Efesierbrevet 1-6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är apostel[a] åt Kristus[b] Jesus.
Till de heliga i Efesos som är trogna i Kristus Jesus.
2 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Inledande hyllning till Gud
3 Välsignad är vår Herre Jesus Kristus Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse från den himmelska världen i Kristus, 4 liksom han, innan världen skapades, utvalde oss att vara heliga och fläckfria inför sig i kärlek. 5 Han har genom Jesus Kristus förutbestämt oss till att bli hans barn. Detta var hans vilja och beslut 6 till pris och ära för den nåd han har skänkt oss i den Älskade. 7 I honom är vi friköpta genom hans blod, och vi har fått förlåtelse för våra överträdelser på grund av den rika nåd 8 som han lät flöda över oss, med vishet och insikt. 9 Han avslöjade nämligen sin hemliga[c] plan för oss – det beslut om Kristus som han från början hade fattat. 10 Det skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, både i himlen och på jorden.
11 I honom har vi också fått vårt arv, eftersom vi är förutbestämda till det av honom som genomför allting efter sin vilja och sitt beslut. 12 Detta var för att vi som var de första att börja hoppas på Kristus, skulle hylla och ära Gud. 13 Men i honom har också ni fått höra det sanna budskapet, evangeliet som kan rädda er. Och i honom har också ni, efter att ha kommit till tro, fått den heliga Anden som ett sigill. 14 Anden är garantin för vårt arv, att Guds eget folk ska friköpas och Gud hyllas och äras.
Paulus tackar för församlingen och ber om andlig vishet
15 Ända sedan jag fick höra om er tro på Herren Jesus och om er kärlek till alla de heliga 16 har jag ständigt tackat Gud när jag har bett för er. 17 Jag ber att vår Herre Jesus Kristus Gud, härlighetens Fader, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni lär känna honom mer. 18 Jag ber att era hjärtan ska upplysas, så att ni inser vad det är för hopp han har kallat er till och vilka härliga rikedomar som han låter de heliga få ärva, 19 och hur otroligt stark hans kraft är för oss som tror. Det är samma mäktiga kraft 20 som han lät verka i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen,[d] 21 högt över alla härskare, makter, krafter och auktoriteter,[e] över alla namn som kan nämnas, såväl i den här tidsåldern som i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter[f], och honom som är huvud över allting gjorde han också till huvud för församlingen. 23 Församlingen är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i allting.[g]
Nytt liv i gemenskapen med Kristus
2 Ni var döda i era överträdelser och synder, 2 då ni levde på den nuvarande världens vis. Ni följde härskaren över luftens rike, den andemakt som nu verkar i olydnadens människor. 3 På det sättet levde vi allihop förut. Vi följde våra mänskliga impulser och lät kroppens begär och våra egna tankar styra oss. Av naturen var vi vredens barn, precis som alla andra.
4 Men vår Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss så mycket 5 att han gjorde oss levande tillsammans med Kristus, trots att vi var döda genom våra överträdelser. Det är av nåd som ni är räddade. 6 Han har uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen i Kristus Jesus, 7 för att i kommande tidsåldrar visa sin överväldigande rika nåd i godheten mot oss i Kristus Jesus.
8 Ni är alltså räddade av nåd genom tron, inte av er själva, utan det är en gåva från Gud, 9 inte på grund av gärningar, och därför kan heller ingen skryta. 10 Vi är hans verk, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud från början planerade att vi skulle göra.
Alla är ett i gemenskapen med Kristus
11 Kom därför ihåg att ni som var födda hedningar och kallades oomskurna av dem som kallas omskurna, utifrån den fysiska omskärelse som människor utför, 12 kom ihåg att ni på den tiden var utan Kristus, utan medborgarskap i Israel, utan delaktighet i förbunden och deras löfte, utan hopp och utan Gud här i världen. 13 Men nu har ni i Kristus, ni som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristus blod.
14 Han är nämligen vår fred, han som gjorde de två till ett och rev ner fiendskapens skiljemur. 15 Han har i sin kropp tillintetgjort lagen med dess bud och föreskrifter, för att i sig skapa en ny människa av de två, och därmed stifta fred. 16 I denna enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, där han dödade fiendskapen. 17 Han kom med evangeliet om fred för er som var långt borta, och fred för dem som var nära. 18 Och nu kan vi båda genom honom komma inför Fadern, i en och samma Ande.
