Predikaren 7-9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Vem vet vad som är bra för människan i livet, under de få och meningslösa dagar hon vandrar här som en skugga? Och vem kan tala om för människan vad som kommer att hända under solen efter att hon är borta?
Visa levnadsråd
2 Ett gott rykte är bättre än den dyrbaraste parfym,
och dödsdagen är bättre än födelsedagen.
3 Det är bättre att gå till ett sorgehus än till ett festställe,
för det är varje människas öde,
och det bör varje levande betänka.
4 Att sörja är bättre än att skratta,
för ett nedstämt ansikte gör gott för hjärtat.[a]
5 Den vises tankar är i sorgehuset
men dårens på nöjesställen.
6 Det är bättre att bli kritiserad av en vis man
än att lyssna på dårars sång.
7 Som törnris som sprakar under grytan
är dårens skratt.
Även det är meningslöst.
8 Rofferi gör en vis man till en dåre,
och mutor fördärvar hans sinne.
9 Slutet är bättre än början,
tålamod är bättre än högmod.
10 Var inte för snabb med att reta upp dig,
för förargelse bor i dårars hjärtan.
11 Säg inte: ”Varför var det bättre förr?”
för det är inte av vishet du ställer den frågan.
12 Vishet är lika bra som ett arv,
en förmån för dem som ser solen.
13 Visheten beskyddar, och det gör även pengar,
men fördelen med kunskapen
är att visheten ger sin ägare liv.
14 Se på Guds gärningar:
Vem kan göra rakt
vad han har gjort krokigt?
15 Var glad under de goda tiderna,
men inse i onda tider att Gud har gjort dem båda,
och människan kan inte utforska
vad som kommer härefter.
16 I mitt meningslösa liv har jag sett
att den rättfärdige går under i sin rättfärdighet
och den gudlöse lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig eller alltför vis.
För varför skulle du fördärva dig själv?
18 Var inte alltför gudlös,
och var inte en dåre.
Varför skulle du dö i förtid?
19 Det bästa är att gripa tag i det ena
utan att släppa det andra.
Den som fruktar Gud slipper hamna i ytterligheter.
20 För den vise är visheten en större styrka
än tio mäktiga män i staden.
21 Det finns ingen rättfärdig på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Bry dig inte om vartenda ord som sägs av andra,
så slipper du höra när din tjänare förbannar dig.
23 Du vet ju inom dig hur ofta du själv har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat med visheten.
Jag sa: ”Jag vill bli vis”,
men det övergick min förmåga.
25 Vad visheten än är, så är den långt borta
och mycket grundläggande –
vem kan någonsin finna den?
26 Sedan beslöt jag att försöka lära känna,
utforska och söka visheten och meningen,
för att inse att det onda är oförnuft och dårskapen vanvett.
27 Jag fann att bittrare än döden är en kvinna,
vars hjärta är snaror och nät,
och vars händer är bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren blir hennes fånge.
28 ”Se vad jag funnit,” säger Predikaren,
”jag har lagt det ena till det andra
för att finna en mening,
29 som jag har sökt men inte funnit:
Jag har funnit en ärbar[b] man bland tusen,
men jag har inte funnit en enda ärbar kvinna bland dem.
30 Se, bara detta har jag funnit:
Gud skapade människorna rättsinniga,
men själva söker de allt annat.”
Att leva vist
(8:1—12:14)
8 Vem är som den vise
som vet förklaringen till saker och ting?
Visheten lyser upp en människas ansikte
och förvandlar hennes stränga uppsyn.
2 Jag säger:[c] Lyd kungen, så som du med ed svurit inför Gud att göra. 3 Ha inte bråttom bort ur kungens närhet, och låt dig inte bli inblandad i något ont, för han gör som han vill. 4 Kungens ord har en stor auktoritet, och vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”
5 Den som lyder hans bud drabbas inte av något ont.
Den vise känner till tid och domslut.
6 Det finns tid och domslut för allting,
och människans ondska vilar tungt på henne.
7 Eftersom ingen vet vad som kommer att hända,
vem kan tala om för henne vad som ska ske?
8 Ingen har makt över vinden,
ingen kan hindra den.
