Add parallel Print Page Options

Daniel ber för sitt folk

Det var nu kung Dareios första regeringsår. Han var son till Xerxes och av medisk härstamning men blev kung i kaldéernas rike. Under hans första regeringsår förstod jag, Daniel, i skrifterna att enligt Herrens ord till profeten Jeremia måste Jerusalem ligga öde i sjuttio år. Jag vände mig till Herren Gud i bön och åkallan och fastade i säck och aska. Jag bad till Herren, min Gud, och bekände:

”Herre, du store och fruktansvärde Gud, som håller förbundet och är nådig mot dem som älskar dig och håller dina bud, vi har syndat och gjort orätt, varit gudlösa och upproriska, vänt oss bort från dina bud och befallningar. Vi har inte lyssnat till dina tjänare, profeterna, som har talat i ditt namn till våra kungar och furstar, våra förfäder och till allt folket i landet.

Herre, du är rättfärdig, men denna dag måste vi skämmas, Juda män och Jerusalems invånare och hela Israel, nära och fjärran, i alla länder dit du har drivit dem på grund av deras trolöshet mot dig. Herre, vi och våra kungar, furstar och förfäder skäms, för vi har syndat mot dig. Men Herren, vår Gud, är barmhärtig och förlåter, fastän vi har varit upproriska mot honom. 10 Vi har varit olydiga motHerrens, vår Guds, röst. Vi har inte följt de lagar han gav oss genom sina tjänare profeterna.

11 Hela Israel har överträtt din lag, vänt sig bort och inte lyssnat till din röst. Därför har den förbannelse och den ed som står skriven i Guds tjänare Moses lag kommit över oss, för vi har syndat mot dig. 12 Du har fullföljt vad du talat mot oss och våra domare som dömde oss och låtit så mycket ont drabba oss att inget liknande som nu har skett i Jerusalem någonsin har skett under hela himlen. 13 Så som det står skrivet i Moses lag kom allt detta onda över oss. Men ändå vädjade vi inte till Herrens, vår Guds, välvilja och omvände oss inte från våra synder och brydde oss inte om din sanning. 14 Därför hade Herren det onda förberett och lät det drabba oss. Herren, vår Gud, är rättfärdig i allt vad han gör, men vi har inte velat lyda hans röst.

15 Herre, vår Gud, du förde ditt folk ut ur Egypten med stark hand, och gjorde ditt namn ryktbart, så som det är än i dag. Vi har syndat och varit gudlösa. 16 För alla dina rättfärdiga gärningars skull, Herre, vänd bort din vrede och förbittring från din stad Jerusalem, ditt heliga berg. För våra synders skull och för våra förfäders missgärningars skull har Jerusalem och ditt folk blivit ett objekt för hån för alla runt omkring oss.

17 Vår Gud, hör din tjänares bön och åkallan! Se med välvilja på din ödelagda helgedom, för din egen skull, Herre! 18 Min Gud, böj ditt öra till oss och hör! Öppna dina ögon och se förödelsen som har drabbat oss och den stad som är uppkallad efter ditt namn. Det är inte på grund av vår egen rättfärdighet som vi kommer till dig med våra böner, utan på grund av din stora barmhärtighet. 19 Herre, hör! Herre, förlåt! Herre, lyssna och grip in! Dröj inte, för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”

Sjuttio sjuperioder

20 Medan jag talade, bad och bekände mina och mitt folk Israels synder och vädjade till Herren, min Gud, för hans heliga berg, 21 medan jag alltså ännu talade i bönen, kom Gabriel som jag hade sett i min tidigare syn farande till mig i all hast vid tiden för kvällsoffret. 22 Han vägledde mig och sa: ”Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och förståelse. 23 När du började be gavs ett budskap, och jag har kommit för att meddela dig det, för du är mycket dyrbar. Beakta nu budskapet och förstå synen!

