Add parallel Print Page Options

Klagosång över Tyros

27 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, sjung en klagosång över Tyros. Säg till Tyros, hamnstaden vid havet, som driver handel med folk från många kustländer: ’Så säger Herren, Herren:

Tyros, du säger:
    ”Jag är fulländat vacker.”
Dina domäner är mitt ute på havet.
    De som byggt dig
har gjort dig fulländat vacker.
    Av cypress från Senir
byggde de allt ditt träarbete.
    De tog en ceder från Libanon
och gjorde en mast åt dig.
    Av ekar från Bashan
gjorde de dina åror,
    och ditt däck av cypressträ[a]
med inläggningar av elfenben
    från Cyperns kuster.
Dina segel var
    av broderat linne från Egypten,
och det blev ett banér för dig.
    Ditt soltak var gjort
av blått och purpurrött tyg
    från Elishas kuster.
Män från Sidon och Arvad
    var roddare åt dig,
dina vise, Tyros,[b] var ombord
    som dina sjömän.
Gevals äldste och dess vise var ombord
    för att täta dina fogar.
Alla skepp på havet med sina besättningar
    kom för att idka byteshandel med dig.

10 Män från Persien, Lud och Put
    fanns i din armé.
Sina sköldar och hjälmar
    hängde de på dig
och gav dig därmed prakt.
11     Män från Arvad och Kilikien stod överallt på dina murar,
och män från Gammad var i dina torn.
    De hängde sina sköldar överallt på dina murar
och gjorde din skönhet fulländad.

12 Tarshish gjorde affärer med dig för din stora rikedoms skull: med silver, järn, tenn och bly bytte de till sig dina varor.

13 Javan, Tuval och Meshek handlade med dig och bytte till sig varor av dig mot slavar och kopparkärl.

14 Från Bet Togarma kom man med arbetshästar, stridshästar och mulåsnor i utbyte mot dina varor.

15 Folket från Rhodos gjorde affärer med dig, och många kustländer var dina kunder. De betalade dig med elfenben och ebenholts.

16 Edom handlade med dig för dina många produkters skull och gav i utbyte rubiner, purpurrött tyg, broderade vävnader, fint linne och koraller och ädelstenar.

17 Juda och Israel handlade med dig, och i utbyte mot dina varor gav de vete från Minnit, bakverk[c] och honung, olja och balsam.

18 Damaskus var din handelspartner för dina många produkters skull och kom med vin från Helbon, ull från Sachar 19 och vin från Usal.[d] Dina varor gav också järn, kassia och kalmus.

20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken.

21 Arabien och Kedars alla furstar var dina kunder och handlade med lamm, baggar och bockar.

22 Köpmän från Saba och Ragma bedrev handel med dig och gav i utbyte mot dina varor kryddor av bästa slag, allehanda ädelstenar och guld.

23 Harran, Kanne, Eden, Assur och Kilmad handlade med dig. 24 De gjorde affärer med dig med vackra kläder, plagg av blått tyg, broderier, flerfärgade täcken och välspunna och starka band.

25 Skeppen från Tarshish var din handelsflotta.
    Du fylldes och blev tung[e] mitt ute på havet.
26 Dina roddare förde dig
    ut på stora vatten.
I östanvinden förliste du
    mitt ute på havet.
27 Ditt gods och dina varor,
    dina matroser och sjömän,
de som tätade dina fogar, de som skötte din handel,
    alla krigsmän som fanns hos dig,
sjunker i havet på din förlisnings dag
    tillsammans med hela din här.
28 Vid dina sjömäns nödrop
    skälver kustländerna.
29 Alla som sitter vid årorna
    lämnar sina skepp.
Alla matroser och sjömän på havet
    beger sig i land.
30 De ropar högt
    och gråter bittert över dig,
strör stoft på sina huvuden
    och rullar sig i aska.
31 De rakar sina huvuden för din skull,
    de klär sig i säck
och gråter bittert över dig,
    klagar i djup sorg.
32 De jämrar sig och klagar,
    de stämmer upp en klagosång över dig:
”Vem är lik Tyros,
    som tystats ner mitt ute i havet?”
33 När dina affärsmän gav sig ut till sjöss
    tillfredsställde du många länder.
Med din överflödande rikedom
    och dina varor gjorde du jordens kungar rika.
34 Nu har du förlist i havet
    och ligger där nere i djupet.
Alla dina varor och allt ditt manskap
    har gått under tillsammans med dig.
35 Alla som bor utmed kusten
    förfärar sig över dig,
och deras kungar ryser
    med ansikten förvridna av fasa.
36 Köpmän bland folken väser åt dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut.
Du är borta för alltid.’ ”