Ingen har heller makt över sin dödsdag,
och ingen kommer undan striden.
Ondskan kan inte rädda sina utövare.
Orättvisor
9 Allt detta har jag sett när jag betraktat det som sker under solen i en tid då en människa utövar makt över en annan, till sin egen olycka. 10 Jag har sett onda människor bli begravda, de som brukade komma och gå på den heliga platsen, och som sedan prisades i staden där de gjorde detta.[d] Även detta är meningslöst.
11 När domen inte genast fälls över det onda, kommer människorna att vilja göra ännu mer ont. 12 Men även om en syndare begår hundra onda gärningar och ändå får leva länge, så vet jag att det kommer att gå bra för dem som fruktar Gud. 13 Det går inte bra för den onde, och hans liv förlängs inte heller likt skuggan, eftersom han inte fruktar Gud.
14 Meningslöst är det som händer här på jorden: Det finns rättfärdiga som får vad de onda förtjänar och onda som får vad de rättfärdiga förtjänar. Även detta är meningslöst.
Arbetsglädje är en gåva från Gud
15 Då lovordade jag glädjen, eftersom det inte finns något bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är det som följer henne i hennes möda under den tid som Gud låter henne leva under solen.
Alla har samma väg att gå
16 När jag åtog mig att lära känna visheten och betrakta all den verksamhet som pågår på jorden – varken dag eller natt unnar man sig någon sömn – 17 då insåg jag att allt som Gud har gjort under solen är bortom människans fattningsförmåga. Hur människan än anstränger sig för att komma underfund med det, fattar hon det inte. Även om den vise säger sig veta, kan han ändå inte fatta.
Människans lott
9 Allt detta har jag begrundat och kommit fram till: De rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Om en människa har kärlek eller hat framför sig vet hon inte. 2 Samma öde drabbar alla, den rättfärdige och den gudlöse, den gode och rene och den orene, den som offrar och den som inte gör det.
Det går den gode
som det går syndaren,
likaså den som svär en ed
och den som är rädd för att svära.
3 Det finns ett ont i allt som sker under solen: alla har samma öde. Människornas hjärtan är fulla av ondska, och dårskap bor inom dem livet igenom, och sedan förenar de sig med de döda. 4 Så länge någon lever finns det hopp. Även en levande hund är bättre än ett dött lejon.
5 De levande vet att de kommer att dö,
men de döda vet ingenting.
De har ingen belöning att vänta,
och man ska inte ens komma ihåg dem.
6 Deras kärlek, hat och avund är över,
och de ska aldrig mer befatta sig med det som händer under solen.
7 Så ät ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, för detta uppskattar Gud. 8 Klä dig alltid i vita kläder, och låt inte olja fattas på ditt huvud. 9 Lev lycklig tillsammans med den kvinna du älskar, alla dagar i ditt meningslösa liv, som Gud har gett dig under solen, i alla dina meningslösa dagar. För detta är din lott i livet och i din möda under solen. 10 Vad du än gör så gör det med all din kraft, för i dödsriket, dit du går, finns inget arbete, inga planer, ingen kunskap och ingen visdom.
11 Vidare såg jag under solen:
Det är inte de snabba som vinner loppet
eller den starkaste som segrar i striden,
inte heller de visa som har bröd,
inte de kloka som blir rika
och inte de lärda som lyckas.
Nej, alla är de beroende av rätt tid och tillfälle.
12 En människa har inte heller kunskap om sin tid.
Likt fiskar som fångas i ett nät,
eller som fåglar som fastnar i en snara,
så snärjs människorna i onda tider
som plötsligt kommer över dem.
Vishet och dårskap
13 Också ett annat exempel på stor visdom såg jag under solen, och den gjorde starkt intryck på mig: 14 Det fanns en liten stad med få invånare, och dit kom en mäktig kung med sin armé och belägrade den med stora befästningar. 15 I staden fanns det en vis men fattig man, och han räddade staden med sin vishet. Men sedan var det ingen som kom ihåg honom. 16 Då sa jag: ”Vishet är bättre än styrka.” Men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen fäster sig vid vad han säger.
17 Den vises ord i stillhet är starkare
än ropen från den som för dårarnas talan.
