 När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: ”Jag ser en trupp i antågande!”
”Skicka ut en ryttare och ta reda på om allt är väl”, befallde Joram. 18 En soldat red omedelbart iväg för att möta truppen. ”Kungen vill veta om allt är väl”, sa han. ”Vad har du med det att göra?” svarade Jehu. ”Följ efter mig bara!”
Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka. 19 Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram och frågade i kungens namn om allt var väl.
”Vad har du med det att göra?” sa Jehu. ”Följ efter mig bara!” 20 ”Han har nått fram till dem men kommer inte heller tillbaka!” ropade vakten. ”Det måste vara Jehu, Nimshis son, för han kör som en galning.”
21 ”Skynda er att göra i ordning min vagn!” befallde då Joram. Man gjorde då i ordning en vagn. Sedan for Joram, Israels kung, och Achasja, Juda kung, iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört jisreeliten Navot. 22 När Joram såg Jehu, frågade han: ”Är allt väl, Jehu?”
”Hur skulle det kunna vara det, så länge alla din mor Isebels avgudar och trolldomskonster finns kvar?” svarade Jehu.
23 Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. ”Förräderi, Achasja!” ropade han.
24 Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.
25 Jehu sa till sin adjutant Bidkar: ”Kasta ut honom på jisreeliten Navots åker. Kom ihåg hur du och jag en gång red här tillsammans med hans far Achav och hur Herren uttalade följande profetia om honom: 26 ’Så sant som jag igår såg Navots och hans söners blod spillas, ska jag nu betala igen’, säger Herren. Ta nu honom och kasta ut honom här på åkern, precis som Herren sa!”
27 När kung Achasja av Juda såg detta, flydde han utmed vägen mot Bet Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: ”Skjut honom också!”
Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jivleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog. 28 Hans tjänare förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom bland hans förfäder i Davids stad. 29 Achasjas regering över Juda hade börjat i det elfte året av kung Jorams, Achavs sons, regering.
Isebels grymma död
30 När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon ögonen, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster. 31 När Jehu kom i porten, ropade hon åt honom: ”Är allt väl, Simri, du som mördade din herre?”
32 Då såg Jehu upp mot fönstret och ropade: ”Vem är på min sida?” Då tittade ett par tre hovmän ut genom fönstret. 33 ”Kasta ner henne!” ropade Jehu. Då kastade de ner henne, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna som trampade ner henne.
34 Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: ”Någon får väl gå och begrava den där förbannade kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung.”
35 Men när de kom för att begrava henne, fann de bara hennes skalle, fötter och händer.
36 När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: ”Det är precis vad Herren sa. Han talade om för sin tjänare Elia från Tishbe att hundar skulle äta upp hennes kött på Jisreels mark, 37 och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över Jisreels mark, så att ingen skulle kunna säga: Detta var Isebel.”
Jehu dödar hela Achavs släkt
10 Achav hade sjuttio söner i Samaria. Jehu skickade brev till Samaria, till de styrande i Jisreel, till de äldste och till förmyndarna för Achavs söner. Han skrev:
2 ”När ni mottagit detta brev, ni som har er herres söner hos er samt hästar och vagnar, en befäst stad och vapen, 3 ska ni välja den lämpligaste av Achavs söner till er kung och sedan bereda er på att kämpa för er herres ätt.”
4 Men de blev alldeles förskräckta och sa till varandra: ”När inte ens två kungar kan klara av honom, hur ska då vi kunna göra det?”
5 Den man som förestod palatset, stadens borgmästare, de äldste och förmyndarna för Achavs söner skickade därför detta svar till Jehu: ”Vi är dina tjänare och vill underordna oss dig. Vi vill inte ha någon annan kung. Gör vad du tycker är bäst!”
6 Jehu svarade dem i ett brev: ”Om ni är på min sida och tänker lyda mig, ska ni vid den här tiden i morgon komma med er herres söners huvuden hit till mig i Jisreel!”
