Hesekiel 45-48
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Landets andelar
45 När ni delar landet som egendom ska ni som offergåva ge en del till Herren som ett heligt område. Det området ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio kilometer brett[a]. Det ska i sin helhet vara heligt. 2 En del av det, 250 meter i kvadrat, ska användas till helgedomen, med ett 25 meter brett öppet område runt om. 3 Mät av detta område upp en del som är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Där ska helgedomen, det allra heligaste, ligga. 4 Detta ska vara en helig del av landet och tillhöra prästerna som tjänar i helgedomen, dem som får komma nära Herren och göra tjänst inför honom. Det är platsen för deras hus och också en helig plats för helgedomen.
5 Ett område, som också är tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett, ska tillhöra de leviter som tjänstgör i templet. Det ska bli deras egendom, med städer[b] att bo i. 6 Ni ska ge åt staden som dess egendom ett område som gränsar till den heliga delen och som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt. Det ska tillhöra hela Israels folk.
7 Åt fursten ska mark ges på var sida av de heliga landområdena och staden. Den ska gränsa till det heliga området och stadens mark, på västra sidan västerut, på östra sidan österut. Den ska ha samma längd som stamlotternas utsträckning från den västra gränsen till den östra. 8 Detta ska vara hans lott i Israel. Mina furstar ska inte längre förtrycka mitt folk utan låta israeliterna ha sitt land, allt efter sina stammar.
9 Så säger Herren, Herren: Israels furstar, nu får det vara nog! Sluta med våldet och förtrycket och gör det som är rätt och rättfärdigt. Driv inte mitt folk från hus och hem, säger Herren, Herren. 10 Använd riktiga vågar och riktiga efa- och batmått.[c] 11 Efa och bat ska ha samma mått, en bat ska vara en tiondels homer, och likadant ska en efa vara en tiondels homer. Homer ska vara standardmåttet. 12 En sikel ska bestå av 20 gera. Tio siklar är en femtedels och fem siklar en tiondels mina. 50 siklar är lika med en mina.[d]
Offergåvorna till templet vid högtiderna
13 Detta är de offergåvor ni ska ge: En sjättedels efa av varje homer vete och en sjättedels efa av varje homer korn 14 och den föreskrivna delen av oljan, som mäts i bat, en tiondels bat av varje kor, som är tio bat eller en homer; tio bat är nämligen lika med en homer. 15 Ett får ska ges av varje hjord på 200 från Israels välbevattnade betesmarker[e]. De ska vara till matoffer, brännoffer och gemenskapsoffer för att bringa försoning åt folket, säger Herren, Herren.
16 Allt folket i landet ska bära fram denna offergåva till fursten i Israel. 17 Fursten har ansvaret för brännoffren, matoffren och dryckesoffren vid högtiderna, nymånadsfesterna, sabbaterna och vid alla israeliternas högtider. Han ska göra i ordning syndoffret, matoffret, brännoffret och gemenskapsoffret för att bringa försoning åt israeliterna.
18 Så säger Herren, Herren: På första dagen i första månaden ska du offra en felfri ungtjur och rena helgedomen. 19 Prästen ska ta av syndoffrets blod och stryka det på templets dörrposter, på de fyra hörnen på altarets avsats och på dörrposterna vid porten till inre förgården. 20 Du ska göra likadant på den sjunde dagen i månaden för den som har syndat oavsiktligt eller av okunnighet. På så sätt bringar ni försoning för templet.
21 På fjortonde dagen i första månaden ska ni fira påsk. Det ska vara en sju dagar lång högtid, då ni äter osyrat bröd. 22 På den dagen ska fursten ge en tjur till syndoffer för sig själv och allt folket i landet. 23 På var och en av de sju dagarna i högtiden ska han göra i ordning sju tjurar och sju baggar, alla felfria, som brännoffer åt Herren, och en ung bock som dagligt syndoffer. 24 Som matoffer ska han göra i ordning en efa för varje tjur och en efa för varje bagge, samt en hin olja för varje efa.[f]
25 Vid högtiden på femtonde dagen i sjunde månaden ska han offra lika många syndoffer, brännoffer, matoffer och samma mängd olja som under de sju dagarna.[g]
Särskilda offer i templet
46 Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens östra port ska vara stängd under de sex arbetsdagarna men öppen på sabbaten och nymånadsfesten. 2 Fursten ska komma in utifrån genom portens förhus och ställa sig vid dörrposten. Prästerna ska offra hans brännoffer och gemenskapsoffer. Han ska tillbe vid portens tröskel och sedan gå ut. Porten får inte stängas förrän på kvällen. 3 Folket i landet ska tillbe Herren vid ingången till denna port på sabbaterna och nymånadsfesterna.