Dom över fursten i Tyros

28 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, säg till fursten i Tyros: ’Så säger Herren, Herren:

Du är högmodig och säger:
    ”Jag är en gud och sitter på en gudatron ute i havet.”
Ändå är du en människa och ingen gud,
    hur mycket du än tänker dig vara en gud.
Du är visare än Daniel, ingen hemlighet är dold för dig.[f]
    Genom din vishet och ditt förstånd
har du skaffat dig rikedomar
    och samlat guld och silver i dina skattkamrar
Genom din stora vishet bedrev du din handel
    och ökade din rikedom,
och för din rikedoms skull blev du högmodig.

Därför säger Herren, Herren:

Därför att du inom dig tror dig vara som Gud
    ska jag låta främlingar komma mot dig,
de grymmaste av folk,
    och de ska dra sina svärd mot din sköna vishet
och vanhelga din glans.
    De ska störta ner dig i graven,
och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
    Ska du inför den som dräper dig säga att du är en gud,
du som är en människa i dina dräpares våld och ingen gud?
10     Du ska dö som en oomskuren för främlingars hand.

Jag har talat, säger Herren, Herren.’ ”

11 Herrens ord kom till mig: 12 ”Du människa, stäm upp en klagosång över kungen i Tyros! Säg till honom: ’Så säger Herren, Herren:

Du var en fullkomlig sigillring[g],
    full av vishet och skönhet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård.
    Du var täckt av alla slags dyrbara ädelstenar:
karneol, topas, kalcedon, krysolit, onyx, jaspis, safir, rubin och smaragd.
    Dina smycken och prydnader[h] var av finaste guld,
gjorda för dig den dag du skapades.
14     Du var en smord[i], beskyddande kerub
som jag hade satt på Guds heliga berg.
    Där gick du bland gnistrande stenar.
15 Du var oklanderlig i allt du gjorde från den dag du skapades
    till den dag då du gav rum åt orättfärdighet.
16 Under den omfattande handel som du bedrev tog våld och synd makten över ditt inre.
Därför stötte jag bort dig från Guds berg.
    Jag förvisade dig, du beskyddande kerub,
från de gnistrande stenarna.
17     Din skönhet gjorde dig högmodig,
och du slösade bott din vishet i all din framgång.
    Därför kastade jag dig till marken och lät dig beskådas av kungar.
18 Genom dina många synder och din ohederliga handel
    har du vanhelgat dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig och förtära dig.
    Du blev till aska på jorden inför alla som såg dig.
19 Alla folk som kände dig blev förfärade över dig.
    Du har mött ett fasansfullt slut och är borta för evigt.’ ”

Profetia mot Sidon

20 Herrens ord kom till mig: 21 ”Du människa, vänd dig mot Sidon och profetera mot det: 22 Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag är emot dig, Sidon,
    och jag ska visa min makt i dig.
Då ska de inse att jag är Herren,
    när jag verkställer stadens dom och visar min helighet där.
23 Jag ska sända pest och blodbad till dess gator.
    Därinne ska de slagna falla för svärd
som riktas dit från alla håll.
    Då ska de inse att jag är Herren.

24 Israeliterna ska då inte längre drabbas av sina föraktfulla grannfolks brännässlor och stickande törnen. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.