19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar, utan har samma medborgarskap som de heliga och tillhör Guds husfolk. 20 Ni är byggda på apostlarnas och profeternas[h] grund, med Kristus Jesus själv som hörnsten. 21 Det är i honom som hela huset fogas samman, så att det byggs upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom fogas också ni samman till en boning åt Gud i Anden.
Gud visar sin hemliga plan
3 Därför: Jag, Paulus, Kristus Jesus fånge för er skull, ni som var hedningar…[i]
2 Ni har säkert hört om det uppdrag som Gud i sin nåd gav mig för er skull, 3 hur denna hemlighet[j] avslöjades för mig, som jag kort skrev om tidigare.[k] 4 Och när ni läser det, kommer ni att förstå att jag känner till Kristus hemlighet. 5 Den avslöjades aldrig för tidigare generationer, men nu har den uppenbarats genom Anden för hans heliga apostlar och profeter: 6 I Kristus Jesus och genom evangeliet om honom har hedningarna samma arvsrätt som vi, tillhör samma kropp som vi, och har del i löftet som vi. 7 Jag blev evangeliets tjänare genom Guds nådegåva som han gav mig genom sin kraft och makt.
8 Jag, den allra minsta av alla heliga[l], fick denna nåd att bland hedningarna förkunna evangeliet om Kristus ofattbara rikedom 9 och upplysa alla om den plan med denna hemlighet som tidsåldrarna igenom har varit gömd hos Gud, alltings skapare. 10 Detta var för att härskarna och makterna[m] i den himmelska världen genom församlingen skulle lära känna Guds vishet och dess mångfald. 11 Detta har varit Guds eviga plan, som han förverkligade i Kristus Jesus, vår Herre.
12 I honom och genom tron på honom kan vi med tillförsikt frimodigt komma inför Gud. 13 Jag ber er därför att inte vara ledsna över de lidanden jag måste gå igenom för er skull, för mitt lidande är er härlighet.
Paulus ber för församlingen
14 Därför faller jag ner inför Fadern, 15 han från vilken allt vad far heter i himlen och på jorden får sitt namn. 16 Jag ber att han som är så rik på härlighet ska ge er kraft och inre styrka genom sin Ande, 17 så att Kristus genom tron ska bo i era hjärtan och att ni ska hålla er fast rotade i kärleken. 18 Då ska ni tillsammans med alla de heliga förstå bredden och längden, höjden och djupet 19 och lära känna hans kärlek, som är långt mer än någon någonsin kan förstå. Så ska ni uppfyllas av hela Guds fullhet.[n]
20 Han som verkar i oss med sin kraft och kan göra långt mer än vi någonsin kan be om eller tänka oss, 21 han ska bli ärad i församlingen genom Kristus Jesus, i alla generationer i all evighet, amen.
Enhet genom Guds Ande
4 Därför vill jag, som sitter fängslad för Herrens skull, nu uppmana er att leva på ett sätt som är värdigt er kallelse. 2 Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. 3 Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, 4 så att det är en kropp och en Ande, liksom ni är kallade till ett och samma hopp. 5 Det finns en Herre, en tro och ett dop, 6 en Gud, som är Fader till alla, är över allting, genom allting och i allting.
7 Men var och en av oss har fått nåden alltefter den gåva som Kristus har gett. 8 Därför sägs det:
”Han steg upp i höjden
och tog fångar,
och han gav människorna gåvor.”[o]
9 Att han steg upp måste ju betyda att han först hade kommit ner till jorden.[p] 10 Och han som kom ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allting. 11 Han gjorde några till apostlar, andra till profeter, evangelister, pastorer[q] och lärare. 12 De ska utrusta de heliga för deras tjänst att bygga upp Kristus kropp, 13 tills vi alla ska vara eniga i tron och i kunskapen om Guds Son, så att vi blir fullvuxna och mogna i likhet med Kristus fullhet.
14 Då är vi inte längre barn som kastas hit och dit av vågorna och blåses åt olika håll av varje lärovind i bedrägliga mänskliga spel som med list lockar till villfarelser. 15 Nej, vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allting växa upp till honom som är huvudet, Kristus. 16 Det är han som fogar samman hela kroppen och håller ihop den med hjälp av alla dess leder, genom att varje del ger sitt stöd med den kraft han har gett den. Så växer hela kroppen och byggs upp i kärlek.