24 Sjuttio sjuperioder är bestämda för ditt folk och din heliga stad, för att ondskan ska fås att upphöra, synden ta slut, och skulden sonas, en evig rättfärdighet införas, synen och profetian beseglas och det allra heligaste smörjas.[a]

25 Du ska veta och förstå att från det att budskapet om Jerusalems återuppbyggande gavs till dess den Smorde[b] fursten kommer ska det gå sju sjuperioder och sextiotvå sjuperioder. Det ska återuppbyggas med gator och vallgravar under svåra tider. 26 Efter de sextiotvå sjuperioderna ska den Smorde bli avlägsnad och utblottad. Staden och helgedomen ska förgöras av en kommande furstes folk. Hans slut ska komma som en flodvåg, och krig ska fortgå intill slutet; förödelsen är bestämd.[c] 27 Under en sjuperiod ska han[d] bekräfta ett förbund med många, men i mitten av sjuperioden ska han avskaffa slaktoffret och matoffret. På en vinge kommer den vanhelgande vidrigheten, till dess det slut kommer över honom som är bestämt.”

Daniels syn vid Tigrisfloden

10 Under persiske kungen Kyros tredje regeringsår[e] hade Daniel, som också kallades Belteshassar, ännu en uppenbarelse. Uppenbarelsen var sann och handlade om ett stort krig. Förståelsen av uppenbarelsen kom till honom i en syn.[f]

Vid den tiden hade jag, Daniel, sörjt i tre veckor. Jag åt ingen god mat, smakade inget kött och inget vin, och jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått. På den tjugofjärde dagen i första månaden stod jag vid den stora floden Tigris. När jag lyfte blicken såg jag en man som var klädd i linnekläder, och runt höfterna hade han ett bälte av guld från Ufas. Hans kropp var som av krysolit, hans ansikte som en blixt, hans ögon som eldslågor, hans armar och ben som polerad koppar, och hans röst som larmet från en folkmassa.

Jag, Daniel, såg ensam denna syn. Männen som var med mig såg den inte, men de greps av en sådan skräck att de flydde och gömde sig. Jag lämnades ensam kvar. När jag såg denna stora syn vek kraften från mig, jag blev alldeles likblek och kraftlös. Då hörde jag ljudet av hans tal, och när jag lyssnade på det föll jag ner med ansiktet mot marken i djup sömn. 10 Men en hand rörde vid mig och lyfte mig, så att jag skälvande kom upp på händer och knän. 11 Han sa till mig: ”Daniel, du som är mycket dyrbar, beakta noga vad jag har att säga dig, och res dig upp! Jag har sänts till dig.” När han talade så till mig reste jag mig darrande.

12 Då sa han till mig: ”Var inte rädd, Daniel, för redan från första dagen du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. Jag har kommit för dina ords skull. 13 Men Perserrikets furste stod emot mig under tjugoen dagar. Då kom Mikael, en av de främsta furstarna, till min hjälp, för jag hade blivit kvar hos de persiska kungarna. 14 Nu har jag kommit för att förklara för dig vad som ska hända ditt folk i framtiden, för synen gäller den kommande tiden.”

15 Medan han talade detta till mig stod jag med nerböjt ansikte och förmådde inte säga något. 16 Då var det någon som såg ut som en människa som rörde vid mina läppar. Jag öppnade min mun och kunde tala igen, och jag sa till honom som stod framför mig: ”Herre, jag har fått en stor ångest av synen och har ingen styrka kvar. 17 Hur skulle jag, min herres tjänare, kunna tala med en sådan som du? All min styrka är borta och jag kan knappast andas.”

18 Då rörde han som såg ut som en människa vid mig igen och gav mig styrka. 19 Han sa: ”Var inte rädd, du dyrbare! Frid med dig! Var bara stark, var stark!” När han talade till mig, kände jag mig starkare och sa till honom: ”Tala till mig, min herre, för du har gett mig styrka.”

20 Han svarade: ”Vet du varför jag har kommit? Jag ska snart vända tillbaka för att strida mot Persiens furste, och när jag har gått, kommer Greklands furste. 21 Jag ska dock först tala om för dig vad som står skrivet i Sanningens bok. Ingen annan hjälper mig mot dessa förutom Mikael, er furste.[g] 11 I medern Dareios första regeringsår ställde jag mig där för att stödja och skydda honom.