4 Det brännoffer som fursten bär fram till Herren på sabbatsdagen ska bestå av sex felfria lamm och en felfri bagge. 5 Matoffret som han bär fram ska vara en efa mjöl för baggen och ett mått som han själv bestämmer för lammen, samt en hin olja för varje efa.[h]
6 På nymånadsfesten ska han offra en felfri ungtjur, sex lamm och en bagge, alla felfria. 7 Som matoffer ska han offra en efa för tjuren, en efa för baggen och för lammen vad han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa.
8 När fursten kommer ska han gå in genom portens förhus och ut igen samma väg. 9 Men när folket i landet kommer inför Herren vid högtiderna, ska den som har gått in genom norra porten för att tillbe gå ut genom södra porten. Den som har gått in genom södra porten ska gå ut genom den norra. Ingen får gå tillbaka ut genom samma port som han kom in, utan man måste alltid gå ut genom den motsatta porten. 10 Fursten ska vara med dem, komma in med dem och gå ut med dem.
11 Vid högtider och fester ska matoffret vara en efa mjöl för tjuren, en efa för baggen och så mycket för lammen som han själv bestämmer, samt en hin olja för varje efa. 12 När fursten vill bära fram ett frivilligt offer till Herren, ett brännoffer eller ett gemenskapsoffer, ska den östra porten öppnas för honom, så att han kan bära fram sitt brännoffer och gemenskapsoffer precis som på sabbaten. Sedan ska han gå ut igen, och porten ska stängas efter honom.
13 Du ska dagligen ge ett årsgammalt felfritt lamm som brännoffer till Herren. Varje morgon ska du offra ett sådant. 14 Du ska också som matoffer varje morgon ge en sjättedels efa mjöl och en tredjedels hin olja att fukta mjölet med. Denna förordning för Herrens matoffer ska gälla som en bestående stadga för alltid. 15 Lammet, matoffret och oljan ska bäras fram varje morgon som ett regelbundet brännoffer.
16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en del av sin egendom som gåva, ska den tillhöra hans söner. Det ska vara deras egendom som de ärvt. 17 Men om han ger en del av sin egendom som gåva till någon av sina tjänare, får denne behålla den fram till friåret. Då återgår den till fursten. Det är bara hans söner som får behålla hans egendom. 18 Fursten får inte heller ta något av folkets arvedel eller tvinga bort dem från deras egendom. Han ska ge sina söner av sin egendom, för att ingen bland mitt folk ska behöva skiljas från sin egendom.’ ”
19 Sedan förde han mig genom ingången vid sidan om porten till prästernas heliga rum som låg mot norr. Längst bort vid västra ändan syntes en plats. 20 Han sa till mig: ”Det här är platsen där prästerna kokar skuldoffret och syndoffret och bakar matoffret, för att slippa bära dem till den yttre förgården och därmed helga folket.”
21 Därefter förde han mig ut till den yttre förgården och runt till dess fyra hörn. I varje hörn syntes en gård. 22 I den yttre förgårdens fyra hörn fanns det slutna gårdar, 20 meter långa och 15 meter breda, alla gårdarna i de fyra hörnen var lika stora. 23 Utmed insidan av de fyra gårdarna fanns på alla sidor en mur, och nertill i muren runt omkring hade man byggt eldstäder för kokning. 24 Han sa till mig: ”I dessa kök kokar tempeltjänarna folkets slaktoffer.”
