5 Moseboken 17-19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
17 Offra aldrig ett sjukt eller skadat djur, tjur eller får, till Herren, din Gud. Han avskyr sådana.
2 Om någon, vare sig det är en man eller en kvinna, någonstans i de städer jag ger dig gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och bryter förbundet med honom 3 genom att mot min befallning tjäna och tillbe andra gudar eller solen, månen eller himlens hela härskara 4 och du får höra det, ska du först noga ta reda på om ryktet talar sant att något så avskyvärt har skett i Israel. 5 Sedan ska mannen eller kvinnan som gjort det onda föras ut utanför staden och stenas till döds. 6 Men ingen får dömas till döden på grund av bara ett enda vittnesmål. Det måste finnas två eller tre vittnen. 7 Vittnena ska kasta de första stenarna för att döda honom och sedan ska hela folket göra likadant. Uteslut den som är ond bland er.
8 Om du råkar ut för ett fall som är svårt att avgöra, ett mord, en tvist om ägodelar eller ett misshandelsfall, kan du gå med dem till den plats Herren, din Gud, väljer ut åt sig. 9 Där kan du fråga prästerna, leviterna eller den domare som då är i tjänst och de ska tala om vad som är rätt. 10 Sedan ska du göra i enlighet med vad de meddelat dig på den plats Herren väljer ut. Följ deras anvisningar noga. 11 Gör i enlighet med den lag de lär dig och följ den dom de avkunnar. Vik inte åt något håll från vad de säger. 12 Den som förmätet vägrar att lyssna till prästen som står där och tjänstgör inför Herren, din Gud, eller till domaren, måste dö. Du ska utrota det onda ur Israel. 13 När folket får reda på detta kommer det att frukta och inte handla så förmätet igen.
Välj rätt kung
14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ska ge dig och du har intagit det och börjar tänka: ”Vi borde ha en kung som folken runt omkring oss,” 15 då ska du se till att välja ut den kung som Herren, din Gud, utser. Han måste vara en av dina landsmän, inte en utlänning som inte är din broder. 16 Han får inte skaffa sig alltför många hästar eller skicka sina män till Egypten för att skaffa fler därifrån, för Herren har sagt till er: ”Återvänd aldrig mer den vägen igen!” 17 Han får inte heller ha flera hustrur, för de kan locka honom till avfall och han får inte samla på sig en förmögenhet av silver och guld.
18 När kungen har bestigit sin tron, ska han låta någon skriva en kopia av denna lag som finns i en tavla hos de levitiska prästerna. 19 Han ska ha den hos sig och läsa i den varje dag av sitt liv, så att han lär sig frukta Herren, sin Gud, och noga följa allt som står i denna lag, alla dessa stadgar. 20 Detta ska hindra honom från att anse sig vara bättre än sina bröder och han ska alltid följa lagen utan att vika från den åt något håll. Hans och hans söner ska då regera länge i Israel.
Prästers och leviters del av offren
18 De levitiska prästerna, hela Levis stam, ska inte tilldelas landområden som de andra israeliterna. De ska få sitt underhåll av Herrens eldoffer och av hans arvedel. 2 De ska inte ha någon egen mark bland sina bröder, för Herren är deras egendom. Det är vad han har lovat dem.
3 Följande delar av alla nötkreatur och får som bärs fram som slaktoffer ska ges åt prästen: bogen, käkarna och magen. 4 Dessutom ska han få det första av din säd, av ditt vin, av din olja och av den första ullen vid fårklippningen. 5 Herren, din Gud, har nämligen bland dina stammar utsett just honom till att alltid tjäna inför Herren.
6 En levit som vill flytta från någon av dina städer i Israel för att komma till den plats som Herren väljer ut, ska ha rätt att göra det 7 och där göra tjänst i Herrens, din Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna som tjänar Herren. 8 Han ska få sin del som andra, även om han har egna medel efter försäljningen av familjearvet[a].