Kungarna i söder och norr

Men nu ska jag förklara sanningen för dig. Ytterligare tre kungar kommer att uppstå i Persien och efterträdas av en fjärde, mycket rikare än de andra. Styrkt av sin rikedom kommer han att mobilisera alla mot Grekland. Då uppstår en mäktig kung som regerar med stor makt och gör som han vill. Men så snart han har framträtt, faller hans rike samman och delas i de fyra väderstrecken. Det kommer inte att ges till hans efterkommande och inte heller vara lika mäktigt som när han hade makten. Hans rike utplånas och ges åt andra.

Kungen i söder blir mäktig, men en av hans furstar blir ännu mäktigare än han och regerar över hans rike med stor makt. Några år senare allierar de sig med varandra. Dottern till kungen i södern kommer till kungen i norr för en allians, men hon förlorar sitt inflytande, och inte heller får han och hans makt bestå. Hon blir då utlämnad, tillsammans med sitt följe och sin far och sina anhängare.

Men en ättling ur hennes släktled kommer att uppstå i stället. Han går till anfall mot nordkungens armé och tränger sig in i hans fästning, strider mot dem och besegrar dem. Han kommer också att föra med sig deras gudar och gjutna bilder och värdefulla föremål av guld och silver till Egypten. Under några år kommer han att låta nordkungen vara i fred. Nordkungen kommer att invadera sydkungens rike men återvända sedan tillbaka till sitt eget land. 10 Hans söner gör då krigsförberedelser och samlar en enorm armé, drar fram som en stormflod och för fram striden ända till sydkungens fästning.

11 Då drar sydkungen i förbittring ut och strider mot nordkungen, som uppbådar en stor armé men blir överlämnad åt den förre. 12 När armén är borta, fylls sydkungen av stolthet och slår ner tusentals, men hans triumf blir inte långvarig. 13 Kungen i norr samlar en ännu större armé än den förra, och efter några år rycker han fram med en stor armé och utrustning.

14 Vid samma tid kommer många att resa sig mot sydkungen. Våldsmän bland ditt eget folk reser sig för att fullfölja synen, men de kommer att falla. 15 Kungen i norr kommer och bygger en belägringsvall och intar en befäst stad. Armén i söder kan inte hålla stånd, inte ens deras bästa trupper kan det. 16 Invaderaren gör som han vill, utan att någon kan göra motstånd. Han etablerar sig i det härliga landet och lägger det under sig. 17 Han bestämmer sig för att komma med hela sitt rikes makt, med avsikt att alliera sig med sydkungen. Han ger honom en dotter till hustru, för att ruinera riket. Men det lyckas inte, det hjälper inte. 18 Sedan vänder han sig mot kustländerna och intar flera av dem. Men en befälhavare stoppar hans hån och vänder det mot honom själv. 19 Han vänder sedan tillbaka till sitt eget lands fästningar igen men vacklar och faller och finns inte mer.

20 Hans efterträdare sänder en skatteindrivare genom landet som är hans rikes prydnad. Men efter en kort tid krossas han, dock varken genom vrede eller krig.

21 Den som efterträder honom är en usel man som saknar kungavärdighet. Han invaderar riket i tysthet och tar makten genom intriger. 22 Armén som väller fram kommer att svepas undan inför honom, och till och med förbundsfursten krossas. 23 Den som har allierat sig med honom agerar han svekfullt mot, och han kommer till makten med bara ett fåtal människor. 24 När de rikaste provinserna lever i trygghet invaderar han dem och gör något som varken hans fäder eller förfäder gjort. Han delar ut byte och rov och gods bland sina anhängare och smider under en tid onda planer mot befästningar.

25 Han samlar sin kraft och sitt mod med en stor armé mot sydkungen. Denne mobiliserar också en väldig armé för krig men kan inte hålla stånd på grund av en sammansvärjning mot honom. 26 De som äter vid hans bord vill krossa honom. Hans armé kommer att svepas bort och många att stupa i striden. 27 Dessa två kungar har ont i sinnet, sitter vid samma bord och ljuger för varandra, dock utan någon framgång, för slutet kommer vid den bestämda tiden. 28 Nordkungen återvänder hem till sitt land med stora rikedomar, men med ont i sinnet agerar han mot det heliga förbundet och återvänder sedan till sitt land.

