2 Moseboken 22-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får som han sedan slaktar eller säljer, ska han betala fem oxar för varje oxe och fyra får för varje får.
2 Om en tjuv blir tagen på bar gärning och dödad är det inte blodskuld. 3 Men om det sker i dagsljus är det blodskuld. En tjuv ska ge full ersättning men har han inte någonting att betala med, måste han säljas som slav för att betala sin skuld.
4 Om ett stulet djur, vare sig det är en oxe, en åsna eller ett får, hittas levande hos tjuven ska han ge dubbel ersättning.
5 Om någon bränner en åker eller en vingård och låter elden sprida sig till en annans åker[a], ska han betala för all skada genom att ge ägaren till åkern eller vingården det bästa av sin egen skörd.
6 Om elden kommer lös och sprider sig till törnbuskar och sädeskärvarna eller den oskurna säden bränns upp, ska den som vållat branden ge full ersättning.
7 Om någon överlämnar pengar eller varor till förvaring hos någon annan och det blir stulet, ska tjuven betala dubbel ersättning om man får fast honom. 8 Men om man inte får fast tjuven, ska den som förvarade värdesakerna föras fram inför Gud[b], så att man kan ta reda på om det är han som tagit sakerna.
9 Alltid när det är fråga om tillgrepp, vare sig det gäller en oxe, en åsna, ett får, kläder eller något annat förlorat som någon påstår tillhöra honom, ska båda parterna föras fram inför Gud. Den som Gud[c] förklarar skyldig ska betala det dubbla värdet till den andre.
10 Om någon ber sin granne att ta hand om en åsna, en oxe, ett får eller något annat djur som han äger och detta dör, skadas eller försvinner och ingen har sett vad som hänt, 11 måste grannen avlägga en ed inför Herren att han inte har tagit den andres egendom och ägaren måste tro på eden. Ersättning ska inte betalas ut. 12 Men om djuret har stulits, ska den som haft ansvar för det betala ersättning till ägaren. 13 Om det har rivits ihjäl, ska han kunna visa upp djurkroppen som bevis och slipper då att ersätta skadan.
14 Om någon lånar ett djur av en annan och det blir skadat eller dödat och ägaren inte är där just då, måste mannen som lånat det betala full ersättning. 15 Men om ägaren är närvarande, behöver han inte betala och om han har hyrt det, har ägaren rätt till hyran.[d]
Allmänna regler
16 Om någon förför en orörd flicka som inte är trolovad och ligger med henne, ska han betala brudgåvan för henne och ta henne till hustru. 17 Men om hennes far vägrar att låta honom gifta sig med henne, ska han ändå ge den penningsumma som man brukar betala för en orörd flicka.
18 En häxa ska du inte låta leva.
19 Den som har sexuellt umgänge med ett djur ska straffas med döden.
20 Den som offrar till någon annan gud än Herren ska förgöras.
21 En utlänning ska du inte förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egypten.
22 Ni ska inte behandla änkor och faderlösa illa. 23 Om du gör det och de ropar till mig om hjälp, ska jag höra deras rop. 24 Min vrede kommer då att drabba er och jag ska döda er med svärd, så att era hustrur blir änkor och era barn faderlösa.
25 Om du lånar ut pengar till någon av dina medbröder som är fattig, får du inte vara som ockrarna; du får inte ta ut ränta av honom. 26 Om du har tagit din nästas mantel som pant för skulden, måste du lämna tillbaka den till honom före kvällen. 27 Den är det enda täcke han har, hur ska han kunna sova utan den? Om han ber till mig om hjälp, ska jag lyssna till hans bön, för jag är barmhärtig.
28 Du ska inte häda Gud och du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk.
29 Du ska vara noga med att offra av din skörd och ditt vin. Din förstfödde son ska du ge till mig.
30 På samma sätt ska du göra med det förstfödda av din boskap. Du ska ge det till mig på den åttonde dagen, sedan det under sju dagar har varit tillsammans med modern.
31 Ni är mina heliga. Ni ska inte äta kött av ett ihjälrivet djur. Kasta det till hundarna.
Nåd och rätt
23 Sprid inte osanna rykten. Försvara inte en gudlös man genom att vittna falskt.
2 Följ inte med strömmen när det gäller sådant som är ont. När du ska vittna i någon sak, böj dig då inte för majoriteten. 3 Du ska inte vara partisk till någons fördel bara för att han råkar vara fattig.
4 Om du ser en oväns oxe eller åsna som har sprungit bort, ska du leda den tillbaka till dess ägare. 5 Om du ser din oväns åsna digna under sin börda, ska du inte lämna honom utan hjälp, utan stanna och hjälp honom.