Tempelkällan
47 Sedan förde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg att vatten flöt fram under templets tröskel österut; templets framsida vette åt öster. Vattnet strömmade ner under templets högra sida, söder om altaret. 2 Sedan förde han mig ut genom den norra porten och ledde mig runt på utsidan till den östra porten. Där flödade vattnet fram från den södra sidan. 3 Mannen gick sedan österut, med ett mätsnöre i sin hand, och mätte upp 500 meter. Han ledde mig genom vattnet, som nådde upp till fotknölarna. 4 Han mätte upp ytterligare 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nådde mig till knäna. Åter mätte han upp 500 meter och ledde mig genom vattnet, som nu nådde mig till midjan. 5 Han mätte upp ytterligare 500 meter, och nu var där en flod som jag inte kunde vada över. Vattnet var så djupt att man måste simma. Det var en flod som ingen kunde vada över.
6 Han sa till mig: ”Ser du, människa?” Sedan ledde han mig tillbaka till flodstranden. 7 När jag kom tillbaka såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden. 8 Han sa till mig: ”Detta vatten flyter mot den östra regionen, strömmar ner i Jordandalen och når sedan havet. När det sedan står stilla i havet blir vattnet friskt. 9 Det ska vimla av levande varelser där floden rinner ut. Där ska finnas rikligt med fisk, för detta vatten flyter där och gör vattnet friskt. Allting lever där denna flod rinner ut. 10 Fiskare ska stå utmed stränderna; från En-Gedi till En Eglajim ska det finnas platser där nät ligger på tork. Det ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet. 11 Men sump- och träskmarker kommer inte att bli friska, de ska lämnas för utvinning av salt. 12 Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig vissna, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för de får sitt vatten från helgedomen. Deras frukt ska vara till föda och löven till läkedom.”
Israels gränser
13 Så säger Herren, Herren: ”Det här är de gränser som ni ska följa när ni fördelar landet mellan Israels tolv stammar, med två andelar åt Josef. 14 I övrigt ska ni dela landet lika mellan dem, för jag har med upplyft hand svurit att ge det till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.
15 Detta ska vara landets gräns:
Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Levo-Hamat till Sedad, 16 Berota och Sivrajim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar Hatikon på gränsen till Hauran. 17 Gränsen sträcker sig alltså från havet till Hasar Enon vid Damaskus norra gräns och med Hamat längre upp i norr. Detta är gränsen i norr.
18 Den östra gränsen börjar mellan Hauran och Damaskus, går längs Jordan mellan Gilead och Israels land, fram till Östra havet, ända till Tamar[i]. Detta är gränsen i öster.
19 Den södra gränsen går från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och sedan längs gränsfloden[j] till Medelhavet. Detta är sydgränsen, i söder.
20 I väster utgör Medelhavet gränsen, upp till en punkt mitt emot Levo-Hamat. Detta är gränsen i väster.
21 Ni ska dela detta land mellan er, allt efter Israels stammar. 22 Ni ska dela ut det genom lottkastning som arvedel åt er själva och åt de främlingar som bor och har fött barn bland er. Ni ska betrakta dem som infödda israeliter, och de ska tillsammans med er få en arvedel bland Israels stammar. 23 Ni ska ge främlingen hans arvedel hos den stam där han bor, säger Herren, Herren.
Fördelningen av landet
48 Det här är namnen på stammarna:
Dans område ligger vid norra gränsen och följer vägen till Hetlon, Levo-Hamat och Hasar Enan och Damaskus norra gräns bredvid Hamat. Detta är hans gräns från öster till väster.
2 Ashers område ligger intill Dans från öster till väster,
3 Naftalis intill Ashers från öster till väster,
4 Manasses intill Naftalis från öster till väster,
5 Efraims intill Manasses från öster till väster,
6 Rubens intill Efraims från öster till väster,
7 och Juda intill Rubens område från öster till väster.
8 Intill Judas område ligger från öster till väster det område som ni ska avskilja som en särskild gåva, tolv och en halv kilometer brett och lika långt som en stamlott från öster till väster. Helgedomen ska ligga i mitten.