25 Så säger Herren, Herren: Jag ska samla israeliterna från de folk bland vilka de skingrats och så visa min helighet inför de andra folken. De ska sedan få bo i sitt eget land som jag gav till min tjänare Jakob. 26 De ska tryggt få bo där och bygga hus och plantera vingårdar. De ska få bo tryggt när jag verkställt domen över grannfolken som föraktar dem. Då ska de inse att jag är Herren, deras Gud.’ ”

Profetia mot Egypten

(29:1—32:32)

29 I det tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden,[j] kom Herrens ord till mig: ”Du människa, vänd dig mot farao, Egyptens kung, och profetera mot honom och mot hela Egypten. Säg: ’Så säger Herren, Herren:

Jag ska ta itu med dig, farao,
    kung av Egypten,
du stora odjur
    som vilar i dina floder
och säger: ”Nilen är min,
    jag har skapat den åt mig själv.”
Men jag ska sätta krokar i dina käftar
    och låta fiskarna i dina floder fastna vid dina fjäll.
Jag ska dra upp dig ur dina floder med alla fiskar
    som hänger fast vid dina fjäll.
Jag ska lämna dig i öknen,
    dig och alla fiskarna från dina floder.
Du ska bli liggande på bara marken,
    och ingen ska hjälpa dig upp eller ta dig därifrån.
Åt markens djur och himlens fåglar
    ger jag dig som mat.

Alla som bor i Egypten ska förstå att jag är Herren. De är som en stav av vass för israeliterna. När de griper tag i dig går du sönder och alla river sönder sina händer på dig. När de stöder sig på dig bryts du av och får deras höfter att gå ur led.

Därför säger Herren, Herren: Jag ska rikta ett svärd mot dig och utplåna både människor och djur. Egypten ska förhärjas och bli ett öde land. Då ska de inse att jag är Herren.

Han sa ju: ”Nilen är min. Jag har själv gjort den.” 10 Därför ska jag ta itu med dig och din flod, och jag ska göra Egyptens land förhärjat och öde, från Migdol till Assuan, ända till gränsen mot Kush. 11 Ingen ska gå där, varken människa eller djur, och under fyrtio år ska ingen bosätta sig där. 12 Jag ska göra Egypten till ett öde land bland andra öde länder, och dess städer ska ligga öde bland ödelagda städer i fyrtio år. Egypterna själva ska jag skingra bland folken och sprida ut till andra länder.

13 Så säger Herren, Herren: Efter de fyrtio åren ska jag samla egypterna från de folk bland vilka de är skingrade. 14 Jag ska låta dem återvända från fångenskapen tillbaka till Patros[k] land, som de kom ifrån. Där kommer de att bli ett obetydligt kungarike, 15 det obetydligaste av alla riken. Aldrig mer ska de upphöja sig över folken. Jag ska göra dem så få att de aldrig mer kommer att härska över andra folk. 16 Israeliterna ska inte längre förlita sig på dem, utan de ska komma ihåg den synd de begick när de vände sig till Egypten. Då ska de inse att jag är Herren, Herren.’ ”

Nebukadnessars vedergällning

17 I det tjugosjunde året, på den första dagen i första månaden[l], kom Herrens ord till mig: 18 ”Du människa, den babyloniske kungen Nebukadnessar drev sin armé hårt mot Tyros. Allas huvuden slets kala och allas skuldror blev sönderskavda. Ändå fick han och hans armé inget ut av allt sitt slit vid anfallet mot Tyros. 19 Därför, säger Herren, Herren, ger jag Egyptens land åt Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Han ska bära bort dess rikedomar, ta byte och plundra. Det ska hans armé få som lön. 20 Jag ger honom Egypten som lön för hans slit, för allt de gjort för mig, säger Herren, Herren.

21 Den dagen ska jag låta Israels folk växa i styrka, och då ska jag låta dig tala till dem. Då ska de inse att jag är Herren.”

Footnotes

  1. 27:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Mer ordagrant översatt skulle det kunna vara assyriernas dotter, men sammanhanget visar att det måste vara ett träslag som avses.
  2. 27:8 Eller Semers vise (Semer var en fenikisk stad, liksom t.ex. Geval, jfr följande vers).
  3. 27:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  4. 27:19 Grundtextens innebörd är osäker och översättningen här är delvis gjord med hjälp av Septuaginta, som dock också är svårförståelig. Om första ordet i versen, som här lämnats oöversatt och som inte heller finns i Septuaginta, tolkas som Dan (ev. Vedan) och andra ordet som Javan/Grekland (de hebreiska orden för vinoch Javanär mycket lika) blir tanken ungefär: Daniter och greker från Usal handlade med dig och gav…
  5. 27:25 Eller ärad.
  6. 28:3 Se 14:14 med not, där Daniel stavas på samma sätt som här och avviker alltså något från Danielsbokens Daniel. Trots detta är det dock möjligt att det är denne sistnämnde som åsyftas här, Hesekiels samtida, som enligt Danielsboken var känd för sin vishet.
  7. 28:12 Grundtextens innebörd av fullkomlig sigillring är osäker, ev. förebild.
  8. 28:13 De hebreiska ordens (smycken, prydnader) innebörd är osäker.
  9. 28:14 Det hebreiska ordets innebörd är osäker.
  10. 29:1 Den 7 jan. 587 f.Kr.
  11. 29:14 Södra Egypten.
  12. 29:17 Den 26 apr. 571 f.Kr.