Kung Achavs sjuttio söner bodde i de ledande männens hem, som hade ansvaret för deras uppfostran. 7 När brevet kom, halshöggs alla sjuttio. Deras huvuden stoppades i korgar och sändes till Jehu i Jisreel. 8 När ett sändebud meddelade Jehu att kungasönernas huvuden hade kommit, gav han befallning om att de skulle läggas i två högar vid stadsporten och ligga kvar där till följande morgon.
9 På morgonen gick han ut, ställde sig där och talade till folket som var samlat där: ”Ni är utan skuld till det här. Jag konspirerade mot min herre och dödade honom, men vem har dödat alla dessa? 10 Ni ska veta att varje ord besannas som Herren har talat om Achavs släkt. Han har utfört vad han förutsagt genom sin tjänare Elia.”
11 Sedan dödade Jehu också de övriga medlemmarna av Achavs familj som fanns kvar i Jisreel, alla av betydelse som varit i hans tjänst, nära vänner och präster. Ingen av dem kom undan.
12 Sedan reste Jehu mot Samaria, och på vägen, i Bet-Eked Haroim, 13 mötte han släktingar till kung Achasja i Juda.
”Vilka är ni?” frågade han dem. ”Vi är släkt med kung Achasja. Vi har kommit för att hälsa på kung Achavs söner och kungamodern”, svarade de.
14 ”Grip dem levande!” befallde Jehu sina män. Då grep de dem levande. Sedan ledde han ut dem till brunnen i Bet-Eked och dödade dem alla. Det var sammanlagt fyrtiotvå män. Han lät ingen av dem komma undan.
15 När han begav sig därifrån, träffade han Rekavs son Jonadav som var på väg för att möta honom. Efter att de hade hälsat på varandra, frågade Jehu honom: ”Är du med mig som jag är med dig?” ”Ja, det är jag”, svarade Jonadav. ”Räck mig då din hand”, sa Jehu och hjälpte honom upp i vagnen. 16 ”Följ med mig och se hur nitiskt jag kämpar för Herren”, sa Jehu.
Jonadav for med honom i vagnen, 17 och när han kom fram till Samaria dödade Jehu alla Achavs släktingar som fanns kvar där och utrotade hans ätt, precis som Herren hade förutsagt genom Elia.
Jehu dödar alla baalspräster
18 Sedan sammankallade Jehu folket och talade till dem. ”Achav tillbad Baal lite, men Jehu tänker tillbe honom mycket”, sa han. 19 ”Kalla hit alla Baals präster och profeter och alla som tillber honom! Ingen får utebli, för jag ska ha en stor offerfest till Baals ära. Den som inte kommer ska dö!”
Men Jehu agerade med list för att utrota alla baalsdyrkare. 20 Han befallde: ”Lys ut en helig högtidssamling till Baals ära!” Då utlyste man en sådan. 21 Jehu skickade bud över hela Israel, och alla baalsdyrkarna kom; inte en enda uteblev. De gick in i Baals tempel, som fylldes från den ena ändan till den andra. 22 Och han gav order till den som förestod klädkammaren: ”Ta fram kläder åt alla Baals tjänare.” Då bar han fram kläder åt dem.
23 Sedan gick Jehu och Jonadav, Rekavs son, in i baalstemplet. ”Se till att det bara finns sådana som tillber Baal här inne och inte någon som tillber Herren!” sa han till baalsdyrkarna.
24 När de gick in för att offra slaktoffren och brännoffren, hade Jehu ställt åttio av sina män utanför och sagt: ”Den av er som låter någon av dessa som jag nu överlämnar åt er komma undan, får betala med sitt eget liv.”
25 Så snart man hade avslutat brännoffret, gav Jehu en order till livvakterna och officerarna: ”Gå in och hugg ner dem alla! Låt inte en enda slippa undan!” Då högg de ner dem allesammans med svärd och kastade ut kropparna. Sedan gick de in i det innersta av baalstemplet, 26 tog ut stoden ur baalstemplet och brände upp den. 27 De rev ner baalsstoden och baalstemplet och gjorde om platsen till avträde, vilket den är än idag. 28 På detta sätt utplånade Jehu Baal i Israel. 29 Men han vände sig inte från Jerobeams, Nevats sons, synd som han förlett Israel till att begå, nämligen guldkalvarna i Betel och Dan.
