1 Moseboken 10-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jorden befolkas på nytt
Släkttavlan för Noas söner
10 Detta är berättelsen om Noas söners, Sems, Hams och Jafets, släkt. De fick söner[a] efter floden.
Jafet
(1 Krön 1:5-7)
2 Jafets söner var Gomer, Magog, Madaj, Javan, Tuval, Meshek och Tiras.
3 Gomers söner var Ashkenas, Rifat och Togarma.
4 Javans söner var Elisha och Tarshish, kittéerna och rodanéerna.
5 Deras ättlingar spred sig till olika kustländer med sina skilda folk, stammar och språk.
Ham
(1 Krön 1:8-16)
6 Hams söner var Kush, Misrajim, Put och Kanaan.
7 Kushs söner var Seba, Havila, Savta, Ragma och Savteka.
Ragmas söner var Saba och Dedan.
8 Från Kush härstammade också Nimrod, den förste härskaren på jorden. 9 Han var en väldig jägare inför Herren, och hans namn blev ett ordspråk: ”En väldig jägare inför Herren, som Nimrod.” 10 Kärnan i hans rike omfattade Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Shinars[b] land. 11 Därifrån utsträckte han sitt välde till Assyrien. Han byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach 12 och Resen, som är beläget mellan Nineve och Kelach, den stora staden.
13 Misrajim var stamfar till ludéerna, anaméerna, lehavéerna, naftuchéerna, 14 patruséerna, kasluchéerna, som filistéerna härstammar från, och kaftoréerna.
15 Kanaan var far till Sidon, som var hans förstfödde. Han var också stamfar till Het, 16 jevuséerna, amoréerna, girgashéerna, 17 hivéerna, arkéerna, sinéerna, 18 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna.
Slutligen spred sig Kanaans ättlingar 19 från Sidon och hela vägen till Gerar, ända till Gaza och till Sodom, Gomorra, Adma och Sevojim, bort till Lasha[c].
20 Dessa var Hams ättlingar efter sina stammar, språk, länder och folkslag.
Sem
(1 Krön 1:17-23)
21 Också Sem, Jafets äldste bror, fick söner och blev stamfar till alla Evers ättlingar.
22 Sems söner var Elam, Assur, Arpakshad, Lud och Aram.
23 Arams söner var Us, Hul, Geter och Mash.
24 Arpakshad var far till Shelach, och Shelach var far till Ever.
25 Ever fick två söner, den ene hette Peleg[d] och den andre Joktan. På Pelegs tid delades jorden. Hans bror hette Joktan.
26 Joktan var far till Almodad, Shelef, Hasarmavet, Jerach,
27 Hadoram, Usal, Dikla, 28 Oval, Avimael, Saba,
29 Ofir, Havila och Jovav. Alla dessa var Joktans söner.
30 De bodde i området från Mesha till Sefar, bergstrakten i öster.
31 Dessa var alltså Sems ättlingar, efter sina stammar, språk, länder och folkslag.
32 Dessa är Noas söners stammar efter sina släkter. Från dem har alla folk spridit sig över jorden efter floden.
Babels torn och språkförbistringen
11 Alla människorna på jorden talade ett och samma språk. 2 När de spred sig österut, upptäckte de en slätt i Shinar[e] och bosatte sig där. 3 De sa till varandra: ”Låt oss tillverka bränt tegel.” Så använde de tegel som byggsten och beck som murbruk. 4 Sedan sa de: ”Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden.”
5 Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, 6 sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! 7 Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå varandra!”
8 Så skingrade Herren dem över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. 9 Det är därför som den kallas Babel[f], för det var där som Herren förvirrade dem genom språkförbistringen och skingrade dem därifrån över hela jorden.
Berättelsen om Sems släkt
(1 Krön 1:24-27)
10 Detta är berättelsen om Sems släkt.
När Sem var 100 år gammal, föddes hans son Arpakshad två år efter floden. 11 Efter Arpakshads födelse levde Sem ytterligare 500 år och fick söner och döttrar.
12 När Arpakshad var 35 år gammal föddes hans son Shelach, 13 och därefter levde han ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.
14 Shelach var 30 år gammal när hans son Ever föddes, 15 och han levde därefter ytterligare 403 år och fick söner och döttrar.
16 Ever var 34 år gammal när hans son Peleg föddes, 17 och han levde därefter ytterligare 430 år och fick söner och döttrar.
18 Peleg var 30 år gammal när hans son Regu föddes, 19 och han levde därefter ytterligare 209 år och fick söner och döttrar.
20 Regu var 32 år gammal när Serug föddes, 21 och han levde därefter ytterligare 207 år och fick söner och döttrar.
22 Serug var 30 år gammal när hans son Nachor föddes, 23 och han levde därefter ytterligare 200 år och fick söner och döttrar.