Regler för det nya livet
17 För Herrens skull vill jag därför uppmana er: Lev inte längre som hedningarna. Deras tankar är meningslösa, 18 och deras förstånd är i mörker. De har ingen del i det liv som Gud ger, för de är okunniga och hårdhjärtade. 19 Utan att skämmas kastar de sig ut i ett omoraliskt liv och ägnar sig helt åt all slags orenhet och själviskhet.
20 Men ni är inte sådana, ni som har lärt känna Kristus. 21 Ni har fått höra budskapet om honom, och ni har undervisats om honom så som sanningen är i Jesus. 22 Därför ska ni sluta leva som ni gjorde förut och kasta av er ert gamla jag som går under och är fyllt av bedrägliga begär. 23 Ni ska förnyas till ande och sinne 24 och ta på er den nya människan, som är skapad till att likna Gud i rättfärdighet och sann helighet.
25 Ljug därför inte längre, utan tala sanning med varandra.[r] Vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte.[s] Låt inte er vrede fortgå tills solen går ner. 27 Låt inte djävulen få något tillfälle. 28 Den som är tjuv ska sluta att stjäla och i stället börja arbeta och göra rätt för sig. Då kan han också dela med sig till människor i nöd. 29 Tala aldrig något oanständigt, utan säg bara sådant som bygger upp och behövs och kan bli till välsignelse för dem som lyssnar. 30 Gör inte Guds heliga Ande ledsen. Anden har ni ju fått som ett sigill för befrielsens dag. 31 Lägg av med all bitterhet, ilska och alla vredesutbrott, hån, förolämpningar och all annan ondska. 32 Var goda och milda mot varandra. Förlåt varandra, så som Gud har förlåtit er i Kristus.
Ett liv i kärlek
5 Ha alltså Gud som förebild, som hans älskade barn. 2 Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och gett sig själv som en offergåva, som en välbehaglig lukt för Gud.
3 Bland er får sådant som sexuell omoral och annan orenhet eller girighet aldrig ens nämnas. Sådant anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar snuskiga historier, dumt prat och elaka skämt bland er. Tacka i stället Gud. 5 Ni ska ha klart för er att ingen som ägnar sig åt sexuell omoral och annan orenhet eller girighet får del i Kristus och Guds rike, för detta är att tillbe avgudar. 6 Låt er inte luras av tomt prat, för sådant drar Guds vrede över de olydiga. 7 Delta aldrig i det som dessa människor ägnar sig åt.
8 Förut levde ni ju i mörker, men nu har ni i Herren blivit ljus. Lev då som de som tillhör ljuset. 9 Ljusets frukt är ju godhet, rättfärdighet och sanning. 10 Sök alltid efter det som behagar Herren. 11 Delta inte i mörkrets fruktlösa gärningar, utan avslöja dem i stället. 12 Vad dessa människor har för sig i hemlighet är så skamligt att man inte ens kan tala om det. 13 Men alltsammans ska avslöjas, när ljuset får göra det synligt, 14 för ljuset avslöjar allt. Det är därför man brukar säga:
”Vakna, du som sover,
stå upp från de döda,
så ska Kristus lysa över dig.”[t]
15 Var alltså noga med hur ni lever, inte som ovisa, utan som visa människor. 16 Ta vara på varje tillfälle, för tiden är ond. 17 Var därför inte oförståndiga, utan försök att förstå vad Herren vill. 18 Drick er inte fulla på alkohol, för det leder till utsvävningar. Låt er i stället fyllas av Anden, 19 och tala till varandra med psalmer, hymner och andliga sånger, som ni helhjärtat sjunger och spelar för Herren.[u] 20 Tacka alltid vår Gud och Fader för allting i vår Herre Jesus Kristus namn.
Råd angående gifta par
21 Underordna er varandra i fruktan för Kristus, 22 och ni gifta kvinnor era män som Herren. 23 Mannen är huvud för sin hustru, liksom Kristus är huvud för församlingen, Frälsare för denna sin kropp. 24 Så som församlingen underordnar sig Kristus, ska också gifta kvinnor i allt underordna sig sina män.
25 Ni gifta män, älska era hustrur så som Kristus har älskat församlingen och gett sitt liv för den, 26 för att helga den, sedan han gjort den ren genom bad i vatten och genom ordet. 27 Han ville låta församlingen stå där inför honom i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något sådant, helig och felfri. 28 På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. 29 Ingen hatar ju sin egen kropp, utan ger den näring och tar hand om den. Så gör Kristus med församlingen. 30 Och i den kroppen är vi alla olika delar.
