Add parallel Print Page Options

12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
    innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
    ”De ger mig ingen glädje”,
innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
    och molnen återvänder efter regnet.
Då darrar väktarna i huset,
    de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
    och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
Då stängs dörrarna mot gatan,
    och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
    men sångerskorna har sänkt rösten.
Då blir man rädd för alla högt belägna platser
    och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
    gräshoppan släpar sig[a] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
    Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
    silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
    krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
    stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.

Slutord

”Meningslöst! Meningslöst!”
    säger Predikaren.
    ”Allting är meningslöst.”

Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.

11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.

Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.

13 Mycket har vi nu hört,
    och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
    detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
    också de fördolda,
    goda såväl som onda.

Footnotes

  1. 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.

12 Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: »Jag finner icke behag i dem»;

Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet,

den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; då malerskorna sitta fåfänga, så få som de nu hava blivit, och skåderskorna hava det mörkt i sina fönster;

då dörrarna åt gatan stängas till, medan ljudet från kvarnen försvagas; då man står upp, när fågeln begynner kvittra, och alla sångens tärnor sänka rösten;

då man fruktar för var backe och förskräckelser bo på vägarna; då mandelträdet blommar och gräshoppan släpar sig fram och kaprisknoppen bliver utan kraft, nu då människan skall fara till sin eviga boning och gråtarna redan gå och vänta på gatan;

ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen

och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.

Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Allt är fåfänglighet! ----

För övrigt är att säga att Predikaren var en vis man, som också annars lärde folket insikt och övervägde och rannsakade; många ordspråk författade han.

10 Predikaren sökte efter att finna välbehagliga ord, sådant som med rätt kunde skrivas, och sådant som med sanning kunde sägas.

11 De visas ord äro såsom uddar, och lika indrivna spikar äro deras tänkespråk. De äro gåvor från en och samma Herde.

12 Och för övrigt är utom detta att säga: Min son, låt varna dig! Ingen ände är på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande gör kroppen trött.

13 Änden på talet, om vi vilja höra huvudsumman, är detta: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hör alla människor till.

14 Ty Gud skall draga alla gärningar till doms, när han dömer allt vad förborgat är, evad det är gott eller ont.