27 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus;

säg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver köpenskap med folken, hän till många havsländer, så säger Herren, HERREN: O Tyrus, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.»

Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.

Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast.

Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer.

Ditt segel var av fint linne, med brokig vävnad från Egypten, och det stod såsom ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer hade du till soltält.

Sidons och Arvads invånare voro roddare åt dig; de förfarna män du själv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare.

Gebals äldste och dess förfarnaste män tjänade dig med att bota dina läckor. Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte.

10 Perser, ludéer och putéer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans.

11 Arvads söner stodo med din här runt om på dina murar, gamadéer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig.

12 Tarsis var din handelsvän, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn och bly gavs dig såsom betalning.

13 Javan, Tubal och Mesek, de drevo köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gåvo de dig i utbyte.

14 Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land.

15 Dedans söner drevo köpenskap med dig ja, många havsländer drevo handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningsgåvor.

16 Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gåvo de dig såsom betalning.

17 Juda och Israels land drevo köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gåvo de dig i utbyte.

18 Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kommo med vin från Helbon och med ull från Sahar.

19 Vedan och Javan gåvo dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte.

20 Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på.

21 Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drevo de handel hos dig.

22 Sabas och Raemas köpmän drevo köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gåvo de dig såsom betalning.

23 Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drevo köpenskap med dig.

24 De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad.

25 Tarsis-skepp foro åstad med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet.

26 Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet.

27 Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag.

28 Vid dina skeppares klagorop bäva markerna,

29 och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land.

30 De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska.

31 De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

32 Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?»

33 Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar.

34 Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.

35 Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten.

36 Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.

28 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

Du människobarn, säg till fursten i Tyrus: Så säger Herren, HERREN: Eftersom ditt hjärta är så högmodigt och du säger: »Jag är en gud, ja, på ett gudasäte tronar jag mitt ute i havet», du som dock är en människa och icke en gud, huru mycket du än i ditt hjärta tycker dig vara en gud --

och sant är att du är visare än Daniel; ingen hemlighet är förborgad för dig;

genom din vishet och ditt förstånd har du skaffat dig rikedom, guld och silver har du skaffat dig i dina förrådshus;

och genom den stora vishet varmed du drev din köpenskap har du ökat din rikedom, och så har ditt hjärta blivit högmodigt för din rikedoms skull --

därför säger Herren, HERREN så: Eftersom du i ditt hjärta tycker dig vara en gud,

se, därför skall jag låta främlingar komma över dig, de grymmaste folk; och de skola draga ut sina svärd mot din visdoms skönhet och skola oskära din glans.

De skola störta dig ned i graven, och du skall dö såsom en dödsslagen man, mitt ute i havet.

Månne du då skall säga till din dråpare: »Jag är en gud», du som ej är en gud, utan en människa, i dens våld, som slår dig till döds?

10 Såsom de oomskurna dö, så skall du dö, för främlingars hand. Ty jag har talat, säger Herren, HERREN.

11 Och HERRENS ord kom till mig han sade:

12 Du människobarn, stäm upp en klagosång över konungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, HERREN: Du var ypperst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet.

13 I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades.

14 Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar.

15 Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

16 Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.

17 Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig.

18 Genom dina många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap ohelgade du dina helgedomar. Därför lät jag eld gå ut ifrån dig, och av den blev du förtärd. Jag lät dig ligga såsom aska på jorden inför alla som besökte dig.

19 Alla som kände dig bland folken häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse för evig tid.

20 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

21 Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot det

22 och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Sidon, och förhärliga mig i dig. Ja, att jag är HERREN, det skall man förnimma, när jag håller dom över henne och bevisar mig helig på henne.