31 ”Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.”[v] 32 Det ligger en stor hemlighet i detta, här talar jag om Kristus och församlingen. 33 Men också en man ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man respekt.
Råd angående föräldrar och barn
6 Ni barn, lyd era föräldrar för Herrens skull, för det är vad som är rätt. 2 ”Visa respekt för dina föräldrar” är det första bud som följs av ett löfte: 3 ”så ska du få ett långt och lyckligt liv på jorden.”[w]
4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och undervisa dem så som Herren vill.
Råd angående slavar
5 Ni slavar, lyd era jordiska herrar med respekt och vördnad, gör det med uppriktigt hjärta, så som ni lyder Kristus. 6 Var inte ögontjänare som ställer upp för syns skull. Var tjänare åt Kristus, så att ni gör Guds vilja av hela ert hjärta. 7 Utför er tjänst villigt, som för Herren och inte för människor. 8 Ni vet att Herren en dag ska ge var och en lön för allt gott han har gjort, vare sig han är slav eller fri.
9 Och ni som är slavägare, behandla dem på samma sätt väl och utan hot. Ni vet att både ni och de har samma Herre i himlen, och han gör ingen skillnad på människor.
Ta på er Guds rustning
10 Till sist: Var starka i Herren och hans väldiga kraft. 11 Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens lömska attacker. 12 Det är ju inte människor vi strider mot, utan mot härskare och makter, mot mörkrets världshärskare och mot onda andemakter i himlarymden.
13 Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot när ni attackeras av ondskan, och behålla era ställningar när ni fullföljt allt.
14 Stå alltså fasta! Spänn på er sanningen som ett bälte och rättfärdigheten som en bröstsköld. 15 Sätt som skor på era fötter den beredskap som evangeliet om fred ger. 16 Håll alltid trons sköld framför er, för med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord. 18 Gör det under ständig bön och vädjan. Be alltid i Anden. Vaka därför, och be uthålligt för alla de heliga, utan att tröttna.
19 Be också för mig, att jag ska få de rätta orden, så att jag utan rädsla kan berätta om evangeliets hemlighet. 20 För dess skull är jag ett sändebud i kedjor.[x] Be att jag kan sprida budskapet utan rädsla, så som jag bör göra.
Slutönskan
21 Min käre bror och trogne tjänare i Herren, Tychikos, kommer att berätta allt för er om hur jag har det och hur situationen här ser ut. 22 Jag skickar honom till er just för att ni ska få veta hur det står till med oss, och för att han ska uppmuntra era hjärtan.
23 Frid åt er, syskon, och kärlek och tro från Gud Fadern och Herren Jesus Kristus.
24 Nåd åt alla som älskar vår Herre Jesus Kristus med en oförgänglig kärlek.
Footnotes
- 1:1 Eller sändebud.
- 1:1 Se not till Matt 1:1.
- 1:9 Paulus använde ordet hemlig för att gå emot den religionsblandning som förekom i området och för vilken detta var en viktig term.
- 1:20 Jfr Ps 110:1.
- 1:21 Området där Efesos låg var känt för sin ängladyrkan, som benämningarna kan tänkas syfta på, och Paulus ville visa att änglarna står under Jesus.
- 1:22 Se Ps 8:7.
- 1:23 Jfr Jer 23:24.
- 2:20 Detta syftar antagligen på de profeter som verkade i församlingarna. Se 3:5.
- 3:1 I grundtexten verkar satsen vara oavslutad och får troligen sin fortsättning i den bön som börjar i v. 14.
- 3:3 Se not till 1:9.
- 3:3 Paulus syftar antagligen på 1:9-10, där han beskriver hur Kristus enligt Guds plan nu är härskare över hela universum.
- 3:8 Paulus hade förföljt och låtit döda Jesus efterföljare. Jfr Apg 7-9.
- 3:10 Se not till 1:21.
- 3:19 Paulus använde ordet fullhet för att gå emot gnosticismen, en falsk lära som sa att den gudomliga fullheten styr människors öde. Enligt gnosticismen var ”fullheten” summan av många mindre andemakter.
- 4:8 Se Ps 68:19.
- 4:9 Eller: till underjorden, dvs. de dödas värld.
- 4:11 Egentligen herdar, som begreppet pastor härstammar från.
- 4:25 Se Sak 8:16.