18 Vishet är bättre än vapen,
men en syndare fördärvar mycket gott.
Footnotes
- 7:4 Tanken är antingen att människan mår bra av att sörja öppet, eller: …trots att ansiktet är nedstämt kan man vara vid gott mod.
- 7:29 ärbar är i bägge fallen ett tillägg för att lyfta fram grundtextens innebörd, där man resp. kvinna i detta sammanhang står för något dygdigt, ärovärt.
- 8:2 Grundtextens innebörd är osäker; säger finns inte där.
- 8:10 Grundtexten har blev bortglömda i stället för prisades; översättningen följer här andra hebreiska handskrifter samt Septuaginta och andra gamla översättningar.
Predikaren 7-9
Svenska 1917
7 Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen? Predikaren, 7 Kapitlet Sorg och glädje, rättfärdighet och orättfärdighet, vishet, kvinnors ondska m. m.
2 Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen.
3 Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus; ty där är änden för alla människor, och den efterlevande må lägga det på hjärtat.
4 Bättre är grämelse än löje, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.
5 De visas hjärtan äro i sorgehus, och dårarnas hjärtan i hus där man glädes.
6 Bättre är att höra förebråelser av en vis man än att få höra sång av dårar.
7 Ty såsom sprakandet av törne under grytan, så är dårarnas löje. Också detta är fåfänglighet.
8 Ty vinningslystnad gör den vise till en dåre, och mutor fördärva hjärtat.
9 Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse; bättre är en tålmodig man än en högmodig.
10 Var icke för hastig i ditt sinne till att gräma dig, ty grämelse bor i dårars bröst.
11 Spörj icke: »Varav kommer det att forna dagar voro bättre än våra?» Ty icke av vishet kan du fråga så.
12 Jämgod med arvgods är vishet, ja, hon är förmer i värde för dom som se solen.
13 Ty under vishetens beskärm är man såsom under penningens beskärm, men den förståndiges förmån är att visheten behåller sin ägare vid liv.
14 Se på Guds verk; vem kan göra rakt vad han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen, och betänk under den onda dagen att Gud har gjort denna såväl som den andra, för att människan icke skall kunna utfinna något om det som skall ske, när hon är borta.
16 Det ena som det andra har jag sett under mina fåfängliga dagar: mången rättfärdig som har förgåtts i sin rättfärdighet, och mången orättfärdig som länge har fått leva i sin ondska.
17 Var icke alltför rättfärdighet, och var icke alltför mycket vis; icke vill du fördärva dig själv?
18 Var icke alltför orättfärdig, och var icke en dåre; icke vill du dö i förtid?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena, utan att ändå släppa det andra; ty den som fruktar Gud finner en utväg ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare än tio väldiga i staden.
21 Ty ingen människa är så rättfärdig på jorden, att hon gör vad gott är och icke begår någon synd.
22 Akta icke heller på alla ord som man talar, eljest kunde du få höra din egen tjänare uttala förbannelser över dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv mången gång har uttalat förbannelser över andra.
24 Detta allt har jag försökt att utröna genom vishet. Jag sade: »Jag vill bliva vis», men visheten förblev fjärran ifrån mig.
25 Ja, tingens väsen ligger i fjärran, djupt nere i djupet; vem kan utgrunda det?
26 När jag vände mig med mitt hjärta till att eftersinna och begrunda, och till att söka visheten och det som är huvudsumman, och till att förstå ogudaktigheten i dess dårskap och dåraktigheten i dess oförnuft,
27 då fann jag något som var bittrare än döden: kvinnan, hon som själv är ett nät, och har ett hjärta som är en snara, och armar som äro bojor. Den som täckes Gud kan undkomma henne, men syndaren bliver hennes fånge.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren, i det jag lade det ena till det andra för att komma till huvudsumman.
29 Något gives, som min själ beständigt har sökt, men som jag icke har funnit: väl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna har jag icke funnit i hela hopen.
30 Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder.
8 Vem är lik den vise, och vem förstår att så uttyda en sak? Visheten gör människans ansikte ljust, genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.