29 Vid den bestämda tiden invaderar han än en gång sydlandet, men nu blir utgången en annan än förra gången. 30 Fartyg från Kittim[h] kommer emot honom, och han blir modlös. Han vänder tillbaka och riktar vreden mot det heliga förbundet. Han återvänder alltså och ställer sig välvillig gentemot dem som övergett det heliga förbundet.

31 Hans beväpnade styrkor kommer och vanhelgar tempelborgen, avskaffar det dagliga offret och sätter upp den vanhelgande vidrigheten. 32 Han lockar med smicker dem till avfall som har våldfört sig på förbundet. Men de som känner sin Gud står fasta och håller ut.

33 De insiktsfulla ska undervisa många men ändå under en tid falla för svärd och eld, bli fängslade och utsatta för plundring. 34 När de faller får de en viss hjälp, och många hycklare sluter sig till dem. 35 En del av de insiktsfulla kommer att falla, för att de ska förädlas, renas och luttras intill den sista tiden. För den bestämda tiden är ännu inte inne.

36 Kungen kommer att göra som han vill, upphöja sig själv, sätta sig själv över varje gud och tala oerhörda ting mot gudars Gud. Han lyckas fram tills att vredens tid är ute, för det som är bestämt måste ske. 37 Han visar ingen aktning för sina förfäders gudar och inte heller för den gud som kvinnor älskar eller någon annan gud, utan upphöjer sig själv över dem allesammans. 38 I stället ärar han fästningarnas gud, en gud som hans förfäder inte kände till, med guld och silver, ädelstenar och dyrbara gåvor. 39 Han agerar mot de starkaste fästningar med en främmande guds hjälp och ger dem stor ära som bekänner sig till honom. Han gör dem till härskare över många och delar ut land som belöning.

40 Men vid tidens slut drabbar sydkungen samman med honom, och kungen från norr stormar fram mot honom med vagnar och ryttare och en stor flotta. Han invaderar flera länder och sveper fram som en stormflod. 41 Han invaderar det härliga landet, och många länder faller. Men Moab, Edom och större delen av ammoniterna räddar sig undan honom. 42 Han utökar sin makt över många länder, och inte heller Egypten slipper undan. 43 Han lägger beslag på skatter av guld och silver och Egyptens alla dyrbarheter. Libyer och kushiter underkastar sig honom.

44 Men rykten från öster och norr skrämmer honom, och i ursinne drar han ut för att förgöra och förinta många. 45 Han slår upp sina kungliga tält mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han kommer att gå under, och ingen kan hjälpa honom.

Profetia över tidens slut

12 Då träder Mikael fram, den store fursten som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av nöd som aldrig funnits sedan folken blev till, ända till den tiden. Men då ska ditt folk räddas, alla som är uppskrivna i boken. De många som sover i jordens mull ska vakna, en del till evigt liv och andra till skam och evig fasa. De insiktsfulla ska lysa som himlens ljus, och de som leder många till rättfärdighet ska stråla som stjärnorna i evigheters evigheter. Men du, Daniel, bevara dessa ord som en hemlighet och försegla boken fram till ändens tid. Många kommer att gå hit och dit, men kunskapen ska öka.”

Då såg jag, Daniel, två andra stå där, en på vardera sidan om floden. En av dem frågade mannen i linnekläderna, han som nu fanns ovanför flodens vatten: ”Hur länge ska slutet dröja, innan dessa besynnerliga ting fullbordas?”

Jag lyssnade till mannen i linnekläderna, han som fanns ovanför flodens[i] vatten, och med båda händerna lyfta mot himlen avlade han en ed vid honom som lever för evigt: ”Det dröjer ännu en tid, två tider och en halv tid.[j] När det heliga folkets makt är krossad[k], då fullbordas allt detta.”

Jag hörde detta men förstod det inte, så jag frågade: ”Min herre, hur kommer alltsammans att sluta?”

Han svarade: ”Gå nu, Daniel, för orden ska hållas hemliga och förseglade fram till ändens tid. 10 Många kommer att renas, luttras och förädlas, medan de gudlösa ska fortsätta med sin gudlöshet, utan att förstå något. Bara de insiktsfulla ska förstå det.

