Add parallel Print Page Options

Daniel tyder skriften på väggen

Kung Belshassar höll en stor fest för sina tusen stormän och drack vin med dem. Medan Belshassar då drack vin beordrade han att man skulle hämta de guld- och silverkärl som hans far Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem. Kungen själv, hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. Då hämtades guldkärlen som man hade tagit ur stora salen i Guds hus i Jerusalem, och kungen, hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack ur dem. De drack vin och prisade sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten.

Plötsligt syntes fingrar från en människohand skriva på den vitkalkade väggen, invid den stora ljusstaken i kungapalatset. Kungen såg på handen när den skrev. Hans ansikte bleknade, hans tankar skrämde honom, hans knän skakade och benen gav vika under honom. Han ropade högt att man skulle hämta besvärjarna, astrologerna och teckentydarna och sa till de visa männen i Babylon: ”Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur, få en guldkedja kring sin hals och bli den tredje mannen[a] i riket.”

Men när kungens visa män kom var det ingen av dem som kunde förstå skriften, än mindre tala om vad den betydde. Kung Belshassar blev alltmer förskräckt och allt blekare. Hans stormän var uppskakade.

10 Men när kungamodern fick höra vad kungen och stormännen sa, kom hon in i festsalen och sa: ”Må kungen leva för evigt! Var inte så förskräckt och blek! 11 Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. På din fars tid fann man hos honom insikt, förstånd och vishet lik gudars vishet. Kung Nebukadnessar, din far, satte honom över magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna. 12 Denne Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, har en enastående ande av kunskap och insikt. Han kan tyda drömmar och lösa gåtor och svåra problem. Kalla hit Daniel, så ger han uttydningen.”

13 Daniel fördes till kungen, och denne sa: ”Så du är Daniel, en av dem som min far kungen förde till exil från Juda. 14 Jag har hört att du har gudars ande i dig och att man hos dig funnit insikt, förstånd och enorm vishet. 15 De visa männen och besvärjarna har förts till mig för att läsa och tyda denna skrift, men de har inte kunnat ge någon förklaring. 16 Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska du kläs i purpur, få en guldkedja om halsen och bli den tredje mannen i riket.”

17 Daniel svarade kungen: ”Behåll dina gåvor och ge dina belöningar till någon annan! Jag ska läsa skriften för kungen och tala om för honom vad den betyder ändå.

18 O, kung, den högste Guden gav din far Nebukadnessar riket och storheten, äran och härligheten. 19 För den storhets skull som Gud gav honom darrade alla världens folk, nationer och språk av fruktan för honom. Han dödade vem han ville och skonade människors liv när han så ville. Han upphöjde vem han ville och förnedrade vem han ville. 20 Men när han blev högmodig till sitt sinne och förhärdad och arrogant till sin läggning, störtades han från sin kungatron och berövades sin ära. 21 Han drevs ut från mänskligheten, hans innersta blev som ett djurs, och han bodde bland vildåsnor. Han fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg, tills han insåg att den högste Guden regerar över alla mänskliga riken och att han sätter vem han vill till att regera över dem.

22 Men du Belshassar, hans son, du har inte blivit ödmjuk, fastän du känner till allt detta. 23 Du har satt dig upp mot himlens Herre och hämtat till dig kärlen från hans tempel. Du och dina stormän, hustrur och bihustrur har druckit vin ur dem medan ni prisat era gudar av silver, guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller fattar något. Men den Gud som har din livsande och hela din livsvandring i sin makt, honom har du inte ärat. 24 Därför har han sänt denna hand som skrev denna skrift. 25 Så här lyder skriften som skrevs:

Mene mene tekel u-farsin. [b]

26 Och detta är vad det betyder:

Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det.

27 Tekel – du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.

28 Peres – ditt rike är delat och överlämnat åt meder och perser.”

29 På Belshassars befallning blev då Daniel klädd i purpur, en guldkedja hängdes om hans hals, och han utropades till den tredje mannen i riket. 30 Den natten blev Belshassar, kaldéernas kung, dödad, 31 och medern Dareios tog över riket vid sextiotvå års ålder.

