2 Moseboken 15:1-18

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

”Jag vill sjunga till Herrens ära,
    för högt är han upphöjd.
Han har kastat både häst och ryttare i havet.

² Herren är min styrka
    och min sång, han har blivit min räddning.
Han är min Gud,
    och jag vill prisa honom.
Han är min fars Gud.
    Jag vill upphöja honom.
³ Herren är en kämpe,
    ja, Herren är hans namn.
⁴ Faraos vagnar och armé
    har han kastat i havet.
Faraos ryktbara krigsmän
    dränktes i Sävhavets vågor.
⁵ Vattenmassorna dränkte dem,
    de sjönk som stenar i djupet.
⁶ Din högra hand, Herre,
    har en väldig makt.
Din högra hand
    krossade fienden.

⁷ I ditt höga majestät
    besegrade du dem
som vände sig mot dig.
    Du visade din vrede
och den förtärde dem,
    som elden bränner upp gräset.
⁸ Du blåste på vattnet
    och det delade sig.
Vågorna reste sig som murar,
    stelnade mitt i havet.
⁹ Fienden sa:
    ’Jag ska förfölja dem och hinna upp dem,
jag ska ta byte och fördela det,
    jag ska ta hämnd på dem.
Jag ska dra mitt svärd,
    min hand ska förgöra dem.’
¹⁰ Men du andades på dem,
    och havet slog ihop över dem.
De sjönk som bly
    i de väldiga vattnen.
¹¹ Vem är som du, Herre,
    bland alla gudar?
Vem är så majestätisk och helig?
    Vem är så fruktansvärd i härlighet?
    Vem gör under som du?

¹² Du räckte ut din hand,
    och då svalde jorden dem.
¹³ I din nåd har du lett
    det folk du befriade.
Med din makt har du fört det
    till din heliga boning.
¹⁴ Folken hörde det och darrade.
    Filistéerna greps av ångest.
¹⁵ Edoms furstar blev förskräckta.
    Moabs mäktiga män darrade.
Kanaans invånare smälte ner av fruktan.
¹⁶     Skräck och ångest har kommit över dem.
Inför din väldiga arm
    stod de förstenade,
medan ditt folk, Herre,
    det folk som du har befriat, passerade dem.
¹⁷ Du leder dem
    och planterar dem på ditt eget berg,
på den plats du gjort till din boning, Herre
    – i den helgedom, Herre, som dina händer grundlagt.

¹⁸ Herren ska regera i all evighet.”