9 Detta område som ni avskiljer åt Herren ska vara tolv och en halv kilometer långt och tio[k] kilometer brett. 10 Detta heliga område tillhör prästerna. Det är tolv och en halv kilometer långt i norr, fem kilometer brett i väster, fem kilometer brett i öster, och tolv och en halv kilometer långt i söder. Herrens helgedom ska ligga i mitten. 11 Det är avsett för de helgade prästerna av Sadoks släkt som troget tjänade mig och inte irrade bort med israeliterna som leviterna gjorde. 12 De får detta stycke av det heliga området i landet som en särskild gåva. Den är höghelig och ligger intill leviternas område. 13 Utmed prästernas område ska leviterna ha sitt område, tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett. Den totala längden blir tolv och en halv kilometer och bredden tio kilometer. 14 De får inte sälja eller byta bort något av det. Det bästa av landet får inte överlåtas åt någon annan, för det är helgat åt Herren.
15 Resten av området, som är 2,5 kilometer brett och tolv och en halv kilometer långt, ska vara till allmänt bruk för staden – till bostäder och betesmark. Staden ska ligga i mitten. 16 Stadens mått ska vara 2 250 meter i fyrkant, lika i norr, söder, öster och väster. 17 Stadens betesmarker ska sträcka sig 125 meter i varje riktning, norr, söder, öster och väster. 18 Det som återstår av detta område, som gränsar till det heliga området, är fem kilometer österut och fem kilometer västerut, utmed det heliga området. Dess avkastning ska livnära stadens arbetare. 19 Stadens arbetare från alla Israels stammar ska bruka marken. 20 Hela detta område mäter tolv och en halv kilometer i vardera riktningen. Ni ska avskilja ett heligt område, en fyrkant, tillsammans med stadens ägor.
21 Det som återstår på båda sidor om det heliga området och stadens ägor ska tillhöra fursten, utmed det tolv och en halv kilometer breda heliga området i öster till den östra gränsen, och utmed det tolv och en halv kilometer breda området i väster till den västra gränsen. Dessa områden längs stamlotterna ska tillhöra fursten. Det heliga området med helgedomen ska vara i mitten. 22 Leviternas ägor och stadens ägor ska ligga mitt emellan de områden som tillhör fursten. Området som tillhör fursten ligger mellan Judas och Benjamins gränser.
23 Av de övriga stammarna ska Benjamin ha en lott som sträcker sig från den östra sidan till den västra, 24 Simon en lott intill Benjamins, från öster till väster, 25 Isaskar en lott intill Simons, från öster till väster, 26 Sebulon en lott intill Isaskars, från öster till väster, 27 Gad en lott intill Sebulons, från öster till väster. 28 Gads södra gräns går söderut från Tamar till källorna vid Merivat Kadesh och vidare längs gränsfloden till Medelhavet.
29 Detta är det land som ni ska lotta ut som arvedel åt Israels stammar. Detta är deras lotter,” säger Herren, Herren.
Stadsportarna i det nya Jerusalem
30 Dessa är utgångarna från staden: På norra sidan, som är 2 250 meter lång, 31 finns tre portar i norr: Rubens, Judas och Levis. Stadsportarna är nämligen uppkallade efter Israels stammar. 32 På östra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Josefs, Benjamins och Dans. 33 På södra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Simons, Isaskars och Sebulons. 34 På västra sidan, som är 2 250 meter lång, finns tre portar: Gads, Ashers och Naftalis.
35 Hela stadens omkrets blir då nio kilometer. Namnet på staden ska för all framtid vara:
Herren är där.
Footnotes
- 45:1 Egentligen fem kilometer brett; översättningen följer här Septuaginta.
- 45:5 Egentligen tjugo rum; översättningen följer här Septuaginta.
- 45:10-14 Efa användes för torra varor och bat för vätskor. Båda har varierat mellan 20 och 40 liter. Homer är tio gånger mer.
- 45:12 Grundtexten är svårtolkad och översättningen därför gjord med hjälp av Septuaginta. En sikel motsvarade 12 gram.
- 45:15 Enligt Septuaginta …av Israels släkter.
- 45:24 För mått se not till 45:10-14. Hin var en sjättedels bat.
- 45:25 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan möjligen också vara: Under högtidens sju dagar (som börjar) den femtonde i sjunde månaden, ska han offra lika mycket brännoffer, syndoffer, matoffer och olja.