Daniel i lejongropen

Dareios fann det för gott att tillsätta 120 satraper[c] som skulle finnas överallt i riket, och över dem tre ministrar, av vilka Daniel var en. Satraperna skulle avlägga räkenskap för dem, så att kungen inte led någon förlust. Daniel med sin enastående begåvning visade sig snart vara dugligare än de andra ministrarna och satraperna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.

De andra ministrarna och satraperna försökte då finna något att anmärka på i Daniels tjänsteutövning, men de kunde inte hitta något. De kunde inte finna något korrupt hos honom, eftersom han var pålitlig och varken oärlig eller slarvig. Man fann ingenting mot honom. Till sist sa männen: ”Vi kommer aldrig att hitta något att anklaga denne Daniel för, förutom möjligen något som gäller hans Guds lag.”

Ministrarna och satraperna gick som en grupp[d] till kungen och sa: ”Kung Dareios, må du leva i evighet! Alla rikets ministrar, landshövdingar, satraper, rådgivare och ståthållare har enats om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett påbud ges att den som under de kommande trettio dagarna ber till någon annan, gud eller människa, än till dig, o kung, ska kastas i lejongropen. Utfärda alltså nu, o kung, detta påbud och skriv ner det, så att det i enlighet med Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” Kung Dareios gjorde så och skrev ner påbudet.

10 När Daniel fick veta att förordningen var utfärdad gick han hem, där fönstren i övervåningen var öppna mot Jerusalem. Där böjde han knä tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, precis som han alltid hade gjort.

11 Gruppen av dessa män gick då dit och fann att Daniel bad och åkallade sin Gud. 12 De gick till kungen och tog upp det kungliga påbudet: ”Har inte du utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna tillber någon annan, gud eller människa, än dig, o kung, ska kastas i lejongropen?” ”Jo”, svarade kungen, ”det är fastställt enligt Mediens och Persiens lag, som inte kan återkallas.” 13 Då berättade de för kungen: ”Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och ditt påbud som du utfärdat, o kung. Han förrättar sin bön tre gånger om dagen.”

14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel. Ända till solnedgången ansträngde han sig för att komma på något sätt att rädda honom. 15 Sedan kom gruppen till kungen och sa: ”Tänk på, o kung, att i medisk och persisk lag kan inget påbud och ingen förordning som kungen utfärdar återkallas.” 16 Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Kungen sa till honom: ”Måtte din Gud som du ständigt tillber rädda dig!” 17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras när det gällde Daniel.

18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta den natten. Han ville inte ha någon kvinna[e], och han låg sömnlös. 19 Kungen steg upp mycket tidigt i gryningen och skyndade sig ut till lejongropen. 20 När han närmade sig gropen ropade han på Daniel med en ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?” 21 Då svarade Daniel kungen: ”Må kungen leva i evighet! 22 Min Gud sände sin ängel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig, eftersom jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort något orätt mot dig, o kung.”

23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. När man hade lyft upp Daniel, kunde man inte finna någon skada på honom. Han hade litat på sin Gud. 24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras barn och hustrur. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.

25 Därefter skrev kung Dareios till alla folk, nationer och språkgrupper i hela riket:

”Jag önskar er stor välgång!

26 Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud.

Han är den levande Guden,
    som evigt förblir.
Hans rike ska aldrig gå under,
    och hans makt tar aldrig slut.
27 Han räddar och befriar,
    han gör tecken och under
i himlen och på jorden.
    Han har räddat Daniel från lejonen.”

28 Daniel hade framgång under hela Dareios regeringstid och likaså under persern Kyros.

Drömmen om fyra djur

Under Belshassars första år[f] som kung i Babylonien hade Daniel en dröm och såg syner medan han låg där på sin bädd. Han skrev ner drömmen och återgav dess huvudsakliga innehåll. Daniel berättade:

”I en syn om natten såg jag hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet. Fyra stora djur steg upp ur havet, och de var alla olika.

Det första liknade ett lejon[g], men det hade örnvingar. Medan jag betraktade det slets vingarna av, och det restes från marken och ställdes på två ben som en människa, och det gavs också en människas förstånd.

Jag såg ett annat djur, och detta andra såg ut som en björn. Det reste sig på sin ena sida och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: ’Res dig! Sluka mycket kött!’