6 Vägra inte den fattige rättvisa.
7 Akta dig för att anklaga någon falskt. Låt inte en oskyldig som har rätt dömas till döden. Jag frikänner inte den skyldige.
8 Du ska inte ta mutor, för mutor förblindar den klarsynte och vränger den rättfärdiges sak.
9 Förtryck inte en utlänning. Ni vet ju själva hur det var att vara utlänningar i Egypten.
Sabbatsregler
10 Beså din jord och bärga dess skörd under sex år, 11 men låt jorden vila och ligga i träda under det sjunde året. Då kan de fattiga bland ditt folk få sin föda därifrån, och resten får de vilda djuren äta. Samma sak gäller för dina vingårdar och olivplanteringar.
12 Arbeta i sex dagar och vila den sjunde, för att ge din oxe och din åsna vila, och för att din slavinnas son och utlänningen ska kunna återhämta sig.
13 Var noga med att följa allt detta som jag har sagt och åkalla aldrig eller ens nämn avgudars namn.
Årliga högtider
14 Varje år ska du fira tre högtider till min ära.
15 Du ska fira det osyrade brödets högtid, då du inte ska äta jäst bröd under sju dagar, precis som jag befallt dig. Denna högtid ska firas vid den bestämda tiden i månaden aviv[e] varje år, för det var då du lämnade Egypten. Ingen får komma inför mig tomhänt.
16 Du ska också fira skördehögtid genom att ge mig det första av din skörd. Skördehögtiden ska du hålla i slutet av året när du bärgar skörden från åkern. 17 Vid dessa tre tillfällen ska alla män i Israel gå fram inför Herren, Herren.
18 Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat. Det feta av påskens offer får inte lämnas kvar till följande morgon.
19 Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.
Koka inte en killing i dess moders mjölk.[f]
Löfte om Guds närvaro
20 Se, jag ska sända en ängel framför dig, som ska skydda dig och leda dig till den plats som jag har ställt i ordning åt dig. 21 Var noga med att lyssna till honom och följa vad han säger, och sätt dig inte upp emot honom, för han kommer inte att förlåta ditt trots, för mitt namn är i honom. 22 Men om du lyder honom och gör allt vad jag säger, så ska jag vara en fiende för dina fiender och en motståndare för dina motståndare. 23 Min ängel ska nämligen gå framför dig och föra dig till amoréerna, hettiterna, perisséerna, kanaanéerna, hivéerna och jevuséerna, och jag ska utplåna dem.
24 Du ska inte tillbe deras gudar eller tjäna dem, och du får inte följa deras seder. Du ska tillintetgöra dem och bryta ner alla deras stenstoder.
25 Det är Herren, er Gud, ni ska tjäna. Då kommer jag att välsigna dig med mat och med vatten och hålla all sjukdom borta från dig. 26 Det ska inte förekomma missfall i ditt land eller kvinnor som inte kan få barn, och jag ska låta dig leva ett långt liv.
27 Jag ska injaga skräck framför dig och sprida förvirring bland folken som du kommer till, och jag ska få dina fiender att fly för dig. 28 Jag ska sända missmod[g] framför dig, som ska jaga bort hivéerna, kanaanéerna och hettiterna. 29 Men jag ska inte göra allt detta på ett och samma år, för då skulle landet bli en öken och de vilda djuren bli alltför många. 30 Sakta men säkert ska jag driva bort dem, tills du förökat dig så att du kan ta hela landet i besittning.
31 Jag ska utöka din gräns från Sävhavet till filistéernas kust, och från öknen i söder till floden[h]. Jag ska överlämna landets invånare åt dig och driva bort dem från dig. 32 Du får inte ingå förbund med dem och deras gudar. 33 Låt dem inte ens få bo kvar i ditt land, för att de inte ska få dig att synda mot mig. Om du dras med i dyrkan av deras gudar fångas du i en fälla.”
Förbundet förnyas
24 Sedan sa han till Mose: ”Kom hit upp till Herren, du, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste i Israel, och tillbe på avstånd. 2 Mose ensam ska komma nära Herren och ingen av det övriga folket får komma upp med honom.”
3 Mose kom och förkunnade för folket vad Herren hade talat och gav dem hans stadgar och hela folket svarade med en mun: ”Vi ska göra allt vad Herren har sagt.”
4 Mose skrev ner alla Herrens ord och tidigt följande morgon byggde han ett altare vid bergets fot. Han reste tolv stenstoder för de tolv stammarna i Israel. 5 Därefter skickade han några unga israeliter att frambära brännoffer och tjurar som gemenskapsoffer till Herren. 6 Mose tog hälften av blodet från offerdjuren och hällde det i skålar. Den andra hälften stänkte han på altaret.