11 Från den tid det dagliga offret avskaffas och den vanhelgande vidrigheten blir uppsatt kommer det att gå 1 290 dagar. 12 Lycklig är den som väntar och når fram till 1 335 dagar.

13 Men gå nu vidare mot slutet. Du ska få vila och sedan stå upp till din del vid tidens slut.”

Footnotes

  1. 9:24 Sjuttio sjuperioder anses traditionellt syfta på 490 år. I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
  2. 9:25 På hebreiska: mashiach
  3. 9:26,27 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 9:27 Texten säger inte vem han är; men ett vanligt tolkningsförslag är att det syftar på Jesus.
  5. 10:1 536 f.Kr.
  6. 10:1 Eller: var sann, men förståelsen av uppenbarelsen kom till honom efter mycket möda i en syn. Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 10:2—11:1 Dessa verser tycks från början ha hört ihop på ett mer sammanflätat sätt än den senare kapitel- och versindelningen gör gällande.
  8. 11:30 Troligen romerska fartyg.
  9. 12:7 Tigris
  10. 12:7 Se not till 7:25.
  11. 12:7 En tänkbar alternativ översättning är: När den makt är krossad som krossat det heliga folket…

I Darejaves', Ahasveros' sons, första regeringsår -- hans som var av medisk släkt, men som hade blivit upphöjd till konung över kaldéernas rike --

i dennes första regeringsår kom jag, Daniel, att i skrifterna lägga märke till det antal år, som HERREN hade angivit för profeten Jeremia, när han sade att han ville låta sjuttio år gå till ända, medan Jerusalem låg öde.

Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.

Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: »Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!

Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter.

Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fader och till allt folket i landet.

Du, Herre, är rättfärdig, men vi måste blygas, såsom vi ock nu göra, vi Juda man och Jerusalems invånare, ja, hela Israel, både de som bo nära och de som bo fjärran i alla andra länder dit du har fördrivit dem, därför att de voro otrogna mot dig.

Ja, Herre, vi med våra konungar, furstar och fäder måste blygas, därför att vi hava syndat mot dig.

Men hos Herren, vår Gud, är barmhärtighet och förlåtelse. Ty vi voro avfälliga från

10 och hörde icke HERRENS, vår Guds, röst, så att vi vandrade efter hans lagar, dem som han förelade oss genom sina tjänare profeterna.

11 Nej, hela Israel överträdde din lag och vek av, utan att höra din röst. Därför utgöt sig ock över oss den förbannelse som han hade svurit att sända, och som står skriven i Moses, Guds tjänares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.

12 Han höll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna som dömde oss; och han lät en så stor olycka komma över oss, att ingenstädes under himmelen något sådant har skett, som det som nu har skett i Jerusalem.

13 I enlighet med vad som står skrivet i Moses lag kom all denna olycka över oss, men ändå sökte vi icke att blidka HERREN, vår Gud, genom att omvända oss från våra missgärningar och akta på din sanning.

14 Därför vakade ock HERREN över att olyckan drabbade oss; ty HERREN, vår Gud, är rättfärdig i alla de gärningar som han gör, men hörde icke hans röst.

15 Och nu, Herre, vår Gud, du som förde ditt folk ut ur Egyptens land med stark hand, och så gjorde dig ett namn, som är detsamma än i dag! Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.

16 Men Herre, låt, för all din rättfärdighets skull, din vrede och förtörnelse vända sig ifrån din stad Jerusalem, ditt heliga berg; ty genom våra synder och genom våra faders missgärningar hava Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bo omkring oss.

17 Och hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan, och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom, för Herrens skull.

18 Böj, min Gud, ditt öra härtill och hör; öppna dina ögon och se vilken förödelse som har övergått oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. Ty icke i förlitande på vad rättfärdigt vi hava gjort bönfalla vi inför dig, utan i förlitande på din stora barmhärtighet.

19 O Herre, hör, o Herre, förlåt; o Herre, akta härpå, och utför ditt verk utan att dröja -- för din egen skull, min Gud, ty din stad och ditt folk äro uppkallade efter ditt namn.»