- 46:5-7,11,14 För måtten se not till 45:10-14 och 45:24.
- 47:18 Egentligen ni ska mäta, vilket är mycket likt Tamar i grundtexten; översättningen här följer Peshitta m.fl. översättningar. Se även v. 19.
- 47:19 Egyptens gränsflod, Jos 15:4.
- 48:9,13 Se not till 45:1.
Hesekiel 45-48
Svenska 1917
45 Och när I genom lottkastning fördelen landet till arvedel, då skolen I åt HERREN giva en offergärd, en helig del av landet, i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke skall vara heligt till hela sitt omfång runt omkring.
2 Härav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem hundra alnar i längd och fem hundra i bredd, runt omkring, och till utmark där runt omkring femtio alnar.
3 Av det tillmätta stycket skall du alltså avmäta ett område, tjugufem tusen alnar i längd och tio tusen i bredd; där skall helgedomen, det högheliga, ligga.
4 Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhöra prästerna, som göra tjänst i helgedomen, dem som få träda fram till att göra tjänst inför HERREN; detta skall vara en plats åt dem för deras hus, så ock en helig plats för helgedomen.
5 Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i längd och tio tusen i bredd, skall tillhöra leviterna, som göra tjänst i huset, såsom deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
6 Och åt staden skolen I giva till besittning ett område, fem tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i längd, motsvarande det heliga offergärdsområdet; det skall höra hela Israels hus till.
7 Och fursten skall på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens besittning få ett område, beläget invid det heliga offergärdsområdet och stadens besittning, dels på västra sidan, västerut, dels ock på östra sidan, österut, och I längd motsvarande en stamlotts utsträckning från västra gränsen till östra.
8 Detta skall han hava till sitt land, till besittning i Israel. Och mina furstar skola då icke mer förtrycka mitt folk, utan skola låta Israels hus få behålla sitt land efter sina stammar.
9 Så säger Herren, HERREN: Nu må det vara nog, I Israels furstar. Skaffen bort våld och förtryck, och öven rätt och rättfärdighet; hören upp att driva mitt folk ifrån hus och hem, säger Herren, HERREN.
10 Riktig våg, riktig efa, riktigt bat-mått skolen I hava.
11 Efan och bat-måttet skola hålla samma mått, så att bat-måttet rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen av en homer; ty efter homern skall man bestämma måtten.
12 Sikeln skall innehålla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem siklar, femton siklar skall minan innehålla hos eder.
13 Detta är den offergärd I skolen giva: en sjättedels efa av var homer vete och en sjättedels efa av var homer korn;
14 vidare den stadgade gärden av olja, räknat efter bat av olja: en tiondedels bat av var kor (som är ett mått på tio bat och lika med en homer, ty tio bat utgöra en homer);
15 vidare av småboskapen från Israels betesmarker ett djur på vart tvåhundratal, till spisoffer, brännoffer och tackoffer, för att bringa försoning för folket, säger Herren, HERREN.
16 Allt folket i landet skall vara förpliktat till denna offergärd åt fursten i Israel.
17 Men fursten skall det åligga att frambära brännoffer, spisoffer och drickoffer på festerna, nymånaderna och sabbaterna, vid alla Israels hus' högtider. Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer, brännoffer och tackoffer till att bringa försoning för Israels hus.
18 Så säger Herren, HERREN: På första dagen i första månaden skall du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
19 Och prästen skall taga något av syndoffrets blod och stryka på husets dörrpost och på altaravsatsens fyra hörn och på dörrposten till den inre förgårdens port.
20 Så skall du ock göra på sjunde dagen i månaden, om så är, att någon har syndat ouppsåtligen och av fåkunnighet; på detta sätt skolen I bringa försoning för huset.
21 På fjortonde dagen i första månaden skolen I fira påskhögtid; i sju dagar skolen I hålla högtid, och man skall då äta osyrat bröd.
22 På den dagen skall fursten för sig själv och för allt folket i landet offra en tjur till syndoffer.
23 Men sedan, under högtidens sju dagar, skall han dagligen under de sju dagarna offra såsom brännoffer åt HERREN sju tjurar och sju vädurar, alla felfria, och såsom syndoffer en bock dagligen.
