Add parallel Print Page Options

Efoden gjordes av blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn. Man hamrade ut guld till tunna plåtar, som man skar i trådar och vävde in med det blåa, purpurröda, karmosinröda och fina lingarnet till en konstvävnad.

De gjorde axelstycken till efoden, som skulle fästas i dess båda kanter för att hålla ihop den. Efodens bälte vävdes i ett stycke på samma sätt i guld, blått, purpurrött, karmosinrött och tvinnat fint lingarn, så som Herren hade befallt Mose. Onyxstenarna var infattade i flätverk av guld, med namnen på Israels söner ingraverade, som på ett sigill. Dessa stenar fästes på efodens axelstycken som en påminnelse om Israels söner, så som Herren hade befallt Mose.

Read full chapter

Efoden gjorde man av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.

Man hamrade ut guldet till tunna plåtar och skar dessa i trådar, så att man kunde väva in det i det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet, med konstvävnad.

Till den gjorde man axelstycken, som skulle fästas ihop; vid sina båda ändar fästes den ihop.

Och skärpet, som skulle sitta på efoden och sammanhålla den, gjordes i ett stycke med den och av samma slags vävnad: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

Och onyxstenarna omgav man med flätverk av guld; på dem voro Israels söners namn inristade, på samma sätt som man graverar signetringar.

Och man satte dem på efodens axelstycken, för att stenarna skulle bringa Israels barn i åminnelse, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

Read full chapter