20 Medan jag ännu så talade och bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd och inför HERREN, min Gud, frambar min förbön för min Guds heliga berg --

21 medan jag alltså ännu så talade i min bön, kom Gabriel till mig i flygande hast, den man som jag förut hade sett i min syn; och det var vid tiden för aftonoffret.

22 Han undervisade mig och talade till mig och sade: »Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd.

23 Redan när du begynte din bön, utgick befallning, och jag har kommit för att giva dig besked, ty du är högt benådad. Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.

24 Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad, innan en gräns sättes för överträdelsen och synderna få en ände och missgärningen varder försonad och en evig rättfärdighet framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en höghelig helgedom bliver smord.

25 Så vet nu och förstå: Från den tid då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål.

26 Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. Och staden och helgedomen skall en anryckande furstes folk förstöra; men själv skall denne få sin ände i störtfloden. Och intill änden skall strid vara; förödelse är oryggligt besluten.

27 Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade; och på styggelsens vinge skall förödaren komma. Detta skall fortgå, till dess att förstöring och oryggligt besluten straffdom utgjuter sig över förödaren.»

10 I den persiske konungen Kores' tredje regeringsår fick Daniel, som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen är sanning och bådar stor vedermöda. Och han aktade på uppenbarelsen och lade märke till synen.

Jag, Daniel, hade då gått sörjande tre veckors tid.

Jag åt ingen smaklig mat, kött och vin kommo icke i min mun, ej heller smorde jag min kropp med olja, förrän de tre veckorna hade gått till ända.

På tjugufjärde dagen i första månaden, när jag var vid stranden av den stora floden, nämligen Hiddekel,

fick jag, då jag lyfte upp mina ögon, se en man stå där, klädd i linnekläder och omgjordad kring sina länder med ett bälte av guld från Ufas.

Hans kropp var såsom av krysolit hans ansikte liknade en ljungeld hans ögon voro såsom eldbloss, han armar och fötter såsom glänsande koppar; och ljudet av hans tal var såsom ett väldigt dån.

Och jag, Daniel, var den ende som såg synen; de män som voro med mig sågo den icke, men en stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.

Så blev jag allena kvar, och när jag såg den stora synen, förgick all min kraft; färgen vek bort ifrån mitt ansikte, så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.

Då hörde jag ljudet av hans tal; och på samma gång jag hörde ljudet av hans tal, där jag låg i vanmakt på mitt ansikte, med ansiktet mot jorden,

10 rörde en hand vid mig och hjälpte mig, så att jag skälvande kunde resa mig på mina knän och händer.

11 Sedan sade han till mig: »Daniel, du högt benådade man, giv akt på de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp på dina fötter; ty jag har nu blivit sänd till dig.» När han så talade till mig, reste jag mig bävande upp.

12 Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull.

13 Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.

14 Och nu har jag kommit för att undervisa dig om vad som skall hända ditt folk i kommande dagar; ty också detta är en syn som syftar på framtiden.»

15 Under det han så talade till mig, böjde jag mitt ansikte mot jorden och var stum.

16 Men se, han som var lik en människa rörde vid mina läppar. Då upplät jag min mun och talade och sade till honom som stod framför mig: »Min herre, vid den syn jag såg har jag känt mig gripen av vånda, och jag har ingen kraft mer kvar.

17 Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas.»

18 Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.

19 Han sade: »Frukta icke, du högt benådade man; frid vare med dig, var stark, ja, var stark.» När han så talade med mig, kände jag mig styrkt och sade: »Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.»

20 Då sade han: »Kan du nu förstå varför jag har kommit till dig? Men jag måste strax vända tillbaka för att strida mot fursten för Persien, och när jag är fri ifrån honom, kommer fursten för Javan.

21 Dock vill jag förkunna för dig vad som är upptecknat i sanningens bok. Och ingen enda står mig bi mot dessa, förutom Mikael, eder furste. 11:1. den elektroniska utgåvan.

11 Och jag stod vid hans sida såsom hans stöd och värn i medern Darejaves' första regeringsår. Daniel, 11 Kapitlet Fortsättning av föregående uppenbarelse: Persiens, Javans (Greklands), Söderlandets (Egyptens) och Nordlandets (Syriens) konungavälden. Hemsökelser över »det härliga landet» (Palestina).