- 4:26 Se Ps 4:5.
- 5:14 Citatet är antagligen taget från en sång.
- 5:19 I de första församlingarna sjöng man både psalmer ur Psaltaren och nykomponerade sånger. Citatet i v. 14 är antagligen från en sådan ny sång. Se också Jes 51:17; 52:1; 60:1
- 5:31 Se 1 Mos 2:24.
- 6:3 Se 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.
- 6:20 Paulus satt antagligen i husarrest i Rom, där han hade full frihet att berätta budskapet om Jesus. Jfr Apg 28:16,30-31.
Efesierbrevet 1-6
Svenska 1917
1 Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, hälsar de heliga som bo i Efesus, de i Kristus Jesus troende.
2 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
3 Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse,
4 såsom han ju, förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och ostraffliga inför sig.
5 Ty i sin kärlek förutbestämde han oss till barnaskap hos sig, genom Jesus Kristus, efter sin viljas behag,
6 den nådeshärlighet till pris, varmed han har benådat oss i den älskade.
7 I honom hava vi förlossning genom hans blod, förlåtelse för våra synder, efter hans nåds rikedom.
8 Och denna nåd har han i överflödande mått låtit komma oss till del, med all vishet och allt förstånd,
9 i det att han för oss har kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv,
10 om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.
11 I honom hava vi ock undfått vår arvslott, vi som förut voro bestämda därtill genom dens beslut, som verkar allting efter sin egen viljas råd.
12 Så skulle vi, hans härlighet till pris, vara de som i Kristus redan i förväg hava ägt ett hopp.
13 I honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, i honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade helige Ande,
14 vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att hans egendomsfolk skall förlossas, hans härlighet till pris.
15 Sedan jag fick höra om eder tro i Herren Jesus och om eder kärlek till alla de heliga,
16 har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner.
17 Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig,
18 och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga,
19 och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft,
20 varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen,
21 över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande.
22 »Allt lade han under hans fötter.» Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting --
23 åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.
2 Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder
2 i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.
3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt kötts begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra.
4 Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har, för den stora kärleks skull, varmed han har älskat oss,
5 gjort oss levande med Kristus, oss som voro döda genom våra synder. Av nåd ären I frälsta!
6 Ja, han har uppväckt oss med honom och satt oss med honom i den himmelska världen, i Kristus Jesus,
7 för att i de kommande tidsåldrarna bevisa sin nåds översvinnliga rikedom, genom godhet mot oss i Kristus Jesus.
8 Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det --
9 icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
10 Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem.
11 Kommen därför ihåg att I förut, I som voren hedningar i köttet och bleven kallade oomskurna av dem som kallas omskurna, efter den omskärelse som med händer göres på köttet --
12 kommen ihåg att I på den tiden, då när I voren utan Kristus, voren utestängda från medborgarskap i Israel och främmande för löftets förbund, utan hopp och utan Gud i världen.
13 Nu däremot, då I ären i Kristus Jesus, haven I, som förut voren fjärran, kommit nära, i och genom Kristi blod.
14 Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur som stod emellan oss, nämligen ovänskapen.
15 Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid,
16 och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen.
17 Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära.
18 Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern.
19 Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk,
20 uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,
21 i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren.
22 I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning, i Anden. gärningar; till att vandra i sådana har ju Gud förut berett oss.
3 Fördenskull böjer jag mina knän, jag Paulus, som till gagn för eder, I hedningar, är Kristi Jesu fånge.
2 I haven väl hört om det nådesuppdrag av Gud, som är mig givet för eder räkning,
3 huru genom uppenbarelse den hemlighet blev för mig kungjord, varom jag ovan har i korthet skrivit.
4 Och när I läsen detta, kunnen I därav förstå vilken insikt jag har i Kristi hemlighet,
5 som under förgångna släktens tider icke hade blivit kungjord för människors barn, såsom den nu genom andeingivelse har blivit uppenbarad för hans heliga apostlar och profeter.
6 Jag menar den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet -- detta genom evangelium,
7 vars tjänare jag har blivit i följd av den Guds nåds gåva som blev mig given genom hans mäktiga kraft.
8 Ja, åt mig, den ringaste bland alla heliga, blev den nåden given att för hedningarna förkunna evangelium om Kristi outrannsakliga rikedom,
9 och att lägga i dagen huru det rådslut har blivit utfört, som tidsåldrarna igenom hade såsom en hemlighet varit fördolt i Gud, alltings skapare.