30 Senare sa Herren till Jehu: ”Eftersom du gjort det som var rätt i mina ögon, följt min vilja och gjort med Achav och hans släkt som jag hade tänkt, ska jag låta dina ättlingar, intill fjärde generationen, sitta på Israels tron.”
31 Men Jehu brydde sig inte om att följa Herrens, Israels Guds, lag av hela sitt hjärta, för han vände sig inte från Jerobeams synd som han hade förlett Israel till att begå.
32 Vid den tiden lät Herren Israel bli allt mindre till ytan. Hasael besegrade israeliterna och intog deras områden 33 öster om floden Jordan i Gilead, Gads, Rubens och Manasses områden, från floden Aroer i Arnon-dalen genom Gilead och till Bashan.
34 Allt annat som Jehu gjorde och uträttade finns nedtecknat i Israels kungars krönika.
35 När Jehu dött blev han begraven i Samaria, och hans son Joachas blev hans efterträdare. 36 Allt som allt regerade Jehu i tjugoåtta år över Israel i Samaria.
Atalja regerar i Juda
(2 Krön 22:10-12)
11 När Atalja, Achasjas mor, såg att hennes son var död, bestämde hon sig för att förgöra hela kungahuset. 2 Men Josheva, kung Jorams dotter och Achasjas syster, lyckades gömma undan Achasjas son Joash, just när kungasönerna skulle dödas. Hon gömde honom och hans sköterska för Atalja i ett sovrum, så att han inte dödades. 3 Joash hölls gömd av henne i Herrens hus i sex år, medan Atalja regerade i landet.
Joash blir kung
(2 Krön 23:1-21)
4 Under sjunde året skickade Jojada bud efter officerarna, karierna och livgardet och förde dem till Herrens hus. Han slöt ett förbund med dem och tog en ed av dem i Herrens hus. Sedan visade han dem kungens son.
5 Han gav dem följande instruktioner: ”Så här ska ni göra: En tredjedel av er som går i tjänst på sabbaten har som uppgift att bevaka kungapalatset, 6 en tredjedel att bevaka Surporten och en tredjedel porten bakom vakten. Ni ska hålla vakt vid huset i tur och ordning.[a] 7 De övriga två kompanierna, som i vanliga fall går av vakten på sabbaten, ska bevaka Herrens hus åt kungen. 8 Ni ska ställa upp er runt kungen med vapen i hand. Den som försöker bryta sig igenom leden ska dödas. Ni ska stanna hos kungen vart han än går.”
9 Officerarna gjorde som de blivit beordrade av prästen Jojada. Var och en tog sina män, både dem som gick på och dem som gick av sitt pass på sabbaten, och kom så till prästen Jojada. 10 Sedan gav prästen Jojada officerarna de spjut och koger som hade tillhört kung David och fanns i Herrens hus. 11 Vakterna ställde sig på sina poster, var och en med vapen i sin hand, runt omkring kungen, från templets södra sida till dess norra, framför altaret och tempelhuset.
12 Sedan förde Jojada ut kungasonen, satte en krona på hans huvud, gav honom förbundsförordningarna[b] och utropade honom till kung. De smorde honom, applåderade och ropade: ”Länge leve kungen!”
13 När Atalja hörde folkets jubel, gick hon till dem som var i Herrens hus. 14 Där fick hon se kungen stå bredvid en pelare, så som seden var, och bredvid honom officerarna och trumpetarna. Allt folket jublade och lät trumpeterna ljuda.
Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: ”Förräderi! Förräderi!”
15 Prästen Jojada gav order till officerarna, som hade befälet över trupperna, och befallde: ”För ut henne bortom gången och om någon följer henne, ska han huggas ner med svärd.” Prästen hade nämligen sagt: ”Ni får inte döda henne i Herrens hus.”