24 Nachor var 29 år gammal när hans son Terach föddes, 25 och han levde därefter ytterligare 119 år och fick söner och döttrar.
26 När Terach var 70 år gammal var han far till Abram, Nachor och Haran.
Från Terach till Abram
27 Detta är berättelsen om Terachs släkt. Terach var far till Abram, Nachor och Haran, och Haran var far till Lot. 28 Haran dog i det land där han föddes, i Ur i Kaldéen, medan hans far ännu levde.
29 Både Abram och Nachor gifte sig. Abrams hustru hette Saraj, och Nachors hustru Milka, dotter till Haran som var far till både Milka och Jiska. 30 Men Saraj kunde inte få några barn. 31 Terach tog sin son Abram, sin sonson Lot, Harans son, och sin svärdotter Saraj och lämnade Ur i Kaldéen för att flytta till Kanaans land. Men de stannade och bosatte sig i staden Harran. 32 Där dog Terach, 205 år gammal.
Abram
(12:1—22:19)
Gud kallar Abram
12 Herren sa till Abram: ”Lämna ditt land, dina släktingar och din faders hus och gå till det land som jag ska visa dig!
2 Jag ska göra dig till ett stort folk.
Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort,
så att du blir till välsignelse.
3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig
och förbanna dem som hädar dig.
Genom dig ska alla jordens släkter bli välsignade.”
4 Då bröt Abram upp, som Herren hade sagt till honom, och Lot följde också med. Abram var 75 år gammal när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj, sin brorson Lot och allt han ägde, boskapen och slavarna han hade fått i Harran, och kom slutligen till Kanaan. 6 När de reste genom Kanaan, kom de till en plats nära Shekem och slog läger bredvid Mores ek[g]. Landet beboddes vid den tiden av kanaanéer.
7 Här uppenbarade sig Herren för Abram och sa: ”Jag ska ge detta land till dina ättlingar[h].” Abram byggde ett altare där åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 Efteråt lämnade Abram platsen och reste till det bergiga landskapet mellan Betel i väst och Aj i öst. Där slog han läger och byggde ett altare åt Herren och åkallade Herren. 9 Sedan flyttade han undan för undan längre söderut till Negev.
10 Det blev hungersnöd i landet. Abram reste då ner till Egypten för att bo där, eftersom hungersnöden var så svår. 11 När han närmade sig Egypten, sa han till sin hustru Saraj: ”Jag vet ju att du är en mycket vacker kvinna. 12 När egypterna ser dig kommer de att säga: ’Detta är hans hustru.’ Då dödar de mig och låter dig leva. 13 Säg därför att du är min syster, och då kommer egypterna att behandla mig väl för din skull och skona mitt liv.” 14 När de anlände till Egypten, såg egypterna Sarajs skönhet. 15 Och när faraos hovmän lovordade henne för honom, lät han hämta henne till sitt palats. 16 Farao behandlade Abram väl för hennes skull: han fick får, oxar, åsnor, slavar av båda könen och kameler.
17 Men Herren sände fruktansvärda plågor över farao och hans hov på grund av Abrams hustru Saraj. 18 Då kallade farao på Abram och anklagade honom: ”Vad är det du har gjort mot mig?” sa han. ”Varför talade du inte om för mig att hon är din hustru? 19 Varför sa du att hon var din syster och gick med på att jag gifte mig med henne? Ta henne nu och ge dig iväg!” 20 Sedan befallde Farao sina män att föra ut dem allesammans ur landet, Abram, hans hustru och allt vad han ägde.
Footnotes
- 10:1 Son kan också betyda ättling, efterträdare eller nation.
- 10:10 Shinar är en äldre benämning på Babylonien.
- 10:19 Grundtexten är svåröversättlig.
- 10:25 Namnet Peleg betyder delning.
- 11:2 Se not till 10:10.
- 11:9 Betyder förvirring.
- 12:6 En berömd helig plats låg i Shekem mitt i Kanaan. Ett stort träd var ofta utmärkande för dessa heliga platser. Abram tillbad dock Gud, inte någon avgud.
- 12:7 Bokstavligen till din säd, alltså avkomma. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16.
1 Mosebok 10-12
Svenska 1917
10 Detta är berättelsen om Noas söners släkt. De voro Sem, Ham och Jafet; och åt dem föddes söner efter floden.
2 Jafets söner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och Tiras.
3 Gomers söner voro Askenas, Rifat och Togarma.
4 Javans söner voro Elisa och Tarsis, kittéerna och dodanéerna.
5 Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.