23 Och jag skall sända över henne pest och blod på hennes gator, och dödsslagna män skola falla därinne för ett svärd som skall drabba henne från alla sidor; och man skall förnimma att jag är HERREN.

24 Sedan skall för Israels hus icke mer finnas någon stingande tagg eller något sårande törne bland alla de grannfolk som nu håna dem; och man skall förnimma att jag är Herren, HERREN.

25 Ja, så säger Herren, HERREN: När jag församlar Israels barn från de folk bland vilka de äro förströdda, då skall jag bevisa mig helig på dem inför folkens ögon, och de skola sedan få bo i sitt land, det som jag har givit åt min tjänare Jakob.

26 De skola bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar ja, de skola bo i trygghet, när jag håller dom över alla som håna dem på alla sidor; och de skola förnimma att jag är HERREN, deras Gud.

29 I tionde året, på tolfte dagen i tionde månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Farao, konungen i Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.

Tala och säg: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall komma över dig, Farao, du Egyptens konung, du stora drake, som ligger där i dina strömmar och säger: »Min Nilflod är min; själv har jag gjort mig.»

Jag skall sätta krokar i dina käftar och låta fiskarna i dina strömmar fastna vid dina fjäll, och så skall jag draga dig upp ur dina strömmar med alla de fiskar i dina strömmar, som hänga fast vid dina fjäll.

Och jag skall kasta dig ut i öknen med alla fiskarna ifrån dina strömmar; du skall falla på marken och ej tagas bort därifrån eller upphämtas, ty åt markens djur och himmelens fåglar vill jag giva dig till mat;

och alla Egyptens inbyggare skola förnimma att jag är HERREN. Ty de äro en rörstav för Israels barn;

ja, när dessa fatta i dig med handen, går du sönder och sårar envar av dem i sidan; och när de stödja sig på dig, brytes du av och lämnar dem alla med vacklande länder.

Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill låta svärd komma över dig, och jag skall utrota ur dig både människor och djur.

Och Egyptens land skall bliva förött och ödelagt, och man skall förnimma att jag är HERREN. Detta därför att han sade: »Nilfloden är min; själv har jag gjort den.

10 Ja, därför skall jag komma över dig och dina strömmar, och göra Egyptens land till en ödemark, ett ödelagt land, från Migdol till Sevene, fram till Etiopiens gräns.

11 Ingen människofot skall gå där fram, och ingen fot av något boskapsdjur skall gå där fram; och det skall ligga obebott i fyrtio år.

12 Och jag skall göra Egyptens land till en ödemark bland ödelagda länder, och dess städer skola ligga öde bland förhärjade städer i fyrtio år; och jag skall förskingra egyptierna bland folken och förströ dem i länderna.

13 Ty så säger Herren, HERREN: När fyrtio år äro förlidna, skall jag församla egyptierna från de folk bland vilka de äro förskingrade.

14 Och jag skall åter upprätta Egypten och låta egyptierna komma tillbaka till Patros' land, varifrån de stamma. Där skola de bliva ett oansenligt rike,

15 ja, ett rike oansenligare än andra riken, så att det icke mer skall kunna upphäva sig över folken; jag skall låta dem bliva så få att de icke kunna råda över folken.

16 Och Israels barn skola icke mer sätta sitt hopp till dem som allenast uppväcka minnet av deras missgärning, när de vända sig till dem; och de skola förnimma att jag är Herren, HERREN.

17 I tjugusjunde året, på första dagen i första månaden, kom HERRENS ord till mig; han sade:

18 Du människobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har låtit sin här förrätta ett svårt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava blivit skalliga och alla skuldror sönderskavda. Men han och hans här hava icke fått någon lön från Tyrus för det arbete som han har förrättat mot det.

19 Därför säger Herren, HERREN så: Se, jag vill giva Egyptens land åt Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall föra bort dess rikedomar och taga rov därifrån och göra byte där, och detta skall hans här få till lön.

20 Såsom en vedergällning för hans arbete giver jag honom Egyptens land; ty för min räkning hava de utfört sitt verk, säger Herren, HERREN.

21 På den tiden skall jag låta ett horn växa upp åt Israels hus, och du skall få upplåta din mun mitt ibland dem; och de skola förnimma att jag är HERREN.