16 Då grep de henne och ledde ut henne till Hästporten i kungapalatset och dödade henne där.
17 Jojada slöt sedan ett förbund mellan Herren och kungen och folket, att de skulle vara Herrens folk. Ett förbund mellan kungen och folket ingicks också. 18 Hela folket begav sig sedan till Baals tempel, rev ner det och bröt sönder altarna och gudabilderna och dödade Mattan, Baals präst, framför altarna. Prästen Jojada placerade sedan vakter vid Herrens hus. 19 Sedan tog han med sig officerarna, karierna, livgardet och allt folket och ledde kungen från Herrens hus, förbi vakthuset och in i palatset, och kungen satte sig på sin tron.
20 Allt folket i landet gladde sig, och det blev lugnt i staden, när Atalja dödats med svärd i kungapalatset.
21 Joash var sju år gammal när han blev kung i Juda.
2 Kungaboken 9-11
Svenska 1917
9 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: »Omgjorda dina länder och tag denna oljeflaska med dig, och gå till Ramot i Gilead.
2 Och när du har kommit dit, så sök upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och gå in och bed honom stå upp, där han sitter bland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.
3 Tag så oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: 'Så säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Öppna sedan dörren och fly, utan att dröja.»
4 Så gick då den unge mannen, profetens tjänare, åstad till Ramot i Gilead.
5 Och när han kom dit, fick han se härens hövitsmän sitta där. Då sade han: »Jag har ett ärende till dig, hövitsman.» Jehu frågade: »Till vem av oss alla här?» Han svarade: »Till dig själv, hövitsman.»
6 Då stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan på hans huvud och sade till honom: »Så säger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.
7 Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill på Isebel hämnas mina tjänare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjänares blod.
8 Och Ahabs hela hus skall förgås jag skall utrota allt mankön av Ahab hus, både små och stora i Israel.
9 Och jag skall göra med Ahab hus såsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och såsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus.
10 Och hundarna skola äta upp Isebel på Jisreels åkerfält, och ingen skall begrava henne.» Därefter öppnade han dörren och flydde.
11 När sedan Jehu åter kom ut till sin herres tjänare, frågade man honom: »Allt står väl rätt till? Varför kom denne vanvetting till dig?» Han svarade dem: »I kännen ju den mannen och hans tal.»
12 Men de sade: »Du vill bedraga oss; säg oss sanningen.» Då sade han: »Så och så talade han till mig och sade: 'Så säger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.'»
13 Strax tog då var och en av dem sin mantel och lade den under honom på själva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehu har blivit konung.»
14 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansvärjning mot Joram. (Joram hade då med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen i Aram;
15 men själv hade konung Joram vänt tillbaka, för att i Jisreel låta hela sig från de sår som araméerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: »Om I så viljen, så låten ingen slippa ut ur staden, som kan gå åstad och berätta detta i Jisreel.»
16 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för att besöka Joram.
17 När nu väktaren som stod på tornet i Jisreel fick se Jehus skara, då han kom, sade han: »Jag ser en skara.» Då bjöd Joram att man skulle taga en ryttare och sända honom dem till mötes och låta honom fråga om allt stode rätt till.
18 Ryttaren red honom då till mötes och sade: »Konungen låter fråga 'Allt står väl rätt till?'» Då svarade Jehu: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.» Och väktaren berättade och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.»
19 Då sände han en annan ryttare. när denne hade hunnit fram till dem, sade han: »Konungen låter fråga: 'Allt står väl rätt till?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? Vänd, och följ efter mig.»
20 Väktaren berättade åter och sade: »Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. På deras sätt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram såsom en vanvetting.»
21 Då sade Joram: »Spänn för.» Och man spände för hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de träffade tillsammans med honom på jisreeliten Nabots åkerstycke.
22 När Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt står väl rätt till, Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stå rätt till, så länge som du tål din moder Isebels avgudiska väsen och hennes många trolldomskonster?»