Därefter såg jag ett djur till, och det liknade en leopard. Men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en stor makt.

Sedan såg jag i synerna om natten ett fjärde djur, mycket förskräckligt, skräckinjagande och enormt starkt. Det hade stora tänder av järn. Det slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. Det var annorlunda än de övriga djuren, och det hade tio horn.

Medan jag betraktade hornen fick jag se ett annat, mindre horn skjuta upp mellan dem. Tre av de förra hornen drogs bort framför det. Detta horn hade ögon som en människa och en skrytsam mun.

Jag såg hur troner blev utplacerade och den Evige bortom all tid[h] tog plats.

Hans kläder var vita som snö,
    och hans hår som ren ull.
Hans tron var eldslågor och dess hjul flammande eld.
10     Framför honom flöt en flod av eld.
Tusen och åter tusen betjänade honom.
    Tiotusen och åter tiotusen stod inför honom.
Rättegången tog sin början och böcker slogs upp.

11 Jag fortsatte att betrakta det för hornets skrytsamma ords skull. Medan jag betraktade det blev djuret dödat, och dess kropp förstördes och kastades i den brinnande elden. 12 De andra djurens makt togs ifrån dem, men de tilläts att leva ännu en bestämd tid och stund.

13 I mina syner om natten fick jag sedan se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig den Evige bortom all tid och fördes fram inför honom. 14 Åt honom gavs makt, ära och rike. Människor från alla folk, nationer och språk tillbad honom. Hans välde är evigt och ska aldrig ta slut, och hans rike ska aldrig gå under.

Uttydning av drömmen

15 Jag, Daniel, var djupt omskakad inombords, och synerna jag hade sett skrämde mig. 16 Jag gick fram till en av dem som stod där och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig: 17 ’De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden. 18 Men den Högstes heliga ska få riket och äga det för evigt, i evigheters evigheter.’

19 Sedan ville jag veta den sanna innebörden av det fjärde djuret, det som var olikt alla de andra, så fruktansvärt skräckinjagande, med tänder av järn och klor av koppar, och som slukade och krossade och trampade under sina fötter det som fanns kvar. 20 Jag ville också veta om de tio hornen på dess huvud och om det nya hornet som sköt upp och för vilket de tre andra föll – hornet med ögon och en skrytsam mun och som såg större ut än de övriga. 21 Jag såg att hornet förde krig mot de heliga och besegrade dem, 22 tills den Evige bortom all tid kom och domen avkunnades och gav den Högstes heliga rätt, och de heliga fick ta riket i besittning.

23 Han sa vidare: ’Det fjärde djuret är ett fjärde rike som ska uppstå på jorden, olikt alla de andra rikena. Det ska uppsluka hela världen, trampa ner den och krossa den.[i] 24 De tio hornen är tio kungar som ska uppstå i detta rike, och efter dem ytterligare en, som är olik de övriga och som ska slå ner tre kungar. 25 Han ska tala mot den Högste, förfölja den Högstes heliga och försöka att förändra tider och lagar. De ska lämnas i hans händer under en tid och två tider och en halv tid[j].

26 Men en domstol ska sammanträda och ta ifrån honom hans välde och förgöra och utplåna det för all framtid. 27 Sedan ska väldet, makten och rikenas storhet under hela himlen ges till det folk som är den Högstes heliga. Hans rike är ett evigt rike, och alla härskare ska tjäna och lyda honom.’

28 Detta är slutet på skildringen. Jag, Daniel, var djupt oroad av mina tankar, och jag bleknade, men jag behöll allt detta för mig själv.”