2 Jag säger er: Akta på konungens bud, ja, gör det för den eds skull som du har svurit vid Gud.
3 Förhasta dig icke att övergiva honom, inlåt dig ej på något som är ont; han kan ju göra allt vad han vill.
4 Ty en konungs ord är mäktigt, och vem kan säga till honom: »Vad gör du?»
5 Den som håller budet skall icke veta av något ont; och tid och sätt skall den vises hjärta lära känna.
6 Ty vart företag har sin tid och sitt sätt, och en människas ondska kommer tungt över henne.
7 Hon vet ju icke vad som kommer att ske; vem kan säga henne huru något kommer att ske?
8 Ingen människa har makt över vinden, till att hejda den, ej heller har någon makt över dödens dag, ej heller finnes undflykt i krig; så kan ogudaktigheten icke rädda sin man.
9 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt vad som händer under solen, i en tid då den ena människan har makt över den andra, henne till olycka.
10 Ock likaledes såg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav och gå till vila, under det att sådana som hade gjort vad rätt var måste draga bort ifrån den Heliges boning och blevo förgätna i staden. Också detta är fåfänglighet.
11 Därför att dom icke strax går över vad ont som göres, få människors barn dristighet att göra det ont är,
12 eftersom syndaren hundra gånger kan göra vad ont är och likväl får länge leva. Dock vet jag ju att det skall gå de gudfruktiga väl, därför att de frukta Gud,
13 men att det icke skall gå den ogudaktige väl, och att hans dagar icke skola förlängas, såsom skuggan förlänges, eftersom han icke fruktar Gud.
14 En fåfänglighet som händer här på jorden är det att rättfärdiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de ogudaktigas gärningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det går såsom hade de gjort de rättfärdigas gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
15 Så prisade jag då glädjen och fann att intet är bättre för människan under solen, än att hon äter ock dricker och är glad, så att detta får följa henne vid hennes möda, under de livsdagar som Gud giver henne under solen.
16 När jag vände mitt hjärta till att förstå vishet, och till att betrakta det besvär som man gör sig på jorden utan att få sömn i sina ögon, varken dag eller natt,
17 då insåg jag att det är så med alla Guds verk, att människan icke förmår fatta vad som händer under solen; ty huru mycket en människa än mödar sig för att utforska det, fattar hon det ändå icke. Och om någon vis man tänker att han skall kunna förstå det, så kommer han ändå icke att kunna fatta det.
9 Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne.
2 Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; den gode räknas lika med syndaren, den som svär bliver lik den som har försyn för att svärja.
3 Ett elände vid allt som händer under solen är detta, att det går alla lika. Därför äro ock människornas hjärtan fulla med ondska, och oförnuft är i deras hjärtan, så länge de leva; och sedan måste de ned bland de döda.
4 För den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju ännu något att hoppas; ty bättre är att vara en levande hund än ett dött lejon.
5 Och väl veta de som leva att de måste dö, men de döda vet alls intet, och de hava ingen vinning mer att vänta, utan deras åminnelse är förgäten.
6 Både deras kärlek och deras hat och deras avund hava redan nått sin ände, och aldrig någonsin få de mer någon del i vad som händer under solen.
7 Välan, så ät då ditt bröd med glädje, och drick ditt vin med glatt hjärta, ty Gud har redan i förväg givit sitt bifall till vad du gör.
8 Låt dina kläder alltid vara vita, och låt aldrig olja fattas på ditt huvud.
9 Njut livet med någon kvinna som du älskar, så länge de fåfängliga livsdagar vara, som förlänas dig under solen, ja, under alla dina fåfängliga dagar; ty detta är den del du får i livet vid den möda som du gör dig under solen.
10 Allt vad du förmår uträtta med din kraft må du söka uträtta; ty i dödsriket, dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.
11 Ytterligare såg jag under solen att det icke beror av de snabba huru de lyckas i löpandet, icke av hjältarna huru striden utfaller, icke av de visa huru de få sitt bröd, icke av de kloka vad rikedom de förvärva, eller av de förståndiga vad ynnest de vinna, utan att allt för dem beror av tid och lägenhet.