23 Då svängde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: »Förräderi, Ahasja!»
24 Men Jehu hade fattat bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ned i sin vagn.
25 Därefter sade han till sin livkämpe Bidkar: »Tag honom och kasta ut honom på jisreeliten Nabots åkerstycke; kom ihåg huru HERREN, när jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan:
26 'Sannerligen, så visst som jag i går såg Nabots och hans söners blod, säger HERREN, skall jag just på detta åkerstycke vedergälla dig, säger HERREN.' Tag därför honom nu och kasta ut honom här på åkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
27 När Ahasja, Juda konung, såg detta, flydde han åt Trädgårdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned också honom i vagnen.» Så skedde ock på Gurhöjden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog där.
28 Sedan förde hans tjänare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans fäder, i Davids stad.
29 Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsår.
30 Så kom nu Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret.
31 Och när Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt står väl rätt till, du, Simri, som har dräpt din herre?»
32 Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem håller med mig? Vem?» Då sågo två eller tre hovmän ut, ned på honom.
33 Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna; och han körde över henne.
34 Därefter gick han in och åt och drack. Sedan sade han: »Tagen vara på henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon är dock en konungadotter.»
35 Men när de då gingo åstad för att begrava henne, funno de av henne intet annat än huvudskålen, fötterna och händerna.
36 och de vände tillbaka och berättade detta för honom. Då sade han: »Detta är vad HERREN talade genom sin tjänare tisbiten Elia, i det han sade: 'På Jisreels åkerfält skola hundarna äta upp Isebels kött;
37 och Isebels döda kropp skall ligga såsom gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel.'»
10 Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och sände till Samaria, till de överste i Jisreel, de äldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;
2 han skrev: »Nu, när detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och hästarna hos eder, och därtill en befäst stad och vapen,
3 mån I utse den som är bäst och lämpligast av eder herres söner och sätta honom på hans faders tron och strida för eder herres hus.»
4 Men de blevo övermåttan förskräckta och sade: »De två konungarna hava ju icke kunnat hålla stånd mot honom; huru skulle då vi kunna hålla stånd!»
5 Och överhovmästaren och hövdingen över staden och de äldste och konungasönernas fostrare sände till Jehu och läto säga: »Vi äro dina tjänare; allt vad du säger oss villa vi göra. Vi vilja icke göra någon till konung; gör vad dig täckes.»
6 Då skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: »Om I hållen med mig och viljen lyssna till mina ord, så tagen huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.» De sjuttio konungasönerna bodde nämligen hos de store i staden, vilka fostrade dem.
7 Då nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jisreel.
8 När då ett bud kom och berättade för honom att de hade fört dit konungasönernas huvuden, sade han: »Läggen dem till i morgon i två högar vid ingången till porten.»
9 Och om morgonen gick han ut och ställde sig där och sade till allt folket: »I ären utan skuld. Det är jag som har anstiftat sammansvärjningen mot min herre och dräpt honom; men vem har slagit ihjäl alla dessa?
10 Märken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjänare Elia.»
11 Sedan, dräpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, så ock alla hans store och hans förtrogne och hans präster; han lät ingen slippa undan.
12 Därefter stod han upp och begav sig åstad till Samaria; men under vägen, när Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
13 träffade han på Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frågade dem: »Vilka ären I?» De svarade: »Vi äro Ahasjas bröder, och vi äro på väg ned för att hälsa på konungasönerna och konungamoderns söner.»
14 Han sade: »Gripen dem levande.» Då grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvå; han lät ingen av dem bliva kvar.
15 När han sedan begav sig därifrån, träffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hälsade på honom och sade till honom: »Är du lika redligt sinnad mot mig som jag är mot dig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Är det så», sade han, »så räck mig din hand.» Då räckte han honom sin hand; och han lät honom stiga upp till sig i vagnen.
16 Och han sade: »Far med mig och se huru jag nitälskar för HERREN.» Så körde man åstad med honom i hans vagn.
17 Och när han kom till Samaria, dräpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och förgjorde det så, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.
18 Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: »Ahab har tjänat Baal litet; Jehu skall tjäna honom mycket.