Footnotes

  1. 5:7 Eller: …en av de tre…Jfr 6:2.
  2. 5:25 De tre arameiska verben betyder räkna, väga och dela, som det också framgår av tydningen. u-farsin och Peres är olika former av ett och samma ord och ser i arameiskan mer lika ut än i vår transkript och betyder både delat och perser.
  3. 6:1 Riket var delat i 120 delar, satrapier, som styrdes av satraper, de högsta ämbetsmännen.
  4. 6:6 Det arameiska ordets betydelse är osäker. Ordet förekommer också i v. 11,15.
  5. 6:18 Grundtextens innebörd är osäker. Möjligen något nöje/någon förströelse.
  6. 7:1 553 f.Kr.
  7. 7:4 ff. Lejonet var en känd symbol för Babylonien. Djurbilderna i denna syn representerar de kommande världsrikena på ett liknande sätt som delarna i statyn i kap. 2.
  8. 7:9 Mer ordagrant den Gamle av dagar, traditionellt tolkad som Gud som sätter sig till doms.
  9. 7:23 Det är omdiskuterat huruvida detta avsnitt är poesi eller inte; här tolkas de som prosa.
  10. 7:25 Tid används här i betydelsen ett år, och därmed är tidsangivelsen tre och ett halvt år.

Konung Belsassar gjorde ett stort gästabud för sina tusen stormän och höll dryckeslag med de tusen.

Medan nu Belsassar var under vinets välde, befallde han att man skulle bära fram de kärl av guld och silver, som hans fader Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle så konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur dricka.

Då bar man fram de gyllene kärl som hade blivit tagna ur tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans stormän, hans gemåler och bihustrur drucko ur dem.

Medan de så drucko vin, prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.

Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats; och konungen såg handen som skrev.

Då vek färgen bort ifrån konungens ansikte, och han uppfylldes av oroliga tankar, så att hans länder skälvde och hans knän slogo emot varandra.

Och konungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldéerna ock stjärntydarna. Och konungen lät säga så till de vise i Babel: »Vemhelst som kan läsa denna skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om hans hals, och han skall bliva den tredje herren i riket.»

Då kommo alla konungens vise tillstädes, men de kunde icke läsa skriften eller säga konungen dess uttydning.

Då blev konung Belsassar ännu mer förskräckt, och färgen vek bort ifrån hans ansikte, och hans stormän stodo bestörta.

10 Men när konungens och hans stormäns tal kom för konungamodern, begav hon sig till gästabudssalen; där tog hon till orda och sade: »Må du leva evinnerligen, o konung! Låt icke oroliga tankar uppfylla dig, och må färgen icke vika bort ifrån ditt ansikte.

11 I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande är. I din faders dagar befanns han hava insikt och förstånd och vishet, lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte honom till den överste bland spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,

12 eftersom en övermåttan hög ande och klokhet och förstånd och skicklighet att uttyda drömmar och lösa gåtor och reda ut invecklade ting fanns hos denne Daniel, åt vilken konungen hade givit namnet Beltesassar. Låt därför nu tillkalla Daniel; han skall meddela uttydningen.»

13 När så Daniel hade blivit hämtad till konungen, talade denne till Daniel och sade: »Du är ju Daniel, en av de judiska fångar som min fader konungen förde hit från Juda?

14 Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig, och att du har befunnits hava insikt och förstånd och övermåttan stor vishet.

15 Nu är det så, att de vise och besvärjarna hava blivit hämtade hit till mig för att läsa denna skrift och säga mig dess uttydning; men de kunna icke meddela mig någon uttydning därpå.

16 Men om dig har jag hört att du kan giva uttydningar och reda ut invecklade ting. Om du alltså nu kan läsa skriften och säga mig dess uttydning, så skall du bliva klädd i purpur, och den gyllene kedjan skall hängas om din hals, och du skall bliva den tredje herren i riket.»

17 Då svarade Daniel och sade till konungen: »Dina gåvor må du själv behålla, och dina skänker må du giva åt en annan; dem förutan skall jag läsa skriften för konungen och säga honom uttydningen:

18 Åt din fader Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike, storhet, ära och härlighet;

19 och för den storhets skull som han hade givit honom darrade alla folk och stammar och tungomål, i förskräckelse för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva; vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.

20 Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin konungatron, och hans ära togs ifrån honom.

21 Han blev utstött från människors barn, och hans hjärta blev likt ett djurs, och han måste bo ibland vildåsnor och äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp -- detta till dess han besinnade att den högste Guden råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.