10 Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.
11 Sådant hade hans beslut varit från tidsåldrarnas begynnelse, det som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre.
12 Och i honom kunna vi med tillförsikt frimodigt träda fram, genom tron på honom.
13 Därför beder jag eder att icke fälla modet vid mina lidanden för eder; de lända ju eder till ära.
14 Fördenskull böjer jag mina knän för Fadern --
15 honom från vilken allt vad fader heter i himmelen och på jorden har sitt namn --
16 och beder att han ville efter sin härlighets rikedom förläna eder, att I genom hans Ande växen till i kraft till eder invärtes människa,
17 och att Kristus genom tron må bo i edra hjärtan, och att I mån vara rotade och grundade i kärleken,
18 så att I, tillika med alla de heliga, till fullo förmån fatta vad bredden och längden och höjden och djupet är
19 och så lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet.
20 Men honom, som förmår göra mer, ja, långt mer än allt vad vi bedja eller tänka, efter den kraft som är verksam i oss,
21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus alla släkten igenom i evigheternas evighet, amen.
4 Så förmanar jag nu eder, jag som är en fånge i Herren, att föra en vandel som är värdig den kallelse I haven undfått,
2 med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek
3 och vinnläggen eder om att bevara Andens enhet genom fridens band:
4 en kropp och en Ande, likasom I ock bleven kallade till att leva i ett och samma hopp, det som tillhör eder kallelse --
5 en Herre, en tro, ett dop, en Gud, som är allas Fader,
6 han som är över alla, genom alla och i alla.
7 Men åt var och en särskild av oss blev nåden given, alltefter som Kristus tillmätte honom sin gåva.
8 Därför heter det: »Han for upp i höjden, han tog fångar, han gav människorna gåvor.»
9 Men detta ord »han for upp», vad innebär det, om icke att han förut hade farit hit ned till jordens lägre rymder?
10 Den som for ned, han är ock den som for upp över alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.
11 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.
12 Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp,
13 till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.
14 Så skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag.
15 Nej, vi skulle då hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
16 Ty från honom hämtar hela kroppen sin tillväxt, till att bliva uppbyggd i kärlek, i det att den sammanslutes och får sammanhållning genom det bistånd var led giver, med en kraft som är avmätt efter var särskild dels uppgift.
17 Jag tillsäger eder alltså och uppmanar eder allvarligt i Herren, att icke mer vandra såsom hedningarna i sitt sinnes fåfänglighet vandra,
18 hedningarna, vilka, i följd av den okunnighet som råder hos dem genom deras hjärtans förstockelse, äro förmörkade till förståndet och bortkomna från det liv som är av Gud.
19 Ty i sin försoffning hava de överlämnat sig åt lösaktighet, så att de i girighet bedriva alla slags orena gärningar.
20 Men I haven icke fått en sådan undervisning om Kristus,
21 om I eljest så haven hört om honom och så blivit lärda i honom, som sanning är i Jesus:
22 att I -- då detta nu krävdes på grund av eder förra vandel -- haven avlagt den gamla människan, som fördärvar sig genom att följa sina begärelsers bedrägliga lockelser,
23 och nu förnyens genom Anden som bor i edert sinne,
24 och att I haven iklätt eder den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sanningens rättfärdighet och helighet.
25 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.
26 »Vredgens, men synden icke»; låten icke solen gå ned över eder vrede,
27 och given icke djävulen något tillfälle.
28 Den som har stulit, han stjäle icke mer, utan arbete hellre, och uträtte med sina händer vad gott är, så att han har något varav han kan dela med sig åt den som lider brist.
29 Låten intet ohöviskt tal utgå ur eder mun, utan allenast det som är gott, till uppbyggelse, där sådan behöves, så att det bliver till välsignelse för dem som höra det.
30 Och bedröven icke Guds helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel, för förlossningens dag.
31 All bitterhet och häftighet och vrede, allt skriande och smädande, ja, allt vad ondska heter vare fjärran ifrån eder.
32 Varen i stället goda och barmhärtiga mot varandra, och förlåten varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit eder. 5:1. 5:2. tryckta upplagan. --Red för den elektroniska upplagan. elektroniska utgåvan.
5 Bliven alltså Guds efterföljare, såsom hans älskade barn,
2 och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt». Paulus' brev till efesierna, 5 Kapitlet Förmaningar att undfly mörkrets gärningar och vandra såsom ljusets barn. Äkta makars plikter mot varandra.