7 Sedan tog Mose förbundsboken och läste den för folket. De sa: ”Vi vill lyda och följa allt vad Herren har sagt.”
8 Då tog Mose blodet och stänkte på folket och sa: ”Detta blod bekräftar det förbund Herren har ingått med er i enlighet med alla dessa ord.”
9 Mose, Aron, Nadav, Avihu och sjuttio av de äldste gick upp på berget. 10 De såg Israels Gud och under hans fötter var det som ett golv av safirer, så klart som själva himlen. 11 Men han lyfte inte sin hand mot dessa Israels ledare. De fick se Gud och de åt och drack.
12 Herren sa till Mose: ”Kom upp till mig på berget och stanna här, så ska jag ge dig stentavlorna med lagen och budorden, som jag har skrivit ner för att undervisa folket.”
13 Då gick Mose iväg tillsammans med sin medhjälpare Josua och han gick upp på Guds berg. 14 Mose sa till de äldste: ”Stanna kvar här och vänta på oss tills vi kommer tillbaka. Aron och Hur är kvar hos er. Den som behöver få en fråga avgjord får vända sig till dem.”
15 När Mose gick upp på berget höljdes det i ett moln. 16 Herrens härlighet vilade över berget Sinai, och molnet täckte det i sex dagar. Den sjunde dagen kallade han på Mose från molnet. 17 Israeliterna såg Herrens härlighet som en förtärande eld på toppen av berget. 18 Mose gick upp på berget och in i molnet, och han stannade där uppe i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Footnotes
- 22:5 Annan möjlig översättning: Om någon låter en åker eller en vingård betas av eller släpper sin boskap lös så att den betar på en annans åker…
- 22:8 Eller möjligen inför domarna.
- 22:9 Eller möjligen Den som domarna….
- 22:15 Grundtextens innebörd är något osäker.
- 23:15 Se not till 13:4,5.
- 23:19 En kanaaneisk fruktbarhetsrit som israeliterna inte skulle ta över.
- 23:28 Ett ord i grundtexten vars betydelse är osäker. Getingar är en annan vanlig översättning. Ordet betecknar något som skrämmer och oskadliggör fienden.
- 23:31 Syftar troligen på Eufrat.
2 Mosebok 22-24
Svenska 1917
22 Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.
2 Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.
3 Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.
4 Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.
5 Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.
6 Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.
7 Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.
8 Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.
9 Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.
10 Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,
11 Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.
12 Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.
13 Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.
14 Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.
15 Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.
16 Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.
17 Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.
18 En trollkvinna skall du icke låta leva.
19 Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.
20 Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.
21 En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.
22 Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.
23 Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;
24 och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.
25 Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.
26 Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;
27 den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.
28 Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.
29 Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.
30 På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.
31 Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.
23 Du skall icke utsprida falskt rykte; åt den som har en orätt sak skall du icke giva ditt bistånd genom att bliva ett orättfärdigt vittne.
2 Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten.
3 Du skall icke vara partisk för den ringe i någon hans sak.
4 Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, så skall du föra djuret tillbaka till honom.
5 Om du ser din oväns åsna ligga dignad under sin börda, så skall du ingalunda lämna mannen ohulpen, utan hjälpa honom att lösa av bördan.
6 Du skall icke i någon sak vränga rätten för den fattige som du har hos dig.
7 Du skall hålla dig fjärran ifrån orätt sak; du skall icke dräpa den som är oskyldig och har rätt, ty jag skall icke giva rätt åt någon som är skyldig.
8 Du skall icke taga mutor, ty mutor förblinda de seende och förvrida de rättfärdigas sak.
9 En främling skall du icke förtrycka; I veten ju huru främlingen känner det, eftersom I själva haven varit främlingar i Egyptens land.
10 I sex år skall du beså din jord och inbärga dess gröda;
11 men under det sjunde året skall du låta den vila och ligga orörd, för att de fattiga bland ditt folk må äta därav; vad de lämna kvar, det må ätas av markens djur. Så skall du ock göra med din vingård och med din olivplantering.
12 Sex dagar skall du göra ditt arbete, men på sjunde dagen skall du hålla vilodag, för att din oxe och din åsna må hava ro, och din tjänstekvinnas son och främlingen må njuta vila.
13 I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga eder till vara. Och andra gudars namn skolen I icke nämna; de skola icke höras i din mun.
14 Tre gånger om året skall du hålla högtid åt mig.
15 Det osyrade brödets högtid skall du hålla: i sju dagar skall du äta osyrat bröd, såsom jag har bjudit dig, på den bestämda tiden i månaden Abib, eftersom du då drog ut ur Egypten; men med tomma händer skall ingen träda fram inför mitt ansikte.
16 Du skall ock hålla skördehögtiden, när du skördar förstlingen av ditt arbete, av det du har sått på marken. Bärgningshögtiden skall du ock hålla, vid årets utgång, när du inbärgar frukten av ditt arbete från marken.
17 Tre gånger om året skall allt ditt mankön träda fram inför HERRENS, din Herres, ansikte.
18 Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jämte något som är syrat. Och det feta av mitt högtidsoffer skall icke lämnas kvar över natten till morgonen.
19 Det första av din marks förstlingsfrukter skall du föra till HERRENS, din Guds, hus. Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.
20 Se, jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag har utsett.
21 Tag dig till vara inför honom och hör hans röst, var icke gensträvig mot honom, han skall icke hava fördrag med edra överträdelser, ty mitt namn är i honom.
22 Men om du hör hans röst och gör allt vad jag säger, så skall jag bliva en fiende till dina fiender och en ovän till dina ovänner.
23 Ty min ängel skall gå framför dig och skall föra dig till amoréernas, hetiternas, perisséernas, kananéernas, hivéernas och jebuséernas land, och jag skall utrota dem.
24 Du må icke tillbedja deras gudar eller tjäna dem eller göra såsom man där gör, utan du skall slå dem ned i grund och bryta sönder deras stoder.
25 Men HERREN, eder Gud, skolen I tjäna, så skall han för dig välsigna både mat och dryck; sjukdom skall jag då ock avvända från dig.
26 I ditt land skall då icke finnas någon kvinna som föder i otid eller är ofruktsam. Dina dagars mått skall jag göra fullt.
27 Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig.
28 Jag skall sända getingar framför dig, och de skola förjaga hivéerna, kananéerna och hetiterna undan för dig.
29 Dock skall jag icke på ett och samma år förjaga dem för dig, på det att icke landet så må bliva en ödemark och vilddjuren föröka sig till din skada;
30 utan småningom skall jag förjaga dem för dig, till dess du har förökat dig, så att du kan taga landet till din arvedel.
31 Och jag skall låta ditt lands gränser gå från Röda havet till filistéernas hav, och från öknen till floden; ty jag skall giva landets inbyggare i eder hand, och du skall förjaga dem, så att de fly för dig.
32 Du må icke sluta förbund med dem eller deras gudar.
33 De skola icke få bo kvar i ditt land, på det att de icke må förleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjäna deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.
24 Och han sade till Mose: »Stig upp till HERREN, du själv jämte Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel; och I skolen tillbedja på avstånd.
2 Mose allena må träda fram till HERREN, de andra må icke träda fram; ej heller må folket stiga ditupp med honom.»
3 Och Mose kom till folket och förkunnade för det alla HERRENS ord och alla hans rätter. Då svarade allt folket med en mun och sade: »Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi göra.»
4 Därefter upptecknade Mose alla HERRENS ord. Och följande morgon stod han bittida upp och byggde ett altare nedanför berget. Och han reste där tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
5 Och han sände israeliternas unga män åstad till att offra brännoffer, så ock slaktoffer av tjurar till tackoffer åt HERREN.
6 Och Mose tog hälften av blodet och slog det i skålarna, och den andra hälften av blodet stänkte han på altaret.
7 Och han tog förbundsboken och, föreläste den för folket. Och de sade: »Allt vad HERREN har sagt vilja vi göra och lyda.
8 Då tog Mose blodet och stänkte därav på folket och sade: »Se, detta är förbundets blod, det förbunds som HERREN har slutit med eder, i enlighet med alla dessa ord.»
9 Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de äldste i Israel stego ditupp.
10 Och de fingo se Israels Gud; och under hans fötter var likasom ett inlagt golv av safirer, likt själva himmelen i klarhet.
11 Men han lät icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan sedan de hade skådat Gud, åto de och drucko.
12 Och HERREN sade till Mose: »Stig upp till mig på berget och bliv kvar där, så skall jag giva dig stentavlorna och lagen och budorden som jag har skrivit, till undervisning för dessa.»
13 Då begav sig Mose åstad med sin tjänare Josua; och Mose steg upp på Guds berg.
14 Men till de äldste sade han: »Vänten här på oss, till dess att vi komma tillbaka till eder. Se, Aron och Hur äro hos eder; den som har något att andraga, han må vända sig till dem.»
15 Så steg Mose upp på berget, och molnskyn övertäckte berget.
16 Och HERRENS härlighet vilade på Sinai berg, och molnskyn övertäckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han på Mose ur skyn.
17 Och HERRENS härlighet tedde sig inför Israels barns ögon såsom en förtärande eld, på toppen av berget.
18 Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp på berget. Sedan blev Mose kvar på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.