22 Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har ändå icke ödmjukat ditt hjärta,

23 utan förhävt dig mot himmelens Herre och låtit bära fram inför dig kärlen från hans hus; och du och dina stormän, dina gemåler och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har därunder prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, järn, trä och sten, som varken se eller höra eller veta något. Men den Gud som har i sitt våld din ande och alla dina vägar, honom har du icke ärat.

24 Därför har nu av honom denna hand blivit sänd och denna skrift blivit tecknad.

25 Och så lyder den skrift som här är tecknad: Mene mene tekel u-farsin.

26 Och detta är uttydningen därpå: Mene, det betyder: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort ände på det

27 Tekel, det betyder: du är vägd på en våg och befunnen för lätt.

28 Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat och givet åt meder och perser.»

29 Då befallde Belsassar att man skulle kläda Daniel i purpur, och att den gyllene kedjan skulle hängas om hans hals, och att man skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i riket.

30 Samma natt blev Belsassar, kaldéernas konung, dödad. Daniel, 6 Kapitlet Daniel i lejongropen.

31 Och Darejaves av Medien mottog riket, när han var sextiotvå år gammal.

Darejaves fann för gott att sätta över riket ett hundra tjugu satraper, för att sådana skulle finnas överallt i riket.

Och över dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en; inför dessa skulle satraperna avlägga räkenskap, så att konungen icke lede något men.

Men Daniel gjorde sig bemärkt framför de andra furstarna och satraperna, ty en övermåttan hög ande var i honom, och konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket.

Då sökte de andra furstarna och satraperna att finna någon sak mot Daniel i det som angick riket. Men de kunde icke finna någon sådan sak eller något som var orätt, eftersom han var trogen i sin tjänst; ingen försummelse och intet orätt var att finna hos honom.

Då sade männen: »Vi lära icke finna någon sak mot denne Daniel, om vi icke till äventyrs kunna finna en sådan i hans gudsdyrkan.»

Därefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och sade till honom så: »Må du leva evinnerligen, konung Darejaves!

Alla rikets furstar, landshövdingarna och satraperna, rådsherrarna och ståthållarna hava rådslagit om att en kunglig förordning borde utfärdas och ett förbud stadgas, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.

Så låt nu, o konung, härom utfärda ett förbud och sätta upp en skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan återkallas.»

I överensstämmelse härmed lät då konung Darejaves sätta upp en skrivelse och utfärda ett förbud.

10 Men så snart Daniel hade fått veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus, varest han i sin övre sal hade fönster som voro öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och bad och tackade sin Gud, såsom han förut hade plägat göra.

11 När männen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och åkallande sin Gud.

12 Därefter gingo de till konungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du icke låtit sätta upp ett förbud, av det innehåll att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?» Konungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens oryggliga lag.»

13 Då svarade de och sade till konungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, aktar varken på dig eller på det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.»

14 När konungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över huru han skulle kunna rädda Daniel; ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom.

15 Då skyndade männen till konungen och sade till honom: »Vet, o konung, att det är en Mediens och Persiens lag att intet förbud och ingen förordning som konungen utfärdar kan återkallas.»

16 Då lät konungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen och konungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, han må rädda dig.»

17 Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och konungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns signet, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel.

18 Därefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig; och sömnen flydde honom.

19 Sedan om morgonen, när det dagades, stod konungen upp och gick med hast till lejongropen.

20 Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst; konungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oavlåtligen dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?»

21 Då svarade Daniel konungen: »Må du leva evinnerligen, o konung!

22 Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de icke hava gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig; ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o konung.

23 Då blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga Daniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man icke upptäcka någon skada på honom; ty han hade trott på sin Gud.

24 Sedan lät konungen hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, föllo lejonen över dem och krossade alla deras ben.

25 Därefter lät konung Darejaves skriva till alla folk och stammar och tungomål som funnos på hela jorden: »Mycken frid vare med eder!

26 Härmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förbliver evinnerligen; och hans rike är sådant att det icke kan förstöras, och hans välde består intill änden.

27 Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.»

28 Och denne Daniel steg i ära och makt under Darejaves' och under persern Kores' regeringar.

I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

11 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

12 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

14 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

15 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

16 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

17 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

18 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»

19 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

20 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

21 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

22 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

23 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

25 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

26 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

27 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

28 Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.