Varning för hedniska seder
9 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte ta efter de avskyvärda seder som råder bland de folk som nu bor där. 10 Ingen hos dig får bära fram sitt barn att brännas på bålet. Ingen får ägna sig åt spådom, teckentydning, svartkonst, häxeri 11 eller besvärjelser eller rådfråga de dödas andar eller spådomsandar eller ha kontakt med de döda. 12 Herren avskyr alla som ägnar sig åt sådant och det är för dessa avskyvärdheters skull som Herren, din Gud, fördriver de andra folken för dig. 13 Du ska vara klanderfri inför Herren, din Gud. 14 De folkslag som du ska förgöra lyssnar till teckentydare och spåmän, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig att göra det.
Ledning genom Guds profeter
15 Herren, din Gud, ska låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Ni ska lyssna till honom.[b] 16 Detta är vad du själv bad Herren, din Gud, om när ni var församlade vid berget Horeb. Vid foten av berget du sa: ”Låt mig inte mer höra Herrens, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö.”
17 Herren sa till mig: ”De har rätt. 18 Jag ska låta en profet komma bland dem ur deras eget folk en sådan som du. Jag ska tala om för honom vad han ska säga och allt vad jag befaller honom ska han säga till folket. 19 Jag ska själv straffa den som inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn. 20 Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn något som jag inte befallt honom att tala eller talar i andra gudars namn ska dö.”
21 Kanske undrar du hur man ska veta om det är ett budskap från Herren eller inte. 22 Om det som profeten sagt i Herrens namn inte inträffar och går i uppfyllelse, då är inte budskapet från Herren. Då är det profetens egna förmätna ord och du har inget att vara rädd för.
Sjätte budet: Regler om mord och krig
Fristäder
(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; Jos 20:1-9)
19 När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig och när du har fördrivit dem och slagit dig ner i deras städer och hus, 2 ska du avskilja tre fristäder i det land som Herren, din Gud, ger dig att ta i besittning. 3 Bygg vägar dit. Dela upp landet som Herren, din Gud, ger dig till egendom i tre områden, så att var och en som dräpt någon kan fly till en stad.
4 Detta gäller den som utan onda och hatfulla avsikter har dödat någon annan för att han ska kunna fly dit och rädda sitt liv. 5 Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer. 6 Annars kan blodshämnaren som i vredesmod förföljer dråparen hinna upp honom och döda honom om vägen är för lång, fastän han egentligen inte skulle ha dödats, eftersom han inte hatade den andre. 7 Därför befaller jag dig att välja ut tre städer.
8 Om Herren, din Gud, utvidgar dina gränser så som han med ed har lovat dina förfäder och ger dig hela det område han har lovat 9 därför att du lyder hela den lag jag ger dig idag och älskar Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder. 10 På så sätt behöver inte oskyldiga människor dödas i det land som Herren, din Gud, ger dig och du behöver inte dra blodskuld över dig.
11 Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och överfaller och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna, 12 ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till blodshämnaren och dödas. 13 Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att all blodsskuld rensas ut ur Israel för att det ska gå dig väl.
14 I landet som Herren, din Gud, ger dig ska du inte flytta din grannes gränsstenar som dina förfäder satt upp.
15 Döm aldrig någon för ett brott efter bara en persons vittnesmål. Det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras. 16 Om ett ondskefullt vittne anklagar någon falskt, 17 ska båda parter föras fram inför Herren inför prästerna och domarna som då är i tjänst. 18 Där ska domarna undersöka saken noggrant och om det visar sig att vittnet ljuger och vittnar falskt mot sin broder, 19 ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Gör dig av med det onda bland folket! 20 De övriga bland folket kommer att frukta när de hör om detta och i fortsättningen inte göra något så ont. 21 Du ska inte visa någon barmhärtighet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.
Footnotes
- 18:8 Grundtextens innebörd är osäker i den sista delen av versen.
- 18:15 Många profeter skulle träda fram efter Mose, men verserna 15,17–19 är en speciell profetia om Messias, uppfylld genom Jesus. Se Apg 3:20-24.
5 Mosebok 17-19
Svenska 1917
17 Du skall icke offra åt Herren, din Gud, något djur av fäkreaturen eller av småboskapen, som har något lyte eller något annat fel, ty sådant är en styggelse för Herren, din Gud.
2 Om bland dig, inom någon av de städer som Herren, din Gud, vill giva dig, någon man eller kvinna befinnes göra vad ont är i Herrens, din Guds, ögon, i det att han överträder hans förbund,
3 och går åstad och tjänar andra gudar och tillbeder dem, eller ock solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mitt bud,
4 och detta bliver berättat för dig, så att du får höra därom, då skall du noga undersöka saken; om det då befinnes vara sant och visst att en sådan styggelse har blivit förövad i Israel,
5 så skall du föra den man eller den kvinna som har gjort denna onda gärning ut till din stadsport det må nu vara en man eller en kvinna-och stena den skyldige till döds.
6 Efter två eller tre vittnens utsago skall han dödas; ingen skall dömas till döden efter allenast ett vittnes utsago.
7 Först skall vittnenas hand lyftas mot honom för att döda honom, och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
8 Om det i något fall bliver dig för svårt att själv döma i en blodssak eller i en rättsfråga eller i ett misshandlingsmål eller överhuvud i någon sak varom man tvistar i dina portar, så skall du-stå upp och begiva dig till den plats som HERREN, din Gud, utväljer,
9 och gå till de levitiska prästerna, och till den som på den tiden är domare; dem skall du fråga, och de skola förkunna för dig vad som är rätt.
10 Och i enlighet med vad de förkunna för dig där, på den plats som Herren utväljer. skall du göra; du skall i alla stycken hålla och göra vad de lära dig.
11 Efter den lag som de lära dig, och efter den dom som de avkunna för dig skall du göra. Från det som de förkunna för dig skall du icke vika av, vare sig till höger eller till vänster.
12 Men om någon gör sig skyldig till den förmätenheten att icke vilja lyssna till prästen, som står och gör tjänst där inför Herren, din Gud, eller till domaren, så skall den mannen dö: du skall skaffa bort ifrån Israel vad ont är.
13 Och allt folket skall höra det och frukta, och de skola icke mer göra sig skyldiga till sådan förmätenhet.
14 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, och du tager det i besittning och bor där om du då säger: »Jag vill sätta en konung över mig, såsom alla folk omkring mig hava»,
15 så skall du till konung över dig sätta den som Herren, din Gud, utväljer. En av dina bröder skall du sätta till konung över dig; du får icke sätta till konung över dig en utländsk man, som icke är din broder.
16 Men han må icke skaffa sig hästar i mängd, och icke sända sitt folk tillbaka till Egypten för att skaffa de många hästarna, ty Herren har ju sagt till eder: »I skolen icke mer återvända denna väg.»
17 Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mängd, på det att hans hjärta icke må bliva avfälligt; och icke heller skall han skaffa sig alltför mycket silver och guld.
18 Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift därav åt sig i en bok.
19 Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, för att han må lära att frukta Herren, sin Gud, så att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör efter dem.
20 Så skall han göra, för att hans hjärta icke må förhäva sig över hans bröder, och för att han icke må vika av ifrån buden, vare sig till höger eller till vänster; på det att han och hans söner må länge regera; sitt rike, bland Israels folk.
18 De levitiska prästerna, hela Levi stam, skola ingen lott eller arvedel hava med det övriga Israel; av HERRENS eldsoffer och hans arvedel skola de hava sitt underhåll.
2 De skola icke hava någon arvedel bland sina bröder; Herren är deras arvedel, såsom han har sagt dem.
3 Och detta skall vara vad prästerna hava rätt att få av folket, av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen: man skall giva prästen bogen, käkstyckena och vommen.
4 Förstlingen av din säd, ditt vin och din olja, och förstlingen av dina fårs ull skall du giva honom.
5 Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skola stå och göra tjänst i Herrens namn.
6 Och om leviten vill komma från någon av dina städer, inom vilken han vistas någonstädes i Israel, så må det stå honom fritt att komma, såsom honom lyster, till den plats som Herren utväljer,
7 och han må då göra tjänst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom alla hans bröder, leviterna, som stå där inför HERRENS ansikte.
8 De skola alla hava lika mycket till sitt underhåll, oberäknat vad någon kan äga genom försäljning av sitt fädernearv.
9 När du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, skall du icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser.
10 Hos dig må icke finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri,
11 ingen som förehar besvärjelsekonster, ingen som frågar andar, eller som är en spåman, eller som söker råd hos de döda.
12 Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana styggelsers skull fördriver HERREN, din Gud, dem för dig.
13 Du skall vara ostrafflig inför HERREN, din Gud.
14 Hedningarna som du nu fördriver lyssna väl till sådana som öva teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke tillstatt sådant.
15 En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall HERREN, din Gud, låta uppstå åt dig; honom skolen I lyssna till.
16 Det skall bliva alldeles såsom du begärde av HERREN, din Gud, vid Horeb, den dag då I voren där församlade och du sade: »Låt mig icke vidare höra HERRENS, min Guds, röst, och låt mig slippa att längre se denna stora eld, på det att jag icke må dö.»
17 Och HERREN sade till mig: »De hava rätt i vad de hava talat.
18 En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
19 Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom.
20 Men den profet som är så förmäten, att han i mitt namn talar vad jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.
21 Och om du säger vid dig själv: 'Huru skola vi känna igen det som icke är talat av HERREN?',
22 så må du veta: när profeten talar i HERRENS namn, och det som han har talat icke sker och icke inträffar, då är detta något som HERREN icke har talat; i förmätenhet har då profeten talat det; du skall icke frukta för honom.»
19 När HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din Gud, vill giva dig, och när du har fördrivit dem och bosatt dig i deras städer och i deras hus,
2 då skall du avskilja åt dig tre städer i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
3 Du skall försätta vägarna till dem i gott skick åt dig; och du skall dela i tre delar det landområde som HERREN, din Gud, giver dig till arvedel. Så skall du göra, för att var och en som har dräpt någon må kunna fly dit.
4 Och under följande villkor må en dråpare fly till någon av dem och så bliva vid liv; om någon dödar sin nästa utan vett och vilja, och utan att förut hava burit hat till honom
5 -- såsom när någon går med sin nästa ut i skogen för att hugga ved, och hans hand hugger till med yxan för att fälla trädet, och järnet då far av skaftet och träffar den andre, så att denne dör -- då må en sådan fly till någon av dessa städer och så bliva vid liv.
6 Detta vare stadgat, för att blodshämnaren, om han i sitt hjärtas vrede förföljer dråparen, icke må hinna upp honom, ifall vägen är för lång, och slå ihjäl honom, fastän han icke hade förtjänat döden, eftersom han icke förut hade burit hat till den andre.
7 Därför är det som jag bjuder dig och säger: »Tre städer skall du avskilja åt dig.»
8 Och när HERREN, din Gud, utvidgar ditt område, såsom han med ed har lovat dina fäder, och giver dig allt det land som han har sagt att han skulle giva åt dina fäder --
9 om du då håller och gör efter alla dessa bud som jag i dag giver dig, så att du älskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar på hans vägar, då skall du lägga ännu tre städer till dessa tre,
10 för att oskyldigt blod icke må utgjutas i ditt land, det som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld så komma att vila på dig.
11 Men om någon bär hat till sin nästa och lägger sig i försåt för honom och överfaller honom och slår honom till döds, och sedan flyr till någon av dessa städer,
12 då skola de äldste i hans stad sända bort och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han skall dö.
13 Du skall icke visa honom någon skonsamhet, utan du skall skaffa bort ifrån Israel skulden för den oskyldiges blod, för att det må gå dig väl.
14 Du skall icke flytta din nästas råmärke, något råmärke som förfäderna hava satt upp i den arvedel du får i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
15 Det är icke nog att allenast ett vittne träder upp mot någon angående någon missgärning eller synd, vad det nu må vara för en synd som någon kan hava begått. Efter två eller efter tre vittnens utsago skall var sak avgöras.
16 Om ett orättfärdigt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående någon förbrytelse,
17 så skola båda parterna träda fram inför HERRENS ansikte, inför de män som på den tiden äro präster och domare.
18 Och domarna skola noga undersöka saken; om då vittnet befinnes vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbörd mot sin broder,
19 så skolen I låta detsamma vederfaras honom som han hade tilltänkt sin broder: du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
20 Och det övriga folket skall höra det och frukta, och man skall icke vidare göra något sådant ont bland eder.
21 Du skall icke visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga for öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.