6 Hams söner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
7 Kus' söner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka. Raemas söner voro Saba och Dedan.
8 Men Kus födde Nimrod; han var den förste som upprättade ett välde på jorden.
9 Han var ock en väldig jägare inför HERREN; därför plägar man säga: »En väldig jägare inför HERREN såsom Nimrod.»
10 Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och Kalne, i Sinears land.
11 Från det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
12 och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är »den stora staden».
13 Och Misraim födde ludéerna, anaméerna, lehabéerna, naftuhéerna,
14 patroséerna, kasluhéerna, från vilka filistéerna hava utgått, och kaftoréerna.
15 Och Kanaan födde Sidon, som var hans förstfödde, och Het,
16 så ock jebuséerna, amoréerna, girgaséerna,
17 hivéerna, arkéerna, sinéerna,
18 arvadéerna, semaréerna och hamatéerna. Sedan utgrenade sig kananéernas släkter allt vidare,
19 så att kananéernas område sträckte sig från Sidon fram emot Gerar ända till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och Seboim ända till Lesa.
20 Dessa voro Hams söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder och folk.
21 Söner föddes ock åt Sem, Jafets äldre broder, som blev stamfader för alla Ebers söner.
22 Sems söner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
23 Arams söner voro Us, Hul, Geter och Mas.
24 Arpaksad födde Sela, och Sela födde Eber.
25 Men åt Eber föddes två söner; den ene hette Peleg, ty i hans tid blev jorden fördelad; och hans broder hette Joktan.
26 Och Joktan födde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
27 Hadoram, Usal, Dikla,
28 Obal, Abimael, Saba,
29 Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans söner.
30 Och de hade sina boningsorter från Mesa fram emot Sefar, emot Östra berget.
31 Dessa voro Sems söner, efter deras släkter och tungomål, i deras länder, efter deras folk.
32 Dessa voro Noas söners släkter, efter deras ättföljd, i deras folk. Och från dem hava folken efter floden utbrett sig på jorden.
11 Och hela jorden hade enahanda tungomål och talade på enahanda sätt.
2 Men när de bröto upp och drogo österut, funno de en lågslätt i Sinears land och bosatte sig där.
3 Och de sade till varandra: »Kom, låt oss slå tegel och bränna det.» Och teglet begagnade de såsom sten, och såsom murbruk begagnade de jordbeck.
4 Och de sade: »Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden.»
5 Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde.
6 Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra.
7 Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.»
8 Och så spridde HERREN dem därifrån ut över hela jorden, så att de måste upphöra att bygga på staden.
9 Därav fick den namnet Babel, eftersom HERREN där förbistrade hela jordens tungomål; därifrån spridde ock HERREN ut dem över hela jorden.
10 Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var hundra år gammal, födde han Arpaksad, två år efter floden.
11 Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han fem hundra år och födde söner och döttrar.
12 När Arpaksad var trettiofem år gammal, födde han Sela.
13 Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
14 När Sela var trettio år gammal, födde han Eber.
15 Och sedan Sela hade fött Eber, levde han fyra hundra tre år och födde söner och döttrar.
16 När Eber var trettiofyra år gammal, födde han Peleg.
17 Och sedan Eber hade fött Peleg, levde han fyra hundra trettio år och födde söner och döttrar.
18 När Peleg var trettio år gammal, födde han Regu.
19 Och sedan Peleg hade fött Regu, levde han två hundra nio år och födde söner och döttrar.
20 När Regu var trettiotvå år gammal, födde han Serug.
21 Och sedan Regu hade fött Serug, levde han två hundra sju år och födde söner och döttrar.
22 När Serug var trettio år gammal, födde han Nahor.
23 Och sedan Serug hade fött Nahor, levde han två hundra år och födde söner och döttrar.
24 När Nahor var tjugunio år gammal, födde han Tera.
25 Och sedan Nahor hade fött Tera, levde han ett hundra nitton år och födde söner och döttrar.
26 När Tera var sjuttio år gammal, födde han Abram, Nahor och Haran.
27 Och detta är berättelsen om Teras släkt. Tera födde Abram, Nahor och Haran. Och Haran födde Lot.
28 Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt fädernesland, i det kaldeiska Ur.
29 Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai, och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader till Milka och Jiska.
30 Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
31 Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru; och de drogo tillsammans ut från det kaldeiska Ur på väg till Kanaans land; men när de kommo till Haran, bosatte de sig där.
32 Och Teras ålder blev två hundra fem år; därefter dog Tera i Haran.
12 Och HERREN sade till Abram: »Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
2 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
3 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade.»
4 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.
5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
6 och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.
7 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land.» Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.
8 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.
9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.
10 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.
11 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: »Jag vet ju att du är en skön kvinna.
12 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
13 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva.»
14 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.
15 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
16 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
17 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.
18 Då kallade Farao Abram till sig och sade: »Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?
19 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå.»
20 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.