12 Ty människan känner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka fångas i olycksnätet, eller fåglarna, vilka fastna i snaran. Såsom dessa, så snärjas ock människornas barn på olyckans tid, när ofärd plötsligt faller över dem.
13 Också detta såg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes mig stort:
14 Det fanns en liten stad med få invånare, och mot den kom en stor konung och belägrade den och byggde stora bålverk mot den.
15 Men därinne fanns en fattig man som var vis; och denne räddade staden genom sin vishet. Dock, sedan tänkte ingen människa på denne fattige man.
16 Då sade jag: Väl är vishet bättre än styrka, men den fattiges vishet bliver icke föraktad, och hans ord varda icke hörda. Predikaren, 10 Kapitlet Levnadsregler och tänkespråk.
17 De vises ord, om de ock höras helt stilla, äro förmer än allt ropande av en dårarnas överste.
18 Bättre är vishet än krigsredskap; ty en enda som felar kan fördärva mycket gott.
Predikaren 7-9
Svenska Folkbibeln
7 1 Ty vem vet vad som är gott för en människa i livet, under de dagar hennes förgängliga liv varar, vilka hon lever som en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne kommer att ske under solen?
Levnadsvisdom
2 Bättre ett gott namn än god salva,
och bättre dödens dag än födelsens dag.
3 Bättre gå till sorgehus än till gästabudshus.
Ty det är slutet för alla människor
och den som lever bör ta det till hjärtat.
4 Bättre sorg än skratt,
av plågat ansikte mår hjärtat väl.
5 De visas hjärtan är i sorgens hus,
dårarnas hjärtan i glädjens hus.
6 Bättre höra klander av en vis man
än höra dårars sång.
7 Ty som sprakandet av törne under grytan,
så är dårens skratt.
Också detta är fåfänglighet.
8 Orätt vinning gör den vise till en dåre,
mutor fördärvar hjärtat.
9 Bättre slutet på en sak än dess början,
bättre tålmodig än högmodig.
10 Var inte snar till vrede,
ty vrede bor i dårars bröst.
11 Fråga inte: Hur kommer det sig
att det var bättre förr?
Det är inte av vishet du frågar så.
12 En god sak är vishet tillsammans med arvegods,
en förmån för dem som ser solen.
13 Ty vishetens beskydd är som penningens beskydd.
Men kunskapens företräde
är att visheten ger liv åt den som har den.
14 Se på Guds verk:
Vem kan göra rakt det han har gjort krokigt?
15 Var alltså vid gott mod under den goda dagen
och besinna under den onda dagen,
att den ena såväl som den andra har Gud gjort
för att människan inte skall kunna utforska
det som kommer efter henne.
16 Allt har jag sett under mina förgängliga dagar:
Den rättfärdige går under i sin rättfärdighet,
den ogudaktige lever länge i sin ondska.
17 Var inte alltför rättfärdig
och var inte alltför vis.
Varför skulle du förstöra dig själv?
18 Var inte alltför ogudaktig
och var inte dåraktig.
Varför skulle du dö innan din tid kommer?
19 Det är bäst att du håller fast vid det ena
utan att ändå släppa det andra,
ty den som fruktar Gud
finner en väg ut ur allt detta.
20 Visheten gör den vise starkare
än tio mäktiga i staden.
21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden
som gör gott och aldrig syndar.
22 Fäst dig inte vid allt vad människor säger,
så hör du inte att din tjänare förbannar dig.
23 Ditt hjärta vet ju att du själv många gånger har förbannat andra.
24 Allt detta har jag prövat genom vishet.
Jag sade: "Jag vill bli vis."
Men visheten var fjärran från mig.
25 Det som är långt borta
och mycket djupt
vem finner det?
26 Och jag vände mitt hjärta till att lära känna,
utforska och söka vishet och sammanhang.
Jag ville förstå att ogudaktighet är dårskap
och dåraktigheten galenskap.
27 Och jag fann:
Bittrare än döden är den kvinna
vars hjärta är som snaror och nät,
vars händer är som bojor.
Den som är god inför Gud undgår henne,
men syndaren fångas av henne.
28 Se, detta fann jag, säger Predikaren,
när jag lade det ena till det andra
för att få sammanhang,
29 något som min själ ännu söker men inte funnit.