24 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en efa till var vädur, jämte en hin olja till var efa.
25 På femtonde dagen i sjunde månaden skall han vid högtiden frambära likadana offer under de sju dagarna, likadana syndoffer, brännoffer och spisoffer och lika mycket olja.
46 Så säger Herren, HERREN: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas; likaledes skall den öppnas på nymånadsdagen.
2 Och då skall fursten utifrån gå in genom portens förhus och ställa sig vid portens dörrpost; och när prästerna offra hans brännoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja på portens tröskel och därefter gå ut. Men porten skall icke stängas förren om aftonen.
3 Och folket i landet skall på sabbater och nymånader tillbedja inför HERREN vid ingången till samma port.
4 Och brännoffret som fursten skall frambära åt HERREN skall på sabbatsdagen utgöras av sex felfria lamm och en felfri vädur.
5 Och såsom spisoffer skall han frambära en efa till väduren, men till lammen såsom spisoffer så mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.
6 Men på nymånadsdagen skall han frambära en felfri ungtjur, sex lamm och en vädur, allasammans felfria.
7 Och såsom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en efa till väduren, och till lammen så mycket han vill anskaffa, jämte en hin olja till var efa.
8 Och när fursten vill gå in, skall han gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.
9 Men när folket i landet kommer inför HERRENS ansikte vid högtiderna, då skall den som har gått in genom norra porten för att tillbedja gå ut genom södra porten, och den som har gått in genom södra porten skall gå ut genom norra porten; ingen skall gå tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan man skall gå ut genom den motsatta.
10 Och fursten skall gå in tillsammans med de andra, när de gå in; och när de gå ut, skola de gå ut tillsammans.
11 Men vid fester och högtider skall spisoffret utgöras av en efa till var tjur och en efa till var vädur, och till lammen av så mycket han vill giva, jämte en hin olja till var efa.
12 Och när fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett brännoffer eller ett tackoffer såsom frivilligt offer åt HERREN, då skall man öppna åt honom den port som vetter åt öster, och han skall offra sitt brännoffer och sitt tackoffer alldeles så, som han plägar offra på sabbatsdagen; och därefter skall han gå ut och sedan han har gått ut, skall man stänga porten.
13 Du skall dagligen offra såsom brännoffer åt HERREN ett felfritt årsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sådant.
14 Och såsom spisoffer skall du därtill offra var morgon en sjättedels efa, så ock en tredjedels hin olja för att fukta mjölet -- detta såsom spisoffer åt HERREN, såsom evärdlig rätt för beständigt.
15 I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon såsom dagligt brännoffer.
16 Så säger Herren, HERREN: Om fursten giver någon av sina söner en gåva, så bliver det dennes arvedel, det skall höra hans söner till; de skola besitta det såsom arv.
17 Men om han av sin arvedel giver något såsom gåva åt någon av sina tjänare, så skall detta tillhöra denne intill friåret; då skall det återgå till fursten. Hans arvedel är det ju, och hans söner skall det tillfalla.
18 Fursten må icke taga något av folkets arvedel och så kränka den i deras besittningsrätt; allenast av sin egen besittning må han giva arvedelar åt sina söner, för att ingen av mitt folk skall bliva undanträngd från sin särskilda besittning.
19 Och han förde mig genom den ingång som låg vid sidan av porten till de heliga tempelkamrar som voro bestämda för prästerna, och som vette åt norr; och jag såg att där var en plats längst uppe i väster.
20 Och han sade till mig: »Detta är den plats där prästerna skola koka skuldoffret och syndoffret, och där de skola baka spisoffret, för att icke behöva bära ut det på den yttre förgården och så göra folket heligt.»
21 Därefter lät han mig gå ut på den yttre förgården och förde mig omkring till förgårdens fyra hörn; och jag såg då att i vart och ett av förgårdens hörn fanns en gård.
22 I förgårdens fyra hörn funnos kringstängda gårdar, fyrtio alnar långa och trettio alnar breda; dessa fyra hörngårdar voro lika stora.
23 Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrättat eldstäder till kokning.
