2 Samuelsboken 1-2

Svenska Folkbibeln

Budskapet om Sauls död

1 Efter Sauls död, när David hade kommit tillbaka efter segern över Amalek, uppehöll han sig två dagar i Siklag. ² Och se, på tredje dagen kom en man från Sauls läger, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet. När han kom in till David, föll han ner till marken och bugade sig. ³ David frågade honom: "Varifrån kommer du?" Han svarade: "Jag har flytt från Israels läger." ⁴ David sade till honom: "Hur har det gått? Berätta för mig." Han sade: "Folket har flytt ur striden och många har fallit och dött. Saul och hans son Jonatan är också döda." ⁵ David frågade den unge mannen som hade berättat detta för honom: "Hur vet du att Saul och hans son Jonatan är döda?" ⁶ Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: "Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom. ⁷ När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. ⁸ Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit. ⁹ Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig. ¹⁰ Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre."

¹¹ Då tog David tag i sina kläder och rev sönder dem. Så gjorde också alla de som var hos honom. ¹² De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

¹³ David frågade den unge mannen som hade berättat honom detta: "Varifrån är du?" Han svarade: "Jag är son till en amalekit som lever här som främling." ¹⁴ David sade till honom: "Kände du ingen fruktan för att räcka ut din hand och förgöra Herrens smorde?" ¹⁵ Och David kallade på en av de unga männen och sade till honom: "Kom hit och stöt ner honom." Och han stack ner honom så att han dog. ¹⁶ David sade till honom: "Ditt blod komme över ditt eget huvud, för din egen mun vittnade mot dig när du sade: Jag har dödat Herrens smorde."

Davids klagosång över Saul och Jonatan

¹⁷ David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan, ¹⁸ och han bestämde att man skulle lära Juda barn "Bågsången", som är upptecknad i "Den redliges bok":

David kung över Juda

2 David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron." ² David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal. ³ David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer. ⁴ Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, ⁵ skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom! ⁶ Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta. ⁷ Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Is-Boset kung över Israel

⁸ Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim ⁹ och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. ¹⁰ Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. ¹¹ Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

¹² Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon. ¹³ Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen. ¹⁴ Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram." ¹⁵ Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare. ¹⁶ De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim.^[a] Den ligger vid Gibeon.

¹⁷ Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. ¹⁸ Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet. ¹⁹ Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster. ²⁰ Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." ²¹ Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. ²² Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" ²³ Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.

²⁴ Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken, ²⁵ samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. ²⁶ Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?" ²⁷ Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder." ²⁸ Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.

²⁹ Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim. ³⁰ När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael. ³¹ Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. ³² De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.