Add parallel Print Page Options

Möte med apostlarna i Jerusalem

15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig[a] som seden var enligt Mose. Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.

När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.

Apostlarna och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan utsåg mig bland er till att förkunna evangelium för hedningar, så att de också skulle kunna tro. Och Gud som känner allas hjärtan har visat att han har tagit emot dem genom att ge dem den heliga Anden precis som till oss. Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan renade deras hjärtan genom tron. 10 Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken vi eller våra förfäder har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus nåd.”

12 Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.

13 När de hade slutat, reste sig Jakob[b] och sa: ”Bröder, lyssna på mig! 14 Simon[c] har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna. 15 Det stämmer väl överens med det budskap som står skrivet hos profeterna:

16 ’Sedan ska jag vända tillbaka
    och bygga upp Davids fallna hydda.[d]
Jag ska resa upp det som ligger i ruiner,
17     så att alla andra människor kan söka Herren,
alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[e]
    Så säger Herren, som gjorde allt detta
18 känt för länge sedan.’[f]

19 Jag anser därför att vi inte ska ställa så många krav på hedningar som vänder sig till Gud. 20 Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som orenats genom avgudadyrkan, att de ska avhålla sig från sexuell omoral och från att äta kött från kvävda djur samt blod.[g] 21 För Mose har man förkunnat överallt i alla städer under alla tider och han läses i synagogorna varje sabbat.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 15:1 Jfr 1 Mos 17:9-14.
  2. 15:13 Se not till 12:17.
  3. 15:14 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
  4. 15:16 Eller: fallna tält.
  5. 15:17 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt
  6. 15:18 Se Am 9:11-12 och Jes 45:21.
  7. 15:20 Dessa regler skulle underlätta gemenskapen mellan troende judar och icke-judar. Reglerna gällde alla folk eftersom Gud redan hade gett dem till Noa. Moses lag kom många hundra år senare. Jfr 1 Mos 9:1-7.

15 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»

Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.

Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.

När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.

Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.

Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.

Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.

Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.

Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.

10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?

11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»

12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.

13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.

14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.

15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:

16 'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,

17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,

18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.'

19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,

20 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.

21 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»

Read full chapter