Och nu skall jag förkunna för dig vad visst är. Se, ännu tre konungar skola uppstå i Persien, och den fjärde skall förvärva sig större rikedomar än någon av de andra, och när han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han uppbjuda all sin makt mot Javans rike.

Sedan skall en väldig konung uppstå, och han skall härska med stor makt och göra vad han vill.

Men knappt har han uppstått, så skall hans rike brista sönder och bliva delat efter himmelens förra väderstreck; och det skall icke tillfalla hans avkomlingar eller förbliva lika mäktigt som när han hade makten; ty hans rike skall omstörtas och tillfalla andra än dem.

Och konungen i Söderlandet skall bliva mäktig, så ock en av hans furstar; ja, denne skall bliva en ännu mäktigare härskare än han själv, och hans herradöme skall bliva stort.

Och efter några år skola de förbinda sig med varandra, och Söderlandskonungens dotter skall draga till konungen i Nordlandet för att komma åstad förlikning. Men hon skall icke kunna behålla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans makt bliva beståndande; utan hon skall bliva given till pris, hon jämte dem som läto henne draga dit, både hennes fader och den man som i sin tid tog henne till sig.

Men av telningarna från hennes rot skall en stiga upp på hans plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens här och tränga in i hans fäste och göra med folket vad han vill och behålla övermakten.

Deras gudar och beläten och deras dyrbara håvor, både silver och guld, skall han ock föra såsom byte till Egypten. Sedan skall han i några år lämna Nordlandskonungen i ro.

Däremot skall denne tränga in i Söderlandskonungens rike, men han skall få vända tillbaka till sitt land igen.

10 Och hans söner skola rusta sig till strid och samla en väldig krigs här; och den skall rycka fram och svämma över och utbreda sig; och den skall komma igen, och striden skall föras ända fram till hans fäste.

11 Då skall konungen i Söderlandet resa sig i förbittring och draga ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall ställa upp en stor härskara, men den härskaran skall varda given i den andres hand.

12 När då härskaran är sin kos, växer hans övermod; men om han än han slagit ned tiotusenden, får han dock icke makten.

13 Konungen i Nordlandet skall ställa upp en ny härskara, större än den förra; och efter en tid av några år skall han komma med en stor krigshär och stora förråd.

14 Vid samma tid skola många andra resa sig mot konungen i Söderlandet; våldsmän av ditt eget folk skola ock upphäva sig, för att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.

15 Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar och intaga en välbefäst stad; och Söderlandets makt skall icke kunna hålla stånd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava någon kraft till motstånd.

16 Och han som rycker emot honom skall göra vad han vill, och ingen skall kunna stå emot honom; han skall sätta sig fast i »det härliga landet», och förstöring skall komma genom hans hand.

17 Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock är han hågad för förlikning, och en sådan skall han komma åstad. En av sina döttrar skall han giva åt honom till hustru, henne till fördärv. Men detta skall icke hava något bestånd och icke vara honom till gagn.

18 Därefter skall han vända sig mot öländerna och intaga många; men en härförare skall göra slut på hans smädelser, ja, låta hans smädelser vända tillbaka över honom själv.

19 Då skall han vända sig till sitt eget lands fästen; men han skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.

20 Och på hans plats skall uppstå en annan, en som låter en fogde draga igenom det land som är hans rikes prydnad; men efter några dagar skall han störtas, dock icke genom vrede, ej heller i krig.

21 Och på hans plats skall uppstå en föraktlig man, åt vilken konungavärdighet icke var ämnad; oförtänkt skall han komma och bemäktiga sig riket genom ränker.

22 Och översvämmande härar skola svämmas bort för honom och krossas, så ock förbundets furste.

23 Från den stund då man förbinder sig med honom skall han bedriva svek. Han skall draga åstad och få övermakten, med allenast litet folk.

24 Oförtänkt skall han falla in i landets bördigaste trakter, och skall göra ting som hans fäder och hans fäders fäder icke hade gjort; byte och rov och gods skall han strö ut åt sitt folk; och mot fästena skall han förehava anslag, intill en viss tid.