3 Men otukt och orenhet, av vad slag det vara må, och girighet skolen I, såsom det anstår heliga, icke ens låta nämnas bland eder,
4 ej heller ohöviskt väsende och dåraktigt tal och gyckel; sådant är otillbörligt. Låten fastmer tacksägelse höras.
5 Ty det bören I veta, och det insen I också själva, att ingen otuktig eller oren människa har arvedel i Kristi och Guds rike, ej heller någon girig, ty en sådan är en avgudadyrkare.
6 Låten ingen bedraga eder med tomma ord; ty för sådana synder kommer Guds vrede över de ohörsamma.
7 Haven alltså ingen del i sådant.
8 I voren ju förut mörker, men nu ären I ljus i Herren; vandren då såsom ljusets barn.
9 Ty ljusets frukt består i allt vad godhet och rättfärdighet och sanning är.
10 Ja, vandren så, i det att I pröven vad som är välbehagligt för Herren.
11 Och haven ingen delaktighet i mörkrets gärningar, som icke giva någon frukt, utan avslöjen dem fastmer.
12 Vad av sådana människor i hemlighet förövas, därom är det skamligt till och med att tala;
13 men alltsammans bliver uppenbart, när det avslöjas genom ljuset. Ty varhelst något bliver uppenbart, där är ljus.
14 Därför heter det: »Vakna upp, du som sover, och stå upp ifrån de döda, så skall Kristus lysa fram för dig.»
15 Sen därför noga till, huru I vandren: att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa;
16 och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond.
17 Varen alltså icke oförståndiga, utan förstån vad som är Herrens vilja.
18 Och dricken eder icke druckna av vin; ty därav kommer ett oskickligt leverne. Låten eder fastmer uppfyllas av ande,
19 och talen till varandra i psalmer och lovsånger och andliga visor, och sjungen och spelen till Herrens ära i edra hjärtan,
20 och tacken alltid Gud och Fadern för allt, i vår Herres, Jesu Kristi, namn.
21 Underordnen eder varandra i Kristi fruktan.
22 I hustrur, underordnen eder edra män, såsom I underordnen eder Herren;
23 ty en man är sin hustrus huvud, såsom Kristus är församlingens huvud, han som ock är denna sin kropps Frälsare.
24 Ja, såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män.
25 I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne
26 till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet.
27 Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig.
28 På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur, då dessa ju äro deras egna kroppar; den som älskar sin hustru, han älskar sig själv.
29 Ingen har någonsin hatat sitt eget kött; i stället när och omhuldar man det, såsom Kristus gör med församlingen,
30 eftersom vi äro lemmar av hans kropp.
31 »Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött.» --
32 Den hemlighet som ligger häri är stor; jag säger detta med tanke på Kristus och församlingen.
33 Dock gäller också om eder att var och en skall älska sin hustru såsom sig själv; men hustrun å sin sida skall visa sin man vördnad.
6 I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt.
2 »Hedra din fader och din moder.» Det är ju först detta bud som har ett löfte med sig:
3 »för att det må gå dig väl och du må länge leva på jorden».
4 Och I fäder, reten icke edra barn till vrede, utan fostren dem i Herrens tukt och förmaning.
5 I tjänare, varen edra jordiska herrar lydiga, med fruktan och bävan, av uppriktigt hjärta, såsom gällde det Kristus;
6 icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja;
7 och gören eder tjänst med villighet, såsom tjänaden I Herren och icke människor.
8 I veten ju att vad gott var och en gör, det skall han få igen av Herren, vare sig han är träl eller fri.
9 Och I herrar, handlen på samma sätt mot dem, och upphören att bruka hårda ord; I veten ju att i himmelen finnes den som är Herre över både dem och eder, och att hos honom icke finnes anseende till personen.
10 För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft.
11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.
12 Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
13 Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.
14 Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar»,
15 och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver.
16 Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar.
17 Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord.
18 Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga.
19 Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet,
20 för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.
21 Men för att ock I skolen få veta något om mig, huru det går mig, kommer Tykikus, min älskade broder och trogne tjänare i Herren, att underrätta eder om allt.
22 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.
23 Frid vare med bröderna och kärlek tillika med tro, från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
24 Nåd vare med alla som älska vår Herre Jesus Kristus -- nåd i oförgängligt liv.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.