19 Så kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjänare och alla hans präster -- ingen får saknas -- ty jag har ett stort offer åt Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.» Men Jehu gjorde så med led list, i avsikt att utrota Baals tjänare.
20 Därefter sade Jehu: »Pålysen en helig högtidsförsamling åt Baal.» Då lyste man ut en sådan.
21 Och Jehu sände bud över hela Israel, och alla Baals tjänare kommo; Ingen underlät att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrån den ena ändan till den andra.
22 Sedan sade han till föreståndaren för klädkammaren: »Tag fram kläder åt alla Baals tjänare.» Och han tog fram kläderna åt dem.
23 Därefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjänare: »Sen nu noga efter, att här bland eder icke finnes någon HERRENS tjänare, utan allenast sådana som tjäna Baal.
24 De gingo alltså in för att offra slaktoffer och brännoffer. Men Jehu hade därutanför ställt åttio man och sagt: »Om någon slipper undan av de män som jag nu överlämnar i edra händer, så skall liv givas för liv.»
25 Och när man hade offrat brännoffret, sade Jehu till drabanterna och kämparna: »Gån in och slån ned dem; låten ingen komma ut.» Och de slogo dem med svärdsegg, och drabanterna och kämparna kastade undan deras kroppar. Därefter gingo de in i det inre av Baals tempel
26 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brände upp dem.
27 Och själva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals tempel och gjorde därav avträden, som finnas kvar ännu i dag.
28 Så utrotade Jehu Baal ur Israel.
29 Men från de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, från dem avstod icke Jehu, icke från guldkalvarna i Betel och Dan.
30 Och HERREN sade till Jehu: »Därför att du har väl utfört vad rätt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, därför skola dina söner till fjärde led sitta på Israels tron.
31 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjärta; han avstod icke från de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
32 Vid denna tid begynte HERREN skära bort stycken från Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras gräns
33 och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, området från Aroer vid bäcken Arnon, både Gilead och Basan.
34 Vad nu mer är att säga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
35 Och Jehu gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.
36 Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguåtta år.
11 När Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela konungasläkten.
2 Men just när konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom jämte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; där höll man honom dold för Atalja, så att han icke blev dödad.
3 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, där han förblev gömd i sex år, medan Atalja regerade i landet.
4 Men i det sjunde året sände Jojada åstad och lät hämta karéernas och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.
5 Därefter bjöd han dem och sade: »Detta är vad I skolen göra: en tredjedel av eder, I som haven att inträda i vakthållningen på sabbaten, skall hålla vakt i konungshuset
6 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; så skolen hålla vakt vid huset var i sin ordning.
7 Men de båda andra avdelningarna av eder, nämligen alla som hava att avgå från vakthållningen på sabbaten, de skola hålla vakt i HERRENS hus hos konungen.
8 I skolen ställa eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om någon vill tränga sig inom leden, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han går ut eller in.
9 Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina män, både de som skulle inträda i vakthållningen på sabbaten och de som skulle avgå därifrån på sabbaten, och de kommo så till prästen Jojada.
10 Och prästen gav åt underhövitsmännen det spjut och de sköldar som hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.
11 Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.
12 Därefter förde han ut konungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve konungen!»
13 När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket.
14 Där fick hon då se konungen stå vid pelaren, såsom övligt var, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid konungen, och fick höra huru hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och utropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!»
15 Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran denna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.» Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i HERRENS hus.
16 Alltså grepo de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna plägade föras in i konungshuset, dödades hon där.
17 Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ett förbund mellan konungen och folket.
18 Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det och förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna. Därefter ställde prästen ut vakter vid HERRENS hus.
19 Och han tog med sig underhövitsmännen jämte karéerna och drabanterna och hela folkmängden, och de förde konungen ned från HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig på konungatronen.
20 Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd i konungshuset. Andra Konungaboken, 12 Kapitlet Joas konung i Juda. Insamling för att sätta templet i stånd. Hasaels tåg mot Jerusalem. Joas dödad genom en sammansvärjning.
21 Joas var sju år gammal, när han blev konung.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.