25 Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i Söderlandet och komma med en stor här, men konungen i Söderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor och talrik här; dock skall han icke kunna hålla stånd, för de anslags skull som göras mot honom.

26 De som äta hans bröd skola störta honom. Och hans här skall svämma över, och många skola bliva slagna och falla.

27 Båda konungarna skola hava ont i sinnet, där de sitta tillhopa vid samma bord, skola de tala lögn, men det skall icke hava någon framgång; ty ännu dröjer änden, intill den bestämda tiden.

28 Han skall vända tillbaka till sitt land med stora förråd, och han skall lägga planer mot det heliga förbundet; och när han har fullbordat dem, skall han vända tillbaka till sitt land.

29 På bestämd tid skall han sedan åter draga åstad mot Söderlandet, men denna senare gång skall det ej gå såsom den förra.

30 Ty skepp från Kittim skola komma emot honom, och han skall förlora modet. Då skall han vända om och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och giva den fritt lopp. Och när han har kommit hem, skall han lyssna till dem som hava övergivit det heliga förbundet.

31 Och härar, utsända av honom, skola komma och oskära helgedomens fäste och avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse.

32 Och dem som hava kränkt förbundet skall han med hala ord locka till helt avfall; men de av folket, som känna sin Gud, skola stå fasta och hålla ut.

33 Och de förståndiga bland folket skola lära många insikt; men de skola bliva hemsökta med svärd och eld, med fångenskap och plundring, till en tid;

34 dock skall under hemsökelsen en liten seger beskäras dem, och många skola då av skrymteri sluta sig till dem.

35 Hemsökelsen skall träffa somliga av de förståndiga, för att en luttring skall ske bland dem, så att de varda renade och tvagna till ändens tid; ty ännu dröjer denna, intill den bestämda tiden.

36 Och konungen skall göra vad han vill och skall förhäva sig och uppträda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud skall han tala sådant att man måste förundra sig. Och allt skall lyckas honom väl, till dess att vredens tid är ute, då när det har skett, som är oryggligt beslutet.

37 På sina fäders gudar skall han icke akta, ej heller skall han akta på den som är kvinnors lust eller på någon annan Gud, utan han skall uppträda stormodigt mot dem alla.

38 Men fästenas gud skall han i stället ära; en gud som hans fäder icke hava känt skall han ära med guld och silver och ädla stenar och andra dyrbara ting.

39 Och mot starka fästen skall han med en främmande guds hjälp göra vad honom lyster; dem som erkänna denne skall han bevisa stor ära, han skall sätta dem att råda över många, och han skall utskifta jord åt dem till belöning.

40 Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp, och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig.

41 Han skall ock falla in i »det härliga landet», och många andra länder skola bliva hemsökta; men dessa skola komma undan hans hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons barn.

42 Ja, han skall uträcka sin hand mot främmande länder, och Egyptens land skall icke slippa undan;

43 han skall bemäktiga sig skatter av guld och silver och allahanda dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola följa honom åt.

44 Då skall han från öster och norr få höra rykten som förskräcka honom; och kan skall draga ut i stor vrede för att förgöra många och giva dem till spillo.

45 Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.»

12 På den tiden skall Mikael träda upp, den store fursten som står såsom försvarare för dina landsmän; och då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits, allt ifrån den dag då människor blevo till och ända till den tiden. Men på den tiden skola av ditt folk alla de varda frälsta, som finnas skrivna i boken.

Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd.

De förståndiga skola då lysa, såsom fästet lyser, och de som hava fört de många till rättfärdighet såsom stjärnor, alltid och evinnerligen.

Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.»

När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand, och en på dess andra strand.

Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten: »Huru länge dröjer det, innan änden kommer med dessa förunderliga ting?»

Och jag hörde på mannen som var klädd i linnekläder, och som stod ovanför flodens vatten, och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och när det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, då skulle allt detta varda fullbordat.

Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: »Min herre, vad bliver slutet på allt detta?»

Då sade han: »Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid.

10 Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.

11 Och från den tid då det dagliga offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå.

12 Säll är den som förbidar och hinner fram till ett tusen tre hundra trettiofem dagar.

13 Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.»