24 Och han sade till mig: »Detta är de kök i vilka husets tjänare skola koka folkets slaktoffer.»
47 Därefter förde han mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster; och vattnet flöt ned under husets södra sidovägg, söder om altaret.
2 Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring på en yttre väg till den yttre porten, den som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan.
3 Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna.
4 Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp till länderna.
5 Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag icke kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man måste simma; det var en ström som man icke kunde gå över.
6 Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?» Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand.
7 Och när han hade fört mig dit tillbaka, fick jag se träd i stor myckenhet stå på strömmens strand, på båda sidor.
8 Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så bliver vattnet där sunt.
9 Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som röra sig i stim, och fiskarna bliva där mycket talrika; ty när detta vatten kommer dit, bliver havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer.
10 Och fiskare skola stå utmed den från En-Gedi ända till En-Eglaim, och såsom ett enda fiskeläge skall den sträckan vara. Där skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet, alldeles såsom i Stora havet.
11 Men gölar och dammar där skola icke bliva sunda, utan skola tjäna till saltberedning.
12 Och vid strömmen, på dess båda stränder, skola allahanda fruktträd växa upp, vilkas löv icke skola vissna, och vilkas frukt icke skall taga slut, utan var månad skola träden bara ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skola tjäna till föda och deras löv till läkedom.»
13 Så säger Herren, HERREN: Dessa äro de gränser efter vilka I skolen utskifta landet såsom arvedel åt Israels tolv stammar (varvid Josef får mer än en lott).
14 I skolen få det till arvedel, den ene såväl som den andre, därför att jag med upplyft hand har lovat att giva det åt edra fader; så skall nu detta land tillfalla eder såsom arvsegendom.
15 Detta skall vara landets gräns på norra sidan: från Stora havet längs Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Sedad,
16 Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat områden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans område.
17 Så skall gränsen gå från havet till Hasar-Enon vid Damaskus' område och vidare allt längre norrut och upp mot Hamats område. Detta är norra sidan.
18 Och på östra sidan skall gränsen begynna mellan Hauran och Damaskus och gå mellan Gilead och Israels land och utgöras av Jordan; från nordgränsen nedåt, utmed Östra havet, skolen I mäta ut den. Detta är östra sidan.
19 Och på sydsidan, söderut, skall gränsen gå från Tamar till Meribots vatten vid Kades, till bäcken, fram till Stora havet. Detta är sydsidan, söderut.
20 Och på västra sidan skall gränsen utgöras av Stora havet och gå från sydgränsen till en punkt mitt emot det ställe där vägen går till Hamat. Detta är västra sidan.
21 Och I skolen utskifta detta land åt eder efter Israels stammar.
22 I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel åt eder själva och åt främlingarna som bo ibland eder och hava fött barn ibland eder. Ty de skola av eder hållas lika med infödda israeliter; de skola tillfalla eder såsom en arvedel bland Israels stammar.
23 I den stam där främlingen bor, där skolen I giva honom hans arvedel, säger Herren, HERREN.
48 Och dessa äro namnen på stammarna. Vid norra gränsen längs efter Hetlonsvägen, dit fram där vägen går till Hamat, vidare bort mot Hasar-Enan -- med Damaskus' område jämte Hamat i norr -- där skall Dan hava en lott, så att hela sträckan från östra sidan till västra tillhör honom.
2 Och närmast Dans område skall Aser hava en lott, från östra sidan till västra.
3 Och närmast Asers område skall Naftali hava en lott, från östra sidan till västra.
4 Och närmast Naftalis område skall Manasse hava en lott, från östra sidan till västra.
5 Och närmast Manasses område skall Efraim hava en lott, från östra sidan till västra.
6 Och närmast Efraims område skall Ruben hava en lott, från östra sidan till västra.
7 Och närmast Rubens område skall Juda hava en lott, från östra sidan till västra.
8 Och närmast Juda område skall från östra sidan till västra sträcka sig det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd, tjugufem tusen alnar i bredd, och i längd lika med en stamlotts längd från östra sidan till västra; och helgedomen skall ligga där i mitten.