En enda man bland tusen har jag funnit,
men en kvinna bland alla dessa har jag ej funnit.
30 Se, endast detta har jag funnit
att Gud skapade människorna rättsinniga.
Men sedan har de tänkt ut många onda planer.
Levnadsregler och tänkespråk
8 Vem är lik den vise, och vem kan förklara saker och ting?
Visheten gör människans ansikte ljust,
det stränga i hennes uppsyn förvandlas.
2 Jag säger: Akta på kungens ord
för den eds skull som du har svurit vid Gud.
3 Var inte snar att överge honom,
framhärda inte i något ont.
Han gör allt vad han vill.
4 Ty en kungs ord är mäktigt,
och vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
5 Den som håller budet
vill inte veta av något ont.
Den vises hjärta känner tid och dom.
6 För allting finns en tid och en dom,
och en människas ondska vilar tungt på henne.
7 Hon vet ju inte vad som kommer att ske,
och vem kan säga henne hur det kommer att gå?
8 Ingen människa har makt över anden,[a]
så att hon kan hålla anden[b] kvar,
och ingen har makt över dödens dag.
I krig kommer ingen undan,
och ondska kan inte rädda den ogudaktige.
Orättvisor i världen
9 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt det som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka. 10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev glömda i staden. Också detta är förgänglighet.
11 Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont. 12 Men även om syndaren hundra gånger gör det som är ont och lever länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga - de fruktar ju Gud - 13 men illa för den orättfärdige. Hans levnad förlängs inte som skuggan - han fruktar ju inte Gud. 14 Fåfänglighet är detta som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de hade gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de hade gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
15 Jag prisar glädjen, ty det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen. 16 När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn - 17 då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.
9 Allt detta har jag grubblat på och jag har prövat allt detta: Att de rättfärdiga och visa och deras gärningar är i Guds hand. Kärlek eller hat - ingen människa vet vad som ligger framför henne 2 Allt händer lika för alla, för den rättfärdige och den ogudaktige, för den gode, den rene och den orene, för den som offrar och den som inte offrar. Det går den gode som det går syndaren, den som svär en ed på samma sätt som den som är rädd för att svära. 3 Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda. 4 För den som blir utvald att höra till de levandes skara finns hopp, ty bättre är en levande hund än ett dött lejon. 5 De som lever vet att de måste dö, men de döda vet ingenting och de får ingen lön mer, ty minnet av dem är glömt. 6 Deras kärlek, deras hat och deras avund finns inte mer. Aldrig någonsin mer får de ta del i vad som sker under solen.
7 Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör. 8 Låt dina kläder alltid vara vita och låt olja aldrig fattas på ditt huvud. 9 Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen. 10 Allt vad din hand kan göra, gör det med kraft. Ty i graven dit du går kan man inte verka eller tänka, och där finns ingen kunskap eller vishet.
11 Vidare såg jag under solen: Det är inte de snabba som vinner loppet, och inte hjältarna striden. Inte heller får de visa alltid bröd, de kloka rikedom och de kunniga uppskattning. De är alla beroende av tid och tillfälle. 12 Människan känner inte heller sin tid. Som fiskarna fångas i olycksnätet eller fåglarna fastnar i snaran, så snärjs också människors barn i olyckans tid, när ofärd plötsligt kommer över dem.
13 Också detta såg jag under solen, en visdom som syntes mig stor: 14 Det fanns en liten stad med få invånare. Mot den kom en stor kung som belägrade den och byggde stora befästningsverk mot den. 15 Där inne fanns en fattig men vis man som räddade staden genom sin vishet. Men ingen kom ihåg denne fattige man. 16 Då sade jag: "Vishet är bättre än styrka", men den fattiges vishet blir föraktad, och ingen lyssnar till det han säger.
Vishet och dårskap
17 De visas ord som hörs i stillhet
är bättre än ropet från en härskare bland dårar.
18 Vishet är bättre än vapen,
men en enda som syndar
fördärvar mycket gott.
Footnotes
- Predikaren 8:8 anden Annan översättning: "vinden".
- Predikaren 8:8 anden Annan översättning: "vinden".
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln