Add parallel Print Page Options

Att leva vist

(8:1—12:14)

Vem är som den vise
    som vet förklaringen till saker och ting?
Visheten lyser upp en människas ansikte
    och förvandlar hennes stränga uppsyn.

Jag säger:[a] Lyd kungen, så som du med ed svurit inför Gud att göra. Ha inte bråttom bort ur kungens närhet, och låt dig inte bli inblandad i något ont, för han gör som han vill. Kungens ord har en stor auktoritet, och vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

Den som lyder hans bud drabbas inte av något ont.
    Den vise känner till tid och domslut.
Det finns tid och domslut för allting,
    och människans ondska vilar tungt på henne.

Eftersom ingen vet vad som kommer att hända,
    vem kan tala om för henne vad som ska ske?
Ingen har makt över vinden,
    ingen kan hindra den.
Ingen har heller makt över sin dödsdag,
    och ingen kommer undan striden.
Ondskan kan inte rädda sina utövare.

Orättvisor

Allt detta har jag sett när jag betraktat det som sker under solen i en tid då en människa utövar makt över en annan, till sin egen olycka. 10 Jag har sett onda människor bli begravda, de som brukade komma och gå på den heliga platsen, och som sedan prisades i staden där de gjorde detta.[b] Även detta är meningslöst.

11 När domen inte genast fälls över det onda, kommer människorna att vilja göra ännu mer ont. 12 Men även om en syndare begår hundra onda gärningar och ändå får leva länge, så vet jag att det kommer att gå bra för dem som fruktar Gud. 13 Det går inte bra för den onde, och hans liv förlängs inte heller likt skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.

14 Meningslöst är det som händer här på jorden: Det finns rättfärdiga som får vad de onda förtjänar och onda som får vad de rättfärdiga förtjänar. Även detta är meningslöst.

Arbetsglädje är en gåva från Gud

15 Då lovordade jag glädjen, eftersom det inte finns något bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är det som följer henne i hennes möda under den tid som Gud låter henne leva under solen.

Alla har samma väg att gå

16 När jag åtog mig att lära känna visheten och betrakta all den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig någon sömn – 17 då insåg jag att allt som Gud har gjort under solen är bortom människans fattningsförmåga. Hur människan än anstränger sig för att komma underfund med det, fattar hon det inte. Även om den vise säger sig veta, kan han ändå inte fatta.

Människans lott

Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.

Det går den gode
    som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
    och den som är rädd för att svära.

Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon.

De levande vet att de kommer att dö,
    men de döda vet ingenting.
De har ingen belöning att vänta,
    och man ska inte ens komma ihåg dem.
Deras kärlek, hat och avund är över,
    och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen.

Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. 10 Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom.

11 Vidare såg jag under solen:
    Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
    inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
    och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.

12 En människa har inte heller kunskap om sin tid.

Likt fiskar som fångas i ett nät,
    eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
    som plötsligt kommer över dem.

Vishet och dårskap

13 Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14 Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15 I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16 Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.

17 Den vises ord i stillhet är starkare
    än ropen från den som för dårarnas talan.
18 Vishet är bättre än vapen,
    men en syndare fördärvar mycket gott.

10 En död fluga får en flaska parfym att stinka och jäsa.
    På samma sätt kan lite dårskap fördärva vishet och ära.
Den vises sinne dras till det som är rätt,
    dårens till det som är fel.
Var dåren än går saknar han vett,
    och han visar alla att han är en dåre.
Om en furste rasar mot dig, så lämna inte din plats.
    Ett lugnt sinne kan förhindra stora misstag.

Det finns ett ont som jag har sett under solen,
    ett misstag som begås av härskare:
Dårar ges upphöjda positioner,
    och rika hamnar på anspråkslösa platser.
Jag har sett tjänare rida,
    medan furstar har gått till fots som slavar.

Den som gräver en grop faller själv ner i den,
    och den som bryter ner en mur kan bli biten av en orm.
Den som bryter sten kan skada sig av sten,
    och den som hugger ved kan skada sig av den.

10 Om yxan är slö och ingen har slipat eggen,
    får man använda desto mer kraft.
Men med vishet lyckas man.

11 Om ormen biter innan den blivit tjusad,
    är ormtjusaren till ingen nytta.

12 Den vises ord gör gott,
    men en dåre fördärvar sig själv genom sitt prat.
13 Redan från början är allt han säger tokigt,
    men till slut blir det rena vansinnet.
14 Dåren bara pratar på.

Men ingen vet vad som ska komma.
    Vem kan tala om för honom vad som kommer att ske efter honom?

15 Dårens möda tröttar ut honom,
    så att han inte ens hittar vägen till staden.

16 Ve dig, du land, som har en yngling till kung,
    och vars furstar börjar festa redan på morgonen.
17 Lyckligt är du land, vars kung är en förnäm man
    och vars furstar äter vid rätt tid
och för att få styrka och inte för att berusa sig.

18 Den lates tak sjunker in,
    för sysslolösa händer regnar det in i huset.

19 En fest ger nöje och vin gör livet glatt,
    och för pengar får man ju allt detta.

20 Förbanna inte kungen ens i dina tankar,
    och inte heller den rike i ditt sovrum,
för det finns alltid fåglar som gärna kvittrar om vad du har sagt,
    och de bevingade för det vidare.

Det lönar sig att vara generös

11 Sänd ditt bröd över vattnen,
    för med tiden får du det tillbaka.
Dela med dig till många,
    för du vet inte vad det är för ont som kan drabba landet.

När molnen är fyllda,
    tömmer de sitt regn på jorden.
När ett träd faller,
    vare sig det faller åt söder eller norr,
så blir det liggande på den plats där det fallit.
    Den som spanar efter vinden
får aldrig något sått,
    och den som betraktar molnen
får ingenting skördat.

Lika lite som du förstår vindens vägar
    och fostrets tillväxt i livmodern,[c]
lika lite förstår du Guds verk,
    hans som gör allting.

Så ut din säd på morgonen
    och låt inte din hand vila på kvällen,
för du vet inte vilket som lyckas bäst
    eller om båda blir lika bra.

Njut av livet varje dag

Ljuset är ljuvligt,
    och det gör gott för ögonen att se solen.
Om människan får leva många år,
    bör hon glädja sig åt dem alla
och komma ihåg att de mörka dagarna blir många.
    Allt som ligger framför är meningslöst.

Råd till de unga

Gläd dig, du yngling, i din ungdomstid,
    njut helhjärtat av dina unga år!
Följ ditt hjärtas vägar
    och det dina ögon ser,
men tänk på att du ska stå till svars inför Gud
    för allt du gör.
10 Låt inte oro och bekymmer finnas i ditt hjärta
    och håll allt ont borta från din kropp.
Ungdomens styrka[d] är meningslös.

12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
    innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
    ”De ger mig ingen glädje”,
innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
    och molnen återvänder efter regnet.
Då darrar väktarna i huset,
    de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
    och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
Då stängs dörrarna mot gatan,
    och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
    men sångerskorna har sänkt rösten.
Då blir man rädd för alla högt belägna platser
    och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig[e] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
    Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
    silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
    krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
    stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

”Meningslöst! Meningslöst!”
    säger Predikaren.
    ”Allting är meningslöst.”

Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13 Mycket har vi nu hört,
    och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
    detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
    också de fördolda,
    goda såväl som onda.

Footnotes

  1. 8:2 Grundtextens innebörd är osäker; säger finns inte där.
  2. 8:10 Grundtexten har blev bortglömda i stället för prisades; översättningen följer här andra hebreiska handskrifter samt Septuaginta och andra gamla översättningar.
  3. 11:5 Eftersom vind och ande är ett och samma ord i hebreiskan, kan tanken också vara: Lika lite som du förstår (livs)andens väg till fostret som blir till… Fostret kan översättas mer ordagrant benen eller skelettet.
  4. 11:10 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Det kan tänkas syfta på någonting mörkt, och i detta sammanhang då ungdomen som en gryningstid. Septuaginta har dumhet, dårskap.
  5. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.

Vem är lik den vise, och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.

Jag säger er: Akta på konungens bud, ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.

Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad han vill.

Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

Den som håller budet skall icke veta av något ont; och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna.

Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och en människas ondska kommer tungt över henne.

Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan säga henne huru något kommer att ske?

Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.

Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer under solen, i en tid då den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.

10 Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och gå till vila, under det att sådana som hade gjort vad rätt var måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna i staden. Också detta är fåfänglighet.

11 Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är,

12 eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont är och likväl får länge leva. Dock vet jag ju att det skall gå de gudfruktiga väl, därför att de frukta Gud,

13 men att det icke skall gå den ogudaktige väl, och att hans dagar icke skola förlängas, såsom skuggan förlänges, eftersom han icke fruktar Gud.

14 En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.

15 Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.

16 När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till att betrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt,

17 då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.

Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne.

Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.

Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda.

För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.

Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.

Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen.

Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.

Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud.

Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen.

10 Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.

11 Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.

12 Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.

13 Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:

14 Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.

15 Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man.

16 Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och tänkespråk.

17 De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.

18 Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.

10 Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

10 Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

11 Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

12 Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

13 Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

14 Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

15 Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

16 Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

17 Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

18 Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

19 Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

20 Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.

11 Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.

Dela vad du har i sju delar, ja, i åtta, ty du vet icke vilken olycka som kan gå över landet.

Om molnen äro fulla av regn, så tömma de ut det på jorden; och om ett träd faller omkull, det må falla mot söder eller mot norr, så ligger det på den plats där det har fallit.

En vindspejare får aldrig så, och en molnspanare får aldrig skörda.

Lika litet som du vet vart vinden far, eller huru benen bildas i den havandes liv, lika litet förstår du Guds verk, hans som verkar alltsammans.

Så ut om morgonen din säd, och underlåt det ej heller om aftonen, ty du vet icke vilketdera som är gagneligast, eller om det ena jämte det andra är bäst.

Och ljuset är ljuvligt, och det är gott för ögonen att få se solen.

Ja, om en människa får leva än så många år, så må hon vara glad under dem alla, men betänka, att eftersom mörkrets dagar bliva så många, är ändå allt som händer fåfänglighet. Predikaren, 12 Kapitlet Ungdom och ålderdom. Slutord.

Gläd dig, du yngling, din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja, vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon. Men vet att Gud för allt detta skall draga dig till doms.

10 Ja, låt grämelse vika ur ditt hjärta, och håll plåga borta från din kropp. Ty ungdom och blomstring är fåfänglighet.

12 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;

Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,

den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;

då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;

då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;

ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen

och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.

Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet! ----

För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.

10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.

11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.

12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.

14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.