9 Det offergärdsområde som I skolen giva såsom gärd åt HERREN skall vara i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
10 Och av detta heliga offergärdsområde skall ett stycke tillhöra prästerna, i norr tjugufem tusen alnar, i väster tio tusen i bredd, i öster likaledes tio tusen i bredd och i söder tjugufem tusen i längd; och HERRENS helgedom skall ligga där i mitten.
11 Det skall tillhöra prästerna, dem som hava blivit helgade bland Sadoks söner, dem som hava förrättat tjänsten åt mig, och som icke, såsom leviterna gjorde, foro vilse, när de övriga israeliterna foro vilse.
12 Därför skall en särskild offergärdsdel av den från landet avtagna offergärden tillhöra dem såsom ett högheligt område invid leviternas.
13 Men leviterna skola få ett område motsvarande prästernas, i längd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- längden överallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
14 Och de få icke sälja något därav; det bästa landet må man icke byta bort eller eljest överlåta åt någon annan, ty det är helgat åt HERREN.
15 Men de fem tusen alnar som bliva över på bredden invid de tjugufem tusen skola utgöra ett icke heligt område för staden, dels till att bo på, dels såsom utmark; och staden skall ligga där i mitten.
16 Och detta är måttet på den: norra sidan fyra tusen fem hundra alnar, södra sidan fyra tusen fem hundra, på östra sidan fyra tusen fem hundra, och västra sidan fyra tusen fem hundra.
17 Och staden skall hava en utmark, som norrut är två hundra femtio alnar, söderut två hundra femtio, österut två hundra femtio och västerut två hundra femtio.
18 Och vad som bliver över på långsidan utmed det heliga offergärdsområdet, nämligen tio tusen alnar österut och tio tusen västerut -- ty det skall sträcka sig utmed det heliga offergärdsområdet -- av detta skall avkastningen tjäna till föda åt stadens bebyggare.
19 Alla stadens bebyggare från alla Israels stammar skola bruka det.
20 Hela offergärdsområdet skall alltså vara tjugufem tusen alnar i längd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergärdsområde som I given såsom gärd skall bilda en fyrkant, stadens besittning inberäknad.
21 Och fursten skall få vad som bliver över på båda sidor om det heliga offergärdsområdet och stadens besittning, nämligen landet invid det tjugufem tusen alnar breda offergärdsområdet, ända till östra gränsen, och likaledes västerut landet utefter det tjugufem tusen alnar breda området, ända till västra gränsen. Dessa områden, motsvarande stamlotterna, skola tillhöra fursten. Och det heliga offergärdsområdet med det heliga huset skall ligga mitt emellan dem.
22 Med sin gräns å ena sidan mot leviternas besittning, å andra sidan mot stadens, skall detta område ligga mitt emellan furstens besittningar. Och furstens besittningar skola ligga mellan Juda område och Benjamins område.
23 Därefter skola de återstående stammarna komma. Först skall Benjamin hava en lott från östra sidan till västra.
24 Och närmast Benjamins område skall Simeon hava en lott, från östra sidan till västra.
25 Och närmast Simeons område skall Isaskar hava en lott, från östra sidan till västra.
26 Och närmast Isaskars område skall Sebulon hava en lott, från östra sidan till västra.
27 Och närmast Sebulons område skall Gad hava en lott, från östra sida till västra.
28 Och närmast Gads område, på dess sydsida, söderut, skall gränser gå från Tamar över Meribas vatten vid Kades till bäcken, fram emot Stora havet.
29 Detta är det land som I genom lottkastning skolen utdela åt Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras stamlotter, säger Herren, HERREN.
30 Och följande utgångar skall staden hava: På norra sidan skall den hålla ett mått av fyra tusen fem hundra alnar,
31 och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn, skola tre ligga i norr: den första Rubens port, den andra Juda port, den tredje Levi port.
32 Och på östra sidan skall den ock. hålla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den första Josefs port, den andra Benjamins port, den tredje Dans port.
33 Sammalunda skall ock södra sidan hålla ett mått av fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den första Simeons port, den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
34 Västra sidan skall hålla fyra tusen fem hundra alnar och hava tre portar: den första Gads port, den andra Asers port, den tredje Naftali port.
35 Runt omkring skall den hålla aderton tusen alnar. Och stadens namn skall allt framgent vara: Här är HERREN.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.